Orker i moderna svenska rollspel

Framför allt mot oss spelare som förväntas köpa sån smörja.
Fast det verkar ju knappast vara så att *alla* spelare, eller ens en majoritet, som upplever det som respektlöst?

Så med andra ord är det alltså "respektlöst" mot en liten minoritet av spelare?
 
Gäller detta alltså också Warcraft 2 (1995)- och Shadowrun (198?)-orker också, eller är det en annan grej?

edit: den enda motivation jag kan tänka mig att t.ex. WotC har, är ekonomisk - om deras kalkyler visar att fler människor dras till "nyanserade orker" så skriver de såna orker, för att sälja fler böcker. Har svårt att se att ett amerikanskt storföretag sysslar med politisk aktivism, tbh. Men det kan få vara en annan diskussion - det enkla svaret på din första fråga är att du helt och hållet styr över ditt spelbord och om du är missnöjd över hur orker representeras så är det bara att göra om dem!
Orkerna som uttalat politiskt redskap är en modernare tendens. Misstänker Shadowrun körde på’t som en cool twist, och WoW som detsamma samt en möjlighet till bredare content till en väletablerad distinkt fantasyras. Fortfarande inte bra, men inte fullt lika irriterande iaf.
 
Last edited:
Men köp inte då, ingen som håller en pistol mot din tinning väl?

Det är så jag gör när jag inte gillar en produkt.
Absolut, så jag jobbar också rent generellt. Likväl ett irriterande fenomen som besudlar delar av spel jag annars gillar.
 
Orkerna som uttalat politiskt redskap är en modernare tendens. Misstänker Shadowrun körde på’t som en cool twist, och WotC som detsamma samt en möjlighet till bredare content till en väletablerad distinkt fantasyras. Fortfarande inte bra, men inte fullt lika irriterande iaf.
Vem har uttalat detta och vad är deras endgame här? Försöker inte göra mig lustig, men jag har aldrig förstått varifrån detta skulle komma.

Men som sagt, detta börjar bli OT. Åter till huvudfrågan: det är möjligt att du kommer bli besviken på moderna svenska spel när det kommer till orker (om du spelas as written). Har verkligen inte koll på alla, men de jag på rak arm kan komma på försöker nog nyansera orker och andra kulturvarelser - jag tycker själv inte det är konstigt eller förargligt, men smaken är som baken.
 
Problemet här är väl att när en koppling till faktiska folkgrupper väl är gjord antyds det att all interaktion behöver bära potentialen för all framtida kritik av den kopplingen oavsett avsikt? Vilket friskt missbrukats av olika parter i det amerikanska kulturkriget.
 
Hade det inte orkerna varit måltavla för politisk aktivism kanske jag hade varit mer öppen för experimenterandet, men som det är nu förtar det helt min inlevelse när jag behöver gardera mig från dagspolitiska agendor i mitt avnjutande av spel i olika format.
Så… du föredrar när den politik som finns i spelen är av äldre snitt, och mer oreflekterat?

För det är ju inte direkt så att det är opolitiskt att ha genomonda orker. Eller "ondska" överlag.

squat, broad, flat-nosed, sallow-skinned, with wide mouths and slant eyes: in fact degraded and repulsive versions of the (to Europeans) least lovely Mongol-types.

Yep, 100% helt och hållet politiskt neutralt…
 
Orcherna i Sagan om Ringen - Rollspelet framstod inte som så värst neutrala när vi spelade, men jag minns inte exakt hur det var skrivet.
Orcher i Midgård är onda. Huruvida de är automatiskt och ovillkorligt onda är en sekundärfrågeställning. Alla orcher är onda - huruvida de är onda med nödvändighet är rent filosofiskt.
 
Absolut, så jag jobbar också rent generellt. Likväl ett irriterande fenomen som besudlar delar av spel jag annars gillar.

Jag försöker lite förstår problemet. Är det att i Svärdets Sång är orcher en spelbar ras och du gillar inte det?

Det enklaste då är väl att husregla bort dem. Är de djupt integrerade i spelvärlden som en allmängiltig ras (dvs. de går på gatan i närmaste stad utan att högafflar och facklor tas fram blir det snabbt ett större ingrepp än så) har du kanske investerat i fel spel, för dig, och bör kanske sikta på ett spel där orcher mer fyller den klassiska kanonmats-rollen.

Så klart jobbigt om du förutom hur orcher presenteras i SS gillar spelet. Men vill du lira SS men med orcher som är mer i Tolkien-anda (dvs. ondskans redskap och därmed alltid ganska ok för spelare att slå ner) låter det som husregling är din enda väg.

Edit: jag kan tydligen inte stava.

Cog.
 
Personligen tror jag de som tycker till i den där texten drar på för stora växlar gällande ”dilemmat”. Demoner har i kristendomen moralisk uppfattning också, vilket inte gör de ”goda” på något sätt, eller att fördrivandet av de skulle kunna vara problematisk. Har inte läst det Tolkien själv skrivit om detta, men misstänker att det är lite upphaussat.
 
Det mest uppenbara greppet är det som WoW gjorde - orcher är våldsamma och aggressiva men har någon sorts hederskodex, ungefär som klingoner (klingoner är förstås rymdorcher).

Problemet är att detta numera är nästan lika klyschigt som Tolkien-orcher.
 
Jag gillar nog någon sorts tredje generationens orcher. Orcher är inherent onda, men vad innebär det egentligen? Får man döda folk bara för att de är onda? Får man döda deras barn? Är orchiskt folkmord berättigat?
 
