Nekromanti Narrativ karaktärsdöd (eller inte?)

[entomophobiac]

Re: 7th Sea

Alltså, till saken hör ju att 7th Sea ÄR ett matinéspel. Tanken är att man ska kunna göra flambojanta saker utan att oroa sig för glassplitter från takkronan man just svingade sig i eller att drunkna i lastutrymme på sitt fartyg när det börjar sjunka. Sådan händer inte i Disney-producerade storfilmer eller när Errol Flynn härjar omkring på din TV. Därför ska det heller inte hända i 7th Sea.

Och köper man inte det konceptet så får man väl helt enkelt låta bli att spela 7th Sea och fortsätta med sitt prettospelande

Allvarligt, det är få spel som är så underhållande som 7th Sea kan vara. Vi har haft otroligt kul med spelet varje gång vi spelat, vilket är mycket mer än man kan säga om de flesta andra spel på marknaden. Samtidigt så handlar väl det mer än grupperna som spelat det än om själva spelet, samt en gnutta andra faktorer som inspiration och liknande, men sak samma - 7th Sea och det tankesätt det framför är perfekt som lättsam underhållning.

 

[walium]

Jag brukar anpassa dödligheten till kampanjen. Är det grisodling på låg nivå så är det lättare för rollpersonerna att dö, både på grund av att de antagligen är illa rustade och har låga färdighetsvärden i vapen och för att jag som spelledare inte ger dem några extrachanser. I en hjältekampanj av klassiskt snitt där rollpersonerna förväntas vara kapabla till heroiska stordåd ligger toleransnivån högre. Jag är dock överlag rätt snäll och undviker om möjligt att ha ihjäl rollpersoner alltför tidigt i en kampanj. Men rollpersoner som gör rena vansinnesdåd av den ena eller andra anledningen har jag inga större problem med att fimpa.

Men i praktiken så har jag inte haft ihjäl speciellt många rollpersoner, de som faktiskt har dött har dessutom gjort det på ganska meningslösa sätt till exempel genom att trilla ner i fällor, slåss mot övermäktiga motståndare osv.

"Ibland är det helt rätt när en rollperson dör, men ofta (åtminstone i "traditionella" rollspel) är det helt enkelt rätt surt. Vad ger det att en rollperson dör? Sällan speciellt mycket, en besviken spelare som ville spela mer med sin rollperson, möjligen en känsla av "realism"."

Varför måste det "ge någonting" när en rollperson dör? Sättet på vilket han avlider kan vara en illustration av kampanjen i övrigt. Dessutom handlar rollpersonernas död väldigt mycket om spelarnas egna val. En spelledare kan inte skänka mening till en karaktärs död i efterhand om den skedde på grund av något vansinnesdåd. Om en karaktär dör på grund att han väljer att ställa sig på den smala bron och möta orchhorden så att resten av gruppen kan fly så är det spelarens val som gör det till en heroisk slutstrid inte spelledaren eller reglerna. När det gäller karaktärernas liv, leverne och död så hamnar mycket av ansvaret på de enskilda spelarna.