Nekromanti Onda äventyrare

[God45]

I de senaste DnD-kampanjerna jag spelett har jag förbjudit LE, NE, CE och CN - men varit ganska slapp i tolkninen av övriga alignment.
Det ger en tillräckligt bra sammanhållning i gruppen för att man ska kunna spela längre kampanjer.

Det här är intressant Hade jag förbjudit alignments för att skapa bättre sammanhållning hade jag kapat alla chaotic och LN. Chaotic för det är oftast de som vägrar göra saker eller springer iväg och gör saker som gruppen inte är överens om och LN för att de inte kompromissar. NE och LE kommer falla i linje med gruppen för att passa in eller göra onda saker bakom deras ryggar för att komma undan med det efter vad jag har upplevt. N och kommer hänga med på det mesta och LG och TG kommer vara med så länge de får göra det rätta, kanske är LG lite mer styvnackad men det brukar inte bli ett problem.

 

[God45]

Jag jämställer vampyrers drickande av människoblod med människors dödande av kossor för att göra hamburgare.
Är man ond om man går på McDonalds?

Jag skulle hävda att den funkar inte egentligen i vampire där du är förbannad av Gud och där din natur kommer driva dig till att göra en massa illdåd utöver vad som krävs bara för att överleva.

Men det är en sådan där, "vad är ondska?" diskution som aldrig leder till något. Det är bättre för att vi i den här tråden utgår från vad vi alla vet är "bad guys" och sedan rör oss vidare.

 

[Lukas]

För att citera Alan Rickman från minnet "I don't play villains, I play interesting characters".

Jag brukar spela problematiska karaktärer, personer som man kanske inte skulle vilja ha att göra med i vanliga fall. mycket på grund av att flera av dem gör "onda" saker.
Men det betyder inte att de är onda.

Jag ser till att skapa en motivation bakom dem, samtidigt som jag jobbar för att ha kvar mänskligheten.

Att bara beskriva sig som "ond" är ju tråkigare än att spela en potatis. Men att få spela en komplex, skadad människa det får mitt hjärta att klappa.

 

[Cissi]

För att citera Alan Rickman från minnet "I don't play villains, I play interesting characters".

Jag brukar spela problematiska karaktärer, personer som man kanske inte skulle vilja ha att göra med i vanliga fall. mycket på grund av att flera av dem gör "onda" saker.
Men det betyder inte att de är onda.

Jag ser till att skapa en motivation bakom dem, samtidigt som jag jobbar för att ha kvar mänskligheten.

Att bara beskriva sig som "ond" är ju tråkigare än att spela en potatis. Men att få spela en komplex, skadad människa det får mitt hjärta att klappa.

This!

 

[God45]

För att citera Alan Rickman från minnet "I don't play villains, I play interesting characters".

Jag brukar spela problematiska karaktärer, personer som man kanske inte skulle vilja ha att göra med i vanliga fall. mycket på grund av att flera av dem gör "onda" saker.
Men det betyder inte att de är onda.

Jag ser till att skapa en motivation bakom dem, samtidigt som jag jobbar för att ha kvar mänskligheten.

Att bara beskriva sig som "ond" är ju tråkigare än att spela en potatis. Men att få spela en komplex, skadad människa det får mitt hjärta att klappa.

This!

+1

 

[Sodivra]

Jag såg gangsterfilmen Goodfellas igår. Har du sett den? Den handlar om Tommy, Jimmy och Henry. Tommy och Jimmy är paranoida sociopater. Jimmy dödar för att skydda sin rygg eller för att han tjänar på det. Tommy dödar när han tror att någon är ute efter honom eller sårar hans stolthet. Henry slår mig inte som en känslokall sociopat dock, bara en snubbe som vill överleva och make it big i en tuff miljö.

I vår förra kampanj Apocalypse World spelade jag en hårdhänt chopper vid namn Dead Eyes på den premissen. Han skulle inte vara ett monster, men han var en man i en hård, elak värld där alla måste använda det de har för att överleva. Han hade en revolver och ett motorcykelgäng, så han använde dem. Precis som Henry hade han också sociopater omkring sig, rötna ägg i gänget som dödade utan att ägna det en tanke om inte Snake Eyes kontrollerade dem och höll sig i respekt.

