Nekromanti Nya översättningen av Sagan Om Ringentriologin.

[solvebring]

Böckerna översätts på nytt. Det som alltid varit "rätt", och allt det man identifierar med triologin skall halshuggas och ändras med ny översättning - VET HUT! Nya översättningen av böckerna, en stor ändring av Ohlmarks - vad det verkar rena direkttolkning av Tolkiens krångliga ordvridande, är den bra eller dålig? Namnen på alltihop är bytta, alla stora släktnamn som nämns, städer - länder etc! Det är ju inte samma böcker, det är inte samma berättelse, det är mer en avplankning som man gjort genom att krossa det gamla och bygga upp nytt. Jag säger usch och fy! Hur kan man förstöra ett verk på det viset, borde vara straffbart, allt är "fel" till det original man är van, inget stämmer - blir ju en helt annan berättelse med samma grund. Och hur fel blir det inte sedan när man redan gjort filmerna och i Sverige textat dem efter den äldre översättningen, med alla de namn etc. som man är van...?

Vad tycker ni, jag tycker att det är ren vandalisering och minst ett tjog brutala knivhugg mot gammal kult - hur kan man, och varför?

 

[Rickard]

Re: Nya översättningen av Sagan Om Ringentriologin

Jag har inte så mycket att säga om det här.. Ohlmarks har ju fått rätt (läs: väldigt) mycket späk från förståsigpåarna om hans friheter som han tagit på sig.. I snitt är det ungefär 3 översättningsmissar per sida.. Ok, jag antar att de är rätt petiga (eller nitiska) men det säger lite om Ohlmarks överpretentiösa verk.. Till och med Tolkien klagade på några saker i ett brev och han kan inte ens svenska..

Det har varit ett välkänt faktum att det har legat två olika stämningar beroende på vilken version av Sagan om Ringen man läser - Tolkiens eller Ohlmarks.. Ohlmarks har ett mer kärnfullt språk medan Tolkiens är knastertorrt.. Bra att de ska behålla namnet Bagger i alla fall.. Utan det skulle det kännas ovant.. För ersättningen Säcksta, det känns som om det handlar om battlande hober med bling-bling..

Varför Ohlmarks översättning har funnits så länge beror på att bokförlagen har någon dum sed att inte nyöversätta i respekt för den ursprunglige översättaren när de ska trycka nytt.. Antagligen så tog bokförlagen till sig kritiken och såg en chans att rida på Sagan om Ringen-vågen som svepte över landet.. För innan dess var det väl ingen som läste en gammal, dammig boktriologi?

/Han som dock tycker tråden borde ha startats på kulturforumet

PS. All den här informationen har jag enbart läst på forumet DS.

 

[Ackerfors]

Chill, chill...

Jag har nyligen läst den nya översättningen, gjord av Erik Andersson och Lotta Olsson, och jag tycker nog ungefär tvärt emot vad du tycker. Jag tycker nya översättningen är bra och betydligt mer lättläst än Ohlmarks "jag-vill-vara-en-stor-författare-men-kan-inte-skriva-något-själv-så-jag-översätter-som-jag-vill-hafsverk" vilket är ett stort plus i min bok.
Många av namnen är ändrade (Till Han: De heter Säcker och inte Bagger) och visst, det är ovant i början men man vänjer sig snabbt. Det enda jag egentligen har att klaga på är Lotta Olssons del i det hela. Utan att kunna något om versmått och sådant så känns det som om de verser och sånger som skrivits för översättningen inte är så mycket mer än en klase text som vill sticka ut ur mängden.

Så för att svara på din sista fråga - för att det behövdes och för att det behövdes.

 

[Mekanurg]

Re: Nya översättningen av Sagan Om Ringentriologin

Jag har inte så mycket att säga om det här.. Ohlmarks har ju fått rätt (läs: väldigt) mycket späk från förståsigpåarna om hans friheter som han tagit på sig.. I snitt är det ungefär 3 översättningsmissar per sida.. Ok, jag antar att de är rätt petiga (eller nitiska) men det säger lite om Ohlmarks överpretentiösa verk.. Till och med Tolkien klagade på några saker i ett brev och han kan inte ens svenska..

Tolkien var akademisk germanist och kunde läsa svenska och flera andra nordeuropeiska språk tämligen väl. Det enda felgrepp han gör i kritiken av Ohlmarks grodor är ordslutet
"-mården" i "Mörkmården". Han kände uppenbarligen inte till skogen "Kolmården".

