Flurtis
Hero
Hehe älskar fördomar
Nekromanti Minis och rollspelet
- Thread starter Storuggla
- Start date
Hehe älskar fördomar
Dimfrost
Special Circumstances
Om du inte gillar den speliga biten, varför spelar du då just D&D och inte något annat rollspel som borde passa dig bättre?
/Dimfrost
/Dimfrost
lasergreger
Hero
Om någon orkar sitta och "översätta" Forgotten Realms till ett annat system kunde jag väl låta mig tänka att byta. Men att du anser att D&D egentligen borde vara ett figurspel, det kan jag tyvärr inte acceptera för mig själv, då finns det betydligt mycket bättre figurspel därute som man kan satsa på i min enkla mening.
Jag tänker dock buga och dra mig ur denna diskution efter denna post (om jag kan) då den handlar om systemet och systemet är det absolut mest oviktiga delen i en rollspelsbok enligt mig, men då är jag mer den typen som rycker på axlarna när jag råkade glömma karaktärsbladet hemma, där står egentligen siffor som inte tillför många procent till varken stämming eller karaktärsgestaltning.
Jag spelar D&D för Forgottens Realms skull. En av de mest stämningsförstörande tillfällena i min rollspelskarriär var när vi testade att använda minis, jag som DM hade byggt upp en bra stämning, spelarna var inne i spelet och visualiserade sig omgivningarna, sen *plop* väcktes alla ur denna uppbygda fantasi som krossades och vi tittade ner på några gubbar på ett rutnät. Det var riktigt dåligt, till och med sämre än när TI82:an åkte fram varje gång man skulle kasta en magi i Ars Magica
Flurtis
Hero
Re: Minis och rollspelet (Lite OT)
Bara för att man använder minisar som visuella hjälpmedel i stridsscener blir inte spelet ett figurspel. Dom andra timmarna på spekvällen som handlade om interaktion och miljöbeskrivning då???
Smaksak, men jag blir lite nyfiken. Varför tar ni inte Forgotten Realms världsbeskrivning och friformar eller byter system till något som passar bättre? Det ända som behöver modas är ju classer och raser och det kan ju inte vara så svårt, allra helst om man friformar.
Som nämnts ovan ser jag inte svårigheten att göra om FR till något annat system, så länge man inte tänkt använda köpäventyr (vilket jag misstänker att du inte vill). Däremot vet jag inte om man får lov att lägga ut en officiel FR konvertering till ett annat system, tänker på dom olika licenserna. Dante eller Magnus Seter vet säkert hur det där funkar, dom brukar ha koll på det.
//Flurtis som halkar OT som vanligt
Bara för att man använder minisar som visuella hjälpmedel i stridsscener blir inte spelet ett figurspel. Dom andra timmarna på spekvällen som handlade om interaktion och miljöbeskrivning då???
Smaksak, men jag blir lite nyfiken. Varför tar ni inte Forgotten Realms världsbeskrivning och friformar eller byter system till något som passar bättre? Det ända som behöver modas är ju classer och raser och det kan ju inte vara så svårt, allra helst om man friformar.
Som nämnts ovan ser jag inte svårigheten att göra om FR till något annat system, så länge man inte tänkt använda köpäventyr (vilket jag misstänker att du inte vill). Däremot vet jag inte om man får lov att lägga ut en officiel FR konvertering till ett annat system, tänker på dom olika licenserna. Dante eller Magnus Seter vet säkert hur det där funkar, dom brukar ha koll på det.
//Flurtis som halkar OT som vanligt
Nja, jag menade egentligen att om man inte gillar min-maxning och inte gillar att spela med minis; då borde man spela ett annat rollspel. D&D har mycket stöd för att min-maxa, ja, man till och med uppmuntrar det och det finns en stor mängd människor inom D&D-communityn som älskar att diskutera och göra "builds".
Vissa kan ju tycka att det är väldigt roligt att sitta och pilla med siffror och förmågor. Det är väl ungefär samma drivkraft som hos såna som bygger jättesnabba custom-bilar.
Helt enkelt, D&D uppmuntrar till min-maxande. Avskyr man min-maxande, borde man nog leta efter ett mer passande system.
