Men vad läste du själv faktiskt som barn?

[Magnus Seter]

Jag har inte hunnit fundera, men jag antar att jag läst samma som de flesta. Det fina med alla era minnen är att det triggar minnen hos mig om saker jag själv inte kommer ihåg.

Det som väl mest var "annorlunda" jämfört med era andra minnen är att jag läste mycket Alistair Maclean, ni vet Örnnästet, Kanonerna på Navarone och hans thrillers. Kanske jag var 11-12 år då, minns inte riktigt, men jag minns ändå att jag läste dem innan jag började spela rollspel när jag var 13.

 

[wilper]

Det var länge sedan. Så vi kanske skall ta åren med en nypa salt. Jag var något trögstartad med läsandet men gillade en del åldersanpassade grejer som Fem-gänget, Dubbel deckarna, Gordon Kormans böcker, Blixt Gordon, De Tre Musketörerna.

Något mindre lämpade böcker var nog Morrells böcker om Rambo (Tvekampen är riktigt bra) och Eric van Lustbaders böcker om den moderna ninjan Nicholas Linnear.

 

[Kungfetti]

Nån gång i mellanstadiet tog läraren klassen till bibblan för att låna böcker som vi skulle läsa på lektionstid. Alla andra lånade från barn och ungdomshyllan men, efter att ha slukat Liftarens guide och George Johanssons Universums öde, suktade jag efter riktigt tjocka sci-fi böcker. Hittade en som såg lovande ut, och när jag tog den till disken för att låna sa bibliotekarien lite bekymrad att ”den är lite mer för vuxna”. Jag svarade ”jag är van vid sånt”. Hon ryckte på axlarna och lånade ut den till mig. Sen när jag satt och läste den på lektionen så insåg jag att boken dels inte var så bra, dels innehöll den sexscener. Och jag som sa till bibliotekarien att jag var van att läsa sånt!! Otroligt pinsamt.

Är osäker på vilken bok det kan ha varit men jag har ett vagt minne av att det kan ha varit en uppföljare till filmen/boken Cocoon av David Saperstein. Googlar nu och ser att det kom en bok-uppföljare som hette Cocoon: Metamorphosis men hittar ingen svensk översättning, vilket den som jag läste rimligen borde ha varit.

Hahahaha, jag gjorde exakt samma misstag med vad som måste varit samma bok på bibblan. OOops

 

[Gamiel]

Vad hette nu de där gamla svarvita äventyrsserierna, och vad innehöll de? Jag minns det som en blanding av AD2000, Dark Horse och Heavy Metal, men jag kan ju ha rosenfärgade glasögon.

Tror det var flera med det "temat" men en som inte har nämnts (tror jag) är Action-serien

 

[krank]

Jag svarade ”jag är van vid sånt”. Hon ryckte på axlarna och lånade ut den till mig.

Jag vill bara flika in att jag älskar bibliotekarier som inte gatekeepar saker utan låter barn och ungdomar låna även grejer som egentligen är för svåra, för våldsamma, för snuskiga etc. Ett bibliotekskort är en biljett in i en större värld, och det hör någonstans lite till att själv få upptäcka sina gränser, ibland "göra fel" och ta sig an något som inte alls funkade och så vidare.

 

[adrian_of_arcane_lore]

och det hör någonstans lite till att själv få upptäcka sina gränser

Oerhört viktigt. Jag var en sån unge som verkligen blev överexalterad av allt som var "barnförbjudet" och som "du är för liten för".
Allt skulle vara så extremt och edgy som möjligt, ju mindre till för barn det var ju ballare var det och ju mer motiverad att försöka läsa/lyssna/kolla på det blev jag.

Tills jag som kanske 14 åring kollade på Cannibal Holocaust och en polett verkligen trillade ner, och jag hittade den gränsen helt på egen hand. Ingen vuxen hade liksom kunnat lära mig den erfarenheten det innebar att känna ett sånt fruktansvärt obehag inför någonting. Otrolig film, men jag behöver aldrig se om den, och hela "gore och splatter"-grejen förlorade mycket av sin lockelse efter det.

