Odödlig dom - Arbetstråd

Stämma

Arg vätte
Joined
17 Jul 2020
Messages
112
Location
Södertälje/Uppsala
@Stämma skrev "för 6000-3000 år sedan" och Gizapyramiderna skapade under Egyptens fjärde dynasti, som var för över 4000 år sedan, så han är absolut o sniffar på biblisk tid.
Mitt fokus ligger generellt lite längre norrut än den bördiga halvmånens kulturer. Snarare i områden som Cucuteni-Tripolyekulturen eller det snörkeramiska komplexet än i Mesopotamien. Jag uppskattar dock de många tipsen på inspiration. Jag ska se till att dra nytta av dem.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
De här böckerna berör mest indianer efter att man började handla, förhandla o kriga med kolonisatörerna, men de har delar som berör hur de var förkolonialt o de delar som är just i början av mötet med européerna är nog av intresse:
American Indian Tribes of the Southwest - Osprey Publishing
North American Indian Tribes of the Great Lakes - Osprey Publishing
American Indians of the Pacific Northwest - Osprey Publishing
American Woodland Indians - Osprey Publishing

det finns också:
Tribes of the Sioux Nation - Osprey Publishing
Indian Tribes of the New England Frontier - Osprey Publishing
The Apaches - Osprey Publishing
som absolut är post-kolonisterna men kan vara intressant rörande vad som beskrivs av samhälle o krigsföring (byt bara ut järn till sten/brons o gevär till pilbågar)

Åter igen, några av dem finns i bibliotekssystemet.
 
Last edited:

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
Barnfaktaböcker är många gånger bättre illustrerade (o för mig som en visuell person, då mer inspirerande) än vuxen litteratur och brukar ta upp sådant som barn finner intressant, o det är ofta sådant som är användbart ur ett värdsbyggar (eller i alla fall presentation) perspektiv. Sök på dina lokala bibliotek efter "stenålder" respektive "bronsålder" och sedan avgränsa sökningen till barn o ungdoms böcker.

Också, sök efter "Piero Ventura" och om hans Kreta, Troja, Tutanchamon, Så var det då, eller Bibliska berättelser finns så låna dem. Inte för texten (även om denna kan vara intressant) utan för illustrationerna. Av dessa är det enbart Så var det då som rör sig utanför Medelhavsområdet o jag cet att du är mer västra o norra Europa under dessa perioder men skulle säga att de kan ändå vara av intresse, om inte annat för hur de högre civilisationerna som man interagerar med kan vara.
 

Theo

Swordsman
Joined
20 Nov 2017
Messages
644
Var - han dog ung 2020.

Den har fraser som "Communism, that is, Love". Jag menar alltså inte att han var marxist-leninist, utan det verkar vara den mer svärmiska sorten.
Läste du hela boken? Graeber använder sig förvisso av ordet "kommunism" på ett provokativt sätt, som ett analysverktyg för att beskriva olika typer av mänskliga relationer i stort, men han är också glasklar med att det han använder ordet för inte är samma sak som de "kommunistiska" staterna, och han är tydligt kritisk mot den kommunistiska "mytologin" (min fetstil nedan):

I will define communism here as any human relationship that operates on the principles of "from each according to their abilities, to each according to their needs."

I admit that the usage here is a bit provocative. "Communism " is a word that can evoke strong emotional reactions-mainly, of course, because we tend to identify it with "communist" regimes.
This is ironic, since the Communist parties that ruled over the USSR and its satellites, and that still rule China and Cuba, never described their own systems as "communist. " They described them as "socialist . " " Communism" was always a distant, somewhat fuzzy utopian ideal, usually to be accompanied by the withering away of the state--to be achieved at some point in the distant future.

Our thinking about communism has been dominated by a myth. Once upon a time, humans held all things in common-in the Garden of Eden, during the Golden Age of Saturn, in Paleolithic huntergatherer bands. Then came the Fall, as a result of which we are now cursed with divisions of power and private property. The dream was that someday, with the advance of technology and general prosperity, with social revolution or the guidance of the Party, we would finally be in a position to put things back, to restore common ownership and common management of collective resources. Throughout the last twocenturies, Communists and anti-Communists argued over how plausible this picture was and whether it would be a blessing or a nightmare. But they all agreed on the basic framework: communism was about collective property, "primitive communism" did once exist in the distant past, and someday it might return .

We might call this " mythic communism "-or even , " epic communism"-a story we like to tell ourselves. Since the days of the French Revolution, it has inspired millions; but it has also done enormous damage to humanity. It's high time, I think, to brush the entire argument aside. In fact, "communism" is not some magical utopia, and neither does it have anything to do with ownership of the means of production. It is something that exists right now-that exists, to some degree, in any human society, although there has never been one in which everything has been organized in that way, and it would be difficult to imagine how there could be. All of us act like communists a good deal of the time. None of us acts like a communist consistently.

