Jag gillar det här med att GW sällan dömer ut gammal lore, även om de ändrar den. Allt är på sätt och vis kanon genom ”unreliable narrator” (vet inte vad det svenska uttrycket är). Jag tycker att det förstärker imperiet som hopplöst oförmöget att hålla koll och samtidigt kroniskt lögnaktigt. Det är hörsägen och lögner blandade om vartannat, även om imperiet uttrycker det som vore det sanning.
Å ena sidan hävdar man med bestämdhet att det finns tusen ordenskapitel om tusen stridsbröder. Fast alla vi som har lite koll på loren vet att det inte stämmer. Ingen har egentligen koll på hur många chapters det finns, och vi vet att det finns chapters som skiter fullständigt i kodexen.
Någon påstår att dark angels kommer från Caliban, någon annan att de fått sina fjädrar från rymdindianer på deras egentliga hemplanet. Alla vet att space marines hatar xenos, men det finns skrift som hävdar att Ultramarines chefsbibliotekarie är halveldar. Allt är lögn, missuppfattningar, halvsanningar, mörkläggningar, paranoia och mytologi.
Jag älskar det.