Mogger
Hipsteranka
I min oerhört populära serie inlägg om realism i rollspel har vi nu kommit till allas favoritämne: skatter!
Och nej, inte de där högarna med guldmynt och magiskt bjäfs ni hittar i grottor och ruiner, utan den del av kakan som den lokale makthavaren, den suveräne monarken eller tempelföreståndaren vill åt. För märkligt nog verkar rollpersoner i fantasyvärldar nästan alltid kunna vandra runt med vapen, rustningar, hästar, handelsvaror och säckar med silver utan att någon myndighet, godsherre eller tullare visar minsta intresse. Det är ungefär lika realistiskt som om fyra tungt beväpnade främlingar idag dök upp i en småstad med en resväska kontanter och sa att de hade hittat alltihop i en övergiven bunker. Så frågan blir: vem beskattar egentligen äventyrarna, hur gör man det och vad händer om de vägrar?
Några tänkbara sätt att skilja rollpersonerna från deras surt förvärvade rikedomar:
Tull
På varor, hästar, vagnar och annat som förs över en gräns, genom en stadsport eller in i en hamn.
Väg-, bro- och färjeavgifter
Betalas för rätten att använda viss infrastruktur. Enklast möjliga sätt att beskatta folk som annars är svåra att få tag på.
Marknadsavgift
Vill ni sälja era surt förvärvade gobelänger, ädelstenar och orchiska stridsyxor får ni betala för privilegiet.
Skatt på byte och fynd
En viss andel av allt som hittas inom furstens territorium tillfaller fursten. Särskilt intressant för äventyrare. "Ni hittade drakskatten i MINA berg."
Bärgningsavgift
Kronan, templet eller jordägaren kan hävda äganderätt till fornfynd, skeppsvrak, gravgods och liknande. Upphittaren får kanske bara en andel.
Tionde
Templet kräver sin andel av inkomster eller byte. Ännu rimligare i en värld där gudarna faktiskt finns och förväntas märka om man fuskar.
Licensavgift
Skattletare, monsterjägare, legoknektar eller magiker måste köpa rätt att utöva sitt "yrke". Vill ni rensa den gamla dvärgruvinen på odöda? Absolut. Fyll i den här blanketten först.
Vapenavgift
Rätten att bära vissa vapen eller rustning inom en stad eller ett territorium kostar pengar eller kräver tillstånd.
Skyddspeng eller lejdeavgift
Betala för härskarens beskydd och rätten att färdas genom området. Skillnaden mellan skatt och beskyddarverksamhet kan ibland vara akademisk.
Inkvarterings- och stadsavgifter
Avgifter på värdshus, stall, stadsportar och liknande gör att även kringresande som inte äger jord ändå bidrar.
Personskatt
Varje vuxen, utlänning, icke-medborgare eller medlem av någon särskild grupp betalar ett fast belopp.
Folkslagsskatt
Alver, dvärgar, oknytt och andra främmande folkslag betalar extra skatt för att få bo, handla, äga egendom eller bedriva verksamhet i riket. Motprestationen kan förstås vara att härskaren garanterar deras rättigheter och beskydd.
Religionsskatt
Religionsfrihet råder naturligtvis! Mot en mindre avgift. Främmande kulter kan beskattas för rätten att uppföra tempel, hålla gudstjänster, genomföra processioner eller överhuvudtaget utöva sin religion. Den statsbärande kulten är förstås befriad.
Extraordinär skatt
"Orcherna har gått över gränsen. Hans Majestät behöver pengar." Tillfälliga krigsskatter har en märklig förmåga att bli mindre tillfälliga.
Och vem är det då som tar pengarna?
Kungen eller kejsaren kan ha fogdar, tullare och magistrater. Den lokale fursten kan ha sina egna tjänare. Staden kan ha tullare och stadsvakt. Templet kan ha präster och skrivare. Ett gille kan ha fått privilegium på viss verksamhet och kräva avgift av alla som ägnar sig åt den. Eller så har härskaren helt enkelt förpaktat skatten. Någon har köpt rätten att driva in en viss skatt och tjänar pengar på mellanskillnaden. Väldigt praktiskt för en härskare som behöver pengar nu och inte har någon större lust att bygga upp en skatteförvaltning.
Vem har rätt att beskatta rollpersonerna? Vem har faktiskt möjlighet att göra det? Och vem kommer efter dem om de stoppar drakguldet i sadelväskorna och rider åt andra hållet? Det är i grunden samma fråga som tidigare: vem har egentligen makten?