" Communist society"-in the sense of a society organized exclusively on that single principle--could never exist. But all social systems, even economic systems like capitalism, have always been built on top of a bedrock of actually-existing communism. Starting, as I say, from the principle of "from each according to their abilities, to each according to their needs" allows us to look past the question of individual or private ownership (which is often little more than formal legality anyway) and at much more immediate and practical questions of who has access to what sorts of things and under what conditions. Whenever it is the operative principle, even if it's just two people who are interacting, we can say we are in the presence of a sort of communism.
Man kan förstås, som sagt, tycka att det är provokativt att välja termen "kommunism" för principen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" och principen att hjälpas åt med saker i allmänhet (jag hade själv föredragit en annan term just för att undvika den sortens lätt förutsedda derails), men Graeber ägnar sig absolut inte åt apologetik för Sovjetunionen eller Nordkorea. Det är en fantastiskt bra bok f ö, en sådan där med aha-upplevelser på nästan varje sida.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
Också, sök efter "Piero Ventura" och om hans Kreta, Troja, Tutanchamon, Så var det då, eller Bibliska berättelser finns så låna dem. Inte för texten (även om denna kan vara intressant) utan för illustrationerna. Av dessa är det enbart Så var det då som rör sig utanför Medelhavsområdet o jag cet att du är mer västra o norra Europa under dessa perioder men skulle säga att de kan ändå vara av intresse, om inte annat för hur de högre civilisationerna som man interagerar med kan vara.
Hans Den stora boken om havet har ett par bra illustrationer på tidiga flottar o båtar med korta beskrivningar o ett par sidor om tidiga människans relation till havet o hur vi använde det.
 

Stämma

Arg vätte
Joined
17 Jul 2020
Messages
112
Location
Södertälje/Uppsala
Också, sök efter "Piero Ventura" och om hans Kreta, Troja, Tutanchamon, Så var det då, eller Bibliska berättelser finns så låna dem. Inte för texten (även om denna kan vara intressant) utan för illustrationerna. Av dessa är det enbart Så var det då som rör sig utanför Medelhavsområdet o jag cet att du är mer västra o norra Europa under dessa perioder men skulle säga att de kan ändå vara av intresse, om inte annat för hur de högre civilisationerna som man interagerar med kan vara.
Det är inget fel med medelhavskulturer eller östliga kulturer. Det är mer att jag inte drar så stor inspiration från högkulturerna i den bördiga halvmånen, utan huvudsakligen från epokens mindre kända kulturer.

Piero Venturas böcker ligger mig för övrigt varmt om hjärtat. De väckte tidigt ett intresse för historia och arkeologi och kom därmed att avgöra en rätt stor del av min livsbana.


Sedan jag sist postade i tråden har arbetet fortsatt och jag håller just nu på att layouta en testversion för min vanliga spelgrupp. I samband med det tänkte jag skriva lite om hur jag tänkt kring rollpersonsskapandet.

Jag ställde tydliga krav på RP-skapandet i OdöD.
-Till att börja med måste det gå snabbt, eller åtminstone finnas en snabb version. Dels för att passa spelstilen så att man snabbt kommer in i spelet, dels för att SL lätt ska kunna skapa SLP:er och kunna befolka hela byar om så önskas.
-Det måste skapa en viss variation via slump. Jag gillar att rollpersoner blir lite unika även om man tar exakt samma beslut när man skapar dem. Detta ska även hjälpa SL att generera SLP:er utan att behöva hindras av idétorka.
-RP ska ha anknytning till världen. I OdöD finns ingen medföljande "officiell" värld att förhålla sig till, men spelet behandlar vissa kulturella och teknologiska drag som nog inte kan anses vara allmängods. Min förhoppning är att kunna förmedla en del av dessa särdrag genom rollpersonens förflutna. Förhoppningsvis ger det även spelarna något att arbeta med.

För att minska den kognitiva bördan under RP-skapandet har jag delat in spelets 30-tal färdigheter i 7 kunnanden. Kunnanden representerar de breda kunskaper RP:er har vunnit under sin uppväxt. Värdet som ett kunnande får under RP-skapandet är startvärdet för alla färdigheterna inom kunnandet. Alla färdigheter inom ett kunnande uppnår ungefär samma sak, fast på lite olika sätt. Till exempel hör färdigheterna Hota och Hävda status båda till kunnandet Övertalning. De är båda sätt att få någon att göra som man vill.

Beroende på hur gammal en RP är så får spelaren sätta ut ett antal höjningstärningar mellan olika kunnanden. Jag tänker att tärningarna representerar hur mycket tid rollpersonen ägnat åt olika aktiviteter. När tärningarna satts ut går spelaren igenom alla kunnanden med höjningstärningar. Vid dessa slår hen 1T100 och jämför med kunnandets befintliga värde. Alla kunnanden startar på 20. Om spelaren slår över värdet gick det bra för rollpersonen. Då slår man höjningstärningarna och adderar dem till kunnandets värde. Man slår även fram ett lyckat litet äventyr som blir fröet till rollpersonens rykte. Här har jag huvudsakligen inspirerats av Life Events i Cyberpunk 2020 där ett antal tabeller låter en slå fram rätt unika livshistorier.
Slår man under värdet har det dock gått illa, tärningarna går förlorade och RP lider någon slags vanära som skadar hens rykte.
Slutligen väljer man ett antal föremål baserat på var man satte ut tärningar. Här finns också ett visst hasardspelsmoment. Vissa val innebär att man slår på en tabell, där rollpersonen får ett värdefullt föremål vid ett högt slag, och ett taffligt hemmabygge vid ett lågt.

