Nekromanti Min transformering till smygfeminist
- Thread starter Kraetyz
- Start date
Tsianphiel
Swordsman
Förändring är jättejobbigt, och det kräver mycket av den som försöker förändra sig. Solvebring har en poäng i att kritisk självrannsakan är en bra grej.
Jag tycker alla som gör ett försök är värda åtminstone ett "bra jobbat", även om de stående ovationerna kanske uteblir.
För mig har det till exempel varit jättesvårt att på ett emotionellt plan ta in att många användare på wrnu har gjort jättejobb med att förändra klimatet här, men även deras egna inställningar. Tyvärr bidrar jag nog med bromsklossar i några fall eftersom jag är skeptisk till att förändring faktiskt skett. Det är inte bara en själv man måste förändra, utan även omgivningens uppfattning om och reaktioner på en själv.
Jag tycker alla som gör ett försök är värda åtminstone ett "bra jobbat", även om de stående ovationerna kanske uteblir.
För mig har det till exempel varit jättesvårt att på ett emotionellt plan ta in att många användare på wrnu har gjort jättejobb med att förändra klimatet här, men även deras egna inställningar. Tyvärr bidrar jag nog med bromsklossar i några fall eftersom jag är skeptisk till att förändring faktiskt skett. Det är inte bara en själv man måste förändra, utan även omgivningens uppfattning om och reaktioner på en själv.
Doomhamster
Swordsman
Tsianphiel;n172778 said:
...och det är det som många tyvärr har svårt att fatta, att det måste få ta tid. Har man gått runt och betett sig som ett svin, eller "bara" ryckt på axlarna åt att andra gjort det, och sen ändrar sitt beteende, så måste man acceptera att man startar från noll vad gäller förtroendekapital.
Doomhamster
Swordsman
solvebring;n172360 said:
Sorry om jag var otydlig! Jag menar inte på nåt sätt att låta nedlåtande - tvärtom. Jag tycker det är jättebra att man uppmuntrar varann på det här viset, och tror att det ökar acceptansen på sikt om folk ser att trevligt beteende belönas.
Kraetyz;n172379 said:EDIT: Äh, jag tar bort den här posten. Lukas får tycka vad han vill.
Jag tycker ändå du förtjänar ett svar så du kommer få ett ändå.
Jag skall erkänna att jag kan ha slagit lite väl bakut i den här tråden, men låt mig förklara varför.
Jag har på senaste tiden kommit i kontakt med en grupp män som alla identifierar sig som för jämställd och några av dem kallar sig till och med feminister. De har en väldigt ryggdunkar kultur mellan sig där de hyllar varandra hur mycket bättre det är än alla sexistiska skitstövlar som finns därute.
Detta gör de samtidigt som de gör saker som att bedöma och betygsätta varenda kvinnas utseende de kan. De har sagt saker som att de har svårt att lyssna på en del kvinnliga universitetsprofessioner för att de är så "extremt osexiga" och det här är ett beteende jag försökt ta upp för dem som kanske inte sådär jättebra. och möts av frågande blickar och kommentarer i stil med "jag är ju för jämställdhet, men alltså vi är ju män så det är väl inte så konstigt att vi pratar såhär?"
Sedan bråkade jag med en gamergateare för inte så länge sedan som också hela tiden insisterade att han var för jämställdhet men att gamersgate inte hade något med den frågan att göra..
Så just nu är jag ganska trött på människor som säger sig vara för jämställdhet utan att faktiskt göra något åt saken, och med mina minnen om hur du brukade uppföra dig på forumet så skall skall jag erkänna att jag automatiskt klumpade in dig som en potensiel "fake feminism".
men det är ju inte specielt vettigt. Folk kan ju faktiskt förändra sig, och jag borde ge dig chansen.
Jag tycker doomhamster beskrev det bra om hur jag borde förhålla mig till dig
Doomhamster;n172785 said:
Så Kraetyz jag tänker göra ett nytt försök till atta svara på ditt startinlägg:
Kul att du kommit till den ljusa sidan. jag hoppas att jag kommer få se bra inlägg ifrån dig där du visar upp det här. Lättare att säga att man står för något än att faktiskt göra det. Så jag hoppas att det inte bara är tomt prat
@Lukas
Uuurgh. Jag förstår varför du postade som du gjorde. Ingen offens tagen, som det heter.
Jag postar i allmänhet inte mycket alls på wrnu nuförtiden, men jag ska försöka att inte göra dig besviken när jag väl gör det.
Uuurgh. Jag förstår varför du postade som du gjorde. Ingen offens tagen, som det heter.
Jag postar i allmänhet inte mycket alls på wrnu nuförtiden, men jag ska försöka att inte göra dig besviken när jag väl gör det.
Jag förstår absolut Lukas' inställning MEN som lärare måste jag nog skriva en snutt om det här med belöningar:
Jag har träffat på kollegor som tycker att man inte ska berömma elever för att de slutat skolka, till exempel. Med ganska precis de argument Lukas framför. Jag har också själv varit med om den sortens reaktioner för egen del: Det negativa bestraffas, det ickenegativa - som observatören betraktar som neutralt - påpekas inte.
