Nekromanti Nya husregler för konsekvenserna av negativ qadosh

Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Personligen så anser jag att reglerna för negativ qadosh i grundboken är lite torra och trista vad beträffar en magiker och dess gradvisa borttoning.
Systemet med den ökade "ondskan" som resultat av negativ qadosh i och med LoH (se sidan 12) gillade jag inget vidare heller då jag inte alls tolkar negativ qadosh som något ont eller elakt. Tvärtom så tror jag att en medlem av någon av de mörkare religionerna såsom Xinu, Dibuk eller Azradeus nog kan upplevas som relativt ond av vissa då ju en positiv qadosh i det fallet förmodligen innebär långvarigt tjänande av den mörka gudomen tillräknat alla gärningar ett sådant tjänande också skulle innebära.
Jag har därför således knåpat ihop en egen liten regel vad beträffar negativ qadosh vars intention är att:

1. Förtydliga vad borttoning egentligen innebär.
2. Ge negativ qadosh en ökad betydelse spelmässigt framför allt på ett stämningsmässigt sätt.

Mitt resonerande kring borttoningens natur är att magikern genom att bryta mot verklighetens lagar i för hög grad upplevs som ett slags sjukdom eller mutation av skapelsen och således stöts bort. Vad beträffar de lagar som en magiker bryter mot så syftas här på de naturlagar som definierades i LoH (se sidan: 7). Enligt denna definiering så är det två sorts varelser som kan påverka och kringgå naturens lagar och det är:

1. Gudomliga väsen
2. Dödliga som brukar magi

I LoH talas det också om de olika kraftaspekterna som väldigt väsentliga delar i skapelsen. Faktum är att skapelsens progression till och med definieras i själva utvecklandet av dessa. Jag drar därför slutsatsen att dessa kraftaspekter är väldigt djupt kopplade till gudarna och deras unika skaparkraft. Således kan brukandet av magi utan tvekan ses som hybris gentemot gudarna. Magin kan ses som den dödliges, eller ännu inte gudomliga varelsen då ju även en dödlig varelse kan uppnå gudomlighet genom Apoteos (se Religioner sidan: 10), försök att bruka sin slumrande gudomliga kraft.
För mig tycks det uppenbart att själen torde vara det verktyg med vilken den dödlige kan utföra magi. Ett steg upp genom själslig evolution till gud borde ju därför självklart också innebära en ökad förmåga att bruka denna kraft. Vad beträffar själva magin har ju även den lagar som inte ens gudarna kan kringgå och således drar jag slutsatsen att den i sitt väsen faktiskt lyder under en eller snarare flera universella lagar.
Anledningen till att jag resonerar kring detta är att även om gudarna nog skulle vilja göra sig av ganska omgående med ”olovliga” brukare av skaparkraften så kan de inte göra det mer än vad lagarna tillåter dem. De kan alltså inte verka under annat än exempelvis balansens lag, som säger att allting måste betalas för, samt kunskapens lag som säger att ökad kunskap är lika med ökad makt (se sidan: 92 i MoM för ytterligare detaljer kring dessa magins lagar).

Ny regel för effekten av negativ qadosh
Vad beträffar borttoningen så definierar jag alltså den som skapelsens eller gudarnas sätt att ”stöta bort” en dödlig efter dess ”missbruk” av skaparkraften. Enligt balansens och kunskapens lag skall denne ha kraften eller förmågan att hantera den kraft som den brukar. Okontrollerad dissipation, som ju är det som ger upphov till qadosh sänkning, kan ju ses som ett bevis på individens oförmåga att behärska kraften och därför så regleras detta naturligt av skapelsen genom påföljden av qadoshförlust. Åldrandet som konsekvens av negativ qadosh kan ses som första steget av borttoning då skapelsen genom åldrande försöker stöta bort magikern genom dess slutgiltiga död – vilket ju är vad som inträffar i åldringens slutskede. Det slutliga skedet för borttoning är enligt mig det fullständiga upplösandet av den fysiska kroppen samt själen den så kallade totala icke existensens uppfyllande. Logiskt sett borde risken för detta öka i och med ökad negativ qadosh därav nedanstående regel.

Qadosh/Påföljd:
-1 till -10/Ökad skenbar ålder samt ett mycket lätt (Ob1T6) PSY-slag för att inte uppnå total icke existens.

-11 till -15/Ökad skenbar ålder samt ett lyckat lätt (Ob2T6) PSY-slag för att inte uppnå total icke existens. Svag grad av verklighetsabnorma förändringar (se nedan).

-16 till -20/Slag på åldringstabellen samt ett lyckat normalt (Ob3T6) PSY-slag för att inte uppnå total icke existens. Ökad grad av verklighetsabnorma förändringar (se nedan).

-21 till -25/Slag på åldringstabellen samt ett lyckat svårt (Ob4T6) PSY-slag för att inte uppnå total icke existens. Ökad grad av verklighetsabnorma förändringar (se nedan).

-26 till -30 Slag på åldringstabellen samt ett lyckat mycket svårt (Ob5T6) PSY-slag för att inte uppnå total icke existens. Ökad grad av verklighetsabnorma förändringar (se nedan).

Detta fortsätter sedan med ytterligare åldringsslag samt en ökad svårighet med +Ob1T6 i svårighet per ytterligare -5 i qadosh. Konsekvensen av negativ qadosh kan alltså enligt detta system få två möjliga slutgiltiga utgångar:

1. Kroppens fysiska död som konsekvens av för hög ålder. Själen ges en ny chans att inkarneras och rensas innan detta på sitt minne från forna liv vilket även innebär det själsliga minnet i form av negativ qadosh.
2. Kroppen samt själens upplösande som ett resultat av misslyckad PSY-slag.

Rent visuellt ter sig ett sådant upplösande som att kroppen helt enkelt bleknar bort först till en spökaktigt transparens i tilltagande grad till att slutligen försvinna helt. Den negativa effekten vid PSY-slaget kan ses som hastigheten för detta där en ökad effekt ökar denna. En negativ effekt på 1 eller i närheten därav skulle stämningsfullt kunna ta plats under loppet av timmar eller kanske till och med dagar vilket förståss bäddar för dramatiska skildringar av detta. Ett fummel innebär en ögonblicklig upplösning.
Observera att själva PSY-slaget för att undvika total icke existens kan göras antingen varje gång man minskar sin qadosh (med svårighet efter var man befinner sig på skalan) eller endast när man når en ny nivå på skalan. Avvägningen av detta beror på hur stor risk för total icke exstens spelledaren önskar.
Nedan följer ett exempel på fullständig borttoning.

Magikern Maxander har som påföljd av en okontrollerad dissipation lyckats sänka sig från -15 till -18 i qadosh. Förutom att han nu ser ut som hela 18 år äldre än vad han egentligen är får han slå ett normalsvårtt PSY-slag för att se om han drabbas av total icke existens. Han fumlar dessvärre sitt slag och hans kamrater kan därför se honom ögonblickligen upplösas till ingenting. Tyvärr för Maxander så innebär det nu att såväl hans kropp som själ har förintats från skapelsen för evigt. Hade han lyckats med sitt PSY-slag så hade han ändå behövt slå fem åldringsslag enligt tabellen på sidan 242 i Eon 2:s grundbok.

