CGH
Warrior
Jag har försökt skapa ett eget rollspel. Nu har jag kommit så långt att jag (utan att helt virra bort mig /images/icons/smile.gif) kan förklara för andra vad jag har tänkt mig med det. Så nu beskriver jag här hur jag, i stora drag, tänkt mig spelet. Och självklart undrar jag vad folk tycker om det. Så det vore kul om någon hade tid att läste detta inlägg och (det är ganska långt) svara på det med lite positiv kritik.
I förväg kan jag ju säga att spelet kanske inte är helt nyskapande, men jag hoppas att det kan tillföra något nytt. Fast först och främst ska det ju vara spelbart. Andra pretentiösa ambitioner får komma i andra hand.
För Khobo är den här texten en ganska stor ”spoiler”.
Jag får ursäkta om den första delen av texten är lite osammanhängande och att inlägget är för långt för att vara bekvämt att läsa på forumet.
<big>Sammanfattning av Tellakhas</big>
Spelet har fått sitt namn efter kejsardömet som handlingen ska utspela sig i.
Spelvärlden i stora drag
Tellakhas är en fantasyrollspelsvärld. Det finns till skillnad från i många andra fantasyvärldar bara en civiliserad varelse, och det är människan. Alltså saknas alver, dvärgar, troll mm.
Gudar och övernaturliga varelser och magi är verkliga i spelvärlden. De är alltså inte bara påhittade saker, men bilden av gudar som människorna har skiljer en bit ifrån hur det egentligen ligger till. Gudar är också mäktiga men mänskliga, dvs. de felar och har känslor.
Man dyrkar inte de mäktigaste mest gudarna. De gudar som man dyrkar är de som berör människorna. Gudar är inte på något sätt beroende av att dyrkas för att säkra sin makt. De mäktigaste gudarna ligger nöjda och belåtna och sover. De som dyrkas av människor är ofta mindre mäktiga gudar. Oftast är de mäktigaste gudarna naturgudar i varje fall står de för ganska grundläggande koncept i världen. Tex. bergs och havsgudar. Men om dessa störs eller blir uppretade kan det leda det till verkligt stora saker.
Det finns ingen egentligen vettig ordning eller logik i vilka gudar som finns. Det finns helt enkelt ett visst antal gudar som representerar vissa saker och har en viss personlighet. Vissa sorter är överrepresenterade t.ex. de som har med människors känslor att göra. Så är det med det, punkt slut! De representerar inte heller några universella ”krafter” eller något. Det är bara olika magiskt riktigt mäktiga varelser som gillar olika saker. De kan tom. utvecklas och ändra personlighet och lära sig att tycka om olika saker.
Det finns en flytande skala från gudar ned till minsta insekt i hur mäktiga varelser är. Detta är hur stor deras ”ande” är. Det är inte något direkt mått på intelligens utan på hur mycket varelsen kan påverka världen. Djur och människor är kraftigt överrepresenterade i antal på skalan. En regel i Tellakhas är att ju enklare livsformen är desto mer finns det av den (tex. insekter).
Mellan människor och gudar finns en mängd olika mäktiga varelser. Dessa är tjänare och hjälpredor åt gudar eller är mindre mäktiga gudar. De kan också vara andar som finns bland människorna eller i naturen.
Religionen i Tellakhas är polyteistiskt dvs. man har flera olika gudar. Man dyrkar också andeväsen. Men man skiljer inte dem åt på det sättet. Det finns en stor religion men inom den finns många undergrupper. Mission är ovanligt och den makt religionen har är genom kejsardömets furstar samt kejsaren. Det finns ingen enhetlig kyrka utan många olika grupper. Tron går till stor del ut på att man står väl med gudarna, så att man får framgång och undviker olyckor.
Handlingen utspelas i kejsardömet Tellakhas som har erövrat och enat hela den kända världen (det där kan kanske låta överdrivet. Man borde nog säga det mer försiktigt.). Kejsardömet har alltså ingen yttre fiende, men är inte fantastiskt stor mätt med våran världs mått om man tänker på tex. romarriket och mongolerna. Ändå är det självklart en väldigt speciell situation som man har hamnat i när det bara finns en stat och inga yttre fiender eller vänner(Det finns det egentligen, men det kommer vi till senare).