Det mest uppenbara greppet är det som WoW gjorde - orcher är våldsamma och aggressiva men har någon sorts hederskodex, ungefär som klingoner (klingoner är förstås rymdorcher).

Problemet är att detta numera är nästan lika klyschigt som Tolkien-orcher.

Håller med! Överlag där orcher är spelbara funkar de som någon sorts barbarer eller vildar med shamanistiska drag. Från WoW till Earthdawn eller senaste utgåvan av DnD är detta ganska mycket stapelvara...

Cog
 
För att resonera lite kring hur jag själv gör när jag har med orcher i äventyr som jag skriver. Den absolut tråkigaste av alla motivationer är ”de gör såhär för att de är onda”. Då är det betydligt mer spännande att funder över motiven som orcherna har. Vad finns det för orsak till att orcherna gör si eller så? Är orsaken från orchernas perspektiv rimlig? Är orsaken av det slag att konflikten går att lösa på annat sätt än att gå murder hobo på orcherna? Och hittar man ett tillräckligt intressant motiv, då tycker jag att det inte spelar så stor roll huruvida orcherna är direkt onda eller inte. Tycker begreppet ”ond” i rollspel ofta mer är en förevändning för att strunta i att hitta på rimliga intressanta motiv hos antagonisterna.
 
Jag försöker lite förstår problemet. Är det att i Svärdets Sång är orcher en spelbar ras och du gillar inte det?

Det enklaste då är väl att husregla bort dem. Är de djupt integrerade i spelvärlden som en allmängiltig ras (dvs. de går på gatan i närmaste stad utan att högafflar och facklor tas fram blir det snabbt ett större ingrepp än så) har du kanske investerat i fel spel, för dig, och bör kanske sikta på ett spel där orcher mer fyller den klassiska kanonmats-rollen.

Så klart jobbigt om du förutom hur orcher presenteras i SS gillar spelet. Men vill du lira SS men med orcher som är mer i Tolkien-anda (dvs. ondskans redskap och därmed alltid ganska ok för spelare att slå ner) låter det som husregling är din enda väg.

Edit: jag kan tydligen inte stava.

Cog.
Vet inte tillräckligt om orkerna i Svärdets sång ännu, varav jag frågar. Men i inledningen av spelarboken indikeras det att orker är stackars offer för orättvisa vilket jag - ev. förhastat - tolkade som uttryck för moderna politiska orker ala Wizards of the coasts. Men absolut, husreglar bort spelbara orker i HeroQuest, och planerar att korrigera orkerna i Drakar och Demoners introäventyr jag planerar för.
 
Jag brukar nämna orcherna i Bright här också - orcherna är rätt våldsamma och brutala typer, men det verkliga problemet är att alla vet att om den onde härskaren någonsin skulle komma tillbaka skulle de ansluta sig till honom igen. Så de är folk på riktigt, men...
 
Last edited:
Jag brukar nämna orcherna i Bright här också - orcherna är rätt våldamma och brutala typer, men det verkliga problemet är att alla vet att om den onde härskaren någonsin skulle komma tillbaka skulle de ansluta sig till honom igen. Så de är folk på riktigt, men...
Åter igen, det *verkliga* problemet i den liknelsen är att någon satt likhetstecken med orker och afroamerikaner.
Jag tycker ditt resonemang är intressant, men går det att diskutera efter det påståendet`?
 
Tolkiens orcher var ju inte utan djup. De var brutaliserade och utnyttjade och hade även de en berättelseroll som är lite djupare än bara "ondska.".
Jag tycker det här är en jätteintressant diskussion! Dels för jag verkligen diggar orcher (shout out till Warcraft 2 @verlandes. ) Dels för det visar hur fantasy ofta rör sig mellan fiktiv ”fakta” – vad som finns och händer i den här påhittade världen, och symbolism – vad saker egentligen betyder och representerar, både för läsaren, författaren, och vad det säger om oss och vår tid här och nu. (Speciellt sånt vi inte riktigt kan sätta ord på! För annars hade vi inte behövt fantasy, vi hade kunnat läsa en debattartikel istället).

För att fantasyn ska få en emotionell klangbotten verkar det viktigt som att det känns som att det fiktiva ”finns”, men samtidigt har saker i världen olika berättelseroller, så det finns hela tiden en spänning mellan spekulation och saga.

En tolkning jag har är att mycket av Sagan om Ringen verkar bottna i en dröm om att ett krig inte ska vara meningslöst. Att, om man t ex varit med om första världskriget, att man vill att all möda och besvär, all död och lidande, som man genomlidit med sina vänner ska ha betytt Något.

Min känsla kring Tolkiens orker är såklart att de är brutala, men också teknologiska och industriella. De är liksom ansiktet utåt för ett hjärndött, omänskligt krigsmaskineri. Likt att fabriker eller bilar inte är ondskefulla; men kan likväl vara hemska ändå. (Tolkien hatade verkligen bilar).

Tänkte först att de kanske blev mer svartvitt ”onda” först i D&D på 70-talet, men sen kom jag på reaktionsslaget! Alltid kul när man slumpmässigt träffar på goda orcher i t ex Wizardry*. Så det är egentligen inget nytt i spelsammanhang.

Sen kan jag ibland tycka att det är lite kul om monster är lite onda och kaotiska, och framförallt att det inte ska vara enkelt går att byta ut dom mot människor. Men det är ju som bekant bara fantasin som sätter gränser. Det kan vara bra ibland att släppa på förutfattade meningar, för med fördomar blir man ”för dum” ;)

*jämför med de mysiga orcherna i Delicious in Dungeon som är både väldigt bekanta och sin egen grej.
 
Back
Top