Och precis som Henry dödade han för en bättre chans att överleva. Men då menar jag inte bara defensivt utan även aggressivt: Jag kunde få hjälp av en annan rollperson om vi dödade hans rival till makten, en gammal oskyldig gubbe, så jag dödade honom. I Pit Stop så härskade Snake Eyes. Vi hade beef efter ett bråk som ballade ut och hon försökte ha döda eller tillfångata några ur mitt gäng, så vi konspirerade med en annan rollperson, hade ihjäl henne och hennes gäng och flyttade in i deras fort. Nu hade vi en fiende mindre att oroa oss för, och tak över huvudet.

Det var kul, jag gillade att spela Dead Eyes. Ibland kände man sig badass, ibland plågad, ibland som en feg jävel som höll respekten från sitt gäng viktigare än utomståendes välmående.


Spelar man ett äventyrarparty så vill jag bara spela ond om hela gruppen är det. En sådan kampanj körde vi D&D 3,5, vi spelade slavar i Underdark. Jag var en gnoll, de andra rollpersonerna var grimlock, goblin och drow (vår ägare, i princip). Det var awesome. Vi var ganska dumonda och alla omkring oss var också onda, så det blev inte hemska käka oskyldiga barn-scener och sånt. I början var vi slavar på en arena, det hade jag velat återvända till! En kampanj där alla är monster i en oerhört rå miljö.

Maktdynamiken i gruppen gjorde spelledaren och drowspelaren avtända, så vi la ner. Synd.

 

[Recca]

Men vampire är ett bra exempel. Jag skulle hävda att i Vampire är alla onda. Möjligtvis med ett par undantag för vissa karaktärer som söker golconda. Men ganska mycket alla andra är en skurk. Det är egentligen inte konstigt i ett spel där man spelar monster. 1d4 chans ganska briljanta sammanfattning av vampire är ju till och med:

Bad guys och ond är ju inte samma sak.

Jag vet att du inte vill diskutera definitionen av ondska, så jag släpper det. Jag tycker bara inte att man spelar ond i Vampire. Det faktum att det handlar om varierande grader av egoism och kampen mellan vampyrens best och mänsklighet, sammanfattas ganska dåligt av att säga att vampyrer är onda.

 

[Recca]

Jag jämställer vampyrers drickande av människoblod med människors dödande av kossor för att göra hamburgare.
Är man ond om man går på McDonalds?

Jag skulle hävda att den funkar inte egentligen i vampire där du är förbannad av Gud och där din natur kommer driva dig till att göra en massa illdåd utöver vad som krävs bara för att överleva.

Man bör verkligen inte köra vampire som ett resultat av Cain-myten. Alltså, den är ju jäkligt bra och spännande men i spel kan man ju inte köra den som lag. Det man som SL BÖR göra, är ju att presentera alternativ, lika spännande som originalet. Så fort man presenterar Cain-historien som det enda alternativet och sedan kör den som lagen så begränsar man spelet. Speciellt om man dessutom låter den stå som nån sorts måttstock över ondska/godhet (två jävligt kassa begrepp, generellt).

 

[Eksem]

Är man ond om man går på McDonalds?

Ja.

 

[Mekanurg]

Vad tycker du om att spela onda äventyrare i ett rollspel? En enda av äventyrarna i gruppen eller hela gruppen, är det någon skillnad?

Jag personligen gillar onda äventyrare men jag vill veta vad ni tycker

I mitt spelgäng har det hänt att vi har spelat hänsynslösa och våldsamma figurer som gått på båda sidor om lagens staket, t.ex. i ett conanskt Hyboria eller i ett cyberpunkigt Lhasa. Det blir ofta spännande. Men vi har sedan många år något slags gentlemen's agreement att en spelare sabbar inte spelet för sina medspelare.

 

[Eksem]

Jag vet att det här kanske inte är rätt ställe att definiera "ond" eller diskutera huruvida "ond" och "god" är användbart alls; men utan sådana definitioner finner jag frågan ärligt talat helt omöjlig att svara på.

Uppfattar jag tribe bashing a la "mörda alla orcher" som obehagligt och ondskefullt? Ja, det gör jag. Är det roligt och intressant med rollpersoner med heeelt annan moral än jag själv? Ja, det tycker jag.

Är det intressant med en moralkod som i princip bara är "Jag gör som jag vill och jag behöver inte ha några som helst moraliska kval"? Näe, det är för endimensionellt och tråkigt. Om det skall mördas barn för guldslantar så skall det kännas någonstans i magtrakten tycker jag.

