Nekromanti Om hur man kan skriva jämställda rollspel

[Mukwa]

Om man vill skriva ett rollspel med till exempel riddarordnar som en stor del av spelet, och om man som några kommentatorer påpekade i tråden inte kan se poängen med att ha kvinnliga riddare, så kan ett sätt att väga upp en enbart manlig "klass" eller manlig uppsättning färdigheter med en lika användbar uppsättning färdigheter som enbart är tillgängliga för kvinnor. Det som är viktigt att tänka på här är att de kvinnligt kodade egenskaperna/ färdigheterna måste vara lika roliga att spela och framförallt lika användbara som de manliga.

Jag ser en större risk i det här än vad det är en lösning. Kvinnliga rollspelare får bara välja det "här". Manliga spelare får välja allt annat. Jag skrev nåt snabbt om det lite längre upp, men det här var kontentan.

Det blir ett assymmetriskt system ur aspekten att enbart vissa kön kan utnyttja vissa egenskaper/ färdigheter, så det kommer att kräva en del balansering.

en del balansering är att underdriva tror jag. Att göra klasser som är manliga respektive kvinnliga gör ju om ett patriarkalt samhälle till att varken vara matriarkalt eller patriarkalt (om det nu finns kvinnliga motsvarigheter till de manliga klasserna)

 

[Mukwa]

Det håller jag helt med dig om, och det är därför jag inte tycker att man ska "bagatellisera" den patriarkala världen, om man nu ska spela i en sådan.

Kanske är svaret att en patriarkal värld är av ondo för kvinnliga rollspelare, men jag hoppas ju inte det.

 

[Mukwa]

Du verkar också vara inne på att en patriarkal rollspelsvärld inte går att spela med om man vill att kvinnliga spelare ska ha samma handlingsfrihet som manliga.

 

[krank]

Det som är viktigt att tänka på här är att de kvinnligt kodade egenskaperna/ färdigheterna måste vara lika roliga att spela och framförallt lika användbara som de manliga.

Det blir ett assymmetriskt system ur aspekten att enbart vissa kön kan utnyttja vissa egenskaper/ färdigheter, så det kommer att kräva en del balansering.

Jag tycker att det finns en annan fara i det också, men där är jag medveten om att min syn inte delas av alla feminister. Jag ser det som ett problem med könsnormer oavsett om de är jämlika eller inte; dvs även om kvinnornas färdigheter är lika roliga som männens, så blir det ändå någonstans en uppdelning jag inte känner mig helt bekväm med.

Kanske är det därför jag generellt skyr fantasyvärldar - det är svårt (inte omöjligt) att skapa och beskriva just fantasyvärldar på ett bra sätt om man ska ha genustänk. Upplever jag. Det är nog för svårt för mig iaf... Jag slipper ju såna här avvägningar till ganska stor del iom att jag fokuserar på nutid/framtid. Då har man större möjligheter att slippa den riktigt starka könspolariseringen, så att säga.

 

[krank]

Om man verkligen skulle göra ett jämställt rollspel, är det då inte eftersträvansvärt att inte skapa en patriarkal spelvärld? Den patriarkala världen kommer ofelbart att innehålla begränsningar som då den är ett fantasifoster inte behöver finnas där. Det finns alla upptänkliga möjligheter till spännande och intressanta konflikter utan att ens beröra könsstrukturer annat än som krydda.

Absolut. Punkten handlar mest om de som ändå vill skapa spelvärldar med patriarkala maktmönster. Jag föredrar att hålla mig borta från genrer där sådant är alltför starkt; i ett modern horror-rollspel är det jättemycket lättare att låtsas som att spelvärlden ("vår värld") är någorlunda jämlik än vad det är, upplever jag, i något slags medeltida variant.

 

[krank]

Kanske är svaret att en patriarkal värld är av ondo för kvinnliga rollspelare, men jag hoppas ju inte det.

Jag kan på rak arm inte komma på ett enda rollspel som utspelar sig i en ickepatriarkal värld. Alla medeltida/fantasyrollspel är ju patriarkala (såvitt jag vet), och alla spel som utspelar sig i vår värld och vår tid nu är ju patriarkala (eftersom vårt moderna samhälle är patriarkalt...). Till och med min käpphäst Eclipse Phase har ju en del manliga strukturer kvar.

