NYHET Pre-order av Coriolis - Ikonernas död

Beastslayer said:
Är triologin värd att köpa? Är den för mycket räls eller är det en bra kampanj?
Click to expand...

Del 1-2 är väldigt mycket räls. Har spelat igenom 1:an och det är i princip en enda lång jaktscen.

2:an är lite friare emellanåt men har en riktigt kass avslutade akt (också totalt rälsad).

Frågan är hur 3:an ställer sig. Produktionsvärdet är nog högt, men jag är skeptiskt till den narrativa kvaliteten. Kommer nog inte förhandsboka den, och då har jag ändå lagt typ 500 speltimmar som SL i Coriolis.
 
Beastslayer said:
Du känner ju till vad som faller mig i smaken, är det något för mig?
Click to expand...
Nej, skulle inte tro det. Allt är snyggt och så men jag har svårt att se att du skulle bli mer upphetsad än jag över äventyren, och då vet du att jag verkligen gillar ”Mellanöstern i rymden”. Jag kanske köper del tre för att ha en komplett samling men avslutet på del två dödade mer eller mindre Coriolis för mig och de jag spelar med.
 
Beastslayer said:
Är triologin värd att köpa? Är den för mycket räls eller är det en bra kampanj?
Click to expand...

Jag är ingen stor fan av att spela äventyr/kampanjer skriven av någon annan rakt av. På gott och ont är det är en del rälsande i denna kampanj. Jag tycker dock att själva grund-plotten för kampanjen är rätt härlig och inspirerande. Jag har spellett en rätt modifierad version av första kampanjboken och vi ska snart vidare ut i tredje horisonten.
 
Jag spelleder nästan enbart köpta äventyr och kampanjer och jag gillar det jag läst så här långt i bok 1 och ser fram emot att få spelleda min grupp genom detta.
 
Jag gillar verkligen de episka proportionerna i den här kampanjen. Det här kanske inte är något för den som är allergisk mot viss rälsning, men så skulle jag vilja påstå att episka kampanjer är uppbyggda överlag.

Kritiken mot slutet i andra delen håller jag inte alls med om. Om man valt att spela en episka berättelse så får detta i min värld gärna vara storslaget lyckligt och framgångsrikt, men gärna även svänga till förödande och katastrofalt. Att slå sönder själva fundamentet och det centrala i berättelsen skapar ingen irritation för mig utan snarare sorg och bedrövelse... på ett bra sätt.
 
Henke said:
Jag gillar verkligen de episka proportionerna i den här kampanjen. Det här kanske inte är något för den som är allergisk mot viss rälsning, men så skulle jag vilja påstå att episka kampanjer är uppbyggda överlag.

Kritiken mot slutet i andra delen håller jag inte alls med om. Om man valt att spela en episka berättelse så får detta i min värld gärna vara storslaget lyckligt och framgångsrikt, men gärna även svänga till förödande och katastrofalt. Att slå sönder själva fundamentet och det centrala i berättelsen skapar ingen irritation för mig utan snarare sorg och bedrövelse... på ett bra sätt.
Click to expand...

Alltså den främsta kritiken mot Ikonernas nåd är:
Att man tar ifrån spelarna all agens. Visst är det tematiskt rimligt att förstöra Coriolis-stationen men sättet man gör det på är dåligt hantverk. Man skulle kunna gjort det så himla mycket bättre.

De första två akterna i Sista cykladen handlar om att stoppa en kult som egentligen inte har något att göra med den avslutande akten. Istället så kommer det plötsligt in en rätt dåligt underbyggd statskupp som strider mot spelets tematik & interna logik och sedan följs av ett hafsigt ihopslängt uppdrag där det omöjligt att egentligen påverka utgången. Den är i princip en enda lång cut-scene.

Förstörelsen av Coriolis sker inte på grund av misslyckande från spelarna eller ens en särskilt välformulerad plan av emissarierna de är bara så att de uttryckligen har totalt plot-armor. Med undantag av en ytterst endimensionell och ounderbyggd npc, så gör det ingen skillnad om rollspersonerna väljer att lämna solsystemet och bli getbönder på Dabarans månar istället.
 
Brödbane said:
Alltså den främsta kritiken mot Ikonernas nåd är:
Att man tar ifrån spelarna all agens. Visst är det tematiskt rimligt att förstöra Coriolis-stationen men sättet man gör det på är dåligt hantverk. Man skulle kunna gjort det så himla mycket bättre.

De första två akterna i Sista cykladen handlar om att stoppa en kult som egentligen inte har något att göra med den avslutande akten. Istället så kommer det plötsligt in en rätt dåligt underbyggd statskupp som strider mot spelets tematik & interna logik och sedan följs av ett hafsigt ihopslängt uppdrag där det omöjligt att egentligen påverka utgången. Den är i princip en enda lång cut-scene.

Förstörelsen av Coriolis sker inte på grund av misslyckande från spelarna eller ens en särskilt välformulerad plan av emissarierna de är bara så att de uttryckligen har totalt plot-armor. Med undantag av en ytterst endimensionell och ounderbyggd npc, så gör det ingen skillnad om rollspersonerna väljer att lämna solsystemet och bli getbönder på Dabarans månar istället.
Click to expand...