Regel för verklighetsabnorma förändringar
Då behärskandet av aspekterna kan ses som den grad i vilken magikern behärskar magin (och således också i vilken grad denne kan påverka skapelsen/verkligheten) så tycker jag att det låter rimligt att graden av behärskande också skulle kunna ges uttryck genom den negativa qadoshen. Den negativa qadoshen är en del av magikerns själ liksom aspekternas bemästrande som ju kan ses som färgerna i den aura som omger magikern (se sidan: 65 i MoM). Då qadoshen innebär en direkt fysiskt konsekvens i form av skenbar åldersminskning/ökning på personen i fråga så framstod det för mig inte heller omöjligt att även aspekternas avtryck i själen skulle kunna få en fysisk manifestation. Framförallt tycker jag att en sådan fysisk manifestation skulle ha ett stämningshöjande element i spelet i form av dess förnimmbara effekter. Tanken är att magikern i sig trotsar naturens lagar genom sin negativa qadosh och att det i denna verklighets abnorma ”ficka” kring magikern kan uppkomma verklighets förändringar. Dessa förändringar i sin tur påverkas av magikerns bemästrande av verkligheten dvs. vilka aspekter som har bemästrats.
Utifrån dessa tankar konstruerade jag regeln om verklighetsabnorma förändringar som påföljd av negativ qadosh.

Qadosh/Förändring:
-1 till -10/Ingen (för några av de olika specifika aspekternas manifesterande se nedan)

-11 till -15/Mindre (för några av de olika specifika aspekternas manifesterande se nedan)

-16 till -20/Stor (för några av de olika specifika aspekternas manifesterande se nedan)

-21 till -25/Kraftfull (för några av de olika specifika aspekternas manifesterande se nedan)

-26+/Extrem. Magikern är en levande källa av verklighets abnormitet och verkligheten förvrids i den grad att det blir i det närmaste ohållbart för både magikern eller dennes omgivning (för några av de olika specifika aspekternas manifesterande se nedan)

Graden av negativ qadosh avgör alltså graden av verklighetsförändring kring magikern och vidare så avgör dennes behärskade aspekter dvs. vilka alstrafärdigheter denna besitter hur eller på vilket sätt verkligheten förändras. De alstrafärdigheter med högst färdighetsvärde hos magikern räknas som dominanta medan de med lägre värden räknas som mer passiva. Ju högre en alstrafärdighet ter sig i förhållande till de andra desto mer dominant blir den och ju mer passiva blir de andra. Nedan följer en förteckning över några av aspekternas unika sätt att manifestera sig. Observera att beskrivningarna gäller endast de aspekter som räknas som dominanta. De passiva aspekternas manifestation bör antingen räknas som ett mildare resultat eller om mellanskillnaden är för stor helt utgå. Observera att förändringarna inte är något som magikern har någon som helst kontroll över.

Aspekternas specifika manifesterande vid abnorma verklighetsförändringar:

Astrotropi
Mindre: Magikern har ständigt ett mycket svagt silverglimmer runt sig vilket är synbart enbart på natten.

Stor: Magikern har ständigt ett svagt silverglimmer runt sig och i sina ögon vilket framförallt är synbart på natten men även mycket svagt på dagen. Om man iakttar stjärnhimmeln i närheten av magikern så framstår den som mycket tydligare och även på något sätt inte lika distant.

Kraftfull: Magikern tycks ständigt vara insvept i ett glimrande silverregn och ögonen glimmrar kvällstid i ett silverne ljus. Att iaktta stjärnhimmeln i närheten av magikern är en överväldigande erfarenhet då stjärnornas tycks lysa kraftfullt och även en och annan stellar kan ses blinkandes på himlavalvet.

Extrem: Magikern och även dennes närmaste omgivning tycks ständigt vara insvept i ett glimrande silverregn och magikerns ögon lyser av ett silverne ljus. Då och då kan stellarer plötsligt manifestera sig i dennes närhet på kvällen för att lika snabbt försvinna. Att iaktta stjärnhimmeln i närheten av magikern är en skrämmande erfarenhet då himmeln blixtrar av stjärnornas kraft och tycks vara översvärmad av massvis av stellarer.

Ataxatropi
Mindre: Omgivningen kan notera att någonting inte riktigt är som det ska med magikern. Det är som om dennes hår och kläder ibland tycks röra på sig även när ingen vind blåser.

Stor: Magikerns hår och kläder tycks röra på sig som om de hade ett eget liv. Ögonens färg kan ibland tyckas skifta i regnbågens färger. Även små detaljer i magikerns omgivning tycks drabbas av mindre kaos. Snören trasslar ihop sig, saker faller till golvet m.m.

Kraftfull: Magikerns hår och kläder rör på sig hela tiden som om de hade ett eget liv. Det är dessutom ganska svårt att få ett fast intryck av magikern då dennes utseende ständigt tycks variera lite om ändock i små onämnbara detaljer. Ögonen tycks hela tiden skifta färg i regnbågens alla färger. Även små detaljer i magikerns omgivning tycks drabbas av kaos. Rummet kan plötsligt framstå som stökigare och saker och ting befinner sig inte alltid där de borde vara eller som de borde vara.

Extrem: Magikerns hår och kläder rör på sig hela tiden hetsigt och flackigt som om de hade ett eget liv. Det är dessutom svårt att få ett fast intryck av magikern då dennes utseende ständigt tycks variera lite. Hela magikern tycks skifta i färg och att stirra denne i ögonen är obehagligt då ögonen ständigt blixtsnabbt skiftar i färg. Ett mindre kaos utbryter så fort magikern uppenbarar sig då saker och ting plötsligt börjar röra på sig eller rör på sig i ökad grad, får liv eller teleporteras från den ena platsen till den andra.

Biotropi
Mindre: Magikern utstrålar vitalitet, växter ser nämnvärt friskare ut i magikerns varaktiga närhet och djur verkar trivas i dennes omgivning.

Stor: Magikern tycks pulsera av liv och vitalitet vilket kan se lite lustigt ut då magikern ju förmodligen framstår som gammal för sin ålder. Växter kan sakteligen blomma upp och djur behagas av dennes närhet. Även människor känner en vag känsla av välmående i magikerns närhet. Magikerns ögon kan i riklig växtlighet såsom i en skog ta sig en klargrön färg.

Kraftfull: Magikerns tycks ständigt pulsera i liv som strålar ut mot sin närhet. Växter kan ses blomma upp och djur lockas av dennes närhet. Människor känner en känsla av välmående i magikerns närhet. Magikerns ögon har nu antagit en varaktigt djupgrön färg.

Extrem: Magikern och hela dennes närhet tycks ständigt pulsera i liv som strålar ut mot omgivningen och magikerns kropp utstrålar ett svagt förnimbart grönt ljus. Växter växer synbarligen i magikerns närhet och vissna blommor blommar upp igen. Djur flockas kring magikern och människor känner flödande vitalitet och allmänt välmående i dennes närhet. Magikerns ögon är nu grönare än den grönaste skog.

Fototropi
Mindre: Magikern tycks i närvaron av ljuskällor framstå som ljusare än sin omgivning och dennes ögon lyser då även med ett svagt vitt ljus.

Stor: Magikern tycks förutom i den totala frånvaron på ljuskällor vara insvept i ett svagt vitt ljusskimmer vilket intensifieras i närvaron av rikligt ljus. Magikerns ögon lyser ständigt i ett vitt ljus och skuggorna skingras i dennes närhet.