Och nej, inte de där högarna med guldmynt och magiskt bjäfs ni hittar i grottor och ruiner, utan den del av kakan som den lokale makthavaren, den suveräne monarken eller tempelföreståndaren vill åt. För märkligt nog verkar rollpersoner i fantasyvärldar nästan alltid kunna vandra runt med vapen, rustningar, hästar, handelsvaror och säckar med silver utan att någon myndighet, godsherre eller tullare visar minsta intresse. Det är ungefär lika realistiskt som om fyra tungt beväpnade främlingar idag dök upp i en småstad med en resväska kontanter och sa att de hade hittat alltihop i en övergiven bunker. Så frågan blir: vem beskattar egentligen äventyrarna, hur gör man det och vad händer om de vägrar?
Några tänkbara sätt att skilja rollpersonerna från deras surt förvärvade rikedomar:
Tull
På varor, hästar, vagnar och annat som förs över en gräns, genom en stadsport eller in i en hamn.
Väg-, bro- och färjeavgifter
Betalas för rätten att använda viss infrastruktur. Enklast möjliga sätt att beskatta folk som annars är svåra att få tag på.
Marknadsavgift
Vill ni sälja era surt förvärvade gobelänger, ädelstenar och orchiska stridsyxor får ni betala för privilegiet.
Skatt på byte och fynd
En viss andel av allt som hittas inom furstens territorium tillfaller fursten. Särskilt intressant för äventyrare. "Ni hittade drakskatten i MINA berg."
Bärgningsavgift
Kronan, templet eller jordägaren kan hävda äganderätt till fornfynd, skeppsvrak, gravgods och liknande. Upphittaren får kanske bara en andel.
Tionde
Templet kräver sin andel av inkomster eller byte. Ännu rimligare i en värld där gudarna faktiskt finns och förväntas märka om man fuskar.
Licensavgift
Skattletare, monsterjägare, legoknektar eller magiker måste köpa rätt att utöva sitt "yrke". Vill ni rensa den gamla dvärgruvinen på odöda? Absolut. Fyll i den här blanketten först.
Vapenavgift
Rätten att bära vissa vapen eller rustning inom en stad eller ett territorium kostar pengar eller kräver tillstånd.
Skyddspeng eller lejdeavgift
Betala för härskarens beskydd och rätten att färdas genom området. Skillnaden mellan skatt och beskyddarverksamhet kan ibland vara akademisk.
Inkvarterings- och stadsavgifter
Avgifter på värdshus, stall, stadsportar och liknande gör att även kringresande som inte äger jord ändå bidrar.
Personskatt
Varje vuxen, utlänning, icke-medborgare eller medlem av någon särskild grupp betalar ett fast belopp.
Folkslagsskatt
Alver, dvärgar, oknytt och andra främmande folkslag betalar extra skatt för att få bo, handla, äga egendom eller bedriva verksamhet i riket. Motprestationen kan förstås vara att härskaren garanterar deras rättigheter och beskydd.
Religionsskatt
Religionsfrihet råder naturligtvis! Mot en mindre avgift. Främmande kulter kan beskattas för rätten att uppföra tempel, hålla gudstjänster, genomföra processioner eller överhuvudtaget utöva sin religion. Den statsbärande kulten är förstås befriad.
Extraordinär skatt
"Orcherna har gått över gränsen. Hans Majestät behöver pengar." Tillfälliga krigsskatter har en märklig förmåga att bli mindre tillfälliga.
Och vem är det då som tar pengarna?
Kungen eller kejsaren kan ha fogdar, tullare och magistrater. Den lokale fursten kan ha sina egna tjänare. Staden kan ha tullare och stadsvakt. Templet kan ha präster och skrivare. Ett gille kan ha fått privilegium på viss verksamhet och kräva avgift av alla som ägnar sig åt den. Eller så har härskaren helt enkelt förpaktat skatten. Någon har köpt rätten att driva in en viss skatt och tjänar pengar på mellanskillnaden. Väldigt praktiskt för en härskare som behöver pengar nu och inte har någon större lust att bygga upp en skatteförvaltning.
Vem har rätt att beskatta rollpersonerna? Vem har faktiskt möjlighet att göra det? Och vem kommer efter dem om de stoppar drakguldet i sadelväskorna och rider åt andra hållet? Det är i grunden samma fråga som tidigare: vem har egentligen makten?