---
Sedan kan man gilla spelvärldarna till D&D, men det är egentligen en annan sak. Jag är lite sugen på att spela i Eberrons Sharn med en lite lättare variant på Burning Wheel-systemet. Men då tycker jag inte att jag spelar D&D.
Vissa kan ju tycka att det är väldigt roligt att sitta och pilla med siffror och förmågor. Det är väl ungefär samma drivkraft som hos såna som bygger jättesnabba custom-bilar.
Helt enkelt, D&D uppmuntrar till min-maxande. Avskyr man min-maxande, borde man nog leta efter ett mer passande system.
---
Sedan kan man gilla spelvärldarna till D&D, men det är egentligen en annan sak. Jag är lite sugen på att spela i Eberrons Sharn med en lite lättare variant på Burning Wheel-systemet. Men då tycker jag inte att jag spelar D&D.
lasergreger
Hero
Re: Minis och rollspelet (Lite OT)
Flurtis, jag tror du har missuppfattat mitt tycke om D&D. Jag tycker om D20 reglerna mycket! Det är ett bra generiskt system, okompliserat och man kan spela många olika spel om man har spelat ett med D20. Så därför spelar jag gärna FR med D20.
Dock, videhåller jag vid att jag personligen tycker att figurspelsmomentet förstör mycket när det gäller inlevelse och stämning. Det är DET jag har något emot.
Rollspel för mig har alltid haft en gyllene regel, och det är att vad som skiljer Drakar och Demoner mot Drakborgen är att det enda visuella medel man har är sin fantasi, det är ju det som är grunden till rollspel, det som gör det så underbart.
Flurtis, jag tror du har missuppfattat mitt tycke om D&D. Jag tycker om D20 reglerna mycket! Det är ett bra generiskt system, okompliserat och man kan spela många olika spel om man har spelat ett med D20. Så därför spelar jag gärna FR med D20.
Dock, videhåller jag vid att jag personligen tycker att figurspelsmomentet förstör mycket när det gäller inlevelse och stämning. Det är DET jag har något emot.
Rollspel för mig har alltid haft en gyllene regel, och det är att vad som skiljer Drakar och Demoner mot Drakborgen är att det enda visuella medel man har är sin fantasi, det är ju det som är grunden till rollspel, det som gör det så underbart.
J_L_Seagull
Veteran
Jag har spelat D&D i många år (längre än de flesta tror jag 
dvs sedan 1980) och redan från början använde vi Battlegrid för att hålla reda på var man stod i stridsituationer. Det fungerar likadant nu, minis eller inte minis. Det tog ett tag innan min grupp började använda minis och under denna använde vi oss av gummimonster och riddarfigurer (köpta i leksaksaffären), diverse ostbågar (som alltid har förmågan att krypa runt på ett spelbord samt skapar väldiga problem när spelarna råkar äta upp en basilisk) samt tärningar ("Du kan ju inte slå med den där, det är ju draken"). När vi sedan samlade ihop lite minisar så blev det kul för mig som DM att verkligen ställa ut "rätt" monster på bordet, vilket gör att jag i dagens läge har samlat på mig en himla massa minisar (kring 250 tro jag) samt fortfarande byter en del med andra minisgalningar på underdark.se. Varför ska man då använda battlegrid? Redan från början (dvs under förra århundradet) så märkte vi att det gamla vanliga gnället blev alltid
DM-"Necromantikern kastar en fireball på er
Spelare 1- Faan, klarade jag min save?
Spelare 2- Står spelare 1 bredvid mig? Är inte han bakom stenen vilket gör att jag får partial cover?
Spelare 3-Men jag är ju inte där. Jag håller på att backstabba Necromatikerns familiar. Måste jag verkligen save?