Kraftfull: Magikern är ständigt insvept i ett ljusskimmer vilket får en kraftfull strålande och nästan bländande effekt i starkt dagsljus. Magikerns ögon strålar ständigt i ett vitt starkt ljus och skuggorna flyr i dennes närhet.

Extrem: Magikern strålar ständigt i ett vitt ljus som i en ljuskälla motsvarande åtminstone vanligt dagsljus får en bländande effekt. Då ljuset bryts annorlunda mot magikerns kropp kan denne framstå som nästan eteriskt transparent i närvaron av tilltagande ljus vilket kan få magikern att bli nästintill osynlig förutom den strålande auran. Även ljuset runt omkring magikern bryts annorlunda vilket kan få verkligheten att framstå som annorlunda än vad den är på ett illusoriskt vis. Magikerns ögon strålar i bländande kraftfullt ljus. I starkt ljus kan det hända att magikerns ilska till och med kan frigöra små okontrollerade blixtar från magikerns aura. Mörkret tycks alltid frånvarande i magikerns omgivning.

Geotropi
Mindre: Magikern tycks ständigt vara smått dammig och/eller smutsig av jord.

Stor: Magikern tycks ständigt vara dammig och smutsig av jord och magikerns hud har tagit en egendomlig svagt stenartad nyans. Magikerns ögon kan ibland i närhet av berg eller andra stora massor av jord och sten få en brunaktig ton.

Kraftfull: : Magikern tycks ständigt vara mycket dammig och smutsig av jord och magikerns hud har tagit en egendomlig stenartad nyans. Magikerns ögon har nu en ton av en jordbrun färg och där magikern går tycks marken ibland skälva lätt för att sedan bli lite smått lerig och mjukare än normalt. Magikerns humör och sinnesstämning kan även påverka intensiteten av detta.I magikerns närhet kan bergen ibland på ett egendomligt vis tyckas högre och mäktigare och stenen framstå som hårdare och tyngre.

Extrem: Magikern tycks ständigt vara fullständigt täckt av damm och av jordsmuts och magikerns hud samt även hår har tagit en egendomlig mycket stenartad nyans. Magikerns ögon har nu en klar jordbrun färg och där magikern går, samt ibland i dennes närhet, så skälver marken för att sedan bli lite smått lerig och mjukare än normalt. Magikerns humör och sinnesstämning kan i hög grad påverka intensiteten av skälvandet. Ibland i närheten av berg och stora stenmassor kan plötsligt en golem resa sig ur marken för att i nästa stund upplösas igen. I magikerns närhet framstår på ett egendomligt vis bergen som högre och mäktigare och stenen som hårdare och tyngre.

Heliotropi
Mindre: Magikern omges i solljus av en svagt skimrande gyllene aura.

Stor: Magikern omges ständigt av en svagt skimrande gyllene aura som i solljus intensifieras ytterligare för att i starkt solljus se nästan brinnande ut. Ögonen skimrar ständigt svagt i guld vilket också intensifieras i solljus. Solens strålar tycks ibland på ett egendomligt sätt dras till magikern och de som betraktar solen i magikerns närhet finner den skina klarare och starkare än normalt. För övrigt manifesterar sig heliotropin så att magikerns närvaro i rummet förstärks smått på både gott och ont och magikern är dömd att i viss mån dra uppmärksamhet till sig.

Kraftfull: Magikern omges ständigt av en skimrande gyllene aura som i solljus tycks brinna i ett kraftfullt ljus. Ögonen skimrar ständigt av gyllenes ljus vilket också intensifieras i solljus till att se brinnande ut. Solens strålar tycks på ett egendomligt sätt dras till magikern och de som betraktar solen i magikerns närhet finner den skina mycket klarare och starkare än normalt och ibland kan även en och annan helion synes svävandes distant i solens ljus. För övrigt manifesterar sig heliotropin så att magikerns närvaro i rummet förstärks på både gott och ont och magikern är dömd att dra uppmärksamhet till sig.

Extrem: Magikern omges ständigt av ett stark brinnande aura av gyllene solljus som även innesluter han närmaste omgivning samt intensifieras till skrämmande mått i solens ljus. Ögonen flammar ständigt av gyllene brinnande ljus vilket också intensifieras i solljus. Solens strålar tycks ständigt på ett egendomligt sätt dras till magikern även om de befinner sig en bra bit ifrån. De som betraktar solen i magikerns närhet finner den skina med en ofantlig klarhet och styrka legioner av helioner kan synas svävande distant uppe i solljuset. Ibland kan även en och annan helion uppenbara sig plötsligt i magikerns närhet då denne befinner sig i solljus för att sedan försvinna lika plötsligt som den kom. För övrigt manifesterar sig heliotropin så att magikerns närvaro i rummet förstärks kraftigt på både gott och ont och magikern är dömd att dra mycket uppmärksamhet till sig även om de som skulle möta denne vore blinda.

Pyrotropi
Mindre: Eld i magikerns närhet reagerar på dennes närvaro och flammar till smått när denne kommer inom räckhåll för dennes aura. Elden tycks dessutom sträcka sig så smått mot magikern ibland.

Stor: Eld i magikerns närhet reagerar på dennes närvaro såväl som sinnesstämning och flammar till i dennes närhet. Elden tycks dessutom ha som vana att sträcka sig mot magikern. I skenet av en eld kan magikerns ögon tyckas glöda med ett inre orange sken.

Kraftfull: Eld i magikerns närhet reagerar kraftfullt på dennes närvaro och flammar till ordentligt i dennes närhet såväl som reagerar på magikerns sinnesstämning. Elden sträcker sig alltid mot magikern på ett tämligen onaturligt sätt. Magikerns ögon tyckas tycks nu ständigt brinna med en inre orange låga. Om man betraktar eld i magikerns närhet så tycks lågorna större och intensivare och röra sig som om de nästan var levande. Ibland kan man vid större källor av eld till och med uppmärksamma omanifesterade salamandrar som rör sig i elden.

Extrem: Eld i magikerns närhet reagerar kraftfullt ibland nästan explosions artat på dennes närvaro. Elden inte bara sträcker sig utan till och med börjar kryper mot magikern om denna befinner sig i närheten och detta på ett ytterst onaturligt sätt. Dessutom reagerar elden mycket på magikerns sinnesstämning och vid ilskna utbrott kan oantändbara lågor synsas dansandes över magikerns kropp. Magikerns ögon brinner nu ständigt med klara orangea lågor. Om man betraktar eld i magikerns närhet så tycks den på ett skrämmande vis mycket större och intensivare och rör sig som om den vore ett levande väsen. Omanifesterade salamandrar kan ofta ses röra sig i eldens djup. Ibland vid större källor av eld kan salamandrar manifestera sig plötsligt för att försvinna igen lika snabbt som de kom.


Detta är bara som sagt ett urval av specifika verklighets abnorma förändringar för de olika aspekterna och för att inte det här inlägget skall bli toklångt så får det räcka med ett urval av dessa. Om det dock är någon som önskar den fullständiga listan över alla aspekternas specifika förändringar så säg bara till så kanske jag kan posta den här också.

Så är det någon som har några synpunkter och eller idéer på eventuella regelkompletteringar eller kanske bara en annorlunda uppfattning vad gäller borttoning eller dylikt?
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Bra jobbat! och syn på Qadosh

En mycket intressant och stämningsgivande liten mod till Eons magisystem.
Perfekt om man vill göra magisystemet lite mer "magiskt" så att säga.