Hur svårt skulle det vara att omarbeta detta i ditt tycke?
 
Beastslayer said:
Hur svårt skulle det vara att omarbeta detta i ditt tycke?
Click to expand...

Nu har jag inte läst Ikonernas död, så det är svårt att säga. Jag hoppas ju nästan att man valt att låta mycket av handlingen i Ikonernas död speglas av slutakten i Sista Cykladen, annars har man ju gjort hela den kökkenmöddingen i onödan.

För övrigt så inser jag nu att det är lite konstigt att boken har så olika titlar på svenska respektive engelska. Finns ju ganska olika sätt att tolka titeln beroende på om det är Wake of the Icons eller Ikonernas död.
"Ikonernas Likvaka" lät kanske inte lika snajdigt?
 
Brödbane said:
Alltså den främsta kritiken mot Ikonernas nåd är
Click to expand...
Alright, jag hade uppenbarligen missat var missnöjet gällde och fine, jag kan hålla med om att den delen är hyffsat styrd. Har för mig att det finns ett försök till agens genom att i sista delen få välja vem personen är man ska rädda undan inbördeskriget.

Kanske ska påpeka att jag verkligen inte är något fan av att bli rälsad runt på en förpreppad bana, men jag ser inte riktigt hur man skulle kunna gett agens och samtidigt få samma slut. Om det skulle funnits agens kring slutet så skulle jag gissa att berättelsen skulle kunna tagit två enormt olika vändningar och blivit svår att skriva en fortsättning på. Snarare skulle ett sådant slut kunna varit ett alternativt slut av många för hela kampanjen (jämför Konfluxsviten där epilogen kring vad som händer med hela världen kan hänga ihop med hur spelarna lyckats med sina uppdrag och agerar). Liknande skulle jag säga gäller M:UA-kampanjen där jag har för mig att det sker en förhandling mellan olika fraktioner hur samfundet skall styras efter revolutionen.
 
Henke said:
Kanske ska påpeka att jag verkligen inte är något fan av att bli rälsad runt på en förpreppad bana, men jag ser inte riktigt hur man skulle kunna gett agens och samtidigt få samma slut.
Click to expand...

"Do not prep plot", var ordet. :)

Men det är ju inte en okuvlig sanning. För den som gillar sin skrivna kampanj kan nog Ikonernas nåd vara skitbra. Jag kan bortse från den biten, för jag visste från början att jag inte skulle klicka med den och jag vet också att jag inte tillhör målgruppen.

Mina problem med hur den är skriven handlar nog mer om saker den tvingar igenom. Exempelvis att vissa grupper som i grundboken känns mer neutralt beskrivna nu blir explicita ondingar eller godingar. Det känns lite som att den stakar in settingen på ett helt annat spår, även om jag också förstår att den här kampanjen har varit en sorts eftertanke ända sedan spelet skapades, så där är det ju egentligen min ingång som är den felaktiga. Men det gör inte att jag blir mindre grinig för det!
 
Henke said:
Kanske ska påpeka att jag verkligen inte är något fan av att bli rälsad runt på en förpreppad bana, men jag ser inte riktigt hur man skulle kunna gett agens och samtidigt få samma slut. Om det skulle funnits agens kring slutet så skulle jag gissa att berättelsen skulle kunna tagit två enormt olika vändningar och blivit svår att skriva en fortsättning på. Snarare skulle ett sådant slut kunna varit ett alternativt slut av många för hela kampanjen (jämför Konfluxsviten där epilogen kring vad som händer med hela världen kan hänga ihop med hur spelarna lyckats med sina uppdrag och agerar). Liknande skulle jag säga gäller M:UA-kampanjen där jag har för mig att det sker en förhandling mellan olika fraktioner hur samfundet skall styras efter revolutionen.
Click to expand...

Nu har jag ju inte läst Ikonernas död, men jag kan ju måla upp ett par olika lösningar där man ändå låter spelarna behålla agens i Sista Cykladen.
- Att man har 2-3 potentiella slut som återförenas i en gemensam tråd i Ikonernas död. Exempelvis att man kan hindra att Coriolis-stationen totalförstörs men ändå blir så skadad att den förlora taktiskt värde i det kommande intergalaktiska kriget.

- Att gör det till ren Cut-scene. man skickar iväg rollpersonerna på ett annat uppdrag, där deras handlingar faktiskt spelat roll, typ att de dragit till ett närliggande solsystem och gjort något som ger konsekvenser i Ikonernas död, ex mördar någon högt uppsatt konspiratör eller plockar hem någon viktigt macguffin. Sedan när de återvänder så kan de se hur Coriolis-stationen förstörs och regnar ned.

