Mediokra spelare/spelledare

[Girighet]

Jag är en kass / låg-medioker spelledare, och jag gör det. Fast inte bra då förstås.

Utan att känna dig eller veta hur du spelleder tror jag att du är för hård mot dig själv.
Det är inte som på vissa poddar där alla är skådespelare, eller att det är redigerat i efterhand.
Alla är olika bra på saker och att inse ens svagheter hjälper för att kunna balansera upp det. Dålig på komma ihåg regler? Ladda ner/skapa cheat sheets för att kunna hålla tempot uppe. Svårt med namn, skapa listor. Svårt att improvisera fram något i stunden, fundera på/skriv ner olika platser/händelser som skulle kunna ske och om det är läge använda något av dem.
Det finns en massa olika saker att göra för att få SLandet att bli bättre beroende på vad ens egna styrkor/svagheter är.

Och för att återknyta till trådens ursprungliga fråga så tror jag inte att det handlar så mycket om hur bra/dålig man är som spelledare utan vilka förväntningar som är mellan gruppen och SL. Va tydlig med vilken spelstil du tänker köra. Tex kartor och miniatyrer vs minds eye, grisodlare vs Epic osv. Det är snarare för det skär sig snarare än "kvaliteten" på SL.

 

[Franz]

Jag har spelat rollspel sen 1996 och jag tror aldrig någonsin att jag har tackat nej till att spela för att spelledaren ska ha varit dålig. Min uppfattning är att rollspel är något man hjälps åt med, man gör det bra tillsammans. Är det något som spelledaren tycker är svårt hjälps man åt med att lösa det.

Den enda gången jag känt mig missnöjd med en spelledare var i tonåren när denne medvetet saboterade kampanjen (Den femte konflikten) för att han tröttnat på att spelleda den. Men som sagt, vi var tonåringar då och jag tror att vi alla hade kunnat hantera situationen bättre.

 

[Rangertheman]

Ett tips jag kan ge är att efter sessionen, skriva ner speciella moment / scener som du tyckte du failade under sessionen.

Jag skulle rekommendera att göra tvärtom, dvs. att skriva ner sådant som gick riktigt bra, fundera på varför det blev så lyckat och försöka replikera det fler gånger

 

[Zeedox]

Den viktigaste färdigheten för spelledare (förutom hygienfaktor som att inte vara en rövhatt) är att kunna boka spelpass och organisera gruppen. Väldigt väldigt få spelare kommer att hålla i den biten, så det faller på spelledaren att göra det i praktiken. (Jag hävdar till och med att i spelledarlösa spel är det ofta intiativtagaren som i praktiken är i stort sett detsamma som en spelledare!)

Näst det är det kanske att vara något lyhörd och inte sätta sig på tvären för spelarnas idéer… fast där har jag sett och spelat med jättebra spelledare som ändå sätter sig på tvären av en eller annan anledning, så det är inte hela världen ändå. Men när jag minns min tonårstids sämsta spelmöten berodde de ofta på just den faktorn.

Det kan också vara bra att kunna komma med någon slags idé om vad spelet skall handla om: vissa spelgrupper kollapsar utan att spelledaren bidrar med den biten. Men beror på spel och personer (tror tex aldrig att en grupp med @Mogger eller @Christoffer skulle få det problemet! )

 

[Rickard]

Näst det är det kanske att vara något lyhörd och inte sätta sig på tvären för spelarnas idéer… fast där har jag sett och spelat med jättebra spelledare som ändå sätter sig på tvären av en eller annan anledning, så det är inte hela världen ändå. Men när jag minns min tonårstids sämsta spelmöten berodde de ofta på just den faktorn.

Är inte detta ett problem som uppstår när man spelar spelledarens scenario, istället för spelgruppens scenario, alltså att man ska lista ut spelledarens lösningar. (Inget fel med det om det är ett uttalad rätt svar, exempelvis vid mordmysterium.) Det var något jag hakade upp mig på med D&D4 där man fick minus på ett skill challenge-slag om man inte gjorde vad spelledaren hade hittat på.

 

[Zire]

Näst det är det kanske att vara något lyhört och inte sätta sig på tvären för spelarnas idéer… fast där har jag sett och spelat med jättebra spelledare som ändå sätter sig på tvären av en eller annan anledning, så det är inte hela världen ändå. Men när jag minns min tonårstids sämsta spelmöten berodde de ofta på just den faktorn.