Vad jag dock inte håller med om är din syn på den negativa qadoshen.

Min bild av qadosh:
Personligen har jag alltid ansett att qadosh är ett mått på en själs välmående.
När man är mycket religös och när man behagar sin gud, så belönar han en genom att förstärka din själ.
Om en magiker är klantig och genomgår en okontrollerad dissipation, så tar hans själ stryk av alla dom magiska krafterna som flödar igenom den när dom ska tillbaka till sina respektive fält.

Jag ser alltså själen som en slags port mellan de magiska fälten och verkligheten. Magin måste föras igenom själen när en magiker ska försöka föra in magi i verkligheten. Själen är dock omtålig, som om man inte är försiktig så kan den ta stryk.


Fast dom ändringarna är lätta att göra till din eminenta modd av qadoshsystemet


/Naug, bugar och tackar
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Re: Bra jobbat! och syn på Qadosh

Vad jag dock inte håller med om är din syn på den negativa qadoshen.
Intressant då en sådan åskådning säkerligen kan fördjupa ämnet ytterligare.

Personligen har jag alltid ansett att qadosh är ett mått på en själs välmående.
När man är mycket religös och när man behagar sin gud, så belönar han en genom att förstärka din själ.
Så här långt anser jag att vi menar samma sak.

Om en magiker är klantig och genomgår en okontrollerad dissipation, så tar hans själ stryk av alla dom magiska krafterna som flödar igenom den när dom ska tillbaka till sina respektive fält.
Detta är faktiskt delvis samma som jag menat dock med tillägget att det är gudarnas vidmakthållande av de naturliga lagarna som orsakar skadan (precis som tyngdlagen orsakar skada på den som faller från en hög höjd och att tynglagen jämförligen skulle vara gudarnas ingrepp för att se till att saker o ting inte svävar ut i atmosfären) och med de konsekvener som jag åtgivit i mitt regelförslag.
Anledningen till att jag vill blanda in gudarna är för att det ju är gudomligheten som sinar i och med qadoshförlusten och att detta på något vis därför borde ske under gudarnas översyn.

Jag ser alltså själen som en slags port mellan de magiska fälten och verkligheten. Magin måste föras igenom själen när en magiker ska försöka föra in magi i verkligheten. Själen är dock omtålig, som om man inte är försiktig så kan den ta stryk.
Håller med dig fulltsändigt i detta och som jag ser det så behöver det inte innebära några ytterligare ändringar på mina återgivna regler. Om du dock finner några sådana lämpliga ändringar så får du gärna dela med dig av dessa.

Våra tankar är nog ändå, som du själv nämner, högst kompatibla.

Förresten kul att du gillade idéen - är ju sånt som motiverar en att jobba vidare med regelmod klurande! :gremlaugh:
 

trinker

Warrior
Joined
6 Aug 2000
Messages
299
Grymt!

Gillar att magin reagerar på om man har dålig qadosh typ hur du beskrev att elden drar sig till magikern :gremlaugh:

Keep up the good work!
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Magi = verklighet.

Vad jag glömde att poängtera i mitt föregående inlägg är ett annat synsätt som jag däremot får känslan av att vi skiljer oss på.


När man får negativ Qadosh så får ådrar man sig dessa abnorma verklighetsförändringar. En charmig idé förvisso :gremsmile: men det känns på din beskrivning som att när man tappar qadosh så blir man mindre "verklig" och mer magisk.
I min uppfattning av mundana så är magin högst naturlig. Magin är en del av naturlagarna. Således, om man gradvis avlägsnas ifrån verkligheten (och naturlagarna) så verkar det rimligt att man tillika avlägsnas ifrån magin.

De abnorma verklighetsförändringarna ger mig snarare intrycket att man kommer närmre magin, vilket jag ser som någon slags motsägelse.


Fast jag kanske har missförstått?
Efter att ha läst igenom Magins färger på sidan 65 i M&M så kanske dom rent estetiska effekterna av de abnorma verklighetsförändringarna bara är magikerns aura, som "läcker ut" eftersom den inte längre kan hållas inne av magikerns trasiga själ?


/Naug, tycker att ämnet är fantastiskt intressant då han har en magikertös som föddes med Qadosh -3
 

rax

Swordsman
Joined
7 May 2003
Messages
450
Location
Lund
Magi = knark?

Efter att ha läst igenom Magins färger på sidan 65 i M&M så kanske dom rent estetiska effekterna av de abnorma verklighetsförändringarna bara är magikerns aura, som "läcker ut" eftersom den inte längre kan hållas inne av magikerns trasiga själ?
Koppla detta med ditt påstående från ett tidigare inlägg:

Om en magiker är klantig och genomgår en okontrollerad dissipation, så tar hans själ stryk av alla dom magiska krafterna som flödar igenom den när dom ska tillbaka till sina respektive fält.
Jag ser alltså själen som en slags port mellan de magiska fälten och verkligheten. Magin måste föras igenom själen när en magiker ska försöka föra in magi i verkligheten. Själen är dock omtålig, som om man inte är försiktig så kan den ta stryk.
så tycker jag att man har en utmärkt förklaring redan här.

Hur väl en magiker behärskar aspekterna kan enligt Ljusetsriddare ses som ett mått på hur mycket makt han har att påverka verkligheten, dvs manipulera naturlagarna efter eget tycke. Oavsett varför man förlorar Qadoshen vid okontrollerad dissipation (Guds straff eller för kraftig magi som slår tillbaks) så är ju resultatet detsamma: själen tar stryk.

När själen slits ut (reflekteras av den negativa Qadoshen) så suddas gränsen mellan magikern och magin gradvis ut - magikern är samtidigt "närmare" magin än tidigare men det är ju ingalunda ett hälsosamt tillstånd utan snarare ett tecken på att han närmar sig slutet (t o m ett slutgiltigt försvinnande :gremshocked:).

Det hela liknar på ett sätt knarkarens dilemma - man mår bara bra när man är hög och trots att man vet att det skadar en själv vill man hela tiden ha mer. På samma sätt vill magikern bli mäktigare samtidigt som han slits ut inifrån ju mer makt han lyckas "internalisera". Magikern stöts inte bort från magin men tar likväl stor skada av den. I vissa magitraditioner kanske detta t o m ses som önskvärt - när magikern upplöses pga negativ Qadosh så har han blivit "ett med magin".


/Rax
 

Kimon

Swordsman
Joined
21 Nov 2001
Messages
679
Location
Uppsala
Re: Magi = verklighet.

I min uppfattning av mundana så är magin högst naturlig. Magin är en del av naturlagarna.

Jag ser det snarare som att kunskapen om magi är kunskapen om hur verkligheten fungerar och hur man gör för att förändra densamma.

Om man skriver under på en förklaringsmodell som har sina rötter i att gudarna en gång för länge sedan författade ett regelverk om hur verkligheten fungerar, det som vi något blasfemsikt kallar för naturlagar, så är det möjligt att de (gudarna) inte gillar att deras skapelser (människor, dvärgar, alver etc...) hittar sätt att kringå det regelverk de en gång i tiden definerade.

Om det förhåller sig på det sättet, så kan man betrakta qadoshförlust till följd av magiskt fummel på samma sätt som viss qadoshförlust relaterat till religion. Det kan helt enkelt vara så att när magikern förlorar qadosh så gör han/hon det eftersom magikern, via sitt fummel uppmärksammades som en regelbrytare av gudarna och därför bestraffades. På samma sätt som gudarna hanterar de troende som bryter mot deras bud.