 

[Recca]

Jag vet att det här kanske inte är rätt ställe att definiera "ond" eller diskutera huruvida "ond" och "god" är användbart alls; men utan sådana definitioner finner jag frågan ärligt talat helt omöjlig att svara på.

Uppfattar jag tribe bashing a la "mörda alla orcher" som obehagligt och ondskefullt? Ja, det gör jag. Är det roligt och intressant med rollpersoner med heeelt annan moral än jag själv? Ja, det tycker jag.

Är det intressant med en moralkod som i princip bara är "Jag gör som jag vill och jag behöver inte ha några som helst moraliska kval"? Näe, det är för endimensionellt och tråkigt. Om det skall mördas barn för guldslantar så skall det kännas någonstans i magtrakten tycker jag.

Agreed!

 

[God45]

Jag vet att det här kanske inte är rätt ställe att definiera "ond" eller diskutera huruvida "ond" och "god" är användbart alls; men utan sådana definitioner finner jag frågan ärligt talat helt omöjlig att svara på.

Uppfattar jag tribe bashing a la "mörda alla orcher" som obehagligt och ondskefullt? Ja, det gör jag. Är det roligt och intressant med rollpersoner med heeelt annan moral än jag själv? Ja, det tycker jag.

Jag tänkte på D&D när jag startade den här diskutionen och i och med att du tog upp orkerna blir det här aktuelt. För i många D&D världar är gott och ont faktiska krafter i världen. Är du en clerik och du är osäker kan du alltid fråga din gud direkt och så berättar han för dig vad som gäller. Så moraliska absolut finns och det är allmänt accepterat av alla vad som är gott och vad som är ont (även om det finns variationer även innom varje alignment.)

Så där är det helt ok att ha ihjäl orkerna. Deras bebisar också för de är onda allihop. Jag blev osäker så jag använde mina magiska paladin krafter för att dubelkolla. Men de säger att de är onda så det är bara att köra på.

Det här är inte realistiskt eller så men det fungerar bra för tex Kryn som är en väldigt svartvitt värld. Grejen med att spela ond i en sådan värld är att det är kul . Man får göra alla de roliga sakerna som att hålla onda tal, kidnappa princessor, leda horder av hobgoblins, dyrka Satan och sparka sand i ögonen på folk på stranden. Det är inte djup eller komplext men det är vädligt roligt

Sedan kan man spela komplexa karaktärer också men karaktärer som ändå är onda. Min Unknown armies karaktär hade tex motivationer och anledningar till sitt beteende men han var ändå ond, monstruöst så till och med. Vilket var hur kul som helst att spela

 

[Eksem]

Även om det finns absoluta "onda" och "goda" varelser i en spelvärld, så som de är definierade av en gud, så är det jag som spelare / spelledare som tycker det är obehagligt med folkmord. Att det är motiverat enligt en påhittad gud påverkar inte riktigt det för mig. För Eksem är det en ond handling att mörda kobolderna i Caves of Chaos, även om det enligt gudarna är en god handling för rollpersonerna i spelvärlden.

För mig är det egentligen ingen större skillnad mellan att kidnappa prinsessor eller mörda orcher. Om det är intressant är det för att det har någon sorts tyngd för spelarna, även om det är moraliskt korrekt för rollpersonerna.

 

[Dharkos]

En av de kampanjer som jag minns med störst saknad är en D&D-kampanj där vi spelade landsflyktiga drow. Vi drog från vår stad för att etablera ett nytt hus och starta om från början. Vi var skitonda i den meningen att vi inte brydde oss ett dugg om någon annan. Vi förslavade byar, dödade de som var för svaga och animerade dem som odöda. Och liknande.

Jag har däremot spelare i min nuvarande grupp som inte alls gillar att spela onda rollpersoner.

/Dharkos

 

[God45]

En av de kampanjer som jag minns med störst saknad är en D&D-kampanj där vi spelade landsflyktiga drow. Vi drog från vår stad för att etablera ett nytt hus och starta om från början. Vi var skitonda i den meningen att vi inte brydde oss ett dugg om någon annan. Vi förslavade byar, dödade de som var för svaga och animerade dem som odöda. Och liknande.

