Nekromanti Ned på knä inför den allsmäktige spelledaren!

[Eksem]

En sak jag har reagerat på är att en av mina spelledare envisas med att jämställa SL med "gud". Till råga på allt en allsmäktig gud vars ord är lag. Hans inställning kan antagligen spåras till de puckade grejjer som toppade många Ä-spels listor över spelledartips:

1. SL har alltid rätt.
2. Om SL skulle ha fel, se ovan.

Jag förstår att det är till för att undvika trista regelbråk, men det har satt en handikappande barriär hos en del jag spelat med.

T.ex så spelade jag med en ny grupp rätt nyligen, där SL körde med det gamla hotet om oförklarliga blixtar som skulle slå ner i huvudet om vi fortsatte larva oss.

Nåja, det här är något jag själv inte kör med som SL. Om en spelare kommer på något som är mer logiskt eller ännu hellre, coolare, så ändrar jag gärna mitt beslut. Även om jag ändrar något som hänt långt tidigare. Jag rådfrågar gärna mina spelare om jag inte kommer på nåt smart själv. Jag har inte heller något emot att ändra regler under spelets gång.

Men hur gör ni andra? Vad är vanligast?

 

[Baron Marak]

Vi har nog knuffat ned spelledaren till någon halvgud och upphöjt oss till budbärare. Det spelledaren främst gör är att han tar rollen som berättare och gestaltande av viktiga personer att prata med. Vi hjälps alla åt med reglerna och då går det riktigt fort, mindre viktiga händelser kan vi själva hitta på.
Fast vi är så snälla att SL inte behöver hota oss. Jag tror han verkligen gillar oss

 

[Krille]

"1. SL har alltid rätt.
2. Om SL skulle ha fel, se ovan."

Reglerna är omförhandlade i en lång förhandlingsrunda mellan Äventyrarnas Centralorganisation (ÄCO) och Äventyrarnas Arbetsgivarorganisation, med anledning av en utredning om äventyrares arbetssituation. Det nya avtalet finns här.

"Men hur gör ni andra? Vad är vanligast?"

Jag vet inte vad som är vanligast, men själv kör jag stenhårt enligt två principer: "'Do what thou wilt' shall be the whole of the law" (spelledarens ord gäller) och "Kunden är gud" (spelledarens uppgift är att spelarna ska ha skoj - kundnytta, med andra ord).

 

[DanielSchenström]

Spelledaren är gud i vår förening. Men regeldiskussioner och ändringar kan ändå tas då gud är en upplyst despot i vår klubb som lyssnar på sina undersåtar. Spelledaren har dock sista ordet vilket är den viktiga kontentan.

 

[Storuggla]

Anekdot:
Spelare Martin: "Jag kastar min tvåhandsyxa på honom!"
SL Krister: "Va? Okeeej, typ 10 i BS."
Spelare Martin: "05! Träff! Rock'n'roll! Vad gör den i skada?"
SL Krister: "Tjaaa... som en pall."
Spelare Martin: "..Va? En tvåhandsyxa, skada som en pall."
SL Krister: "Ja, jag tycker det."
Spelare Martin: "Okej."

Detta är ett exempel på hur det går till hos oss. Om man har biff med SL för en regel, fråga en gång. Får du ja, tummen upp. Får du nej, skit i det nu och ta upp saken efter spelmötet. Ingen vits att sitta och gurgla regeldiskussioner mitt under en strid, anser vi. Och det flyter bra.
Det där med blixtar från gudarna för oseriöst spelande... bah. Jag brukar snarare hota med att lägga av för kvällen, varför ska jag leda om jag inte har roligt? Alla ska ha kul!


Storuggla, Green Onions

 

[globbe]

skulle tro att det där löser sig ganska naturligt när man blir mer erfaren som spelare/spelledare. tror också att varje spelargrupp hittar en naturlig, bekväm ordning med tiden.

I vår spelargrupp, som är ganska ny även om vi alla känt varandra länge och är erfarna rollspelare, för vi hela tiden en dialog, även under spelmöten om det skulle visa sig nödvändigt. målet är att hela tiden slipa reglerna tills systemet blir så smidigt och lättspelat som möjligt. reglerna ska aldrig stå ivägen för snabbt, smidigt och roligt rollspelande, ej heller regeldiskussioner, fast det visste ni ju redan

/globbe

 

[Svarte Faraonen]

Spelledare Lukas är gud. En god gud, som kan lyssna på dyrkarnas böner. Dock även en rättfärdig gud, som ser till att de dyrkare som besvärar de andra näpsas, innan det utbryter schismer i religionen. Min ende med-spelledare är ungefär likadan, så det har egentligen inte varit ett problem. De flesta bråk som uppstått har antingen retts ut efter spelet eller, i ett fall, lett till att en spelare lämnat oss.