De abnorma verklighetsförändringarna ger mig snarare intrycket att man kommer närmre magin, vilket jag ser som någon slags motsägelse.

Det går också att tolka detta som en form av häxmärke. Dvs att du blir mer och mer onormal, eftersom gudarna vänder sig allt mer ifrån dig ju mer du våldför dig på skapelsen. Sakta men säkert övergår du från att vara exempelvis människa till något annat. Den kraft som av gudarna gavs till just din själ tar de sakta men säkert ifrån dig. De bedömer att du är ett ovärdigt inslag i deras skapelse och accelerar den process som till slut leder till din död. Ju fortare de blir av med det störande momentet destå bättre, men eftersom de inte heller är särskilt intresserade att våldföra sig på sitt egna regelverk så använder de en metodik som fungerar innanför det. Ålder.

Vissa magiker väljer av olika skäl att ignorera de tydliga signaler som gudarna ger denne och fortsätter i sitt värv vilket tvingar gudarna att ingripa med mer direkta metoder. Borttyning.


//Kimon - söker teologiska förklaringsmodeller.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Re: Magi = verklighet.

"Jag ser det snarare som att kunskapen om magi är kunskapen om hur verkligheten fungerar och hur man gör för att förändra densamma."

Lite granna som våran världs fysik menar du?
Kunskapen om världen, ger makten att förändra världen. Förutsatt att man har rätt verktyg.



"Om man skriver under på en förklaringsmodell som har sina rötter i att gudarna en gång för länge sedan författade ett regelverk om hur verkligheten fungerar, det som vi något blasfemsikt kallar för naturlagar, så är det möjligt att de (gudarna) inte gillar att deras skapelser (människor, dvärgar, alver etc...) hittar sätt att kringå det regelverk de en gång i tiden definerade.

Om det förhåller sig på det sättet, så kan man betrakta qadoshförlust till följd av magiskt fummel på samma sätt som viss qadoshförlust relaterat till religion. Det kan helt enkelt vara så att när magikern förlorar qadosh så gör han/hon det eftersom magikern, via sitt fummel uppmärksammades som en regelbrytare av gudarna och därför bestraffades. På samma sätt som gudarna hanterar de troende som bryter mot deras bud."



Om man nu skriver under på den förklaringsmodellen dvs.
Jag är inte så förtjust i den. Den är lite för "mage:ig" för min smak.
Jag anser att mundanas magiker trotsar tynglagen (medelst effekten levitera eller motsvarande) lika mycket som våran världs fysiker trotsar tyngdlagen (medelst aerodynamik och jetmotorer). Således så tycker jag inte alls att magikerna trotsar några naturlagar. Dom bara använder naturlagarna till det yttersta IMO.


Men om vi nu ska diskutera med ovanstående som premiss, så kan jag peka på en lucka i resomanget.
Varför bestraffar gudarna klantiga magiker som misslyckas med att forma världen, istället för dom duktiga magikerna som faktiskt lyckas med att forma världen. Om gudarna nu anser att det är dåligt att "kringgå" naturlagarna genom att använda magi, så borde dom ju faktiskt bestraffa dom som lyckas med att kringgå naturlagarna. Inte dom som misslyckas med det.



"Vissa magiker väljer av olika skäl att ignorera de tydliga signaler som gudarna ger denne och fortsätter i sitt värv vilket tvingar gudarna att ingripa med mer direkta metoder. Borttyning."

Vissa magiker?
Det låter som att gudarna är godtyckliga, även fast borttyningen följer klara mönster som troligtvis dom mer utvecklade magiteorierna (Thakalatribunalerna, Legio Colonan och Kabalaorden) sedan länge har kartlagt.
Så om det nu är gudarna som aktivt bestraffar klumpiga magiker med borttoning, så följer dom väldigt tydliga mönster när dom gör så.


Nä. Jag tycker nog att det känns lite fel att skylla det här fenomenet som gudarnas aktiva bestraffning.


/Naug, "gudarna måste vara tokiga..."
 

Kimon

Swordsman
Joined
21 Nov 2001
Messages
679
Location
Uppsala
Re: Magi = verklighet.

Lite granna som våran världs fysik menar du?
Kunskapen om världen, ger makten att förändra världen. Förutsatt att man har rätt verktyg.


Men Naug... jag trodde inte att du var så förtjust i "mage:iga" förklaringsmodeller... :gremgrin:


Jag anser att mundanas magiker trotsar tynglagen (medelst effekten levitera eller motsvarande) lika mycket som våran världs fysiker trotsar tyngdlagen (medelst aerodynamik och jetmotorer). Således så tycker jag inte alls att magikerna trotsar några naturlagar. Dom bara använder naturlagarna till det yttersta IMO.

Nu är det lite vanskligt att jämföra vår värld och Mundana av flera olika skäl. För här, i vår verklighet sätter vi vår tilltro till teknologin mer än något annat. Vad jag försöker säga är nog att det inte finns så tydliga avtryck av gudarnas inblanding i vår verklighet i jämförelse med Mundana. Det finns alltså inga gudar att bestraffa oss, även om fysiker och teknologer tokfumlar ibland. Men det behöver inte råda något tvivel om att naturlagar trotsas när magiker använder sin magi. Sen är det mest en smaksak om man tycker att det är gudarna som bestraffar de som bryter deras lagar eller om deras själ sakta vittrar sönder på grund av för mycket magianvändande.


Varför bestraffar gudarna klantiga magiker som misslyckas med att forma världen, istället för dom duktiga magikerna som faktiskt lyckas med att forma världen.

Det är faktiskt en mycket bra fråga. Jag såg det nog som att gudarna inte uppmärksammar magikern förrän vid fummel, eftersom det då blir så uppenbart vad denne håller på. Vederbörande dyker helt enkelt upp på gudarna "radar".

Men när vi ändock är på spåret: Det är ju fullt möjligt att använda magi på ett säkert sätt oavsett magnitud om man tar tid på sig alternativt använder filament. Dvs att man kommer ner till Ob1T6 och därmed inte kan fumla. Varför slits inte ens själ i dessa lägen? Ety man brukar ju fortfarande magi som sakta men säkert borde nöta ner ens själ?


Om gudarna nu anser att det är dåligt att "kringgå" naturlagarna genom att använda magi, så borde dom ju faktiskt bestraffa dom som lyckas med att kringgå naturlagarna. Inte dom som misslyckas med det.

Det är sant... om de ens märker av en sådan lite fluktuation i verklighetens väv (enligt "radar" resonemanget ovan). Däremot borde det vara lättare att upptäcka att någon fumlat eftersom energiflöden plötsligt ändras och blir kaotiska.


Vissa magiker?

Vad jag menade var att en del magiker kanske slutar att använda besvärjelser när de helt plötsligt blir 20 år äldre och självlysande. Andra (Vissa i mitt föregående inlägg) skiter i att deras kropp och själ är i allvarlig fara och fortsätter att använda magi. De borde sluta, men gör det inte av olika skäl.


Jag tycker nog att det känns lite fel att skylla det här fenomenet som gudarnas aktiva bestraffning.

Jag tror nog inte att gudarna aktivt sitter och övervakar oss i varje given situation. De har ju redan skapat ett regelverk med inbyggda försvarmekanismer som slår tillbaks åt dem, genom att okontrollerade dissipationer och annat.