OSV OSV OSV
Ni förstår nog alla bilden. Personligen anser jag att alla rollspel kan mer eller mindre dra nytta av en battlegrid, bara för att hålla reda på var spelarna/monster står. Vad man sedan använder (dock förbud mot ovannämnda förslag, då de är upphovsrätts skyddade) är upp till gruppen.
dvs sedan 1980) och redan från början använde vi Battlegrid för att hålla reda på var man stod i stridsituationer. Det fungerar likadant nu, minis eller inte minis. Det tog ett tag innan min grupp började använda minis och under denna använde vi oss av gummimonster och riddarfigurer (köpta i leksaksaffären), diverse ostbågar (som alltid har förmågan att krypa runt på ett spelbord samt skapar väldiga problem när spelarna råkar äta upp en basilisk) samt tärningar ("Du kan ju inte slå med den där, det är ju draken"). När vi sedan samlade ihop lite minisar så blev det kul för mig som DM att verkligen ställa ut "rätt" monster på bordet, vilket gör att jag i dagens läge har samlat på mig en himla massa minisar (kring 250 tro jag) samt fortfarande byter en del med andra minisgalningar på underdark.se. Varför ska man då använda battlegrid? Redan från början (dvs under förra århundradet) så märkte vi att det gamla vanliga gnället blev alltidDM-"Necromantikern kastar en fireball på er
Spelare 1- Faan, klarade jag min save?
Spelare 2- Står spelare 1 bredvid mig? Är inte han bakom stenen vilket gör att jag får partial cover?
Spelare 3-Men jag är ju inte där. Jag håller på att backstabba Necromatikerns familiar. Måste jag verkligen save?
OSV OSV OSV
Ni förstår nog alla bilden. Personligen anser jag att alla rollspel kan mer eller mindre dra nytta av en battlegrid, bara för att hålla reda på var spelarna/monster står. Vad man sedan använder (dock förbud mot ovannämnda förslag, då de är upphovsrätts skyddade
) är upp till gruppen.Re: Minis och rollspelet (Lite OT)
" det enda visuella medel man har är sin fantasi, det är ju det som är grunden till rollspel, det som gör det så underbart. "
Så du har inte för vana att leka med ljuset i rummet, dela ut kartor eller någon annan typ av handouts? Själv tycker jag att det som gör rollspels underbart är friheten.
" det enda visuella medel man har är sin fantasi, det är ju det som är grunden till rollspel, det som gör det så underbart. "
Så du har inte för vana att leka med ljuset i rummet, dela ut kartor eller någon annan typ av handouts? Själv tycker jag att det som gör rollspels underbart är friheten.
Rising
Vila i frid
Well, jag tror att du säger så för att du inte gillar själva ordet min-maxning, och att du upplever det som om Eksem skulle påstått att D&D uppmuntrade oinspirerat spel där sifferexerciser kom i vägen för den gemensamma upplevelsen runt bordet.
Om vi struntar i orden och tittar på själva systemet så ser vi däremot:
1. Man spelar mycket mer framgångsrikt om man minmaxar. Det räcker egentligen för att man ska anse att systemet uppmuntrar till minmaxning. Det finns ju gott om regelsystem där man som spelare inte får någon nämnvärd fördel av att kunna hantera systemet in till minsta detalj, men i D&D så belönas spelarna rikligt av att kombinera feats och attribut på speltekniskt fördelaktiga sätt.
2. Det ges till och med tips i regelböckerna om vilka raser, klasser och feats som passar bäst ihop med varandra för att man ska få så starka kombinationer som möjligt. De starka kombinationerna är alltså inte (alltid) buggar, utan de är klara rekommendationer från spelutvecklarna.
3. Den världs- och varelseåskådning som systemet har, är en som fokuserar stenhårt på just förmågor och brister, styrkor och svagheter. Vampire delar exempelvis upp sina vampyrer i första hand olika åsikts- och kulturmallar; eftersom det spelet fokuserar på stora känsloutspel och motsättningar; de fula och olyckliga mot de vackra och dekadenta; de vilda och opolerade mot de organiserade och sofistikerade, osv. D&D å andra sidan kategoriserar varelser beroende på vilken deras strategiska roll är; helare, låsdyrkare, förgrundsfighter eller magisk fälthaubits.
Självklart kan man uppleva fantastisk inlevelse och stora, innerliga känslor även i D&D. Det förhindrar inte systemet. Och självklart kan man använda D&D-reglerna utan att tänka spelstrategiskt. Men (och det här är kärnan); gör man det så bestraffar systemet ens rollperson.