Vad innebär "sätta sig på tvären"? Att SL inte låter det gå som spelaren önskar?

 

[Zeedox]

Vad innebär "sätta sig på tvären"? Att SL inte låter det gå som spelaren önskar?

Ja, ungefär så. I vissa avseenden är ju detta spelledarens roll, och en del idéer passar inte in i spelets tema eller stil. Också en preferensfråga och ibland en fråga av kommunikationsmiss: spelledaren har en annan uppfattning om hur rimlig en idé är och har missat att göra den tydlig för spelaren. Flera gånger när det hänt för mig är det för att jag och spelaren/spelledaren har olika livserfarenheter och mediakonsumtion. Tex: För dig är det självklart att du borde kunna klättra upp för tornets utsida, men för mig låter det helt orimligt (och gör att du missar SLP:n nere vid dörren jag lagt så mycket tid på!)

Är inte detta ett problem som uppstår när man spelar spelledarens scenario, istället för spelgruppens scenario, alltså att man ska lista ut spelledarens lösningar. (Inget fel med det om det är ett uttalad rätt svar, exempelvis vid mordmysterium.) Det var något jag hakade upp mig på med D&D4 där man fick minus på ett skill challenge-slag om man inte gjorde vad spelledaren hade hittat på.

En klassiker jag tänker på kan vara att en spelledare har bestämt sig stenhårt (kanske bara instinktivt) för att en viss SLP inte går att snacka med. Ingen förhandling, flört, mutande, frågande, hjälpande eller andra idéer funkar riktigt för att involvera sig med den.

Eller så försöker spelledaren putta in spelarna tillbaka på ”spelytan”, som du är lite inne på också. Tex att det inte finns någon egentlig anledning för rollpersonerna att gå ned i den läskiga grottan, men spelledaren vill det väldigt gärna eftersom där finns allt det förberedda materialet. Då kan ibland spelledare negga alla idéer som inte fokuserar på att ta ”rätt väg”, i hopp om att spelarna magiskt förstår rätt sak de borde göra.


Jag har själv gjort detta misstag massssssor av gånger!

 

[Henke]

Jag tror det blir någon typ av one-shot initialt för att känna av.

Tror det här är helt rätt väg att gå. Ett avgränsat scenario utan för mycket saker att hålla reda på, med ett lätt (eller nedskalat) regelverk som är ganska lätt att komma ihåg och där man inte behöver avbryta spelet för att bläddra. Min erfarenhet av nya SL är att de blir nervösa när de inte har svar på regler eller vad som är tänkt att hända i berättelsen, så om man kapar bort detta och får det lättspelat så är det en fördel.

Att våga improvisera är en annan sak som är bra att öva på. Istället för att försöka hålla sig till reglerna genom att pausa och bläddra länge så upplever jag att det är bättre att göra ett snabbt antagande. Jag har själv så lätt för att vara regel- och berättelsemässigt korrekt och ryggradsreflexen var länge att pausa och försöka hitta svaret i regel och äventyrshäfte. Mycket bättre för alla att man hittar på själv.

Sen är det ju toppen att hinna förbereda sig. Notera ner alla viktiga saker som man tror komma ha betydelse för scenariot och reglerna. Om man vill vara extra förberedd som ny SL så kanske det kan vara bra att läsa scenariot en extra gång och fundera på hur spelarna sannolikt kommer reagera så man även kan vara lite förberedd på det.

Men som flera nämnt tidigare. Att vara inlyssnande som SL och anpassa spelet (inom rimliga gränser) efter spelarnas önskemål är något av det viktigaste. Tycker de att du öser på med för svåra/lätta utmaningar eller för stora /små belöningar så är det viktigt att försöka anpassa detta.

btw! Stort lycka till!

 

[Zeedox]

Som motpunkt vill jag rekommendera att gå direkt på det spelet man är mest intresserad av från början: entusiasm och intresse är viktigt för att bära en igenom! Däremot är det förstås väldigt nyttigt att börja med något tidsbegränsat, som en one-shot eller kortare äventyr - och vissa spel lämpar sig inte lika bra för sånt förstås. Men till och med då kan det vara bra att börja med en lite mindre passande premiss, för det ger en övning och chansen att testa saker.

