Nekromanti Projekt barndomsfantasy!

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Jag har länge tänkt att det var dags att återvända till min barndoms fantasy. Nu har jag börjat läsa om dem, och här kommer jag langa upp de reflektioner jag får av att läsa om dem i vuxen ålder. Först ut - Katherine Kerr och serien som börjar med Silverdolken.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Deverry - de tre första böckerna
Katherine Kerr var en av de där jag tänkt tillbaka på med värme. I en barndom som i princip totalt beboddes av manliga fantasyförfattare var hon ett namn som stack ut, och en person som verkligen lyckades smida ihop en egen värld och en egen röst. Det har gjort att jag ofta har rekommenderat henne trots att jag inte läst hennes böcker sedan högstadiet.

Det finns mycket att prisa i böckerna. Skalan (en armé är på några hundra, inte flera tusen), känslan (vikingatida ringbrynjefantasy, inte femtonhundratalsflams á la GoT), flera av karaktärerna (Nevyn! Aderyn!), grundintrigen (spoiler!), hur magin fungerar (elementarer, men inte bara), och mycket mer (skitigheten och att ädlingarna inte har så jäkla mycket mer att komma med i bekvämlighet än fattigt folk).

Men samtidigt lade jag ifrån mig bok tre innan jag ens var riktigt klar. Det händer i princip inte mer än en gång vartannat skottår. Så varför hände det med en bok full med saker att prisa?

Det är för att böckerna är fulla av sexuellt våld. Våldtäkter, både fullbordarde och avbrutna. Våldtäkt för att någon är vansinnigt "förälskad", våldtäkt för att någon kan magisk hypnos och får kvinnan i säng på det sättet, till och med upprepad sadistisk våldtäkt för att det är en del av ritualer inom mörk magi.

Det här mindes jag inte alls. Undrar hur mycket av det här mitt fjortonåriga jag tog in och/eller ens förstod.

Jag tror jag slutar rekommendera Kerr från och med nu. Tyvärr.
 

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
Precis som du har jag varma minnen av Deverry-böckerna från min tonår. Jag brukar också rekommendera dem till folk som letar fantasyböcker. Jag vet att jag som ung brukade säga att jag föredrog Kerr framför Tolkien.
Allt som oftast har jag funderat på att lösa om dem som vuxen men har aldrig dragit igång det. Att läsa 15 böcker, eller hur många de nu är, blir lätt avskräckande när jag har så mycket nya böcker jag vill lösa istället.

jag älskade också alla de saker du beskriver men kommer inte alls ihåg att det var mycket sexuellt våld.
Jag hade mest läst Tolkien och annan mer episk och storslagen fantasy så Kerr var nåt nytt för mig. Mer jordnära, skitig och ”verklig”. Karaktärerna hade känslor och var personer som försökte överleva dagen, inte hjältar som skulle rädda världen.

Jag minns att en bok innehöll våldtäkter av en nån för magiska ritualer, men jag minns inte att det var mer än så. Fast nu när du säger det så kommer minnet tillbaka av nån våldtäkt mellan syskon.
Det minne jag har är att det var nog de första böckerna jag läst där sex beskrevs men om det var våldtäkter så var det inget som fastnat i mitt minne.

Efter det här måste jag ju nästan börja läsa dem igen bara för att se om du har rätt.
Jag vill ju så görna att du ska ha fel så jag kan behålla mitt rosaskimrande minne av dem :)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,386
Det här är en cool tråd och jag tänker följa den med stort intresse! :D
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,097
Spännande tråd! Jag har väldigt svårt för att återvända till, och uppskatta, böcker jag läste som barn/ung.

Å andra sidan finns det många exempel på barn/ungdomsböcker som jag tyckte var dötrista som barn/ungdom men som jag gillar nu.

Exempelvis böckerna om Mumintrollet, trollkarlen från övärlden samt Silmarillion.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,957
Location
Linköping
Sällar mig till skalan som läst Deverry-böckerna för en faslig massa år sedan och har positiva minnesbilder av (minns inte jättemycket dock, och definitivt inga våldtäkter) så det var en lite oväntad recension för mig.

Trollkarlen från övärlden läste jag någonstans i samma vända (om vi gissar på högstadiet så är det över 20 år sedan, huga) och den minns jag som en trist besvikelse. Eller ja, kvalitativ men för lite action. Den skulle jag garanterat gilla bättre idag.

Så, kul tråd!
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,097
Feuflux;n330484 said:
Sällar mig till skalan som läst Deverry-böckerna för en faslig massa år sedan och har positiva minnesbilder av (minns inte jättemycket dock, och definitivt inga våldtäkter) så det var en lite oväntad recension för mig.

