Han said:
InSpectres är ett spel där man driver en Ghostbustersfirma. Varje scenario har följande struktur:
- Spelledaren slår fram vem som ger scenariot och vad den har stött på för företeelser (ljus i ett träsk, lukt i en lägenhet, portal i en källare etc.).
- Rollpersonerna gör efterforskningar om vad det är för företeelse.
- Rollpersonerna bunkrar upp med prylar som kan hjälpa dem.
- Rollpersonerna ger sig ut på fältet.
Det här det lättaste spelet jag någonsin har spellett? Varför? Jo, för att spelarna hjälper spelledaren med att hitta på scenariot under spelets gång. I punkt 2-3 är spelarna som driver. De hittar på vad det är för fenomen och de är dem som hittar på hur man löser problemet.
Suveränt fint och jag säger inte emot att det kanske är en bra scenarioform. Men jag tror trots allt inte att det är den lättaste scenarioformen att som fullständig nybörjare ge sig på.
Varför?
För att när rollpersonerna sedan är ute på fältet så kan det bli knivigt att för någon utan vana och erfarenhet få saker att rulla på.
För att saker då ska kunna rulla på
tror jag att spelmakaren kommer att behöva skriva en hel del om vad man kanske borde försöka tänka på, dela med sig om improvisationstyps, och kort sagt skriva en massa för att ge nybörjaren riktlinjer för "så har kan du enkelt och effektivt ta hand om det fria andrum du har". Och om spelmakaren inte gör det bra så kommer det kort och gott bli dåligt.
Nu vet jag kanske inte vad Fria Ligan har tänkt sig för åldergrupp, men
Bergtings litteratur rekommenderas i åldrarna 9-12 år. Och jag tror att det kan vara skönt för en 9-åring, som kanske inte alls vet vad han/hon har att göra med, att få så mycket som möjligt färdigt och uppmålat för sig.
Därav förespråkar jag olika typer av rälsmallar som man sedan kan fylla i själv på olika sätt. Det är trots allt en frihet i sig, och med tiden i och med naturlig utveckling och förståelse för spelandet kan deltagarna bygga allt mer egna saker ifrån de här mallarna och på så vis avancera.
Jag tror kort sagt på ett systematiskt och pedagogiskt lärande där man bara delvis kastas ut i det fria. Inte att kastas ut helt och hållet. Jag ser mallen som ett flöte för den som ska lära sig simma.