 

[Khan]

Jag vill bara flika in att jag älskar bibliotekarier som inte gatekeepar saker utan låter barn och ungdomar låna även grejer som egentligen är för svåra, för våldsamma, för snuskiga etc. Ett bibliotekskort är en biljett in i en större värld, och det hör någonstans lite till att själv få upptäcka sina gränser, ibland "göra fel" och ta sig an något som inte alls funkade och så vidare.

Hundra procent medhåll. Den enda gång jag brukar kläcka frågan är när jag tror det är för tekniskt svårt för ett barn / ungdom som inte brukar gilla att läsa men måste. Då kan det bli svårt att ge sig i kast med typ De Tre Musketörerna eller något sånt med riktigt gammalt och knepigt språk som första stora bok. Jag kommer aldrig stoppa dem, men där tänker jag det går att slänga in ett varningens ord.

 

[Christoffer]

Åh, hur kunde jag glömma min politiska skolning. Sven Wernströms serie om Trälarna var en stor favorit inklusive De hemligas ö, tror jag läste den senare tre gånger bara under ett år där på mellanstadiet någonstans.

 

[Kungfetti]

Det är ju också självreglerande. Vi skulle ha boktips med kollegorna på biblioteket och jag tog hem en kasse med böcker från min filial som jag skulle tipsa om och snart 4-åriga kaosdvärgen hemma ville ju naturligtvis se vad det var. "Det här, vad är det här?" sa han med stora ögon och höll i Delicious in Dungeon 1. Jag sa att den var på engelska och för lite större barn men han kunde inte släppa "Mums i källaren" (jag försökte med grottan men han pekade ut stenväggarna, det är en källare) förrän vi hade läst en bit och han tröttnade för den var för lång. "Vi behöver inte sätta något bokmärke, men kanske jag lånar den när jag är stor"...

 

[Jocke]

Kom på att jag läste en råfräck ungdoms sci-fi som jag tror heter Rymdfällan som handlar om att en tjej från jorden blir kidnappad till ett intergalaktiskt zoo. Hon blir kompis med en intelligent (typ på samma nivå som ett hudsdjur) köttätande skog som räddar alla på slutet.

Hittade den. Framsidan är sån där cool airbrush.

 

[Bolongo]

Jag har inte hunnit fundera, men jag antar att jag läst samma som de flesta. Det fina med alla era minnen är att det triggar minnen hos mig om saker jag själv inte kommer ihåg.

Det som väl mest var "annorlunda" jämfört med era andra minnen är att jag läste mycket Alistair Maclean, ni vet Örnnästet, Kanonerna på Navarone och hans thrillers. Kanske jag var 11-12 år då, minns inte riktigt, men jag minns ändå att jag läste dem innan jag började spela rollspel när jag var 13.

Ja, visst ja! Alistair Maclean! Det hade jag nästan glömt...

Och Trälarna som någon annan nämnde. Förbluffande mycket sex och våld för att finnas i ett mellanstadie-bibliotek...

Jag tror det var på högstadiet jag slukade alla Ian Flemings böcker om James Bond. Det är mitt första minne av att få insikt i skillnaden mellan en bok och en film-adaptering.

 

[Mekanurg]

Min far uppmuntrade mig att läsa vad jag ville. Vilket ledde till att jag vid nio års ålder läste Anatoli Martjenkos Gulag-memoar. En omskakande insikt i realsocialismens grymhet och falskhet. Vaccinerade mig mot alla slags utopiska visioner.

 

[wilper]

Hittade den. Framsidan är sån där cool airbrush.

DVBF.

 

[krank]

Oerhört viktigt. Jag var en sån unge som verkligen blev överexalterad av allt som var "barnförbjudet" och som "du är för liten för".
Allt skulle vara så extremt och edgy som möjligt, ju mindre till för barn det var ju ballare var det och ju mer motiverad att försöka läsa/lyssna/kolla på det blev jag.