 

[Vindhand]

Tja, det är ganska poänglöst att ge en deltagare uppgiften att hantera världen och tolka reglerna om man inte tänker lita på att denne gör det. Det hela handlar helt enkelt om förtroende: spelarna bör ha det för spelledaren och spelledaren bör göra sig förtjänt av det.

Naturligtvis kan spelledare göra "fel" ibland men det innebär inte att man bör ifrågasätta allt man inte direkt förstår eller håller med om.

T.ex så spelade jag med en ny grupp rätt nyligen, där SL körde med det gamla hotet om oförklarliga blixtar som skulle slå ner i huvudet om vi fortsatte larva oss.

Tja, jag kan förstå det. Varför skall spelledaren vara den enda som inte larvar sig?

Nåja, det här är något jag själv inte kör med som SL. Om en spelare kommer på något som är mer logiskt eller ännu hellre, coolare, så ändrar jag gärna mitt beslut. Även om jag ändrar något som hänt långt tidigare. Jag rådfrågar gärna mina spelare om jag inte kommer på nåt smart själv. Jag har inte heller något emot att ändra regler under spelets gång.

Problemet med det är för mig att det skadar inlevelsen ganska mycket. Man kan inte längre bortse från att man sitter runt ett bord med sina kompisar och hittar på allting. Om Kånan den Förskräcklige kan reagera på den stora gröna draken med "Men, nej! inte en DRAKE! Fasen vad förutsägbart!" snarare än att dra sin yxa och springa (åt valfritt håll) så är det svårt att få någon känsla för det hela.

 

[Master_Z]

Men spelare måste också se till så att spelledaren har rolgt annars så står de där utan spelledare och det kan jag tänka mig är döden för många nybörjaregrupper eftersom ingen annan orkar eller har tid att vara spelledare(förberedelser m.m.) .

 

[Anders Åstrand]

liknande i vår spelgrupp. fråga så att sl tänkter till en gång till (här brukar alla inblandade parter (och alla andra också) göra sitt yttersta för att påverka (genom att påtala alla färdigheter, kunskaper och omständigheter som på något sätt är, eller ibland inte alls är, relaterade till det man ska göra. det är också här man smugglar till sl lite godis under bordet eller vrider sig i skratt åt det absurda i att en kastad tvåhandsyxa gör lika mycket skada som en pall) vilket ofta misslyckas). ändrar sl sig så ändrar sl sig, annars gjorde han det inte. spelar inte så stor roll, rollspel ska vara kul. finns ingen mening att bråka. sen att alla inte har samma uppfattning om vad kul är är en helt annan femma.

 

[Troberg]

En sak jag har reagerat på är att en av mina spelledare envisas med att jämställa SL med "gud".

Jag kör med en variant på gudskonceptet. En gud kräver tro, inte bevis.

Jag låter spelarna tro att jag kör gudsmodellen, men i själva verket lyssanr jag kanska mycket på dem och ändrar utan att de märker det.

På så sätt får man en bra respons på spelarnas önskemål, utan att för den sakens skull ge dem en känsla av att de kan styra världen genom att gnälla.

Fast det är ju klart, det skulle ju inte skadat om de hade titulerat mig 'Massa'.

 

[Jan from Finland]

Jag är Gud

Eller egentligen är jag den ende som kan reglerna vare sig jag är SL eller inte... Dock är jag SL de flesta av gångerna..
Vilket ledde till något halvkomiskt när vi böt SL inom gruppen för ett par möten (Även SL:ar kan ju bli utbrända 8^). Då kom jag med en massa beskrivningar av ställen som vi kom till.

SL: Ni kommer till värdshuset... äh...
Jag: "Den skägglöse Dvärgen"?
SL: Just det Den Skägglöse Dvärgen..
Jag: Och när vi stiger in ser vi ett väldigt rökigt rum och i hörnen sitter några mystiska män, somliga röker pipa och ser ut som Aragorn och resten är iallmänhet bara mystiska. Vid ena eldstaden sysslar några med kortspel också... Har jag rätt eller har jag rätt?
SL: jo... äh...