Ohlmarks har ett mer kärnfullt språk medan Tolkiens är knastertorrt

Nåja, Tolkiens engelska är ofta synnerligen märgfull och rik. Slutet på The Tale of Aragorn and Arwen är så enkelt och stämningsfullt.

 

[Guest]

Big deal

Jatg skulle nog kunna läsa den igen om någon annan författare skrev om hela dravlet och bara behöll Tom Bombadill, jag avskyr dessa böcker men inte mer än filmerna.

Skulle hellre läsa två sidor gorehentai (det finns dock ingen spyfärdig graemlin).

Yuck

 

[Evil Peter]

Re: Nya översättningen av Sagan Om Ringentriologin

Jag tycker det är mycket konstigt att du klagar på att nyöversättningen ändrar på saker. Är det någon som vandaliserat och ändrat så är det ju Ohlmark med sin så kallade "översättning".

Nu har jag inte speciellt bra koll alls på nyöversättningen men från de intervjuer med översättaren (för allt utom dikterna och sångerna) jag läst verkar han mer benägen på att göra just en översättning med Tolkien som utgångspunkt. Snarare än vandalisering av gammal kult skulle jag säga att det är en rejält försenad upprättelse för tidigare brott.

 

[Pom]

Re: Nya översättningen av Sagan Om Ringentriologin

Lustigt hur saker går igen i olika sammanhang. Det här är nämligen exakt samma problematik som med den senaste svenska bibelöversättningen Bibel 2000.
Den bibelöversättning som gällt under större delen av 1900-talet, 1917 års Bibel, hade ett vackert, utbroderat språk som inte sällan offrade originalens ordagranna och kontextuella ordalydelser för att få till en poetisk effekt.
Bibel 2000 har däremot vinnlagt sig om att prioritera översättningens betydelse framför att det skall vara vackert.

Jag är okunnig och har inte läst den nya LotR-översättningen, men om jag förstått rätt är den korrektare än Ohlmarks, mer återhållsam än Ohlmarks och mindre poetiskt och synonymmässigt kreativ än Ohlmarks.

Jag kan gott tänka mig att det blir exakt samma utveckling som med bibelöversättningar: många saknar den gamla översättningens skönhet och kreativitet, en hel del tycker att den nya översättningen är så mycket korrektare att det är fånigt att hålla kvar vid den gamla. De insatta läser verket på originalspråk och predikar om vilka nyanser som en översättare får svårt att fånga.

 

[Johan K]

Alltså, jag är faktiskt välldigt spänd & lite förväntansfull inför at läsa den här boken. Ska bli kul att se _hur_ mycket som skiljer sig ifrån det man är "van" med ifrån den "vanliga" utgåvan.
Dock så tänka jag ha is i magen & vänta tills alal böcker har kommit ut. Ogillar att behöva vänta på att få läsa nästa bok...
Btw, när kommer resten av böckerna ?? Nån som har mer koll än vad jag har.

 

[Ymir]

Re: Ohlmarks [OT]

Ohlmarks "jag-vill-vara-en-stor-författare-men-kan-inte- skriva-något-själv-så-jag-översätter-som-jag-vill-hafsverk"

Fast Ohlmarks har ju givit ut otaliga både skön- och facklitterära verk från sin egen penna. Därtill har han, såvitt jag vet, fått ganska god renommé för andra översättningar han gjort, tex Dantes Gudomliga komedi. (Fast jag tyckte Aline Pippings svenska översättning var mycket tuffare).

Förvisso, det är knappast svårt att påstå att Ohlmarks romaner inte kommer ta plats i den svenska litteraturhistorien, men hans fornnordiska uppslagsbok är en av de bästa böcker jag stött på om fornnorden överhuvudtaget. Å andra sidan var det också religionshistoria som var hans stora ämne.

- Ymir, lite perspektiv

 

[Pom]

Re: Ohlmarks [OT]

Förvisso, det är knappast svårt att påstå att Ohlmarks romaner inte kommer ta plats i den svenska litteraturhistorien, men hans fornnordiska uppslagsbok är en av de bästa böcker jag stött på om fornnorden överhuvudtaget. Å andra sidan var det också religionshistoria som var hans stora ämne.

Han är rätt illa sedd bland religionshistoriker, åtminstone de i Stockholm där jag läste.

Det beror bland annat på att han när han översatte religionshistoriska verk av andra forskare använde sina egna översättningar av Eddacitat och liknande. Dessa kunde ibland skilja sig rätt mycket från de översättningar forskaren ifråga gjort och byggt sina resonemang på.

När han översatte Koranen gjorde han tvärtom. Istället för att gå till den arabiska grundtexten utgick han från en engelsk översättning (om jag minns rätt).