Låter roligt

Jag har däremot spelare i min nuvarande grupp som inte alls gillar att spela onda rollpersoner.

Jag är nyfiken så jag måste fråga, varför?

 

[Mundo]

Jag har faktiskt aldrig spelat engelska DnD (Bara på dator i form av Neverwinter nights) men när jag var yngre spelade vi en hel del Drakar och Demoner och där fanns "onda" och "goda".

På det sättet som jag spelar nu är det mer ond eller mindre ond som gäller. Det finns kanske skimmer av hopp och värme på enstaka platser men det är inte något som finns överallt och hos alla.

Jag spelar mest Noir och World of Darkness dock, men jag ser inget som helst problem med en grupp som består av de "mer" onda. Så länge det inte blir dum-ondska av det hela och så länge karaktärerna har begripliga kval och motivation för vad de gör så får de köra på.

 

[Recca]

Jag vet att det här kanske inte är rätt ställe att definiera "ond" eller diskutera huruvida "ond" och "god" är användbart alls; men utan sådana definitioner finner jag frågan ärligt talat helt omöjlig att svara på.

Uppfattar jag tribe bashing a la "mörda alla orcher" som obehagligt och ondskefullt? Ja, det gör jag. Är det roligt och intressant med rollpersoner med heeelt annan moral än jag själv? Ja, det tycker jag.

Jag tänkte på D&D när jag startade den här diskutionen och i och med att du tog upp orkerna blir det här aktuelt. För i många D&D världar är gott och ont faktiska krafter i världen. Är du en clerik och du är osäker kan du alltid fråga din gud direkt och så berättar han för dig vad som gäller. Så moraliska absolut finns och det är allmänt accepterat av alla vad som är gott och vad som är ont (även om det finns variationer även innom varje alignment.)

Så där är det helt ok att ha ihjäl orkerna. Deras bebisar också för de är onda allihop. Jag blev osäker så jag använde mina magiska paladin krafter för att dubelkolla. Men de säger att de är onda så det är bara att köra på.

Det här är inte realistiskt eller så men det fungerar bra för tex Kryn som är en väldigt svartvitt värld. Grejen med att spela ond i en sådan värld är att det är kul . Man får göra alla de roliga sakerna som att hålla onda tal, kidnappa princessor, leda horder av hobgoblins, dyrka Satan och sparka sand i ögonen på folk på stranden. Det är inte djup eller komplext men det är vädligt roligt

Sedan kan man spela komplexa karaktärer också men karaktärer som ändå är onda. Min Unknown armies karaktär hade tex motivationer och anledningar till sitt beteende men han var ändå ond, monstruöst så till och med. Vilket var hur kul som helst att spela

Usch vad tråkigt det låter. Ond för ondskans skull. Eller tonåringsondska som det med rätta borde kallas. När vi började spela rollspel och pojkarna gjorde elaka karaktärer bara för att det var fräckt att va ond.

Som ni märker har jag inga vidare erfarenheter av det där.

 

[Recca]

Även om det finns absoluta "onda" och "goda" varelser i en spelvärld, så som de är definierade av en gud, så är det jag som spelare / spelledare som tycker det är obehagligt med folkmord. Att det är motiverat enligt en påhittad gud påverkar inte riktigt det för mig. För Eksem är det en ond handling att mörda kobolderna i Caves of Chaos, även om det enligt gudarna är en god handling för rollpersonerna i spelvärlden.

För mig är det egentligen ingen större skillnad mellan att kidnappa prinsessor eller mörda orcher. Om det är intressant är det för att det har någon sorts tyngd för spelarna, även om det är moraliskt korrekt för rollpersonerna.

Det där är ju DnD-paradoxen.

 

[Svarte Faraonen]

Usch vad tråkigt det låter. Ond för ondskans skull. Eller tonåringsondska som det med rätta borde kallas. När vi började spela rollspel och pojkarna gjorde elaka karaktärer bara för att det var fräckt att va ond.

Som ni märker har jag inga vidare erfarenheter av det där.

Ja, knappast min kopp te heller. Det och "jag är monstruöst abnorm/fanatiskt övertygad om min sak" är ju de tråkigaste typerna av elakheter att spela ut, eftersom de inte medger någon större reflektion från rollpersonens sida (jag tycker samma sak om oreflekterat goda rollpersoner också, däremot gillar jag plågat plikttrogna dito).