Det Tellakhasiska samhället är strikt uppdelat. Samhället består av tre huvudsakliga klasser: de furstliga, de trogna och folket. De furstliga är en adelsklass och de trogna skulle kunna liknas vid lågadel medan vanliga människor tillhör det livegna folket. Man föds in i alla klasserna och har liten hoppa mellan dem.
Överst i maktpyramiden sitter kejsaren. Under honom finns furstarna. Både kejsaren och furstarna använde de trogna som administratörer och ledare mm. Varje furste styr över ett eget furstendöme. Även kejsaren har ett eget område som han styr direkt över. Furstarna styr ganska självständigt men försörjer kejsarens soldater eller betalar tribut på något annat sätt. Kejsaren håller stora arméer för att kunna slå ned uppror bland furstarna. Furstarna tillåts bara hålla tillräckligt mycket trupper för att hålla ordning på folket. Furstarna fungerar också lite som religiösa ledare.
Kejsaren utses av en grupp präster kallad Sarthanrådet. Tills en ny kejsare hittas styr Sahrtanrådet genom en representant. Men den personen kallas inte kejsare och lever heller inte som en kejsare. Kejsarpalatset står tomt under den tiden. Sarthanrådet har alltså en enorm makt. Större makt än kejsaren skulle man kunna säga. Fast när en ny kejsare hittas underordnar de sig den och de har lite inflytande över religiösa frågor.
Fursten har rätt att avgör vad som är rätt och fel i sitt furstendöme. Det han bestämmer gäller som lag. Men fursten har oftast inte tid att döma själv, så han utser då speciella domare som gör det åt honom. Mindre tvister inom folket löses oftast i byråd. Om furstarna blir osams om något kan kejsaren medla. Det finns skrivna lagar men dessa rör mest hur furstarna ska förhålla sig till kejsaren samt handel. (Furstar kan också vara kvinnliga, men jag orkar inte skriva han/hon överallt.)
Man har en omfattande handel mellan de olika furstendömena. Men endast de ur adeln har rätt att bedriva handel över furstendömenas gränser. Det finns ingen valuta, men man räknar ofta om olika varors värde till någon gemensam enhet. Det finns många duktiga matematiker i Tellakhas. Att man har ett stabilt samhälle, goda vägar, sjöfartsleder och skepp gör att handeln är omfattande.
Teknologinivån i kejsardömet ligger någon stans runt järnåldersnivå (vad originellt! /images/icons/smile.gif ). Den är i varje fall så pass avancerad att man kan skapa avancerade bevattningssystem, vattenhjul, väderkvarnar, valvbågar och domer, smida bra stål, havsgående fartyg mm.
Detta gör att man kan bygga stora saker. Men den största anledning till att man klarar av det är inte pga. teknologin utan det stabila och ordnade samhället. Att många furstar gillar skrytbyggen kan ju också driva på stora projekt. Och eftersom man har varit ganska skonade från krig på en längre tid finns det storverk i form av tempel och palats, men även nyttosaker som dammar, vägar mm över hela kejsardömet.
Man är mycket intresserad av astrologi och försöker att lära sig att tyda stjärnor och himlakroppar på olika sätt. Bland annat för att mäta tiden och navigera, men till annat också.
Just navigation ska ha en viktig del i själva spelvärlden. (Jag skulle föresten behöva veta lite om gammaldags navigation. Är det någon som har en länk till någon sida eller tipps på någon bok?) Man har nämligen gamla skrifter om andra öar och beskrivningar på var de ska finnas men man lyckas aldrig nå dem. Mer om detta och hur man lyckades förlora kontakten mellan de olika öarna beskrivs senare.
Klimatet på de olika öarna i kejsardömet varierar ganska mycket. Den största ön skulle man nästan kunna betrakta som en kontinent. Det finns allt från kalla stenöknar till fuktiga skogar.
