Myten har krossats…

Jag har alltid sett spelet som en simulering.

Det finns en sanning som SL har i sitt huvud som beskriver hur spelvärlden ser ut. Det är SLs tolkning av världsbeskrivningen i grundreglerna, modulerna och monsterboken. Med mer detaljer från äventyret som man har pluggat innan spelmötet, inklusive de förändringar och anpassningar som man gjort för spelgruppen, kryddat med de missuppfattningar och felläsningar som krupit sig in när man tog del av det. Dessutom är det allt man tidigare gjort i spelvärlden förutom om det är någonting man valt att bortse ifrån, retconnat eller helt enkelt glömt. Till det finns allt som improviserats eller föreslagits av spelarna och allt det som regler och slumptabeller har skapat. Allt det skapar en mental värld i spelledarens sinne.

Spelarnas uppgift är att ta del av den världen, navigera och förstå hur de kan förändra den för att uppnå vad de vill. Spelledaren är en gud som förvarar och förvaltar simuleringen i sitt huvud och spelarna upplever den genom de ord som spelledaren förmedlar.

Så har jag spelat alla rollspel. Så trodde jag att man måste spela alla rollspel.

Men det var en myt.
 
Den mest uppenbara var väl att man trodde att det som stod på boxen var det absolut mest avgörande för spelupplevelsen. Det var otroligt viktigt om man spelade D&D, DoD eller Mutant.

Idag inser jag att själva spelet är en väldigt liten, och utbytbar, del av hela grejen. Spelarnas personligheter, gruppdynamik, sammanhang, ambitionsnivå, kreativ agenda och tusen andra saker har långt mer inflytande på resultatet, än det lilla regelhäftet, tärningarna och rollformulären i sig.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Ankor är det bästa fantasysläktet. Eller vänta - det är ju ingen myt, det är sanning! :D

Skämt å sido trodde jag och spelgruppen att vi behövde Äventyrsspels tillåtelse för att ändra något i deras produkter när vi använde dem. Uppenbarligen var vi inte ensamma, eftersom många frågor i Sinkadus började med "Får jag".

Fram till för några år sedan inbillade jag mig att man behövde läsa in sig väldigt väl på materialet om man skulle spelleda något färdigskrivet, och att det alltid var bättre att leta upp information i texten, än att hitta på något som verkar vettigt i stunden. Det färdigskrivna materialet blev i vissa fall en tvångströja snarare än en inspirationskälla.
 
Simuleringsfrågan. Som Robin D. Laws brukar formulera det, "Rollspel skall emulera böcker, filmer och teve, inte simulera verkligheten. För böckerna, filmerna och teven är inte realistiska."

(I detta ingår förstås att spelvärlden skall vara internt konsekvent. Om jag är 170 cm lång och det är 400 cm till taket så kan jag inte sträcka mig upp och knacka.)
 
Oh, jag kom på en från min tidiga karriär också: Så fort man tror att spelet upplevs tråkigt av spelarna, kör igång en relativt omotiverad strid! Strider får alltid fart på spelarna!

Det känns lite långdraget när rollpersonerna reser i vildmarken? En gäng orcher anfaller.
Du kommer inte på vad vakten ska säga utanför stadsporten? Soldaterna går till anfall.
Någon gäspar medan du beskriver värdshuset? Värdshusets gäster anfaller.
De har downtime på hotellet? En mördare har gömt sig under sängen och anfaller.
En spelare klagar (på att det är för mycket strider)? Någonting anfaller!

Vet ni vad? Det var en myt...
 
Oh, jag kom på en från min tidiga karriär också: Så fort man tror att spelet upplevs tråkigt av spelarna, kör igång en relativt omotiverad strid! Strider får alltid fart på spelarna!

Det känns lite långdraget när rollpersonerna reser i vildmarken? En gäng orcher anfaller.
Du kommer inte på vad vakten ska säga utanför stadsporten? Soldaterna går till anfall.
Någon gäspar medan du beskriver värdshuset? Värdshusets gäster anfaller.
De har downtime på hotellet? En mördare har gömt sig under sängen och anfaller.
En spelare klagar (på att det är för mycket strider)? Någonting anfaller!

Vet ni vad? Det var en myt...
De gånger jag upplevt spelet som tråkigt/dåligt har senare visat sig vara mina spelares favoritsessioner.
 
Czege-principen: Om spelaren både hittar på problemet och löser det blir det tråkigt.

(Om man läser det som "involvera andra". Ja, då stämmer det.)

(Om spelledaren/systemet sätter krav på spelaren i hur den löser problemet, även om spelaren beskriver både problem och lösning, stämmer inte myten.)
 
Back
Top