Det kanske är precis vad man vill; man kanske vill spela som en svag fighter med irrelevanta feats, en korkad trollkarl eller en medvetet oanvändbar multiklassvariant bara för att det vore roligt, och man kanske tycker det är helt okej att systemet gör ens rollperson mindre framgångsrik än om man hade minmaxat och kombinerat såsom systemet tillåter en till och såsom utvecklarna tipsar om.
Oavsett hur man förhåller sig till detta, så är det omöjligt att blunda inför att väldigt många av de valsituationer som spelet ställer spelaren inför; såsom valet av klass och feats när man levlar upp och blir bättre, och såsom valet av tillgängliga manövrar i strid; de är i första hand strategiska val mellan framgång och framgångslöshet.
Att välja mellan Pt Blk Shot och Prec Shot är ju inte ett val som försöker simulera olika träningsmetoder för bågskytte i verkligheten, eller ett val som avgör hur ens rollperson försöker uttrycka sin indivduella personlighet. Inte heller är det ett val som du skall fatta som rollgestaltare, genom att fråga dig själv "vad är mest trovärdigt att min rollperson skulle välja, med det perspektiv hon har på sig själv och på världen?"
Nej, det är ett renodlat strategiskt val, och spelets utvecklare vill att det skall stimulera dig som spelare. Därmed anser jag saken vara utredd.
Flurtis
Hero
var vänlig specifera vad som är realistiskt med D20, och jämför gärna med andra realistiska system.
//Flurtis som också gillar realism men väljer att inte lira D20 i såna fall.
//Flurtis som också gillar realism men väljer att inte lira D20 i såna fall.
Flurtis
Hero
Varför blir det larvigt?? Det är upp till dig om du vill min-max eller inte. Smaksak, men varför är det larvigt?
Rickard
Urverk speldesign
App, app, app. Knappast, va? D&D behöver battle grids då reglerna är skrivna på det sättet. Ett rollspel som klarar sig utmärkt utan battle grids har inte regler som gör att spelarna frågar följande: "Spelare 2- Står spelare 1 bredvid mig? Är inte han bakom stenen vilket gör att jag får partial cover?"
"Alla rollspel" behöver inte hålla reda på var någonstans folk står (sista stycket i rubriken Mooks). Hade jag spellett D&D så hade jag strukit alla feats som är ens vagt brädspelsaktiga - det rollspelet har ändå på tok för många feats. Men nu tänker jag inte välja det rollspelet för jag har redan hittat mitt spelledande i Feng Shui, precis som du har hittat ditt spelledande i D&D.
/Han som med andra ord har lite andra preferenser
Optimering i D&D
Blir inte det en naturlig konsekvens av att man använder ett sådant spelsystem? Det roliga med D&D trodde jag var att försöka övervinna de balanserade hot som spelledaren presenterar, och för att göra det så bra som möjligt ska man försöka göra sin rollperson så bra som möjligt. Att spela på något annat sätt är som att slå ut motspelarens löpare istället för hans dam i schack eftersom det är roligare.
(Detta baserat på ett fåtal spelmöten i D&D där min rollperson inte var optimerad (eftersom jag dels inte kunde reglerna bra nog för att göra det och dels inte var intresserad av det) medan de andra spelarnas rollpersoner var det. Det innebar att jag helt enkelt var rätt kass i strid, trots att det var tänkt att jag skulle vara bra, och hade mycket tråkigare än de andra spelarna.)
/tobias
Blir inte det en naturlig konsekvens av att man använder ett sådant spelsystem? Det roliga med D&D trodde jag var att försöka övervinna de balanserade hot som spelledaren presenterar, och för att göra det så bra som möjligt ska man försöka göra sin rollperson så bra som möjligt. Att spela på något annat sätt är som att slå ut motspelarens löpare istället för hans dam i schack eftersom det är roligare.
(Detta baserat på ett fåtal spelmöten i D&D där min rollperson inte var optimerad (eftersom jag dels inte kunde reglerna bra nog för att göra det och dels inte var intresserad av det) medan de andra spelarnas rollpersoner var det. Det innebar att jag helt enkelt var rätt kass i strid, trots att det var tänkt att jag skulle vara bra, och hade mycket tråkigare än de andra spelarna.)