Men det är en "mage:ig" förklaring. Fast jag gillar ju Mage.
 

Tearlach

Warrior
Joined
16 Jun 2000
Messages
231
Location
Västerhaninnge (stockholm)
mycket intresant.
men jag har ett par fundreingar om dom verklighetsabnorma förändringarna.

även om det är vanligast att en magiker bara har en aspekt så fins det magiker som har två eller flera aspekter.

jag antar att om magikern i fråga kan alstra två aspekter så bör han manifestera abnorma verklighetsförändringar ifrån båda.
men jag undrar om magikerns fv i alstra spelar in?
antingen som förstärkare eller som dämpare.

så om vår magiker nu har fv 17 i alstra ataxatropi och fv 6 i alstra astrotropi betyder då detta att han manifesterar kraftigare ataxatropska abnormiteter än astrtropiska?

eller är det tvärtom så att eftersom han behärskar ataxatopin bättre än astrotropin så manifesteras hans astrotropiska abnormiterer kraftigare än hans ataxatropiska?
(t.e.x vid -18 i quadosh -18+fv17 i ataxatropi = -1 = ingen abnorm manifestation av ataxatropi
samtidigt som -18+fv6 i astrotropi= -12=Svag grad av abnorm manifestaton av astrotropi)?

och desutom,
många av dom magiker som lär sig alstra två aspekter väljer att lära sig motsatta aspekter.

så om vår magiker nu kan alstra både termotropi (värme) och kryotropi (kyla) med fv 15 tar då deras respektive abnorma manifestationer ut varandra?



Tearlach- som tycker att hans inlägg blev krångligt.
 

Slarn

Excentriker
Joined
6 Dec 2002
Messages
278
Location
Lund
Re: Magi = verklighet.

Varför bestraffar gudarna klantiga magiker som misslyckas med att forma världen, istället för dom duktiga magikerna som faktiskt lyckas med att forma världen.
Jag ser det snarare så att gudarna från början skapat världen, dess naturlagar och magiska lagar, och att det är dessa som styr magianvändandet. Att använda magi är helt enkelt att kringgå de olika lagarna. Då man använder magi försöker man gå över "spärren" för det naturliga, och detta kan ju gå olika bra beroende på hur duktig man är inom sina magiska färdigheter. Det är alltså inte så att gudarna aktivt bestraffar någon som använder magi, de har i stället från början satt upp en "spärr" med sina olika lagar, och misslyckas man när man försöker komma över den råkar man ut för okontrollerad dissipation vilket leder till otrevligheter.
Att gudarna skulle bestraffa magiker är också lite konstigt i och med att vissa gudar sägs tillåta åtminstone en del magi, som exempel kan nämnas eifremernas gudar, de i Allvetandets brödraskap och sabriernas syn på Daak.
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Qadoshförlust ur andevärldens perspektiv...

Hmm...

Intressant, mycket intressant, måste jag säga. Det här med "borttoningsslag" - d.v.s. att man slår nån form av PSY-slag för att se om man tonar bort - låter mycket lyckat. Låt mig förklara varför!
:gremcool:

I den kommande andemodulen (som jättesnart! är fertisch! :gremgrin: ) tas Qadoshförlust upp, eftersom det är ett fenomen som kan drabba den som sysslar med andebesvärjande. I detta fall kallas denna Qadoshförlust för Glömskan , och är ett sannerligen fruktat "fenomen". Anledningen till termen "Glömskan" är eftersom en själ som drabbas av detta fenomen - d.v.s. Qadoshförlust - börjar glömma bort saker. I början är det triviala saker: förmågan att inte minnas detaljer, eller mindre viktiga minnen, men ju värre Glömskan blir (läs: ju mer Qadoshförlust själen drabbas av), desto värre blir minnesförlusterna. Snart börjar även värderade och viktiga minnen att försvinna, likaså viktiga delar av själens personlighet glömms bort. I slutet av denna process kan inte själen längre minnas sin egna identitet eller egna namn! Varelser som kommit så här långt kallas vanligen för Vålnader (eftersom de framstår som "tunna" och "utsträckta"för andra andevarelser) av andra andevarelser, och de fruktas, eftersom de påminner andra andevarelser om det grymma slut - upplösandet, att dö sin sista död, d.v.s. sin "andliga död" (som oxå kallas Slutet ) - som riskerar att drabba dem alla.

Reglerna för hur detta fungerar presenteras, som sagt, i andemodulen. Men det hela fungerar som så, att Glömskan tar formen av Qadoshförlust som drabbar en själ som misslyckas med ett tärningsslag mot PSY. Och när själen väl misslyckats, kommer slaget att motstå Glömskan bli ännu svårare, osv, osv, ända tills själen tillslut upphör helt eller återföds.

Som synes låter detta som om det ligger mycket nära din tankegång, även om det måhända inte är identiskt. Sålunda tycker jag alltså att det är en mycket bra regel. Vissa inslag i din "husregel" är dock ganska likt Paradox i Mage , men eftersom jag tycker Mage är ett så lysande spel, klagar jag inte! :gremwink: Dock förekommer inget av detta - d.v.s. det här verklighetsbortstötandet, eller vad vi nu ska kalla det, i andemodulen. Åtminstone inte i den meningen, eller anda, som det framställs i din husregel.

Summa summarum: en bra regel!
:gremsmile:
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Magi = förmågan att manipulera vekligheten

I min uppfattning av mundana så är magin högst naturlig. Magin är en del av naturlagarna. Således, om man gradvis avlägsnas ifrån verkligheten (och naturlagarna) så verkar det rimligt att man tillika avlägsnas ifrån magin.
Nu är detta förvisso främst en tolkningsfråga men om du kikar på stycket om naturlagar (i Loh sidan: 7) så står där i sista stycket:

"Också dödliga som är kunniga inom magins fält brukar kunna manipulera naturlagarna, även om detta ibland leder till okontrollerade dissipationer och ett och annat oönskat resultat."

Av detta kan man utläsa att magin är ett verktyg som man kan manipulera naturlagarna med. Visst kan man ändå anse magin som "naturlig" fast på ett sådant vis att den är en del av skapelsen och att den uppenbarligen existerar och går att använda sig av samt att den i ofta finner sig uttryck enligt naturens lagar.
Dock så skulle jag inte vilja definera det som att magin är en del av naturlagarna snarare som att naturlagarna är en del av det motstånd mot vilken den verkar i jämförelse med exempelvis friktion som verkar mot rörelseenergi. Nu kanske detta exempel inte är det bästa då det handlar om just två naturkrafter och deras förhållande. Magin är enligt mig inte i sig är en naturkraft - dock kan den uttrycka sig som en naturkraft (exempelvis då du lyckas väva effekten "eld" och således har skapat en eld vilket förståss väl manifesterat sannerligen kan ses som ett naturligt fenomen).

