Det är så märkligt att det finns folk som vet vad bauxit heter, men inte vad man gör med det.
Sånt är det första jag tänker på när jag preppar ett scenario. Du förstår varför jag inte spelar dungeon-äventyr!Jag är just sådan och hade således inte reagerat på orimligheten i äventyret. Om jag spelat Arams hemlighet och känt till kopplingen mellan bauxit och aluminium hade jag heller inte brytt mig. (På samma sätt som jag inte brydde mig när en kompis till mig skrev ett DnD-äventyr med banditer som härjade längst en väg som i stort sett uteslutande användes för att frakta timmer. Timmerbanditerna blev istället ett stående skämt under det fortsatta spelandet.)
Aha, då förstår jag! Där kan jag nog inte hjälpa för det problemet har jag inte stött på ännu på 30 år.Jag uttryckte mig otydligt. Givetvis vet jag att jag ändrar i ett rollspelsäventyr som jag vill. Vad jag menar är "Fan vad jobbigt det är att behöva leva i en värld där folk ger ut böcker där de uppvisar bristande kunskaper om aluminiumutvinning."
Undrar om spelkonstruktören funderade över den här effekten. Eller om han bara utgick från att alla spelgäng slåss ungefär lika ofta som hans.
Jag tänker att om ens system bygger på att spelgrupper slåss ofta, så borde grundboken innehålla motsvarande mekanik/instruktioner för SL som säger att man ska se till att det blir strid så ofta. SL-delar och spelardelar bör ju passa ihop.Undrar om spelkonstruktören funderade över den här effekten. Eller om han bara utgick från att alla spelgäng slåss ungefär lika ofta som hans.
Ja, jag har förstått att antalet tärningsslag per deltagare och timme varierar enormt från grupp till grupp, även när de använder samma regelbok. Jag minns vår sittning i Swords of the Serpentine här om året, där en enda tärning slogs, för att ta reda på om en trollkarl som oavsiktligen förvandlats till pelikan lyckades pricka en RP med uppspytt halvsmält maginnehåll.* Men det är klart, SotS använder Gumshoe-regler där man inte slår tärning för utredningsfärdigheter.när jag inte hittade något i Ur Varselklotet som tydde på att man kunde lösa något som helst Trubbel utan att slå tärning. Spelar man RAW så går tärningsslag inte att undvika – man kan inte vara så smart eller taktisk att man minskar risken så mycket att man inte behöver slå. Det kändes också som ett fall där spelskaparna utgick från att alla spelgrupper ser tärningsslag som lika självklara och önskvärda som de själva…
Jag löste det (delvis) genom att använda MP för annat än strid (vilket jag tror att jag nämnt i tråden innan). För det mesta i alla fall, vi hade strid vid ett par tillfällen då SL använde MP. Men jag tyckte också att den möjliga effekten på striderna var lite skev.Funderar vidare på mörkerpoängen.
De flesta av de billiga alternativen på menyn över vad SL skall köpa för sina MP berör strider. Det är saker som att motståndarna får pressa ett tärningsslag, ta initiativet eller parera, och att en rollperson måste ladda om bössan (d.v.s. tappa en stridsrunda).
Låt oss anta att SL vill köpa de billiga alternativen ofta, hellre än att med ett dyrt menyalternativ driva @hakanlo :s rollperson till vansinne varannan sittning eller låta taket rasa in över honom.
I en kampanj där man slåss ofta innebär det här att det finns ett lågintensivt bakgrundssurr av MP-relaterad försämring av oddsen i striderna. Men i vår kampanj knallar RP:na mest runt, pratar med folk och slår tärningar för utredningsfärdigheterna Manipulera, Datadjinn och Horisontens Kulturer -- samt pressar sina slag, vilket alstrar MP. Det innebär att hela stridssystemet får en svår slagsida mot MP-relaterad försämring. Varenda stridsrunda behöver SL pröjsa flera MP för att bli av med dem. Ju färre striderna är i kampanjen, desto sämre går det för RP:na i dem. När varenda strid äger rum i ett läge där SL sitter på sju mörkerpoäng som det är hans plikt att använda, då går inga strider någonsin bra för RP:na.
Jag bävar för vad som skulle hända om jag gav mina MP till gruppens militärattaché och sade åt honom att använda dem på ett optimerat sätt för att utrota RP:na.
Undrar om spelkonstruktören funderade över den här effekten. Eller om han bara utgick från att alla spelgäng slåss ungefär lika ofta som hans.