Mot en mustigare fantasysvenska

[BeansMoster]

Några bra titlar:

Drott - alltså, manliga motsvarigheten till drottning
Marsk - ur marsalk men försvenskningen tycker jag gör den väldigt lämplig i tråden. Använd istället för jarl för något mer senmedeltida eller tidigmodernt
Bryte - en högre tjänare, kan användas för engelskans bailiff tror jag eller som en steward/master of coin i ett fantasy-hov.

Funderingar:
Om vi inte använt drottning, hur hade svenskan böjt kung till feminin form? Som tyskans königin. Kunga? Kuninga?

På engelskan finns high king, bla om Irland. Vad blir det på svenska? Funkar högkung?

 

[Gamiel]

På engelskan finns high king, bla om Irland. Vad blir det på svenska? Funkar högkung?

Skulle nog ha "storkung", likt "storting".

 

[Quadrante]

Wärd funkar också (om vi ska stapla ord och skapa listor).

 

[Gamiel]

Wärd funkar också (om vi ska stapla ord och skapa listor).

För vad då? Jag har nämligen ingen idé vad det ordet betyder så jag vet inte till vad du referrerar

 

[Quadrante]

För vad då? Jag har nämligen ingen idé vad det ordet betyder så jag vet inte till vad du referrerar

Att man tar saker man tycker man känner igen och ändrar stavningen något. Så kan man ha saker som [Stuv-Wärd] och [Wärds-hus] och [Vis-Ärd] …

//edit

Spoiler

Visärden dansar i eldens sken, skuggan likt ett monstruöst odjur över väggen och röken. Gothurd skakar mer av fruktan än kylan och smärtan.

 

[Genesis]

Tja, så länge det är medvetet så. Det blir väl en fråga om balans i mängden sådana ord och din avsikt som skribent. (Men just faktisk fornnordiska är ju lite knepig där tror jag, i och med att det finns gott om ord som av olika skäl är associativt begripliga för oss men som inte faktiskt är svenska.)

Ja, med fornnordiska ord tycker ju jag att man bör försöka skapa hur ordet hade låtit om det hade överlevt till modern svenska, som ju fortfarande är språket vi skriver på. Som jag gjorde i TS. Så ”tøfri” låter fornnordiskt, men ”tövre” svenskt. ”Skersi-ligr”* är fornnordiskt och betyder ”monstruös”, men man kan göra det till ”skärslig” så har man ett svenskt ord. Och man kan till och med bygga nya ordformer från det. Jag tror absolut att man ska undvika en massa ”au” och finalt -r på fornnordiskt vis. Då låter det inte som svenska längre.

*Detta verkar komma från ”skars” som är en sorts jättinna, kvinnligt monster. Verkar eventuellt ha uttalats ”skass”, vilket känns som ett svenskt ord.

 

[Genesis]

Wärd funkar också (om vi ska stapla ord och skapa listor).

Fast utan w, då, va? Det är ju ingen bokstav vi använder i svenska längre.

 

[Quadrante]

Fast utan w, då, va? Det är ju ingen bokstav vi använder i svenska längre.

Tänkte i banan av : fantasy=dåtid och dåtid= märklig stavning. // …och fantasysvenska = märklig svenska.

Sen kan man väl också tänka, fantasy = skojiga/tokiga inslag fast lätt maskerade.

 

[Genesis]

Tänkte i banan av : fantasy=dåtid och dåtid= märklig stavning. // …och fantasysvenska = märklig svenska.

Ja, jag tänker som sagt inte att man ska skriva på gammeldags svenska i märklig stavning. Tänk dig att du ska skriva en fantasyroman. Den skriver man generellt inte på någon sorts medeltidssvenska eller så. Men man försöker ju antagligen (eller jag hade i alla fall försökt) undvik ord som låter moderna och som sabbar stämningen som man vill bygga upp.

Jag är alltså inte ute efter att härma någon medeltidssvenska. Jag vill skriva på modern svenska, med modern grammatik och stavning, men jag vill att språket jag använder ska förmedla en stämning.

 

[Herr Grönstedt]

Gränsfall till off-topic: Om man tittar på de olika magisystemen i BRP UGE så skiljer de på Magic och Sorcery. Jag tänker mig att båda kan existera parallellt och en utövare kan kallas besvärjare och det andra trollkonstnär. I mitt tänk blir besvärjaren en hantverkare som kan ett antal specifika besvärjelser som den lärt sig av sin mästare. Trollkonstnären är istället skolad i en akademi och försöker förstå hur magins principer fungerar. Den första är för den andra en opraktisk teoretiker, och den andra är för den första en okunnig hantverkare som bara upprepar det bekanta. De besvärjare som tar tjänst i en krigsmakt kan benämnas stridsbesvärjare. Sedan finns det gudatjänare som hämtar sin kraft från gudar, och shamaner eller andebesvärjare som kan förmedla mellan människor och andevärlden.

 

[Quadrante]

Ja, jag tänker som sagt inte att man ska skriva på gammeldags svenska i märklig stavning.

Det tänker inte jag heller, förstår din ingång. Mitt förslag är mest att ha med ”märkligt stavade ord” som ger en ”smak av fantasy”. Vilket givetvis går att åstadkomma med helt vanliga väl valda ord.