Ibland hade jag förstås fel. 8^)

Men det var roligt att vara Spelare en stund så nu kan jag återigen med nya krafter axla SL-manteln. Som allsmäktig varelse i skimrande gult och grönt och litet orange. (Eller iallafall i typiska gråa byxor och kanske en röd skjorta ibland)

Men jag rådfrågar ofta mina spelare om "Äh, vad ska komma nu?" så att jag får en tidsfrist medan jag funderar på vad som EGENTLIGEN ska komma, glatt ignorerandes spelarnas förslag. (Alright, de flesta av mina spel är helt improviserade, de blir kanske inte alltid så bra, men ibland kommer det upp riktiga guldkorn)

 

[magoo]

Demiguden svarar

Jag kan ändra mig om jag uppenbart har fel och jag lyssnar gärna på mina spelare. Om jag har bestämt mig så är det dock lönlöst att tjafsa. Domarn dömer.

I vår spelgrupp har vi valt varsitt spel att spelleda, spelarna har inte lusläst regelböckerna. Vi vill spela, inte tjafsa med SL om vad man kan göra. För det mesta råder frid och harmoni i vår spelgrupp, dock inte när SL lät en enarmad skurk skjuta på oss med pilbåge, då blev det vilda protester

 

[Eksem]

Re: Demiguden svarar

"dock inte när SL lät en enarmad skurk skjuta på oss med pilbåge, då blev det vilda protester"

Ni har med andra ord inte läst Frank Millers The Dark Knight Returns? Där har vi en enarmad bågman som heter duga!

 

[Krille]

SL Direkt, vad kan jag stå till tjänst med?

"Men spelare måste också se till så att spelledaren har rolgt annars så står de där utan spelledare och det kan jag tänka mig är döden för många nybörjaregrupper eftersom ingen annan orkar eller har tid att vara spelledare(förberedelser m.m.) ."

Det är en aspekt, men jag tror inte att det är så farligt. Spelledare är ofta underhållningsfria (de underhåller sig själva), och mycket av spelledarens motivering är (eller snarare borde vara) just att få nöjda spelare.

Det är ungefär som i en lagsport. Spelet och spelarna finns inte där för domarens skull. Tvärtom, domaren finns där för spelets och spelarnas skull. Hans uppgift är att se till att spelarna kan spela spelet. Kan spelarna spela och få flyt i spelet så blir det en bra match, och då är det kul att vara domare. Samma sak med rollspel: kan spelarna spela och få flyt i spelandet så blir det en bra spelsession, och då är det kul att vara spelledare. Men det krävs faktiskt att kundnyttan går från spelledaren till spelarna. Det är liksom därför jag brukar hävda att spelledarskapet är ett service-yrke, och jag tycker att det är rätt viktigt att framförallt spelledaren inser detta.

Ett exempel ur tråden: Eksems spelledare hotade med blixtar i huvudet om inte spelarna slutade larva sig. Vem har fel? Spelarna som larvar sig, eller spelledaren som vill tvinga på spelarna en kasse allvar? Jag undrar faktiskt om man inte borde skylla på spelledaren där. Det kanske hade varit bättre om spelledaren hade avbrutit spelsessionen och kört ett larvigt spel istället (Playelf, Paranoia, whatever), eftersom det verkar som om det vore det som spelarna ville ha.

Det är en känslig balans, det medger jag, men faktum kvarstår: spelledaren finns till för spelarnas skull, men arbetet kräver dock en viss respekt, auktoritet och förtroende från spelarna. Jag tror dock inte att spelledaren får detta förtroende och respekt genom att ånga på enligt de vanliga reglerna 1 och 2, utan han måste tänka på kundnyttan.

 

[Anders]

Att spelledaren avgör utgången av olika situationer tycker jag är OK, även om det kanske inte blir helt rätt alltid. Många gånger är det ju inte någon som sitter inne med fakta utan det handlar egentligen om mer eller mindre välgrundande spekulationer från de olika parterna. Självklart ska en spelare kunna ge sin synpunkt men att någon måste fatta beslutet och att man inte kan använda för mycket tid åt att tjafsa om utgången av situationer brukar de flesta vara ense om. Ett sätt att undvika tjafs är tydliga regler för situationer där det kan uppstå kritiska situationer. Dessa situationer är förstås i första hand de där det handlar om liv och död för rollpersonerna. Det kan sålunda vara bra att regler även för lite mer udda situationer som kan tänkas inträffa i framförallt strid men även i samband med t ex klättrande, hoppande och vistelse under vatten. Det händer att jag ändrar regler under spelets gång. Spelar man ett nytt spel är det ofta konstigheter i det som behöver upptäckas och rättas till. Detta brukar inte vara något problem utan tvärtom kan man ofta diskutera sig fram till en bra lösning tillsammans.

Trist är när det visar sig att spelledaren helt enkelt har missat något, kanske inte förstått hur någon menade eller inte hört vad någon sa, och ändå vägrar att ändra sitt beslut efter att han fattat läget. Det är klart att det kan bli dumt ibland att "spola tillbaka" händelserna och att en spelare ibland har sig själv att skylla då han varit alltför otydligt men när det bara handlar om ren prestige är det inte kul.

