Att ställa individuella prestationskrav och utifrån det villkora ett svenskt medborgarskap känns lite olustigt då vi samtidigt inte gör mycket nämnvärt för att integrera de som vi tillåter att immigrera. Skamligt. Men det får stå för dig.
Frihet medför ansvar. Har man tänkt låta saker vara som de är och inte arbeta för att ge någon frihet, kan man förstås inte kräva något ansvar från honom heller.
Det får stå för partiet som vi har i vår regering - driftigt folk som kommer hit och vill bygga upp en framtid här springer in de murar
det har satt upp för att försvåra anställningar och förhindra företagande. Ett antal bekanta har hyst olika planer som de har fått ge upp när de har märkt vilka flinthårda villkor som gäller för den som vill göra nåt mer än att söka bidrag.
Företagande, men även kvalificerade anställningar - har du en utländsk examen? Glöm den innan du har gått Svenska För Invandrare, tagit dina studiepoäng i Svenska A, Svenska B, och kanske också Engelska dito bafatt, sen
kanske du har möjlighet att klara kunskapsproven i ämnet som du har examen i - ja, du måste tenta av hela skiten igen - för de är nämligen skrivna på byråkratsvenska. Om det nu inte har gått så många år att du har glömt det du kunde från början vid det laget.
Däremot behöver man inget medborgarskap för att göra något av det; uppehållstillstånd och personnummer ger dig 95% av alla rättigheter som en infödd svensk har (och är du medborgare i ett EU-land har du i princip de resterande fem också).
Språkprovsfrågan kändes främst symbolisk för mig, fast jag har utomeuropeiska bekanta som har kommenterat att de tycker idén var skitbra. Invandrare är folk och bör behandlas som folk, inte som smutsigt skumrask
eller som hjälplösa stackare som behöver tas omhand. Riktigt folk kan man ställa krav på och respektera - eller bli arg på - efter förtjänst.
De
ser när andra utnyttjar bidragssystemet (och har inga skrupler mot att prata om det; trust me) eller missköter sig på andra sätt - och de vet att när vissa invandrare missköter sig så är det de
skötsamma invandrarna som får lida för det. Visst finns det vissa som är sura på svenskarna för det, men långt fler som mest önskar att myndigheterna hade lite stake och tog slashasar och gangster-wannabees i nackskinnet. (Vanligen med en kommentar om att det här minsann aldrig skulle ha tillåtits i hemlandet.)
Lika illa i bägge fallen, även om man kan ha förståelse för brott som begås i frustration över att vara strukturellt utestängd från samhället.
Det finns gott om svenskar som är det också. När
deras barn begår brott säger man att det ändå ligger ett stort ansvar på föräldrar och anhöriga att ge dem en bra uppfostran. När de kommer från andra länder talar man om kulturskillnader (hur många kulturer vet du om som anser att kriminalitet är något bra?) och lägger sgs hela ansvaret på övriga samhället.
Det var heller inte förrän nyligt som Sverige ens har börjat uppmärksamma många invandrares medhavda myt att barnens värderingar nästan helt kommer från familjen - att man kan ge dem en sund uppfostran enligt hemlandets kultur och samhälle, och helt ignorera att man bor i det dekadenta väst; ungarna kommer inte att ta några intryck därifrån. Jag har själv stött på den bland bekanta och fått försiktigt förklara att det tyvärr finns tusentals exempel på att det nog inte fungerar riktigt så... Den har gjort
enormt mycket skada, men har inte ens räknats med som en faktor. En motsvarande och lika utbredd sak inom de svenska infödingarnas familjeförhållanden skulle ha orsakat nationella handlingsplaner med miljardbudgetar.
Och vuxna som begår brott... Det är en gammal sanning att det är de mest driftiga som reser, på gott eller ont; det var likadant när vi åkte en masse till Amärrikat way back. De som inte duger till nåt blir kvar hemma, de flesta som åker vill bygga upp, några stycken vill riva ner... men det är de som vill bygga upp som får Göran & co:s regelverk i huvudet.
Mina gratulationer återigen
Inget konstigt med det; jag lever med en invandrad partner som är väldigt socialt aktiv och ständigt skaffar fler vänner. Till skillnad från mig.
(För ett övertydligt exempel, när hon fyllde år för ett par år sedan var det 16 vuxna på kalaset varav fyra var infödda svenskar, mig inräknat. Det geografiskt närmaste landet någon av de övriga kom ifrån var Kazakstan.)
Fö, i sitt hemland (Indien) har min fru förlöst bebisar ute i taxibilar, assisterat kirurger vid organtransplantationer och återupplivat patienter med hjärtstillestånd. Här i Sverige tog det över fyra år innan hon blev formellt betrodd att plocka fram och dela ut piller till gummor på ett äldreboende - svenska gymnasiepraktikanter som pluggade till vårdbiträden och inte visste hur man kollar pulsen på en patient ansågs kvalificerade för det före henne. Och det är inte Folkpartiet som har sett till att vi har sådana regler.
--
Åke, som borde ha åkt hem för länge sen.
men länken jag gav borde ge en bättre förklaring, om jag gav rätt länk det vill säga.