 

[Genesis]

Jag gjorde ett försök att skriva en kort text. Det kan såklart göras bättre, men för att ge ett exempel:

Djupt under staden Ärgavik i söderns kvalmiga skogar dväljs en slumrande skratte som människorna benämner ”Fjättraglim”, då hon sedan urminnes tider hållits fjättrad av kedjor smidda i ålderjärn och drömmar. Hundra manshöjder lång är hon, med hatvässade käftar och ett skinn tjockt som mänsklig dårskap. Hennes hundra ögon är alla slutna i sömn, då dussinet besvärjare dag som natt spinner ett drömnät av töversord och krafttecken som håller hennes vidunderliga sinne fånget i nattriket.
Varje dag matas hennes väldiga käftar med fäblod och mjölk från områdets bönder, och hennes piss samlas i tunnor, som bärs ut och kokas i väldiga krus tills det förtätas till det människor i området kallar ”daglåt”, ett bittert vin som dricks – blandat med honung för den som har råd – och som skänker behagliga drömmar till drickaren.
Blott en gång årligen tappas Fjättraglim på några tunnor av sitt blod, vilket kokas med kryddor till ”eldalåt”, ett dyrbart vin som nyttjas av fördärvade ädlingar, då det ger ettriga, eldhågsna uppenbarelser och får dem att kränga i ormande njutrörelser.
Men ve oss alla dagen då Fjättraglim vaknar!

Här har jag använt ett par av orden jag nämnde i TS, som ”skratte” och ”töver” (i det sammansatta ordet ”töversord”). Jag har också hittat på lite egna sammansättningar (”åldersjärn”, ”hatvässade”) och plockat lite mer fornnordiskt (”dag-lát” finns i min fornnordiska ordbok i betydelsen ”dagdrömmar”). Ordet ”eldhågsna” plockade jag faktiskt från Moberg, som var något av en renspråkare som ville ersätta låneorden i svenskan, och föreslog ”eldhåg” som ersättning för det inlånade ”entusiasm”. Jag anstrsängde mig också för att undvika ord som ”koncentrera”, ”urin”, ”dekadent”, ”visioner” och andra ord som kändes för moderna och inlånade för mig. Jag valde dock att behålla ”vin”, även om det kanske har latinskt ursprung, då det känns rätt och gammaldags för mig. Som sagt, detta är subjektivt.

 

[JohanL]

Som jag redan sagt två gånger, ordens faktiska ålder är överhuvudtaget inte relevant för tråden. Mer relevant är att det är ett lån från franskan, men framförallt känns det modernt och inlånat, vilket återigen är det enda kriteriet här.

Det är det som The Tiffany Problem är!

 

[Svarte Faraonen]

Ett bra ord för många fantasyspel kan man få ur det fornnordiska vígljóss, som på modern svenska blir vigljus. Det är ljus som duger att strida i, en typisk angelägenhet för grottäventyrare. "En lykta ger vigljus åt fem personer", till exempel.

(Vigljós är också ett schweiziskt black metal-band som mest gör låtar om biskötsel – oklar koppling.)

 

[JohanL]

Måste erkänna att för mig känns det inte modernt. Och ser inte problemet med om ord är inlånade, så länge de i nuläget låter svenska. Som ju tropikerna och djungel gör.

Sedan finns det något närliggnade till det där med skotskrutigt - "tropiker" förutsätter en kosmologi som åtminstone synbarligen liknar Jordens.

 

[Gelékub]

hatvässade

Fantastiskt jobbat med orden i texten @Genesis ! Älskar "hatvässade".

Jag får en känsla att den borde läsas högt. Vilken är en sak jag känner lite saknas från modern prosa i allmänhet, men speciellt kanske fantasy och speciellt kanske rollspelsfantasy (eftersom rollspel ofta är muntligt), att man inte tänker på texten som något som *ska* låta på ett speciellt sätt. Att det finns rytm och texturer i ordens ljudbild som inte framträder när man läser tyst. Som t ex Tolkiens verk!

 

[hedmeister]

"Det var en ring av lödigt guld, som hade förmågan att göra sin bärare osynlig."
"Guldet glimmade, lödigt och ädelt, och Frodo tänkte på vilken rik och vacker lyster den hade"
- Sagan om ringen (Ohlmarks)

Så må det säkert vara men nu är det så att jag läste Granström före Tolkien. Man vill ju stötta forumiter tänkte jag, och den där JRRT har jag aldrig sett i nån tråd här minsann!

 

[Genesis]

Det är det som The Tiffany Problem är!

Irrelevant?

Alltså, att något låter modernt men inte är det är en utmärkt anledning till att använda det i ett historiskt spel. ”Åh!”, säger man när man läser det, och så lär man sig något. Men det finns ju ingenting i en påhittad spelvärld som skulle göra att namnet ”Tiffany” är mer eller mindre korrekt än namnet ”Sten”, så där är det ju helt irrelevant hur gammalt namnet faktiskt är. Det enda som är relevant är hur bra det passar in i spelets känsla och språkbild. Och det är en subjektiv bedömning.

den där JRRT har jag aldrig sett i nån tråd här minsann!

Ja, det var rätt länge sedan han sågs till, och jag tror att han mest hängde i Eon-forumet.

 

[JohanL]

Så må det säkert vara men nu är det så att jag läste Granström före Tolkien. Man vill ju stötta forumiter tänkte jag, och den där JRRT har jag aldrig sett i nån tråd här minsann!

Man bör till varje pris undvika att skriva som Ohlmarks: svulstigt, bombastiskt, med godtyckliga ord man råkar gilla för ögonblicket, och utan intern logik (vet vi faktiskt att Ringen är 24 karat guld? antagligen inte?).

Skriv Granström eller Bengtsson i stället, de kan faktiskt skriva.

 

[Gelékub]

Ohlmark: svulstigt, bombastiskt, med godtyckliga ord man råkar gilla för ögonblicket,

En grej med Ohlmarks är att han försöker hålla alliterationer och rytmer på typ samma ställen som Tolkien, och det är inte lätt! Det blir nästan per automatik inte en ”bokstavstrogen” översättning utan en mer ”muntlig”. Man kan såklart kritisera honom för massa saker men just det får man ge honom, att han åtminstone strävar efter det.