Och ändå spelas det.

Vad jag tror är att det handlar om hur mycket fokus och vikt man lägger vid den biten. Man måste inte låta det patriarkala ligga i förgrunden. Jag tror jag behöver dra in ett annat citat här...

Nej, men för att locka kvinnliga spelare behöver man påpeka undantagen mer än normen, vilket förvränger den patriarkala världsuppfattningen och således gör man undantag till norm. Då har man inte ett patriarkalt samhälle längre.

Jag håller inte med ett dugg. Samhället är fortfarande patriarkalt, men det behöver inte ligga i fokus. Om vi till exempel tar dagens värld, och bygger ett rollspel om... Tja, låt oss säga specialister som räddar världen undan teknologiska katastrofer. Ge spelet illustrationer som till 50% består av män och 50% kvinnor, där båda är ungefär lika aktiva, och kompetenta.

Betyder det att vår värld, som spelet utspelar sig i, inte är patriarkal? Givetvis inte. Glastaket, löneskillnader, blå och rosa strumpor, hela den grejen finns naturligtvis fortfarande i "spelvärlden". Det kan till och med tänkas att man tar fram och visar upp det nån gång. Men det är inget man lägger fokus på.

Du blandar "den patriarkala världsuppfattningen" med "det patriarkala samhället". Man kan ha ett hyperpatriarkalt samhälle utan att låta detta påverka rollpersonerna alls. Det räcker med meningen "samhället är väldigt patriarkalt" för att spelvärlden ska ha ett samhälle som är väldigt patriarkalt.

Ängen blir inte mindre grön för att alla rollpersoner är färgblinda.

 

[Hartland]

För det första: What krank said.

För det andra:

Kanske är svaret att en patriarkal värld är av ondo för kvinnliga rollspelare, men jag hoppas ju inte det.

Jag funderade på det och formulerade om vad jag uppfattat att uttrycker så här: Hur ger man kvinnor handlingsfrihet i ett samhälle som inte ger kvinnor handlingsfrihet? (detta för att i förlängningen locka fler kvinnor till hobbyn)
Det ser nästan ut som en självmotsägelse tycker jag. Rätta mig om jag har tolkat dig fel =)

Vissa av oss har försökt komma på förslag hur man kan arbeta runt patriarkatet men dessa lösningar är tydligen otillräckliga. Svaret måste ändå på något vis vara att antingen ger man dom handlingsfrihet eller så får man utforska den handlingsfrihet dom har. Men det första faller på att kvinnliga rollpersoner inte får bryta mot normen för då försvinner tydligen normen och det andra faller på att det faller utanför fokus för "vanligt" rollspel.

---

Jag tror att det bästa sättet att locka kvinnor till hobbyn är att helt enkelt inte påtvinga dom roller som saknar handlingsfrihet. Om detta då gör att en strikt patriarkalisk värld inte fungerar så må så vara. Eller?

/Hartland
- var ute med hunden, det regnade

 

[Svarte Faraonen]

Nja, jag tycker nog att det finns en poäng i att världen så som den presenteras för spelarna också bygger upp världen så som spelarna föreställer sig den i stort. Vi kan beteckna det som "drow-problemet" -- i följderna av Drizzt Do'Urden blev det helt plötsligt populärt att i D&D spela goda mörkeralver som gjorde uppror mot sin bakgrund. Nackdelen blev att det blev en så klichéartad karaktärstyp att helt plötsligt tycktes hela drowsläktet vara uppbyggt av goda rebeller, där det där onda samhället mest var något nominellt. Samma sak gäller, tycker jag, om man ska skildra en patriarkal värld men allt spelarna ser är undantagen: det ringer lite ihåligt.

Dessutom tycker jag att det finns en viss poäng i att visa att en patriarkal värld påverkar folk. Om det springer runt en massa starka undantag blir det lätt så att när någon SLP som fortfarande lider under samhällets huvudsakliga könsmaktsordning dyker upp så blir reaktionen "men ta dig i kragen och frigör dig som X, Y och Z har gjort". Det är att sopa ett av de stora problemområdena med en patriarkal värld under mattan.