Rollpersonerna som använts i speltest har hittills varit en salig blandning av skickliga slagkämpar och misslyckade hönstjyvar. Spelet präglas inte av något egentligt balanstänk. Jag tycker misslyckande och vilt varierande färdighetsvärden ger färg åt rollpersonerna. Om man inte blir nöjd med en RP så behöver man inte spela den, det går snabbt att skapa en ny.

Just nu arbetar jag på mallar och en namngenerator. Mallarna motsvarar ungefär värv eller arketyper. I en mall har alla mekaniska beslut redan tagits och man behöver bara rulla några tärningar för att få en färdig rollperson. Mallarna ska göra det enkelt för nybörjare att komma in spelet, men de ska också kunna användas av spelledaren för att snabbt kunna befolka världen.
När jag arbetat på namngeneratorn utgick jag ursprungligen från stereotypa “naturnamn”. Den första versionen såg lite ut som den i Ensamma Vargen-rollspelet. Då fick man fram namn som Solvinge eller Isvind. Men det kändes inte helt rätt, så jag gjorde om den från början. Den nuvarande namngeneratorn bygger på verkliga etymologier till namn i språk som fornpersiska, sumeriska och fornnordiska. Då får man namn som Eldgivna eller Ädelörn. De kanske inte ser helt olika ut, men för mig gör det stor skillnad att de faktiskt har verklighetsanknytning.

Inspirationskällor:
-Character creation in 5 sentences, och On the importance of character creation av Justin Alexander
-Magic number seven av Delta's D&D hotspot
-Spel som är bra på karaktärsskapande och andra trådar här på forumet.
-Stormbringer 1e, och entomophobiacs recension därav.
-Boot Hill and the Fear of Dice av Rutskarn
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
När jag arbetat på namngeneratorn utgick jag ursprungligen från stereotypa “naturnamn”. Den första versionen såg lite ut som den i Ensamma Vargen-rollspelet. Då fick man fram namn som Solvinge eller Isvind. Men det kändes inte helt rätt, så jag gjorde om den från början. Den nuvarande namngeneratorn bygger på verkliga etymologier till namn i språk som fornpersiska, sumeriska och fornnordiska. Då får man namn som Eldgivna eller Ädelörn. De kanske inte ser helt olika ut, men för mig gör det stor skillnad att de faktiskt har verklighetsanknytning.
Jag skulle bara köra med traditionella svenska naturn namn - Sten, Björn,Ylva, Ask, Embla, Orm, Ål, etc. - o sedan sagt att man kan ha något till som e beskrivande, antingen fysiskt - Röda Orm, Långe Björn - ens huvud syssla/något man e bra på - Eld Ask (bra på att starta eld), Pil Sten (gör pilar), Fiskar Embla - eller liknande.
 

Stämma

Arg vätte
Joined
17 Jul 2020
Messages
112
Location
Södertälje/Uppsala
Jag skulle bara köra med traditionella svenska naturn namn - Sten, Björn,Ylva, Ask, Embla, Orm, Ål, etc. - o sedan sagt att man kan ha något till som e beskrivande, antingen fysiskt - Röda Orm, Långe Björn - ens huvud syssla/något man e bra på - Eld Ask (bra på att starta eld), Pil Sten (gör pilar), Fiskar Embla - eller liknande.
Det är en möjlig utgångspunkt, och nog finns flera sådana namn i generatorn. Det finns dock ett par skäl till att jag gör som jag gör. Jag vill få till en variation som är större än de befintliga gamla namnen. Därför har jag även tagit inspiration utanför det nordiska språkområdet. Eldgiven motsvarar t.ex. det avestiska Atardata, med samma innebörd.
Sen är det också en fråga om känsla. Om man har en massa fornärvda svenska namn blir det lätt vikingastämning över det hela. Känslan jag siktar på är snarare att namn är en del av det levande språket, när man hör ett namn vet man dess innebörd. Äldre svenska namn strider inte nödvändigtvis mot den känslan. Men jag tror att de flesta nog tänker "Aaah vikingatid" innan de tänker i sådana banor.

(Självklart kan man välja helt andra namn om man känner för det)

Funderar även på att man kan få något slags tillnamn utifrån ens rykte. "Vargbane" för den som dödat ulvar, kanske nåt mindre smickrande om man gjort bort sig. Det är lite som det du föreslår med huvudsyssla/yrkesnamn.
 
Top