En kompromiss
Jag ska försöka med en kompromiss.
För det första: de klassiska bergsninjorna är döda. Stendöda. Och de eventuella konservativa små tempel som fortfarande biter sig fast i bergen och gamla traditioner har inget att komma med på den moderna marknaden. Däremot har ninjor ett mycket bra "rykte" i Japan (stor respekt snarare). Där kan det fungera att marknadsföra ninjebegreppet seriöst. Att göra något "the old style" kan ibland gå hem hos folk, som bekant.
Dessa nya ninjor har dock bara tagit valda delar av den gamla ninjakonsten. De inser att man inte överlever i branschen om man inte ser till att utveckla konsten ordentligt. Att hålla på med gamla traditioner och stilar tar bara död på en. Den moderna ninjan kan lönnmörda, spioneram, sabotera och agera livvakt, men inte med bara ett svärd. De har skjutvapen och skyddsutrustning som alla andra i branschen. Det som kanske skiljer dem från andra är dels en benhård träningsmoral, dels en hederskänsla som många i åtminstone Asien ser som något åtråvärt. Hedern ligger egentligen bara i att ninjan svär på sitt liv att åta sig det uppdrag som denne givits; efter uppdragets slutförande kan dock ninjan lika gärna vända sig mot sin forna uppdragsgivare. I vilket fall anses de som pålitligare än västerländska lönnmördare, som ofta antas ha en egen agenda som går först.
Det traditionella ninjakonceptet har gått den väg Krille föreslår. Dyra "ninjabutiker", hälsoutbildning vid templen till stressade företagsledare, kanske tematiska konferensresor till de japanska bergen, etc.
/RD