Vid första anblicken är världen ganska lik våran egen i växt och djurliv, geologi och naturlagar mm. Men det är andra regler och krafter som står bakom allt detta än vad vetenskapen i våran värld ofta säger.
En speciell egenhet med spelvärlden rent fysiskt är att öar och kontinenter rör på sig, dessutom ganska snabbt också. Alla öar flyter faktiskt runt i ett stort hav. Eller snarare flyger skulle man kunna säga eftersom de hålls i rörelse av olika krafter. Det finns ingen egentlig havsbotten, om man bara kommer tillräckligt långt ut från fastlandet. Öarna rör sig alltså på en bottenlös ocean som är lika oändlig neråt som himlen är oändlig uppåt.
Anledningen till att man vet vart vissa öar är att just dessa förhåller sig ungefär likadant till varandra hela tiden. Men detta är inte alltid helt exakt vilket har förbryllat många sjöfarare. Öar som man hoppat på kan kanske aldrig kommer tillbaka igen. De kanske kommer tillbaka någon gång, men det kan ta lång tid. Det är ungefär som med kometer.
En hemlighet är att stjärnorna är en sorts karta över öar och hur de rör sig. Himlen är ungefär en spegel. Detta kan dock vara ganska svårt att inse det. Utan kartan behöver man avancerade matematiska formler för att räkna ut vart en ö befinner sig. Men för att använda stjärnhimmeln måste man veta vad som är vad och vart man själv är på ”kartan”. Med en kombination av de båda skulle man kunna lösa de stora problemen med navigation. Men detta är bara något som man snuddat på att ana.
Hur solen och månen kommer in i allt detta vet jag inte riktigt. Men de ska inte representera öar i varje fall som stjärnorna gör. Jag tror faktiskt jag skippar månen helt. I varje fall skas jag hitta på en ny och intressant stjärnhimmel. Det ska hur som helst inte finnas några andra himlakroppar och himlen är bara en bild gjord av gudarna. Så stjärna är inte så långt borta. Då kanske man kan plocka ner dom?
Bakgrund och ”metaplot”
Från början fanns det egentligen flera olika riken på de öar som nu utgör kejsardömet. Alla dessa har ett gemensamt ursprung långt tillbaka i tiden. Alla riken i kejsardömet härstammar egentligen från ett gammalt rike som krossades för länge sedan i en tid av massor katastrofer och ont. Det var så allvarligt att kontinenter och öar bytte form, sjönk och ombildades. Men man reste sig igen, men hade förlorat kontakten med varandra och utvecklades åt olika håll. Sedan enades allt igen under det nya kejsardömet.
Fast på andra sidan havet har man fortfarande kvar sina gamla fiender. De har inte glömt men i Tellakhas har man det. Från den gamla tiden finns det också kvar fornlämningar och skrifter mm. Men man har i Tellakhas en ganska dålig bild av vad som hände för länge sedan.
Kejsaren är dessutom ett slags maktlystet andeväsen som reinkarnerar sig när det dör. Vem och vart denna reinkarnation finns är Sahrtanrådets (de som utser kejsaren) uppgift att ta reda på. Egentligen kan kejsaren bli nästan hur gammal som helst men han har hela tiden blivit mördad på olika sätt. Nu tror sig kejsaren ha gjort sig av med de flesta av sina fiender i och med att kejsardömet är enat, men det finns fortfarande kvar grupper som vill åt honom. Vissa av dessa har sitt ursprung ända från den gamla tiden. Andeväsendet som är kejsaren var själv aktiv i den gamla tiden och när det gamla riket fall såg han sin chans att ta makten.
Det finns en massa gamla hemliga grupper som intrigerar mot varandra. Många av dem har tappat bort sitt ursprungliga mål eller har förvrängt det. Även furstarna vill såklart öka sin makt. På ytan verkar det som kejsaren har total kontroll men han har många mot sig.
