Håller med föregående poster i tråden. Varje post har något bra, en gott och blandad tråd av fina saker.
Jag tänker (med stor sannolikhet av upprepningar nu) att viktigaste är att alla som är med och spelar, är där för samma sak. Spela rollspel, ha kul, berätta en berättelse tillsammans och hjälpa till att ge varandra och sig själv spotlight. När det kommer till att spelleda vet jag inte vad jag skulle säga om mig själv. Bra, dålig, medioker, total kass, bäst i världen, eller varken eller bara en grå massa. Jag skulle vilja säga att jag är bra och dålig och varken eller allt på samma gång. Svara på frågan kan nog bara de som jag spelat med, både som spelledare och spelare svara på. Jag blir dock överraskad glad varje gång någon säger att de har haft det roligt.
Jag har spelledit (skriver en ens så?) sedan mitt första rollspel 83/84, höll en world of darkness kamanj mellan 1997 till 2010 med 4-15 spelare under årens lopp. Det var nära vänner som jag spelade rollspel och lajva Sabbat vampire med. Och varje gång när vi skulle spela (mellan varannan/var tredje vecka) så fick jag gruppen att samlas kl 14-14.30 för att de skulle kunna prata av sig innan spelande. Jag kom till plats (vi spela hemma hos en av spelarna) 13.30 för att ha flera timmar för mig själv i vardagsrummet. Ställa iordning med stolar och bordet, fixa med datorn som musikspelare, och största anledningen var att dricka kaffe, vara för mig själv och spela musik medans de andra satt i köket och snacka om veckan som gått typ, och för att tona ner nervositeten och tysta ner den inre kritikern. Spelade ingen roll, fortfarande när jag ska spelleda så känner jag mig medioker, och har en nervositet som ligger trycker de första timmen/arna när vi spelar.
Men det verkar som att det alltid i slutänden går bra
Det jag har tagit med mig under alla åren är att om jag ska köra färdigskrivna (vilket inte hänt ofta back in the days, t ex WoD kampanjen använde jag lite färdigskrivet och höfta mest) scenarion är att läsa dem så en har koll på storyn, skriva ut eventuella handouts och annat som kan höja upplevelsen (en behöver inte gå så långt som jag själv gjort, att ha strob, blinkande lampor för att skapa klubbkänsla när spelarnas karaktärer ger sig in på klubb) att ha någorlunda koll på regelmekaniken, en får mer koll ju mer en spelleder. Jag körde inte färdiga scenarion, oftast improviserade och skrev ner på spelarnas karaktärers påhitt. T ex efter en jobbig tid i Stockholm, bestämde de sig för att ta en semester, roadtrip genom Usa i slutet av en session. Nästkommande session fick de sig en roadtrip de ej glömde, jag mindes Hill have eyes 2 och rippade storyn mer eller mindre. De hade kul.
Vara lyhörd på deltagarna och deras karaktärers påhitt, är nog bland det viktigaste. Växla mellan spelarna så alla får spotlight, försöka att öppna upp för den/de spelare en lägger märke till är mindre aktiva. Och viktigt har jag uppmärksammat och själv upplevt som behov när jag varit spelare, att ibland är en inte jätteaktiv för att en tycker det skönt att hänga med de övriga i gruppen (hmm det är väl det som är att vara lyhörd
sorry för ranting) Jag brukade bjuda in spelare vars karaktärer inte var med i scenen, att spela SLPer, allt från folk runt omkring (vännerna som sitter och fikar bordet bredvid på fiket, kyparen på resturangen, läkaren på sjukhuset eller väktaren i tunnelbanan) för att alla skulle vara med. Det skapade atmosfär.
Jag håller med om att det handlar mest om gruppen som sådan. En bra grupp hjälps åt att ge varandra spotlight, lyft in varandra i scener. Ofta är det någon som har massa koll på regler och kan komma med input. Har gruppen kul spelar det ingen roll om det är lite si o så med regelmekaniken, bara känns ok och är lika för alla.
Det blev lite babblande här, hoppas ngt är hjälpsamt
)