Magin är för mig förmågan att med viljans kraft (eller i förlängningen med själens gudomliga kraft) kunna kringgå eller direkt påverka naturlagarna. Således måste den regleras av en ovanstående lag då den uppenbarligen dominerar en lägre lags relativitet. Jag ser det därför som att magin lyder under de gudomliga lagarna vilket också stämmer väl överens med följande stycke i LoH om gudomliga lagar:

" Gudomliga lagar är de lagar som skapats av gudomliga väsen. De är inte universella och kan därför överträdas av andra gudomliga väsen (eller till och med dödliga), såvida de äger kraften och viljan. "

En intressant frågeställning som rör detta är hur det är möjligt för de dödliga att överträda de gudomliga lagarna? Mitt svar på detta blir att det beror på människans, eller snarare alla mundanas humanioda rasers, slumrande gudomliga kraft (som i våran värld kallas för bland annat kundalini). Som bekant kan ju en dödlig uppnå apoteos och på så vis upptas i de gudomligas skara. Således har de dödliga redan en gnista av gudomlighet i sig troligtvis kopplad till den odödliga själen. De dödliga använder enligt mig alltså sin inneboende gudomliga kraft för att påverka skapelsen. Detta brukande av skaparkraften borde rimligtvis regleras av de gudomliga lagarna vilket också skulle förklara förlusten av qadosh vid överträdelsen av dessa. Man skulle kunna se det som gudarnas straff för människans hybris för dennes oansvariga användande av skaparkraften. Följande avsnitt är också hämtat från stycket om gudomliga lagar och knyter an väl till mitt resonemang (I LoH sidan: 7).

" Överträdelser av de gudomliga lagarna bestraffas av gudarna genom minskning av den troendes helighet (Qadosh). "

Vad förlusten av qadosh i sin tur faktiskt inte har förklarat är anledningen till borttoning eller slutligen den totala icke existensen vilket leder mig in på det avslutande i mitt resonemang nämligen att magin faktiskt också regleras av de universella lagarna.

Den mest betydelsefulla av dessa vad beträffar magin är förmodligen balansens lag som kan ses som det motstånd som verkar mot alltför stor förändring. Motståndet från balansens lag talar om varför exempelvis det är svårare att alstra ju fler filament du alstrar och varför du kan råka ut för dissipation. Balansens lag verkar helt enkelt mot magin och ju mer du försöker att påverka verklighetens struktur desto svårare blir det då motståndet ökar. Då det är en av de högsta lagarna så finner den förståss sitt uttryck i alla de underordnade lagarna.

Så åter till orsaken till borttoningen och den totala icke existensen. Det avsnittet som jag baserar mina tankar på är följande (från stycket om universella lagar LoH sidan: 7):

" Även de mest kaotiska demoner aktar sig noga för att bryta mot de universella lagarna eftersom en sådan överträdelse skulle innebära slutet på deras existens."

Den slutgiltliga borttoningen är enligt mig alltså inte en orsak av överträdelse mot varken naturlagarna eller de gudomliga lagarna utan i slutändan faktiskt mot universell lag. Vad som ytterligare förstärker trovärdigheten till detta argument är på vilket sätt borttoningen faktiskt sker. Man åldras, dels skenbart men sedan även på riktigt, för att slutligen själsligen utplånas.
Det finns bara en kraft som kan åstadkomma det sistnämnda och det är självaste tidens väsen - Aeon då denne också är den som skapat de universella lagarna. Åldrandet kan också enkelt kopplas till kronotropins kraft vilket ju inte känns fel om det hela är en åtgärd från självaste tidens väsen.

Sammanfattningsvis har vi alltså kommit fram till följande:
1. Naturlagarna verkar emot magikern då denna försöker påverka dessa vilket kan få konsekvensen av dissipation.
2. De gudomliga lagarna verkar mot magikern på så vis att då denne gör sig skyldig till hybris genom att oansvarigt använda sig av skaparkraften (vilket förståss okontrollerad dissipation kan handla om) så förlorar den lite av sin helighet eller snarare inneboende gudomliga kraft (dvs qadosh).
3. De universella lagarna verkar mot magikern på så viss att då denne i för hög grad har brytit mot exempelvis balansens lag så börjar själen tona bort vilket kan resultera i slutgiltig total icke existens.

Låt oss nu knyta an detta till resonemanget kring de abnorma verklighetsförändringarna. Som tidigare påpekats så innebär förlorandet av qadosh i princip att man försakat lite av sin inneboende gudomlighet. Hur kan då detta resultera i yttre magiska verklighets förändringar kring magikern? Jo, svaret är enkelt - brist på kontroll.
Kraft eller makt om man så vill är ofta det samma som kontroll. Den som kontrollerar något har också makten däröver.
De abnorma verklighetsförändringarna är ett resultat av magikerns brist på kontroll av sig själv. En magiker med neutral eller positiv qadosh har kontroll på sina magiska krafter - således manifesterar de sig inte för honom i den fysiska verkligheten om han inte vill det. En magiker med negativ qadosh kommer i stegrande skala att märka att hans brist på kontroll har ett pris - hans magi börjar manifestera sig kring honom.
Nog kan det av spelare kanske upplevas som i viss mån coolt med de magiska specialeffekterna kring deras karaktärer men om man läser framförallt effekten av de extrema verklighetsförändringarna så förstår man att det hela kan bli lite problemmatiskt i längden.
Dessutom så kan de glömma sina magikers anonymitet och om det är någon som riskerar att brännas på bål för häxeri så är det dem. Således fyller de abnorma verklighetsförändringarna en avskräckande (samt även stämningsfull) funktion och således får den en anledning att existera som ett fenomen i skapelsen. Det kan ses som gudarnas straff men också som resultatet av att magikern i sig själv är ett levande exempel på ett brott mot verklighetens lagar - självaste verkligheten förändras nu omkring honom och priset han har fått betala finns inbränt i han själ...
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Ang. de abnorma verklighetsförändringarna

Mycket intressanta frågor får jag lov att säga som jag nu med nöje skall försöka besvara! :gremgrin:

jag antar att om magikern i fråga kan alstra två aspekter så bör han manifestera abnorma verklighetsförändringar ifrån båda.
men jag undrar om magikerns fv i alstra spelar in?
antingen som förstärkare eller som dämpare.
Ja, om magikern kan alstra två eller mer aspekter så kan båda i mer eller mindre grad manifestera sig. Magikerns färdighetsvärde i alstra spelar in och beskrivningarna för de olika specifika abnorma verklighetsförändringarna gäller enbart för den dominerande aspekten dvs den aspekt som magikern kan alstra bäst (dvs har högst färdighetsvärde i).

så om vår magiker nu har fv 17 i alstra ataxatropi och fv 6 i alstra astrotropi betyder då detta att han manifesterar kraftigare ataxatropska abnormiteter än astrtropiska?
Ja, det betyder det. Men han kan som sagt även manifestera astrotropiska abnormiteter förslagsvis från ett eller ett par steg under hans dominanta aspekts grad (Extrem/Kraftfull/Stark/Svag/ingen) av abnorma verklighetsförändringar. Förslagsvis hamnar hans sekundära alstra färdighet (den med näst högst värde) ett steg under i grad av förändring och hans tertiära två steg under. För varje 5 poängs skillnad från den primära aspeketen kan man dessutom rimligtvis sänka den aktuella aspekten ytterligare en grad.