Samtidigt som maktspelet pågår är det också en kapplöpning om att lyckas lära sig att navigera igen och hitta till gamla platser och nya öar. Man försöker också skaffa information om vad som hände förut och undanhålla den för de andra. Och alla som är inblandande är olika medvetna om vad det egentligen är som håller på. Och en av dem som är mest lurad är anden utklädd till kejsare.
Stämning
Meningen är att stämningen i spelet ska vara mystisk och ibland storslagen. Höjdpunkterna ska vara ögonblick då man upplever något slags “Sense of wonder” när stora saker avslöjas och man ser hur det egentligen ligger till. Rollspelet ska vara lika mycket mörkt som ljust. Det ska inte alls vara någon domedagskänsla över spelet. Möjligtvis ska det vara en känsla av konspiration bakom hela kejsarstyret. Även vattnet och haven ska ha sin del som mystisk faktor.
Kulturen ska också kännas lite exotisk, men inte allt för konstig och man ska kunna förstå den. Bl.a. så ser kläder och byggnader i Tellakhas ganska annorlunda ut jämfört med fantasykulturer baserade på något slags medeltida Europa. Tellakhas har vissa saker gemensamt med bla. aztekriket, feodala europa och rommarriket. Kläderna har nästan lite arabisk look.
Äventyr
Äventyren kommer kretsa mycket kring furstefamiljerna och maktkamper mellan dem. Men det ska också vara jakt på information om gamla tiden och letande i labyrinter och åka till konstiga öar mm. Höjdpunkter kan vara möten med övernaturliga väsen mm.
Regler har jag inte tänkt mycket på ännu.
Tack så mycket för att ni läste så här långt. Nu har jag några frågor till er:
Har någon redan gjort det här förr? Vill någon spela det här? Är det för vanligt? Eller kanske för konstigt? Blir spelarna för begränsade när det är olagligt för vanligt folk att röra sig fritt i kejsardömet? Vad kan vara bra att utveckla med? Vad ska slängs bort? Är det någon logik som glappar eller något som är motsägelsefullt? Vad verkar mest intressant? Osv… ni förstår nog…/images/icons/grin.gif
I förväg kan jag ju säga att spelet kanske inte är helt nyskapande, men jag hoppas att det kan tillföra något nytt. Fast först och främst ska det ju vara spelbart. Andra pretentiösa ambitioner får komma i andra hand.
För Khobo är den här texten en ganska stor ”spoiler”.
Jag får ursäkta om den första delen av texten är lite osammanhängande och att inlägget är för långt för att vara bekvämt att läsa på forumet.
<big>Sammanfattning av Tellakhas</big>
Spelet har fått sitt namn efter kejsardömet som handlingen ska utspela sig i.
Spelvärlden i stora drag
Tellakhas är en fantasyrollspelsvärld. Det finns till skillnad från i många andra fantasyvärldar bara en civiliserad varelse, och det är människan. Alltså saknas alver, dvärgar, troll mm.
Gudar och övernaturliga varelser och magi är verkliga i spelvärlden. De är alltså inte bara påhittade saker, men bilden av gudar som människorna har skiljer en bit ifrån hur det egentligen ligger till. Gudar är också mäktiga men mänskliga, dvs. de felar och har känslor.
Man dyrkar inte de mäktigaste mest gudarna. De gudar som man dyrkar är de som berör människorna. Gudar är inte på något sätt beroende av att dyrkas för att säkra sin makt. De mäktigaste gudarna ligger nöjda och belåtna och sover. De som dyrkas av människor är ofta mindre mäktiga gudar. Oftast är de mäktigaste gudarna naturgudar i varje fall står de för ganska grundläggande koncept i världen. Tex. bergs och havsgudar. Men om dessa störs eller blir uppretade kan det leda det till verkligt stora saker.