/tobias
Necross
Swashbuckler
- Joined
- 25 Aug 2005
- Messages
- 1,871
1. Det är helt upp till spelledaren hur "framgångsrikt" du spelar. Bygger du en spelteknisk karaktär hittar han alltid på motmedel. Bygger du t.ex. Spiked Chain+STR 20+Combat Reflexes+Improved Trip-karaktären så kan du ju räkna med en Hold Person eller liknande först i varje strid, å då kan du ju välja själv hur kul du tycker det är att sitta och rulla tummarna medan de andra spelar striden.
Dessutom är det ju inget som hindrar SL från att inte tillåta vissa grejer, t.ex. Spiked Chain. Det är ju liksom hans värld.
Och förresten, vad är "framgångsrikt"? Du kan t.ex. ha som mål att starta ett kloster i bergen, eller bli borgmästare i staden, istället för att "jag ska nå nästa level så fort som möjligt" eller "döda alla monster jag ser". Den inställningen kommer ju av att vissa tror att D&D är ett dataspel med tärningar, inte ett rollspel.
2. I vilka REGELböcker står de rekommendationerna? Jag har inte märkt av såna tips från tillverkarna särskilt mycket, knappt alls faktiskt. (Jag har läst en del, men anser själv att D&D funkar bäst med enbart Core Rules och bara några få regler från andra böcker, t.ex. nya spells och monster. Det är ju så sjukt uppenbart att WotC gör nya böcker bara för att kränga dem, inte för att göra spelet bättre.)
3. Jag trodde världs- och varelseåskådningen framkom i settings, inte i grundreglerna. Angående "helare, låsdyrkare, förgrundsfighter eller magisk fälthaubits" så är det återigen upp till SL och spelarna. Om min grupp skulle göra en mindre spelteknisk grupp så skulle jag som SL bara anpassa motståndet ((t.ex. utan "helare" = lättare motstånd, plus att de spelar mer försiktigt, eller utan "låsdyrkare" = de får slå sig genom dörrar, eller inte möta så mycket låsta dörrar)
Min poäng är att jag tycker D&D är ett bra system (särskilt för spännande strider), och jag tycker det är mycket upp till spelledaren vad han gör av det. Är man så jävla dum i huvet att man inte kan säga nej till spelare eller välja hur man vill ha det i sin egen kampanj så tycker jag man ska syssla med något annat, kanske spela WoW eller så.
Dessutom är det ju inget som hindrar SL från att inte tillåta vissa grejer, t.ex. Spiked Chain. Det är ju liksom hans värld.
Och förresten, vad är "framgångsrikt"? Du kan t.ex. ha som mål att starta ett kloster i bergen, eller bli borgmästare i staden, istället för att "jag ska nå nästa level så fort som möjligt" eller "döda alla monster jag ser". Den inställningen kommer ju av att vissa tror att D&D är ett dataspel med tärningar, inte ett rollspel.
2. I vilka REGELböcker står de rekommendationerna? Jag har inte märkt av såna tips från tillverkarna särskilt mycket, knappt alls faktiskt. (Jag har läst en del, men anser själv att D&D funkar bäst med enbart Core Rules och bara några få regler från andra böcker, t.ex. nya spells och monster. Det är ju så sjukt uppenbart att WotC gör nya böcker bara för att kränga dem, inte för att göra spelet bättre.)
3. Jag trodde världs- och varelseåskådningen framkom i settings, inte i grundreglerna. Angående "helare, låsdyrkare, förgrundsfighter eller magisk fälthaubits" så är det återigen upp till SL och spelarna. Om min grupp skulle göra en mindre spelteknisk grupp så skulle jag som SL bara anpassa motståndet ((t.ex. utan "helare" = lättare motstånd, plus att de spelar mer försiktigt, eller utan "låsdyrkare" = de får slå sig genom dörrar, eller inte möta så mycket låsta dörrar)
Min poäng är att jag tycker D&D är ett bra system (särskilt för spännande strider), och jag tycker det är mycket upp till spelledaren vad han gör av det. Är man så jävla dum i huvet att man inte kan säga nej till spelare eller välja hur man vill ha det i sin egen kampanj så tycker jag man ska syssla med något annat, kanske spela WoW eller så.