I ditt fall skulle alltså en magiker med de färdighetsvärden du återgivit, som har låt oss säga -28 i qadosh, extrema verklighetsförändringar i hans primära aspekt ataxatropi och endast svaga förändringar i hans sekundära aspekt astrotropi. Hade han haft enbart kraftfulla eller starka förändringar på sin primära aspekt så hade hans sekundära inte märkts av alls.

eller är det tvärtom så att eftersom han behärskar ataxatopin bättre än astrotropin så manifesteras hans astrotropiska abnormiterer kraftigare än hans ataxatropiska?
En intressant teori men så är det icke. Qadoshen talar om hur mycket han förlorat kontrollen över sina aspekter dvs hur starkt de lyckas manifestera sig fysiskt runt honom fast han inte vill det medans hans alstra färdigheter talar om vilka delar av verkligheten hans själ kan manipulera bäst eller starkast. Därav den dominanta aspektens primerade manifestation.

många av dom magiker som lär sig alstra två aspekter väljer att lära sig motsatta aspekter.
så om vår magiker nu kan alstra både termotropi (värme) och kryotropi (kyla) med fv 15 tar då deras respektive abnorma manifestationer ut varandra?
Nej, de båda lyckas ta plats i verkligheten i lika stor grad men ändå med en minskad verkbarhet på 50%. De andra 50% upptas av den andra aspekten. Med verkbarhet menar jag här antalet konsekvener för magikern. Alltså finns det både ett fält av kyla och värme runt magikern som manfesterar sig 50/50 och naturligtvis kan få rätt kaosartade effekter. Det samma hade gällt om två eller tre andra aspekter hade haft samma värde i alstra då dessa hade fått 50/50 eller 1/3 var av verkbarheten. Dock så hade det nog inte upplevts som lika extremt dynamiskt som om två motsatts aspekter hade haft samma verkbarhet.

Tearlach- som tycker att hans inlägg blev krångligt.
Krångligt? En aning kanske men som sagt helt klart intressant och fördjupande!
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Misslyckad magi = verklighets brott

Jag anser att mundanas magiker trotsar tynglagen (medelst effekten levitera eller motsvarande) lika mycket som våran världs fysiker trotsar tyngdlagen (medelst aerodynamik och jetmotorer). Således så tycker jag inte alls att magikerna trotsar några naturlagar. Dom bara använder naturlagarna till det yttersta IMO.
Problemet är att de gör det UTAN att använda aerodynamik och jetmotorer. Istället förändrar de verklighetens förutsättningar så att deras intentioner fungerar ändå som i det här fallet levitation. Så långt inte nödvändigtvis någon fara dock för om de lyckas med sin intention så har de ju faktiskt, åtminsone temporärt, förändrat natrulagarna så som det behagar dem. Problemet uppkommer då de tappar kontrollen och såleds temporärt skadar den magiska väven de omgivs av. Då har de plötsligt brytit mot inte bara naturlagarna utan även de gudomliga skaparlagarna och i värsta fall innebär det qadoshförlust. Märk väl att då de gudomliga lagarna är en högre lag än naturlagarna så manifesteras de därför också däri. Eller som de gamla grekerna skulle utryckt det: "Så som ovan så nedan".

Varför bestraffar gudarna klantiga magiker som misslyckas med att forma världen, istället för dom duktiga magikerna som faktiskt lyckas med att forma världen. Om gudarna nu anser att det är dåligt att "kringgå" naturlagarna genom att använda magi, så borde dom ju faktiskt bestraffa dom som lyckas med att kringgå naturlagarna. Inte dom som misslyckas med det.
Därför att de duktiga magikerna inte tapar kontrollen och därför inte bryter mot verklighetens styrande lagar. De lyckas förvisso nyttja magin på ett kraftfullt sätt men de gör det på ett sätt som behagar gudarna eller som inte strider mot skaplelsen grundlagar.

Nä. Jag tycker nog att det känns lite fel att skylla det här fenomenet som gudarnas aktiva bestraffning.
Om det kan ses som gudarnas aktiva eller passiva bestraffning är enligt mig bara en tolkningsfråga eller en smaksak.
Är det en passiv betraffning så kan qadosh förlust och liknande helt enkelt ses som konsekvensen av att trotsa skapelsen grundläggande lagar (som ju gudarna har skapat) och inte nödvändigtvis, om det är fråga om en aktiv bestraffning, guden X som i vredesmod kastar en förbannelse med qadoshförlust som resultat med orden "du har hädat" på sina läppar.

Observera att jag inte dristar mig att säga att du har fel eller att jag har rätt då jag är medveten om att det här är ett högst spekulativt ämne.
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Magi kontra religion

Jag ser det snarare så att gudarna från början skapat världen, dess naturlagar och magiska lagar, och att det är dessa som styr magianvändandet. Att använda magi är helt enkelt att kringgå de olika lagarna. Då man använder magi försöker man gå över "spärren" för det naturliga, och detta kan ju gå olika bra beroende på hur duktig man är inom sina magiska färdigheter. Det är alltså inte så att gudarna aktivt bestraffar någon som använder magi, de har i stället från början satt upp en "spärr" med sina olika lagar, och misslyckas man när man försöker komma över den råkar man ut för okontrollerad dissipation vilket leder till otrevligheter.
Yepp, detta håller jag med dig fullständigt om!

Att gudarna skulle bestraffa magiker är också lite konstigt i och med att vissa gudar sägs tillåta åtminstone en del magi, som exempel kan nämnas eifremernas gudar, de i Allvetandets brödraskap och sabriernas syn på Daak.
Gudarna bestraffar inte magiker som inte bryter mot skapelsen lagar. Således brukar de gudsfruktiga magikerna magin mycket försiktigt så att de inte vredgar gudarna och åsamkar sig qadoshförlust.
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Säker magi = kommer bra överens med verkligheten

Det är ju fullt möjligt att använda magi på ett säkert sätt oavsett magnitud om man tar tid på sig alternativt använder filament. Dvs att man kommer ner till Ob1T6 och därmed inte kan fumla. Varför slits inte ens själ i dessa lägen? Ety man brukar ju fortfarande magi som sakta men säkert borde nöta ner ens själ?
För att man inte har gjort sig skyldig till en dissipation som skadat skapelsens väv. Försiktigheten har lönat sig med andra ord.
Tanken bakom gudarnas verk att låta frekventa dissipatörer drabbas av förlorad qadosh är säkerligen nyckelordet - KONSEKVENS. Försiktighet resulterar i säkrare brukande av magin medans oförsiktighet lätt skapar missöden. Genom att låta den oförsiktiga brukaren drabbas av borttoning m.m. så tycker väl de att denne borde få en rimlig chans att lära sig av sina misstag. Således borde de individer som fummlat sig ett par gånger och som har lite vett ändra på sitt beteende. Dessvärre så brukar de med vett vara försiktiga redan från början och de som saknar vett inte haja poängen innan det är försent. Således är det ändå en del magiker som försvinner helt efter att ha sabbat skapelsen en gång för mycket och att de försvinner för alltid bekommer nog inte gudarna det minsta - tvärtom! :gremsmirk:
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
omedhåll

Nu är detta förvisso främst en tolkningsfråga men om du kikar på stycket om naturlagar (i Loh sidan: 7) så står där i sista stycket:

"Också dödliga som är kunniga inom magins fält brukar kunna manipulera naturlagarna, även om detta ibland leder till okontrollerade dissipationer och ett och annat oönskat resultat."



Hmm. Det var ju synd, för det dödade hela den här intressanta debatten. Då får jag reservera mig och konstatera att allt jag sagt hittils om naturlagar är hur jag tycker att det ska (och hur vi kör i våran spelgrupp) men eftersom det skär sig mot tidigare publicerat material så kan jag helt enkelt inte argumentera emot det.


I övrigt så känns det tryckt att någon så påläst och ambitiös som du skriver Drak-modulen. :gremsmile:

/Naug, bugar och tackar
 
Top