Det finns ingen egentligen vettig ordning eller logik i vilka gudar som finns. Det finns helt enkelt ett visst antal gudar som representerar vissa saker och har en viss personlighet. Vissa sorter är överrepresenterade t.ex. de som har med människors känslor att göra. Så är det med det, punkt slut! De representerar inte heller några universella ”krafter” eller något. Det är bara olika magiskt riktigt mäktiga varelser som gillar olika saker. De kan tom. utvecklas och ändra personlighet och lära sig att tycka om olika saker.
Det finns en flytande skala från gudar ned till minsta insekt i hur mäktiga varelser är. Detta är hur stor deras ”ande” är. Det är inte något direkt mått på intelligens utan på hur mycket varelsen kan påverka världen. Djur och människor är kraftigt överrepresenterade i antal på skalan. En regel i Tellakhas är att ju enklare livsformen är desto mer finns det av den (tex. insekter).
Mellan människor och gudar finns en mängd olika mäktiga varelser. Dessa är tjänare och hjälpredor åt gudar eller är mindre mäktiga gudar. De kan också vara andar som finns bland människorna eller i naturen.
Religionen i Tellakhas är polyteistiskt dvs. man har flera olika gudar. Man dyrkar också andeväsen. Men man skiljer inte dem åt på det sättet. Det finns en stor religion men inom den finns många undergrupper. Mission är ovanligt och den makt religionen har är genom kejsardömets furstar samt kejsaren. Det finns ingen enhetlig kyrka utan många olika grupper. Tron går till stor del ut på att man står väl med gudarna, så att man får framgång och undviker olyckor.
Handlingen utspelas i kejsardömet Tellakhas som har erövrat och enat hela den kända världen (det där kan kanske låta överdrivet. Man borde nog säga det mer försiktigt.). Kejsardömet har alltså ingen yttre fiende, men är inte fantastiskt stor mätt med våran världs mått om man tänker på tex. romarriket och mongolerna. Ändå är det självklart en väldigt speciell situation som man har hamnat i när det bara finns en stat och inga yttre fiender eller vänner(Det finns det egentligen, men det kommer vi till senare).
Det Tellakhasiska samhället är strikt uppdelat. Samhället består av tre huvudsakliga klasser: de furstliga, de trogna och folket. De furstliga är en adelsklass och de trogna skulle kunna liknas vid lågadel medan vanliga människor tillhör det livegna folket. Man föds in i alla klasserna och har liten hoppa mellan dem.
Överst i maktpyramiden sitter kejsaren. Under honom finns furstarna. Både kejsaren och furstarna använde de trogna som administratörer och ledare mm. Varje furste styr över ett eget furstendöme. Även kejsaren har ett eget område som han styr direkt över. Furstarna styr ganska självständigt men försörjer kejsarens soldater eller betalar tribut på något annat sätt. Kejsaren håller stora arméer för att kunna slå ned uppror bland furstarna. Furstarna tillåts bara hålla tillräckligt mycket trupper för att hålla ordning på folket. Furstarna fungerar också lite som religiösa ledare.
Kejsaren utses av en grupp präster kallad Sarthanrådet. Tills en ny kejsare hittas styr Sahrtanrådet genom en representant. Men den personen kallas inte kejsare och lever heller inte som en kejsare. Kejsarpalatset står tomt under den tiden. Sarthanrådet har alltså en enorm makt. Större makt än kejsaren skulle man kunna säga. Fast när en ny kejsare hittas underordnar de sig den och de har lite inflytande över religiösa frågor.
Fursten har rätt att avgör vad som är rätt och fel i sitt furstendöme. Det han bestämmer gäller som lag. Men fursten har oftast inte tid att döma själv, så han utser då speciella domare som gör det åt honom. Mindre tvister inom folket löses oftast i byråd. Om furstarna blir osams om något kan kejsaren medla. Det finns skrivna lagar men dessa rör mest hur furstarna ska förhålla sig till kejsaren samt handel. (Furstar kan också vara kvinnliga, men jag orkar inte skriva han/hon överallt.)
Man har en omfattande handel mellan de olika furstendömena. Men endast de ur adeln har rätt att bedriva handel över furstendömenas gränser. Det finns ingen valuta, men man räknar ofta om olika varors värde till någon gemensam enhet. Det finns många duktiga matematiker i Tellakhas. Att man har ett stabilt samhälle, goda vägar, sjöfartsleder och skepp gör att handeln är omfattande.