 

[Vitulv]

Jag tror att om vi idag har ojämställda rollspel, och om detta är ett problem så kommer ett gäng kloka tjejer snart att skriva ett fantastiskt spel.

Då ska jag, om det verkar intressant, ta och titta närmare på det.

Tills vidare kan man kika på Pathfinder, som hanterar dina exempel på ett tillfredsställande sätt.

 

[w176]

Hur tilltalande det är

Notera att det är en skillnad på ett rollspel som är jämnställt och ett rollspel som är lika tilltalande för bägge könen.

På gott och ont.

För att ta ett omvänt exempel från rollspel.nu's perspektiv finns det du massa stallrollspels communityn online. Låt oss säga att deras utforming är jämställd med en god representation av kvinnor och män i bild och text. Vi kan ändå se att fler kvinnor än män i grunden är intresserade av konceptet då de beskriver en kultur och situation som mer kvinnor har erfarenheten av.

 

[Krille]

Faktiskt inte. Jag är inne på att en patriarkal rollspelsvärld går utmärkt att spela med, men att det kräver att man informerar om hur man gör och inspirerar till att göra det attraktivt. Ett sätt att göra det är att skapa konflikter i spelvärlden som är inklusiva för kvinnliga rollpersoner, och ge möjlighet att bygga äventyr kring dem.

Världen i Blå Himmel är i högsta grad patriarkal, men på grund av kriget så har den kvinnliga frigörelserörelsen fått extra fart. Den är inte problemfri, eftersom patriarkatet till hög grad motsätter sig den.

 

[krank]

Re: Hur tilltalande det är

Notera att det är en skillnad på ett rollspel som är jämnställt och ett rollspel som är lika tilltalande för bägge könen.

Den senare grejen tycker jag är högst problematisk att försöka ta hänsyn till, eftersom det någonstans utgår från att män, som homogen grupp och kvinnor, som homogen grupp tycker om olika saker. Och jag tror inte riktigt på de där homogena grupperna.

Men visst, det är ett perspektiv man kan använda sig av, om man vill.

 

[Arfert]

jag är inte säker på att en patriakal värld innebär att ett rollspel blir ointressant för kvinnliga spelare... beror på syftet med världen och hur den är skriven. Ett rollspel som till exempel baserade sig på The Handmaid's Tale skulle kunna vara intressant att spela, trots att världen är super-patriakal. Frågan är i stället Krilles "vad gör man".

Men nu avviker jag från Kranks trådstart.

 

[Ram]

Du blandar "den patriarkala världsuppfattningen" med "det patriarkala samhället". Man kan ha ett hyperpatriarkalt samhälle utan att låta detta påverka rollpersonerna alls. Det räcker med meningen "samhället är väldigt patriarkalt" för att spelvärlden ska ha ett samhälle som är väldigt patriarkalt.

Detta blir en väldigt konstig diskussion. Om den patriarkala världen inte drabbar spelarna alls så är det patriarkala i världen inte så värst relevant, då är det bara en färg på bakgrunden.

Det blir lite som att skriva "det är en värld full av dolda maktspel och politiska intriger" på ett vanligt dungenon bashing spel typ...

 

[Tony.Meijer]

Jag tror jag ska vända lite på det här. Vad gör ett rollspel diskriminerande?

 

[w176]

Re: Hur tilltalande det är

Notera att det är en skillnad på ett rollspel som är jämnställt och ett rollspel som är lika tilltalande för bägge könen.

Den senare grejen tycker jag är högst problematisk att försöka ta hänsyn till, eftersom det någonstans utgår från att män, som homogen grupp och kvinnor, som homogen grupp tycker om olika saker. Och jag tror inte riktigt på de där homogena grupperna.

Men visst, det är ett perspektiv man kan använda sig av, om man vill.

Jo. Jag vet inte ens om man bör ta hänsyn till det. Är det bra att alltid har helt representativ grupp i alla avseenden som gillar allt lika mycket på ett helt lagomt sätt?

Då måste vi se till att lika stor andel av åttioåringarna spelar rollspel som tjugoåringarna och så vidare.