 

[VikingGamer]

Jag har spelat rollspel några år nu. Skulle nog säga att jag är en rätt medioker till ok spelare men att jag har stunder ibland när jag skiner.

Med det sagt, så upplever jag att när det kommer till spelarna så kommer kvalitet på olika sätt att variera. I vissa spelgrupper har du personer som kanske är starkare på rollspelsdelen, någon har stenkoll på regler och någon som stöttar spelledaren.

Med det sagt, hur skulle du känna att spela med en medioker till ok spelledare?

Jag har under 1 år tänkt att jag borde sätta igång och försöka spelleda. Det är framförallt 2 saker som driver detta. Det ena är att få spela spelen som jag vill. Tror det är lättare att hitta grupp samt att det öppnar upp för att spela mer.

Så vad är min fråga?

Hur skulle du kunna känna inför att spela med en ny spelledare som dels inte har gjort det innan samt hur många sessioner skulle du vara villig att lägga?

Jag har en regel när det kommer till nya grupper. Om någon känner att gruppen inte fungerar så är det helt ok att hoppa av.

Att vara"OK" räckar. Så länge man inte är katastrof (och man lyssnar på feedback efter sessionen) är de enda krav jag har, på alla:
1 inte vara en röv
2 vill samma sak (uppleva äventyr/ha kul/tramsa etc - man kan vilja olika men då passar min inte tillsammans)

Alla kan inte vara exempelvis Anton in Lollygaggers eller Matt i Telling Tales (2 av mina favoriter) och jag är som spelare ingen fantastisk skådespelare heller men det behövs inte

 

[Rickard]

Jag skulle rekommendera att göra tvärtom, dvs. att skriva ner sådant som gick riktigt bra, fundera på varför det blev så lyckat och försöka replikera det fler gånger

Ja, båda sätten är bra. Skriv ned vad du gör fel så att du kan förbättra och skriv ned det du gör bra så att du får motivationen till att förbättra.

Jag brukar alltid avsluta spelmötet 10-30 minuter tidigare för att ha en diskussion. Ställa frågor om hur vi spelar som inte kan besvaras med "ja/nej". "Vad känner ni saknas?", "Hur vill du spela som inte kom ut i spel?", "Vad skulle ni säga var höjdpunkten?". Bättre att fler särskådar än en.

 

[Zeedox]

Ja, båda sätten är bra. Skriv ned vad du gör fel så att du kan förbättra och skriv ned det du gör bra så att du får motivationen till att förbättra.

Jag brukar alltid avsluta spelmötet 10-30 minuter tidigare för att ha en diskussion. Ställa frågor om hur vi spelar som inte kan besvaras med "ja/nej". "Vad känner ni saknas?", "Hur vill du spela som inte kom ut i spel?", "Vad skulle ni säga var höjdpunkten?". Bättre att fler särskådar än en.

Vill man ha ordentlig feedback är ja/nej-frågor sannerligen viktiga att använda!

Vad, Hur, När, Vem, Varför, Var, Vilka

 

[Rickard]

Vill man ha ordentlig feedback är ja/nej-frågor sannerligen viktiga att använda!

Vad, Hur, När, Vem, Varför, Var, Vilka

Min erfarenhet är "Var detta kul?" och så får man ett plikttroget "ja". Det öppnar inte direkt mina perspektiv, än om jag ställer frågor som tvingar dom till att svara på ett sätt jag inte förväntar mig.

Det här kommer från min erfarenhet som spelutvecklare.

 

[Sömniga Isaac]

Vill man ha ordentlig feedback är ja/nej-frågor sannerligen viktiga att använda!

Vad, Hur, När, Vem, Varför, Var, Vilka

Det här väl lite som all utvärdering, ja och nej frågor måste ju följas upp av fördjupande frågor som låter deltagaren motivera sitt svar. Ja och nej frågor har aldrig hjälpt mig när jag ska utveckla något. Lite som att fråga eleverna om de "fattat vad de ska göra", istället för att ställa frågan "Så vad skulle vi göra nu?" den sista frågan ger mig möjlighet och direkt feed-back på var jag behöver förtydliga och förändra saker.