Teknologinivån i kejsardömet ligger någon stans runt järnåldersnivå (vad originellt! /images/icons/smile.gif ). Den är i varje fall så pass avancerad att man kan skapa avancerade bevattningssystem, vattenhjul, väderkvarnar, valvbågar och domer, smida bra stål, havsgående fartyg mm.
Detta gör att man kan bygga stora saker. Men den största anledning till att man klarar av det är inte pga. teknologin utan det stabila och ordnade samhället. Att många furstar gillar skrytbyggen kan ju också driva på stora projekt. Och eftersom man har varit ganska skonade från krig på en längre tid finns det storverk i form av tempel och palats, men även nyttosaker som dammar, vägar mm över hela kejsardömet.
Man är mycket intresserad av astrologi och försöker att lära sig att tyda stjärnor och himlakroppar på olika sätt. Bland annat för att mäta tiden och navigera, men till annat också.
Just navigation ska ha en viktig del i själva spelvärlden. (Jag skulle föresten behöva veta lite om gammaldags navigation. Är det någon som har en länk till någon sida eller tipps på någon bok?) Man har nämligen gamla skrifter om andra öar och beskrivningar på var de ska finnas men man lyckas aldrig nå dem. Mer om detta och hur man lyckades förlora kontakten mellan de olika öarna beskrivs senare.
Klimatet på de olika öarna i kejsardömet varierar ganska mycket. Den största ön skulle man nästan kunna betrakta som en kontinent. Det finns allt från kalla stenöknar till fuktiga skogar.
Vid första anblicken är världen ganska lik våran egen i växt och djurliv, geologi och naturlagar mm. Men det är andra regler och krafter som står bakom allt detta än vad vetenskapen i våran värld ofta säger.
En speciell egenhet med spelvärlden rent fysiskt är att öar och kontinenter rör på sig, dessutom ganska snabbt också. Alla öar flyter faktiskt runt i ett stort hav. Eller snarare flyger skulle man kunna säga eftersom de hålls i rörelse av olika krafter. Det finns ingen egentlig havsbotten, om man bara kommer tillräckligt långt ut från fastlandet. Öarna rör sig alltså på en bottenlös ocean som är lika oändlig neråt som himlen är oändlig uppåt.
Anledningen till att man vet vart vissa öar är att just dessa förhåller sig ungefär likadant till varandra hela tiden. Men detta är inte alltid helt exakt vilket har förbryllat många sjöfarare. Öar som man hoppat på kan kanske aldrig kommer tillbaka igen. De kanske kommer tillbaka någon gång, men det kan ta lång tid. Det är ungefär som med kometer.
En hemlighet är att stjärnorna är en sorts karta över öar och hur de rör sig. Himlen är ungefär en spegel. Detta kan dock vara ganska svårt att inse det. Utan kartan behöver man avancerade matematiska formler för att räkna ut vart en ö befinner sig. Men för att använda stjärnhimmeln måste man veta vad som är vad och vart man själv är på ”kartan”. Med en kombination av de båda skulle man kunna lösa de stora problemen med navigation. Men detta är bara något som man snuddat på att ana.
Hur solen och månen kommer in i allt detta vet jag inte riktigt. Men de ska inte representera öar i varje fall som stjärnorna gör. Jag tror faktiskt jag skippar månen helt. I varje fall skas jag hitta på en ny och intressant stjärnhimmel. Det ska hur som helst inte finnas några andra himlakroppar och himlen är bara en bild gjord av gudarna. Så stjärna är inte så långt borta. Då kanske man kan plocka ner dom?