Trollkarlen från övärlden läste jag någonstans i samma vända (om vi gissar på högstadiet så är det över 20 år sedan, huga) och den minns jag som en trist besvikelse. Eller ja, kvalitativ men för lite action. Den skulle jag garanterat gilla bättre idag.

Så, kul tråd!
Kan varmt rekommendera en läsning i vuxen ålder. Har själv läst om dem ett par gånger och tycker att de växer för varje gång. De har också fördelen att inte vara en serie på sju böcker á tusen sidor, så det blir inte ett stort projekt att ta sig igenom.
 

ÅkeZorkh

Problematisk fiskhandlare från Bretagne
Joined
16 Dec 2018
Messages
485
Ska också ta tag i Kerr igen. Läste nog bara första boken i sjuan eller åttan om jag ska vara ärlig.
Håller på att läsa Wheel of Times nu i vuxen ålder eftersom jag aldrig gjorde det som barn/ungdom. Jag gör det med viss behållning, även om den inte är särdeles bra.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Det finns ändå massor med saker jag gillar med Deverry. Världen framför allt. Även de rikaste knösarna måste ha halm på golvet för att isolera mot vinterkylan. Det är så ont om stridbart folk att en armé kan bestå av under hundra man och en ensam legoknekt kan vända hela stridslyckan. Det känns skitigt på rätt sätt, inte i sensationell nivå utan i äkta skit för att det är så man lever på riktigt. En gång sätter sig Jill i en flod och badar för första gången på länge. Hon skrubbar sig ren med sand från stranden istället för tvål, för vem f-n har råd att köpa tvål? Såna detaljer gör världen för mig.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Bilbo - en hobbits äventyr
Är det någon som inte läst den här själv? Tänkte ni på att Bilbo läser morgontidning, att det finns dusch i Baggershus och att ordet kalasluva förekommer i boken? Inte? Tänkte ni på den här fantastiska meningen?



Hur som. Bilbo har ett helt annat språk än Sagan om Ringen, och farbror JRR använder sig av ett otroligt direkt tilltal. Ofta förekommer både ett berättarjag och ett lyssnardu ("om du bara viste hälften av vad jag vet om Gandalf") och bitvis känns det mer som en sagoberättare som berätter en historia vid en lägereld än en bok i sig. Britt G Hallqvists översättning är riktigt fin, och hon har ett tydligt sagotänk i boken. Det gör att det blir som ett mellanting mellan en sorts klassisk folksaga i språket och den typ av medeltida "saga" som Tolkien var så fascinerad av i strukturen. Konstig blandning men hujedamej vad det fungerar.

De gånger boken drar iväg in i Midgårds historia eller politik är det tydligt skildrat ur Bilbos perspektiv, eller ur berättarjagets. Bilbo har för lite intresse och bryr sig oftast mest om att överleva, medan berättarjaget galopperar förbi det för att inte trötta ut lyssnarduet. Det blir små referenser, inte långa utläggningar. Historien blir därför tajt, men samtidigt tydligt inbyggd i en större värld. Det vinkas flera gånger, men det är aldrig relevant. När Gandalf och Torin får sina svärd från Gondolin är det mest en plått påjnt för att de ska kännas igen av vättarna i bergen senare och skapa fiendskap direkt, inte för att det ska komma en fotnot på arton sidor om Gondolins fall. Fokus behålls hela tiden.

Vissa saker jag inte mindes är tydliga. Gandalf är mycket mer snarstucken och trilsk och går nog mer att kategorisera som en trickster än som en vis gammal trollkarl. Mer Väinämöinen än Merlin, skulle jag säga. Bilbos relation till Torin blir inte riktigt bra förrän precis innan den blir urusel. Ytterst få av dvärgarna har någon karaktär, eller ens repliker. Jag tror inte Ori säger något i hela boken, tex. Torin, Balin, Dori och Bombur är de enda som sticker ut.

Jag tror också att författaren märkte att Gandalf löste alla problem i Bilbos bok någonstans på vägen och därför lät honom hitta på lite egna projekt. Det är rätt uppenbart att Bilbo börjar bli en egen agent först när han blivit av med sin skäggige mentor och måste ta egna val och beslut. Det är också där någonstans det börjar kännas som en rollspelskampanj långt mycket mer än tidigare. Sektionen när de går vilse i Mörkmården är som hämtad ur en session i valfri förtrollad skog. Viktigt med i vilken ordning man korsar floden, vem som har packningen, tydliga problem som måste lösas kreativt (kasta en krok över vattnet för att dra till sig båten på andra sidan, tex) eller monster och varelser rätt ur Monsterboken. Skoj värre.