Grejen är ju att det här är en relativ skala, nånstans. För eleven vars personliga norm det varit att alltid komma försent eller skola är det en stor förbättring att inte komma försent. Det kan ha kostat massvis med emotionell och psykisk energi; att bryta vanor - framför allt dåliga - är inte lätt alls. Inte sällan finns det stark ångest inblandad; en kass självbild ("jag är en såndär som skolkar, det har jag alltid varit och kommer alltid att vara, jag duger inget till och funkar inte i skolan") och oro för om förändringen kommer att godtas ("om jag börjar komma, så kommer säkert lärarna bara skälla på mig för de gånger jag varit borta, eller vara sarkastiska, och mina klasskamrater kommer att ge mig spydiga kommentarer") försvårar rejält.
Jag skiter fullständigt i om eleven som börjar komma "förtjänar" beröm. Jag tror ju inte ens på förtjänande som idé. För mig är beröm ett verktyg för att uppnå resultat. Så när eleven börjar komma så pratar jag med hen om hur roligt det är att se hen och konstruktivt om vad vi behöver göra, hur vi delar upp de uppgifter hen missat så att hen har en chans att fixa dem utan att bli överväldigad. Och så vidare.
Om eleven fortsätter med att bara dyka upp, men fortfarande t.ex. inte gör uppgifterna, ja då kommer berömet över närvaron gradvis att sjunka undan till förmån för tekniker att försöka få eleven att göra sina uppgifter.
Lite så. En förändring till det bättre är en positiv grej jag gärna uppmuntrar, även när förändringen sker från något mycket dåligt till något ganska dåligt, eller från något ganska dåligt till något som "borde vara normen".
Det här betyder givetvis inte att jag tycker att folk har rätt att förvänta sig beröm, framför allt inte från alla håll. Återigen, det här med "förtjänande". Jag plockar gärna bort det ur ekvationen. Jag har full förståelse för de som inte orkar eller vill uppmuntra de som "bara slutar vara arslen". Men jag kan argumentera för att det är om inte moraliskt rätt så åtminstone taktiskt användbart att agera annorlunda.
Begripligt?
Jag har träffat på kollegor som tycker att man inte ska berömma elever för att de slutat skolka, till exempel. Med ganska precis de argument Lukas framför. Jag har också själv varit med om den sortens reaktioner för egen del: Det negativa bestraffas, det ickenegativa - som observatören betraktar som neutralt - påpekas inte.
Grejen är ju att det här är en relativ skala, nånstans. För eleven vars personliga norm det varit att alltid komma försent eller skola är det en stor förbättring att inte komma försent. Det kan ha kostat massvis med emotionell och psykisk energi; att bryta vanor - framför allt dåliga - är inte lätt alls. Inte sällan finns det stark ångest inblandad; en kass självbild ("jag är en såndär som skolkar, det har jag alltid varit och kommer alltid att vara, jag duger inget till och funkar inte i skolan") och oro för om förändringen kommer att godtas ("om jag börjar komma, så kommer säkert lärarna bara skälla på mig för de gånger jag varit borta, eller vara sarkastiska, och mina klasskamrater kommer att ge mig spydiga kommentarer") försvårar rejält.
Jag skiter fullständigt i om eleven som börjar komma "förtjänar" beröm. Jag tror ju inte ens på förtjänande som idé. För mig är beröm ett verktyg för att uppnå resultat. Så när eleven börjar komma så pratar jag med hen om hur roligt det är att se hen och konstruktivt om vad vi behöver göra, hur vi delar upp de uppgifter hen missat så att hen har en chans att fixa dem utan att bli överväldigad. Och så vidare.
Om eleven fortsätter med att bara dyka upp, men fortfarande t.ex. inte gör uppgifterna, ja då kommer berömet över närvaron gradvis att sjunka undan till förmån för tekniker att försöka få eleven att göra sina uppgifter.
Lite så. En förändring till det bättre är en positiv grej jag gärna uppmuntrar, även när förändringen sker från något mycket dåligt till något ganska dåligt, eller från något ganska dåligt till något som "borde vara normen".
Det här betyder givetvis inte att jag tycker att folk har rätt att förvänta sig beröm, framför allt inte från alla håll. Återigen, det här med "förtjänande". Jag plockar gärna bort det ur ekvationen. Jag har full förståelse för de som inte orkar eller vill uppmuntra de som "bara slutar vara arslen". Men jag kan argumentera för att det är om inte moraliskt rätt så åtminstone taktiskt användbart att agera annorlunda.
Begripligt?
Anarchclown
Swashbuckler
Krank: Ibland tycker jag att du talar i nattmössan när du talar om att ansvar och att förtjäna saker inte är viktiga. Men i detta fall känner jag att du sade ganska exakt det jag kände men definitivt inte kunde formulera.