En mer störig typ av gudomlighetsanspråk tycker jag är när spelledaren betraktar sig som den ende som kan komma på spännande äventyr, händelser och personer. Utmärkande för en sådan spelledare är att han...
...gör rälsade äventyr där han själv hittat på allt väsentligt som ska hända medan spelarna inte kan påverka utvecklingen i någon större utsträckning.
...på egen hand bestämmer vilka händelser i spelet som ska spelas mer detaljerat och vad som ska snabbspolas. Han kan låta spelet hoppa fram en vecka i tiden utan att ta hänsyn till att någon ville göra några saker under den tiden samtidigt som han i andra lägen gastar om att "nu ska ni ROLLSPELA det här".
...ger sig själv fria händer när det gäller att skapa spelledarpersoner, egenskaper och sysselsättningar hos dessa, miljöer, magier e t c samtidigt som han kräver att spelarna strikt ska inordna sig i färdiga mallar och vad tärningarna bestämmer åt dem och att spelarna inte kan påverka sin rollpersons bakgrund eller ge den betydelse i spelet.

Arcana

 

[Troberg]

...ger sig själv fria händer när det gäller att skapa spelledarpersoner, egenskaper och sysselsättningar hos dessa, miljöer, magier e t c samtidigt som han kräver att spelarna strikt ska inordna sig i färdiga mallar och vad tärningarna bestämmer åt dem och att spelarna inte kan påverka sin rollpersons bakgrund eller ge den betydelse i spelet.

Håller inte med om den. Självklart måste spelledaren få designa sina NPCs för att passa syftet även i en kampanj där man kör med slump/regelgenererade karaktärer.

Eller har jag missförstått vad du försöker säga?

 

[Johan K]

Hel-ylle-gud !!

Jag kör med principen att jag är en snäll gud som låter spelarana säga vad de tycker. Är det vettigt så lyssnar jag, är det inte så vettigt så.......

 

[Anders]

"Eller har jag missförstått vad du försöker säga?"

Nej, du har inte missförstått mig (tror jag).

"Självklart måste spelledaren få designa sina NPCs för att passa syftet även i en kampanj där man kör med slump/regelgenererade karaktärer."

Precis som du säger så bör spelledaren designa sina NPC/SLP så att de passar kampanjen. På samma sätt anses jag att spelarna bör få möjlighet att designa sin rollpersoner så att de passar kampanjen. Det finns ingen anledning att en spelare ska tvingas på en rollperson som tärningarna plockat fram åt honom och som det är risk att han inte vill spela. Om spelaren själv tycker att slump hjälper honom att få fram en intressant rollperson så kan han gärna få använda sig av tärningar men att någon ska tvingas på det tycker jag är dumt. Varför ska tärningarna få hindra någon från att ha en rollperson som är så som han själv vill? Jag skrev för övrigt en del om slumpgenerering i det här inlägget som du kan ta en titt på om du känner för det.
Sen kan jag nämna att jag tycker att det fria sättet att skapa rollpersoner på ska kombineras med att man diskuterar i gruppen om vad det är för typ av kampanj man ska spela så att spelarna kan ge sina rollpersoner prestationsförmåga, egenskaper, bakgrund och personlighet som fungerar bra i kampanjen och så att spelledaren kan anpassa det han gör efter spelarnas tankar och önskningar. Förutom att det är orättvist att en person ska bestämma fritt över saker och ting så att det blir så roligt som möjligt för honom medan de andra inte ges förtroende att få styra över "sina" delar i kampanjen (rollpersonerna i första hand) så är det också slöseri med fantasi och bra idéer om det är en som gör allt eller nästan allt. Läs gärna det här inlägget för att se lite mer av vad jag menar.

Arcana

 

[Troberg]

Om spelaren själv tycker att slump hjälper honom att få fram en intressant rollperson så kan han gärna få använda sig av tärningar men att någon ska tvingas på det tycker jag är dumt.

Även om jag i princip ogillar slumpgenererade karaktärer så finns det tillfällen där det passar, speciellt i humorspel som Paranoia eller Toon.

Däremot gillar jag inte resonemanget att man inte kan välja vem man är på riktigt och därför skulle slumpa. Rollspel är inte en fråga om att vara vem som helst, det är en fråga om att vara någon man vill vara.

Det viktiga i min kommentar var att även om man slumpar, vilket många spelgrupper trots allt gör i varierande grad, så är det inte en anledning att ta från spelledaren rätten add designa NPCs fritt.