Är det något man bär sträva för? Vill vi inte ha mångfald?

 

[w176]

Om någon grupp på grund av konstuktionen har en sämre möjlighet att få en bra upplevelse ur det.

Tex genom osynliggörande, sexism, racism, sexualitetism, privilegier m.m.

 

[Tony.Meijer]

Ok, taget den definitionen så kan man alltså säga att kravet för ett jämställdt (ur genus-perspektiv) rollspel ett spel där kulissen (världen) eller mekaniken (reglerna) inte gör avkall på någons förmåga beroende på kön att uppleva spelvärlden?

Mig veterligen så finns det bara ett spel på marknaden som gör skillnad på män och kvinnor rent mekaniskt, och det är Eon som har olika sätt att sätta stats för män och kvinnor (har jag för mig)?

Ergo, om min analys är korrekt så är det primärt spelvärldarna som upplevs som diskriminerande?

 

[w176]

Prinmärt är det presentationen av spel och spelvärldarna som är problemet. Text och bildmatrialet.

Som sagt, man kan ha en världs som skildrar vilken orättvisa om helst men som för spelaren offgame inte innebär ett problem för dens möjligheter att använda, idendentifiera sig med och inspireras av.

 

[Guest]

Eller så beskriver man prostitutionen i neutrala termer, man måste ju inte direkt slå på stora trumman över hur hemsk den är, man kan försöka närma sig kulturen man skildrar från mer nyanserade utgångspunkter liksom. Viktigare isåfall är nog att faktiskt skildra de prostituerade som människor, och inte som objekt.

Här håller jag fullt med, prostitution kommer i många spelvärldar inte ses som ett negativt element och då undrar man ju varför det ska framställas som det, jag tror faktiskt tillochmed att det är bättre att vara neutral i alla fall även om settingen är negativ till det, jag tror att du får mer personer på din sida genom att framställa alla inblandade parter som människor än att demonisera någon...

Jag har det här problemet med kvinnliga riddare. Alltså, hela ridderskapet och alla ritualer som omgav det var all about manlighet och makt, det vet jag för jag har studerat dessa ritualer specifikt och förstår dem - de är designade för att fullständigt utesluta kvinnsen på alla vis. Problemet är att jag inte kan omsätta ritualernas symbolik i termer så att jag förstår deras exakta roll i strukturen, vilket konkret innebär: kvinnliga riddare i historiska settingar/historical fantasy känns fel för mig, men jag kan inte förklara varför. Jag är inte säker på att jag vill hålla med om att det gör att jag failar övningen, faktiskt. (Problemet är alltså ridderskapet som institution och dess symboliska implikationer, hade man ersatt riddarna i den aktuella fantasyvärlden med tex baghaturer, tarkhaner eller rentav samurajer hade det inte tvunget funnits något problem längre).

Här ser jag inte att det är att du har misslyckats med övningen, däremot ser jag att du har hakat dig upp på en bagatell, i ytterst få fall känner jag att riddarbetäckningen är relevant ens i medeltida Europa, vad som är relevant är att det är en adels-kavallerist eller adels-soldat som kan ha fått sin titel genom insatser i strid etc...

Om settingen är superpatriarkal (till exempel Eon-böset jag skriver) eftersträvar jag inte 50/50. Istället försöker jag låta minoriteten av kvinnliga karaktärer skina lite extra. Att kvinnor i allmänhet skulle vara lika relevanta för narrativet/settingen och därmed lika välrepresenterade som männen...well, det hade krävts ett väldigt specifikt scenario för det (typ haremsintrig eller nåt).

- Ymir, lite tankar

Ja det här känns helt rätt, om man ska ta 50/50 blir det i väldigt kraftigt vridna samhällen skummt, antingen kan man strunta i den och beskriva de som är av det undangömda (jag tänker mig att man ska även skriva ett jämlikt rollspel om det handlar om amazoner i ett matriarkat) som unika men fåtaliga eller så blir det antingen dussinfolk eller en situation där man undrar varför inte det görs något mot ett sådant förtryck (vilket i sin tur kan spä på fördomar)...

/Zorbeltuss som tycker att Operas förslag på Adels-rattfyllerister är något skummt