Bakgrund och ”metaplot”
Från början fanns det egentligen flera olika riken på de öar som nu utgör kejsardömet. Alla dessa har ett gemensamt ursprung långt tillbaka i tiden. Alla riken i kejsardömet härstammar egentligen från ett gammalt rike som krossades för länge sedan i en tid av massor katastrofer och ont. Det var så allvarligt att kontinenter och öar bytte form, sjönk och ombildades. Men man reste sig igen, men hade förlorat kontakten med varandra och utvecklades åt olika håll. Sedan enades allt igen under det nya kejsardömet.
Fast på andra sidan havet har man fortfarande kvar sina gamla fiender. De har inte glömt men i Tellakhas har man det. Från den gamla tiden finns det också kvar fornlämningar och skrifter mm. Men man har i Tellakhas en ganska dålig bild av vad som hände för länge sedan.
Kejsaren är dessutom ett slags maktlystet andeväsen som reinkarnerar sig när det dör. Vem och vart denna reinkarnation finns är Sahrtanrådets (de som utser kejsaren) uppgift att ta reda på. Egentligen kan kejsaren bli nästan hur gammal som helst men han har hela tiden blivit mördad på olika sätt. Nu tror sig kejsaren ha gjort sig av med de flesta av sina fiender i och med att kejsardömet är enat, men det finns fortfarande kvar grupper som vill åt honom. Vissa av dessa har sitt ursprung ända från den gamla tiden. Andeväsendet som är kejsaren var själv aktiv i den gamla tiden och när det gamla riket fall såg han sin chans att ta makten.
Det finns en massa gamla hemliga grupper som intrigerar mot varandra. Många av dem har tappat bort sitt ursprungliga mål eller har förvrängt det. Även furstarna vill såklart öka sin makt. På ytan verkar det som kejsaren har total kontroll men han har många mot sig.
Samtidigt som maktspelet pågår är det också en kapplöpning om att lyckas lära sig att navigera igen och hitta till gamla platser och nya öar. Man försöker också skaffa information om vad som hände förut och undanhålla den för de andra. Och alla som är inblandande är olika medvetna om vad det egentligen är som håller på. Och en av dem som är mest lurad är anden utklädd till kejsare.
Stämning
Meningen är att stämningen i spelet ska vara mystisk och ibland storslagen. Höjdpunkterna ska vara ögonblick då man upplever något slags “Sense of wonder” när stora saker avslöjas och man ser hur det egentligen ligger till. Rollspelet ska vara lika mycket mörkt som ljust. Det ska inte alls vara någon domedagskänsla över spelet. Möjligtvis ska det vara en känsla av konspiration bakom hela kejsarstyret. Även vattnet och haven ska ha sin del som mystisk faktor.
Kulturen ska också kännas lite exotisk, men inte allt för konstig och man ska kunna förstå den. Bl.a. så ser kläder och byggnader i Tellakhas ganska annorlunda ut jämfört med fantasykulturer baserade på något slags medeltida Europa. Tellakhas har vissa saker gemensamt med bla. aztekriket, feodala europa och rommarriket. Kläderna har nästan lite arabisk look.
Äventyr
Äventyren kommer kretsa mycket kring furstefamiljerna och maktkamper mellan dem. Men det ska också vara jakt på information om gamla tiden och letande i labyrinter och åka till konstiga öar mm. Höjdpunkter kan vara möten med övernaturliga väsen mm.
Regler har jag inte tänkt mycket på ännu.
Tack så mycket för att ni läste så här långt. Nu har jag några frågor till er:
Har någon redan gjort det här förr? Vill någon spela det här? Är det för vanligt? Eller kanske för konstigt? Blir spelarna för begränsade när det är olagligt för vanligt folk att röra sig fritt i kejsardömet? Vad kan vara bra att utveckla med? Vad ska slängs bort? Är det någon logik som glappar eller något som är motsägelsefullt? Vad verkar mest intressant? Osv… ni förstår nog…/images/icons/grin.gif
Så självklart finns det sådana i en kompis mins fantasyvärld! Dom var ju byggda på ett sådant sätt så att stenmurar styrde in luften in i kvarnen och på så sätt fick kvarnvingarna att snurra... till designen lik en sådandär snurrgrind dom har på Liseberg typ 