När jag var en liten parvel läste farsan den här boken för mig när jag låg på hans arm, tillsammans med mina systrar. Den var min ingång in i fantasyn, rakt av. Senare läste vi även Sagan om Ringen, Narnia och några andra kända verk, men den här är störst för mig, just för att den var först.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,176
Jag kan inte låta bli att undra varför förekomsten av sexuellt våld i Deverry böckerna får dig att inte vilja rekommendera dem?
Så mycket sexuellt våld är det inte i dem, i synnerhet inte jämfört med mängden annat våld, och det framställs ju definitivt inte på något positivt sätt.
Samhället/kulturen som böckerna utspelas i är ganska primitivt, brutalt och våldsamt, så det skulle vara märkligt om det inte förekom något sexuellt våld alls i ett sådant samhälle.
 

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
erikt;n330698 said:
Jag kan inte låta bli att undra varför förekomsten av sexuellt våld i Deverry böckerna får dig att inte vilja rekommendera dem?
Så mycket sexuellt våld är det inte i dem, i synnerhet inte jämfört med mängden annat våld, och det framställs ju definitivt inte på något positivt sätt.
Samhället/kulturen som böckerna utspelas i är ganska primitivt, brutalt och våldsamt, så det skulle vara märkligt om det inte förekom något sexuellt våld alls i ett sådant samhälle.
Personligen skulle jag inte sluta läsa en bok på grund av sexuellt våld. Precis som du säger så känns det i linjen med att världen är skitig, hemsk och orättvis där den starkes rätt gäller.
Men jag skulle definitivt bli mer försiktig med vem jag rekommenderar den till.
Jag tror att många har lättare att acceptera våld och död som en del av en ”vanlig” berättelse medan sexuellt våld är mer tabu och upplevs mer stötande.
Boken innehåller ju incest också vilket många nog inte tycker är ett lämpligt ämne för alltför unga personer.

Och eftersom tråden heter Barndomsfantasy så kanske man reagerar lite extra när man hittar det i en bok man läste som väldigt ung.
Efter den här påminnelsen är chansen större att jag rekommenderar Bilbo och Sagan om Ringen istället för Deverry om någon yngre vill ha fantasy-tips.
 

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
Khan;n330685 said:
Bilbo - en hobbits äventyr
.
Jag läste Bilbo efter Sagan om Ringen och minns mycket väl att jag hajade till på hur olika de böckerna var.
Om jag minns rätt så uppstod Bilbo ur en historia som Tolkien berättade för sina barn så den är väl mer tänkt som lättsam underhållning för yngre personer.
Sagan om Ringen försöker väl inte ens att vara rolig, den består av allvarliga personer som utför viktiga saker med världens öde i sina händer.
De är två väldigt olika böcker skrivna för olika målgrupper skulle jag gissa.

Den dagen då min son blir så pass gammal att han vill lyssna på längre historier då kommer Bilbo definitivt vara först på listan.
Harry Potter kan gott vänta!
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,176
Dr. Acula;n330702 said:
Efter den här påminnelsen är chansen större att jag rekommenderar Bilbo och Sagan om Ringen istället för Deverry om någon yngre vill ha fantasy-tips.
Deverry böckerna är definitivt inga barnböcker, det är sant. Det är å andra sidan inte Sagan om Ringen heller.
Bilbo är ju däremot riktad mot yngre läsare, även om den också passar vuxna.


Jag undrar om inte en del av problemet är att mycket av den fantasy som getts ut på svenska har placerats på barn/ungdoms-hyllorna bara för att de är fantasy, trots att många av verken egentligen inte alls är riktade mot barn eller ungdomar.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,957
Location
Linköping
erikt;n330715 said:
Jag undrar om inte en del av problemet är att mycket av den fantasy som getts ut på svenska har placerats på barn/ungdoms-hyllorna bara för att de är fantasy, trots att många av verken egentligen inte alls är riktade mot barn eller ungdomar.
Säkert. Riktiga vuxna läser ju bara deprimerande diskbänksrealism så att de(vi) kan tänka "ha, inte ens mitt liv suger så mycket" och så känns det lite bättre innan det är dags att lägga 10000 på bilreperation. :wink:

När ska vi prata om David Eddings då?
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,702
Feuflux;n330720 said:
När ska vi prata om David Eddings då?
… som av en händelse står på vuxenavdelningen på många bibliotek. :D
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Michael Ende - Den oändliga historien
Tips till alla andra. Om boken heter något med Oändlig tar den antagligen lite längre att läsa än beräknat.

