När blev dvärgar så standardiserade?

När jag skrev Sorgeveden till Hjältarnas tid skapade jag Boinsdvärgarna som kringresande byggare utan underjordiskt tillhåll, i ett försök att bryta mönstret. Kvalitetsmedvetna, socialt kompetenta mästertekniker.

"Ni behöver en damm/ett fort/en kanal? Det fixar vi. Här är vår offert."
 
Last edited:
Pratchett gör en EXTREMT tydlig parodi på den korta grejen i Tolkien där de kvinnliga dvärgarna är förklädda som män när de reser och människor kan inte se skillnad på dem.
Känns som vi fokuserar på väldigt olika grejer, jag tänkte på att Pratchet har att alla dvärgar går omkring i rustning som vardagskläder,* tror inte någon av dem beskrivs med andra vapen än yxor,* det är en grej att det inte finns skägglösa dvärgar,* och till skillnad från människor tycks de vara en monokultur.* ** Tror dock inte Pratchett hade öl som något viktigt.
* ignorerande förstås Giamo Casanunda (Världens näst största älskare, svärdsman, lögnare, lyckoriddare, stegereparatör) för hans grej är att han är tvärtemot alla dvärgstereotyper.
** vi får i senare böcker veta att det finns konservativa subkulturer inom dem men de tillhör samma "överkultur" som de andra dvärgarna.

ja Fantastiska Illustrationer vekligen
Vi borde få förlagen att använda Patrik Norrman som illustratör mer.

"Ni behöver en damm/ett fort/en kanal? Det fixar vi. Här är vår offert."
"Ni degar, vi knegar."
 
Tror jag nämt det förr, men är less … eller funderande över … att alla dessa ”andra” mest är människor i kostym. Må vara små, stora, långa, smala, groteska… men de är inte väsen.
 
Tror jag nämt det förr, men är less … eller funderande över … att alla dessa ”andra” mest är människor i kostym. Må vara små, stora, långa, smala, groteska… men de är inte väsen.
Du säger alltså att människan inte är ett väsen?
 
Borde gå utmärkt.
Jag har själv svårt att tänka mig hur jag skulle gestalta en rollperson – tänka kring motivation, beteende och liknande – om denna var direkt främmande för det mänskliga. Möjligen om den enbart var biologiskt annorlunda, som en mycket klok fågel eller så, men för mig är konceptet med ett väsen något som ligger bortom alla försök till psykologiskt sammanhängande skildring.
 
Jag har själv svårt att tänka mig hur jag skulle gestalta en rollperson – tänka kring motivation, beteende och liknande – om denna var direkt främmande för det mänskliga. Möjligen om den enbart var biologiskt annorlunda, som en mycket klok fågel eller så, men för mig är konceptet med ett väsen något som ligger bortom alla försök till psykologiskt sammanhängande skildring.
Ja. Det behöver inte vara lätt, men som det (ofta) är nu så är det mer en kostym än ett ... vad vi nu ska kalla det ...varelse/väsen. Om det görs med hur de beskrivs eller om det är genom regler beror kanske på hur man tycker "det andra" ska etableras. Förmågor och andra regler ligger nära till hands. Men ... det är nog som det är just för att det är svårt att tänka sig hur.
 
Ja. Det behöver inte vara lätt, men som det (ofta) är nu så är det mer en kostym än ett ... vad vi nu ska kalla det ...varelse/väsen. Om det görs med hur de beskrivs eller om det är genom regler beror kanske på hur man tycker "det andra" ska etableras. Förmågor och andra regler ligger nära till hands. Men ... det är nog som det är just för att det är svårt att tänka sig hur.
Hur skulle du vilja att dvärgar som "väsen" var? Hur skulle du föreslå att någon gestaltar dem – särskilt om man ska spela dem en längre tid, interagera med andra rollpersoner, etc?

Själv tror jag att jag ganska ofta är nöjd med "kostym". Jag tycker om icke-människor som en rent estetisk fantasi – jag tycker om att föreställa mig ett alter ego som är alv eller kenku eller något då jag helt enkelt tilltalas av de yttre aspekterna.
 
Att de inte är ett djur/varelse som oss, inte följer samma regler som människor och djur. Kanske kan de gå genom fast materia eller så är bara deras ursprung annorlunda… och när de dör blir de till grus.
OK, men om man ska spela en sådan, hur gestaltar man dess personlighet? Och om man har flera i spelgruppen, hur skapar man variation i deras personlighet samtidigt som alla hålls distinkta från det som ingår i det mänskliga spektrat?
 
OK, men om man ska spela en sådan, hur gestaltar man dess personlighet? Och om man har flera i spelgruppen, hur skapar man variation i deras personlighet samtidigt som alla hålls distinkta från det som ingår i det mänskliga spektrat?
Jo. Även om jag inte har något emot att man bara får spela människor. Fast hur de ska gestaltas bör väl komma ur hur de beskrivs och att ge dem unika drag är spelarnas uppgift.
 
Min uppfattning har varit att 'väsen' indikerar något levande (ej av växtriket) så djur, människor, knytt o oknytt.
Ja, tolkar man det som ”det levandes väsen” eller något sånt så är givetvis bägge väsen i någon betydelse.

Tänker mer på naturväsen/sagoväsen/skrömt/oknytt, att de inte är ett semimänskligt folkslag. Vad det ska benämnas som så det tolkas som så håller jag öppet.
 
Back
Top