- Att man lagt förstörelsen av stationen på en tidigare plats i kampanjbokens tidslinje. Det hade varit mycket lättare att svälja om det varit en händelse som öppningsakten i kampanjboken. Då kunde rollpersonerna ha agens I hanteringen av konsekvenserna. Nu sker det ju efter att man harvat på i typ 20 spelmöten och har som sagt inte särskilt mycket med det som rollpersonerna gjort i de tidigare bitarna av kampanjboken.

Med det sagt så ska jag nu sluta vara tjurig om Sista Cykladen. Hoppas som sagt att Ikonernas död är en bra avslutning på kampanjen som ger Coriolis som rollspel den avslutning den förtjänar! 🙂
 
Brödbane said:
Nu har jag ju inte läst Ikonernas död, men jag kan ju måla upp ett par olika lösningar där man ändå låter spelarna behålla agens i Sista Cykladen.
- Att man har 2-3 potentiella slut som återförenas i en gemensam tråd i Ikonernas död. Exempelvis att man kan hindra att Coriolis-stationen totalförstörs men ändå blir så skadad att den förlora taktiskt värde i det kommande intergalaktiska kriget.

- Att gör det till ren Cut-scene. man skickar iväg rollpersonerna på ett annat uppdrag, där deras handlingar faktiskt spelat roll, typ att de dragit till ett närliggande solsystem och gjort något som ger konsekvenser i Ikonernas död, ex mördar någon högt uppsatt konspiratör eller plockar hem någon viktigt macguffin. Sedan när de återvänder så kan de se hur Coriolis-stationen förstörs och regnar ned.

- Att man lagt förstörelsen av stationen på en tidigare plats i kampanjbokens tidslinje. Det hade varit mycket lättare att svälja om det varit en händelse som öppningsakten i kampanjboken. Då kunde rollpersonerna ha agens I hanteringen av konsekvenserna. Nu sker det ju efter att man harvat på i typ 20 spelmöten och har som sagt inte särskilt mycket med det som rollpersonerna gjort i de tidigare bitarna av kampanjboken.
Click to expand...
Fast...
...jag vet inte om jag hade tyckt att första och sista alternativet hade blivit lika effektfullt. Jag gillar hur berättelsen ger sig på spelarnas bas och hela världens centrum som rämnar och hur man kastas in i "oh shit!" och fullständig otrygghet/ovetskap om vad som skall hända härnäst. Kanske att man kunde upplevt det hela på håll... Fast nu blir jag lite osäker på hur slutscenen egentligen såg ut. Befann man sig på Kua? Anyway så tycker jag det hade varit snyggt om RP kunde spela en viktig roll i hur de fortsatta fraktionerna skulle komma att befästa sin makt i det nya läget.

Brödbane said:
Med det sagt så ska jag nu sluta vara tjurig om Sista Cykladen. Hoppas som sagt att Ikonernas död är en bra avslutning på kampanjen som ger Coriolis som rollspel den avslutning den förtjänar! 🙂
Click to expand...
Skulle kampanjen på något sätt avsluta Coriolis som rollspel? Jag har väl snarare fått för mig att man har fortsatta planer för Coriolis. Om inte Ikonernas nåd bjuder på att förklaring på vart Zenits systerskepp Nadir tagit vägen så hoppas jag att det svaret kommer i ett framtida äventyr.
 
Henke said:
Fast...
...jag vet inte om jag hade tyckt att första och sista alternativet hade blivit lika effektfullt. Jag gillar hur berättelsen ger sig på spelarnas bas och hela världens centrum som rämnar och hur man kastas in i "oh shit!" och fullständig otrygghet/ovetskap om vad som skall hända härnäst. Kanske att man kunde upplevt det hela på håll... Fast nu blir jag lite osäker på hur slutscenen egentligen såg ut. Befann man sig på Kua? Anyway så tycker jag det hade varit snyggt om RP kunde spela en viktig roll i hur de fortsatta fraktionerna skulle komma att befästa sin makt i det nya läget.


Skulle kampanjen på något sätt avsluta Coriolis som rollspel? Jag har väl snarare fått för mig att man har fortsatta planer för Coriolis. Om inte Ikonernas nåd bjuder på att förklaring på vart Zenits systerskepp Nadir tagit vägen så hoppas jag att det svaret kommer i ett framtida äventyr.
Click to expand...

Nej, det kommer nog mer rymdopera, det var en klumpig formulering från min sida. Däremot så tror jag att nästkommande Coriolis-produkter nog kommer vara en ny edition eller en reboot typ. Har antydningar från lite olika håll hört att man har velat göra om settingen inför framtiden. Det passat ju också ihop om man ska låta det stora rymdkriget vara en metakampanj, så kan saker sluta hur man vill, utan att det gör någon skillnad för framtida verk.

Så jag skulle gissa att man kommer göra som man gjort med Mutant, dvs att man kanske byter område till en annan del av galaxen eller gör ett längre tidshopp som mellan Mutant År noll och Mutant Hindenburg. Men det är en killgissning från min sida.

Angående Nadir så är följande saxat från FL:s hemsida om Ikonernas död. Tydligen har den hängt i Sadaal.
Screenshot_20221109_204058_Chrome.jpg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top