Religionshistorikerna brukar också varna för hans Eddaöversättning, men där verkar det mera vara hans allmänna kreativitet och slarvighet som är boven. Lärd nordist var han ju.

Hans beryktade teori om lappsjukan (där han förklarade shamanismen som ett resultat av att cirkumpolära folk lätt blev tokiga av mörkret och ensamheten) har heller inte vunnit någon större respekt i forskarvärlden.

 

[Radagast]

Re: Ohlmarks [OT]

"Fast Ohlmarks har ju givit ut otaliga både skön- och facklitterära verk från sin egen penna. Därtill har han, såvitt jag vet, fått ganska god renommé för andra översättningar han gjort, tex Dantes Gudomliga komedi. (Fast jag tyckte Aline Pippings svenska översättning var mycket tuffare).

Förvisso, det är knappast svårt att påstå att Ohlmarks romaner inte kommer ta plats i den svenska litteraturhistorien, men hans fornnordiska uppslagsbok är en av de bästa böcker jag stött på om fornnorden överhuvudtaget. Å andra sidan var det också religionshistoria som var hans stora ämne."

Hos historiker, genealoger (=släktforskare), religionsforskare (bl.a. inom den nordiska mytologin) är han inte speciellt omtyckt.

En rutinerad släktforskare skrev för några år sedan på Sveriges Släktforskarförbunds forum om en bok Ohlmarks gett ut (handlade om europas furstehus, minns ej titeln) att den "(...) är inte värd pappret den är tryckt på."

Bakgrunden är den att släktskapen och släktförhållandena i denna genealogiska bok var påhittad för att stämma in på det han själv skrev.

Om en annan bok (ang. Sigrid Storrådas far), Fornnordisk Lexikon så hänvisar Ohlmarks för sin slutsats till en runsten som överhuvudtaget inte existerar. Eller rättare sagt, stenen existerar, men har inte den innebörden som Ohlmarks anger, utan han har blandat ihop två olika runstenar.

Och jag kan fortsätta i det oändliga nästan...

// Radagast

 

[Ulfgeir]

Re: Ohlmarks [OT]

Hans bok "Tolkien och den svarta magin" är ju lika usel "litteratur" som en viss bok av Piff och Puff. Ohlmarks bok verkar i alla fall ha fallit i glömska.

/Ulfgeir

 

[Troberg]

Re: Ohlmarks [OT]

Jag får väl sälla mig till kritikerna och konstatera att jag i min bokhylla har ett skånsk-svenskt lexikon författad av Ohlmarks, och jag är måttligt imponerad av den.

Den är knappast det referensverk den utger sig för att vara, snarara lite slumpmässigt lösryckta utdrag ur ärans och hjältarnas språk. Dessutom har han missat många av de färgstarka uttrycken och felöversatt andra.

Det känns på det hela taget som om han gått ut på stan och intervjuat en handfull personer och sedan har dessa utsetts att representera hela den språkliga mångfalden i det skånska imperiet.

 

[Pom]

Re: Ohlmarks [OT]

Hans bok "Tolkien och den svarta magin" är ju lika usel "litteratur" som en viss bok av Piff och Puff. Ohlmarks bok verkar i alla fall ha fallit i glömska.

Fast enligt mig närstående personer i Forodrim minns man den mycket väl där och brukar ha högläsning ur den under sina humorkvällar.

 

[Ymir]

Re: Ohlmarks [OT]

Han är rätt illa sedd bland religionshistoriker, åtminstone de i Stockholm där jag läste.

Well, jag påstod aldrig att han var bra (Bara att 'Fornnordisk uppslagsbok' är en bra bok, men det beror mest på att den är den mest utförliga i sitt slag som jag stött på - dess vetenskapliga meriter är i sammanhanget sekundära).

Hans beryktade teori om lappsjukan (där han förklarade shamanismen som ett resultat av att cirkumpolära folk lätt blev tokiga av mörkret och ensamheten) har heller inte vunnit någon större respekt i forskarvärlden.

Haha, den var så bäst :-D

Något för mig att tänka på i mitt 'Efter Istiden'-kampanjvärldsprojekt. Alverna är kanske tossiga, helt enkelt.

- Ymir, lappsjuk?

 

[Gordeg]

Re: Chill, chill...

Det enda jag egentligen har att klaga på är Lotta Olssons del i det hela.

Verkligen. Jag har inte läst nyöversättningen men jag har sett ringversen ("Ringar tre ska alver se..." urk). Den gamla översättningen av ringversen hade en mer passande stil, trots att Ohlmarks tog sig friheter även där.

Gordeg