Bastian Balthazar Bux är en liten, fet, feg, och ful tolvåring som när han flyr från sina mobbare knycker en bok på vägen, barrikaderar sig på skolans vind och börjar läsa Den Oändliga Historien. En bok som handlar om Atreju, Barnkejsarinnan, och landet Fantásien. Landet försvinner bit för bit ut i Ingenting, ett fruktansvärt hot som gör att det helt enkelt inte finns mer. Ingen lösning finns, men Barnkejsarinnan skickar ut landets främste hjälte Atreju (en tolvårig, grönhudad stäppnomad) för att rädda världen, rent bokstavligt. Det är en otypisk hjälteresa Atreju landar i, där han träffar monster och mentorer, andra hjältar och andra problem på vägen där varje kapitel tar honom ett steg närmare sagans lösning. Att personen som läser boken, dvs Bastian, måste interagera med den. Annars går världen under.

Ende skriver delarna om Bastian väldigt realistiskt. Det är damm, kurr i magen av hunger, ensamhet och toalettbesök som gäller. I kontrast till det otroligt drömska språket en nivå in är det som om han medvetet försökt skilja dem åt, och det funkar. Fantasien är ett land där önskningar och fantasi och drömmar blir verklighet och berättelsen beskriver det jättebra. Under Atrejus färd susar han förbi flera platser som bara beskrivs med en mening, men som utan problem skulle kunna bli en hel tavla av Dali. Det är en rå och flytande fantasi, där inget är fel. Hela vägen fram tills när Bastian räddar världen är det hela tiden nya platser och varelser som dyker upp och bara känns genuint magiska. Sfinxerna som bombarderar dig med alla världens gåtor, och du kan inte röra dig förrän du besvarat dem alla. Det flytande klotet, ihåligt som en schweizerost fyllt med munkar och nunnor. Att lyckodraken Fuchur förstår andras språk, om de som pratar dem är glada och lyckliga, eftersom hans eget språk är släkt med lyckans språk. Helt jädra fantastiskt.

För alla som bara sett filmen - boken är inte slut här. Det är bara första halvan. Och det är andra halvan som gör allting fantastiskt.

Där första halvan är en rätt rak och enkel historia för Atreju - med ett kapitel, ett hinder, en lösning - handlar del två om när Bastian sugs in i Fantasien och är allsmäktig. Allt han önskar blir till verklighet, vilket leder till absolut makt som korrumperar absolut. Inte ens den onda häxan Xaiyde som man tror ska vara del tvås antagonist har så mycket att göra, utan allt handlar om hur Bastian långsamt blir ond, berättat ur Bastians eget och oförstående perspektiv. Jädrar i min lilla låda vad bra det är.

Den Oändliga Historien är fantastiskt fin. Mer som en saga korsad med surrealisternas sätt att säga ja till varenda knäppa idé som dyker upp i det undermedvetna. Visst finns det dvärgar, drakar och gnomer, riddare och svärd, men det stora är att ALLT finns, i en värld som bokstavligt saknar gränser och man aldrig behöver förklara VARFÖR något är som det är. Det är inte klassisk fantasy, det är fantasi. Rekommenderas varmt som inspiration och idéspruta till nästa kampanj du ska skapa. Oavsett setting.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,395
Khan;n331062 said:
Michael Ende - Den oändliga historien
Tack för rescensionen! Håller på att leta födelsedagspresent till min lyckligt fantasybitna åttaåriga brorsdotter - och hade tänkt just oändliga historien. Men utifrån din rescension kanske den är för svår för en åttaåring?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,221
Leon;n331077 said:
Tack för rescensionen! Håller på att leta födelsedagspresent till min lyckligt fantasybitna åttaåriga brorsdotter - och hade tänkt just oändliga historien. Men utifrån din rescension kanske den är för svår för en åttaåring?
Det tror jag inte. Språket är inte tungt även om det nog riktar sig mer till tio-tolv än åtta i åldern. Är hon van läsare borde det inte vara något som helst problem.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,395
Khan;n331083 said:
Det tror jag inte. Språket är inte tungt även om det nog riktar sig mer till tio-tolv än åtta i åldern. Är hon van läsare borde det inte vara något som helst problem.
I värsta fall får väl hennes pappa läsa den åt henne (brorsans problem...) ;)
 
Top