Tills jag som kanske 14 åring kollade på Cannibal Holocaust och en polett verkligen trillade ner, och jag hittade den gränsen helt på egen hand. Ingen vuxen hade liksom kunnat lära mig den erfarenheten det innebar att känna ett sånt fruktansvärt obehag inför någonting. Otrolig film, men jag behöver aldrig se om den, och hela "gore och splatter"-grejen förlorade mycket av sin lockelse efter det.

Absolut.

Sen är det viktigt att barnen har trygga och närvarande och stöttande vuxna i sin närhet som kan fånga upp om/när det blir för mycket osv. Jag hade ju turen att ha bra föräldrar på det viset även om de aldrig riktigt fattat det mesta jag håller på med. Det har liksom aldrig funnits några tvivel hos mig om huruvida de finns där för mig när jag behöver dem, och det tror jag definitivt gjort att det där gränshittandet funkat.

Jag tänker att barn som inte har någon att vända sig till när det blir för läskigt… där finns det ändå viss risk att det blir trauma och (överdriven) avtrubbing eller andra negativa effekter.

 

[Stareater]

Kortfattat: Allt skönlitterärt som fanns på biblioteket.

Jag var vid 7-15 års ålder väldigt ofta ensam hemma och hade en begränsning på 1 timme dator i veckan. Biblioteket var väldigt nära och jag plöjde ALLT de hade/fick in. Fattar inte nu hur jag gjorde men jag läste minst en bok om dagen. Allt från Solzjenitsyn till Harlequin-noveller, från Robert Heinlein till Jean M Mauel eller Jane Austen till Raymond E. Feist. Det ledde också till att jag fick en del rätt bra sommarjobb på biblioteket som ung.

 

[Khan]

De här exemplaren läste jag och mina systrar många gånger om.

Märks det?

 

[Ulfgeir]

Vad gäller fanstastik så var det Narnia-böckerna (vet att jag hade åsikter om kristenheten i dem redan då), susan coopers "En ring av järn" - serien. Läste sagan om ringen rätt tidigt.

Älskade sf-serien "Det hände i morgon". Läste även "uppbrott från jorden" samt 2 böcker av Jon Bing om ett biblioteksskepp.

 

[wilper]

Funderat på saken och kommit fram till att jag även gillade den här:

Men det är en ungdomsbok från 88, vilket borde passa mot tidslinjen.

Och

Som är en bok från 1923, därmed har den firat 100-årsjubileum redan. Läst på pappas rekommendation med förmaningen om att inte ta efter språk och stavning från den, han hade kvar sin från när han var grabb. :-D

Jag läste liksom Stareater också Jean M Auel. Även i den här berättelsen dyker det upp en driftig bibliotekarie som sett mig låna de tidigare i serien och stack till mig Stäppvandingen direkt när den kom 1990, kanske hade jag hunnit bli något lite äldre än trådens tema då dock.

 

[Gurgeh]

Jag läste definitivt Tolkien och Asimov och lite annan SF och fantasy i den mån det fanns någon; mycket Jules Verne; en del Enid Blyton, framför allt den serie där böckerna hette "Mysteriet med ..."; massor av Tre Deckare; alla supehjälteserier jag kunde hitta, mest Stålmannen och Rymdens hjältar; även många andra serier; alla böcker om landet Oz som fanns på svenska; Stephen King var jag antagligen 13-14 när jag började läsa, men nämner det ändå.

 

[Doktor Laser]

Jag läste ju en hel del gamla klassiker av Stoker, Rider Haggard, London och slikt, men det är ju rätt präktigt så här i efterhand... Oklart om jag hade kommit in på Terry Pratchett i den åldern, så det mest opräktiga jag kommer på så här på rak arm är rymdoperaparodin Uppror! skriven av en översättare under pseudonymen Ferdinand Fitzschkloff. Jag var väl på tok för ung och obildad för att fatta skämten. Okej, jag kan ha råkat smussla till mig några exemplar av pocketböcker med stämpeln "Sexy western" också, men det talar vi tyst om.