Rising
Vila i frid
Mitt älsklingsspel för stunden är Advance Wars. Det är ett strategispel där man förflyttar pansarvagnar, infanterister, ubåtar och fan och hans moster mot varandra så det står härliga till. Till skillnad från exempelvis Warcraft så har man inte helt olika arméer i Advance Wars, men varje spelare får välja sin egen befälhavare som har lite olika egenskaper som påverkar den egna taktiken. Det finns bland annat en snubbe vars distansattacker har mycket längre räckvidd än alla andra, en pojke med skiftnyckel vars specialattack är att reparera alla skadade enheter, och en samurajherre vars trupper är ganska dyra, men som i gengäld är enastående bra.
Det är det här jag gillar: Om man ser att befälhavaren är en stor, stark, brutal monstergruffbarbar, då förstår man med en gång att hans trupper är bra i okomplicerad direktkonfrontation. Ändå är det ju rätt konstigt att tänka så; bara för att en gubbe är stor och stark så behöver ju inte hans pansarvagn vara det.
Det här fenomenet tycker jag är tydligast i Super Mario Kart. Där har de stora, tunga typerna långsam acceleration, men skyhög topphastighet. Det gör att de "känns" stora, tunga och feta att köra omkring med, men egentligen är det ju askonstigt att deras personlighet skall föras över på deras gocart. Trovärdighetsmässigt så skulle de väl bara köra långsammare än de mindre förarna.
Men... alltså, det här har inget med sättet som gocartens egenskaper påverkas av förarens vikt att göra, utan fenomenet skulle finnas även om de körde omkring i enorma rymdskepp där skillnaden på förarnas kroppsbyggnad vore marginell.
Och det är just rymdskepp och liknande "stora" situationer som jag tänker på. Hur häftigt vore det inte om just förarens egenskaper kunde smitta av sig på skeppet han färdades i? Så att en stor, brutal bjässe också fick hela skeppet att börja uppföra sig brutalt och "bjässigt". Eller i ett fältslag: Om man mötte ett gäng infanterister som leddes av en ärrad, stenhård veteran; kan man inte förvänta sig att hela enheten skulle vara lika okuvliga och outröttliga som honom?
För liksom; att enbart skilja på olika snabba/tåliga/offensiva rymdskeppstyper, osv, det är inte så kul. Precis som militära enheter så är rymdskepp så stora att de knappt har någon personlighet (det finns lysande undantag, men de får också lång tid på sig att bli etablerade), och det brukar bli mer engagerande om man får ett individuellt ansikte att tänka på när man ställs inför något.
---
De här tankarna passar förstås enbart i vissa, seriemässiga och fantasifulla spel. Inte i spel som försöker vara helt trovärdiga. Men vad tror ni om idén? Och hur skulle det kunna gå till?
Man kanske måste ha ett helt rollspel färdigt först innan man kan börja tala om regellösningar. Är det bara jag som skulle vilja se ett helt strategimässigt rollspel, förresten? Där man inte deltog i någon konflikt personligen, utan bara flyttade runt enheter och tänkte ut strategier, men att ens rollpersons personlighet och egenheter ändå genomsyrade ens sida och förmådde diktera händelsernas utgång. Så fort den gamla samurajherren Kanbei börjar oroa sig för sin dotter Sonja, i Advance Wars, så tänker jag bara "shit, vad häftigt det här vore att agera ut på riktigt i ett rollspel, med en annan rollgestaltare, och så skulle vi kunna interagera med varandra löpande under stridens gång, liksom." Då måste det finnas någon möjlighet att känna igen ens medspelare/fiender på hur deras enheter beter sig.
Det är det här jag gillar: Om man ser att befälhavaren är en stor, stark, brutal monstergruffbarbar, då förstår man med en gång att hans trupper är bra i okomplicerad direktkonfrontation. Ändå är det ju rätt konstigt att tänka så; bara för att en gubbe är stor och stark så behöver ju inte hans pansarvagn vara det.
Det här fenomenet tycker jag är tydligast i Super Mario Kart. Där har de stora, tunga typerna långsam acceleration, men skyhög topphastighet. Det gör att de "känns" stora, tunga och feta att köra omkring med, men egentligen är det ju askonstigt att deras personlighet skall föras över på deras gocart. Trovärdighetsmässigt så skulle de väl bara köra långsammare än de mindre förarna.
Men... alltså, det här har inget med sättet som gocartens egenskaper påverkas av förarens vikt att göra, utan fenomenet skulle finnas även om de körde omkring i enorma rymdskepp där skillnaden på förarnas kroppsbyggnad vore marginell.
Och det är just rymdskepp och liknande "stora" situationer som jag tänker på. Hur häftigt vore det inte om just förarens egenskaper kunde smitta av sig på skeppet han färdades i? Så att en stor, brutal bjässe också fick hela skeppet att börja uppföra sig brutalt och "bjässigt". Eller i ett fältslag: Om man mötte ett gäng infanterister som leddes av en ärrad, stenhård veteran; kan man inte förvänta sig att hela enheten skulle vara lika okuvliga och outröttliga som honom?
För liksom; att enbart skilja på olika snabba/tåliga/offensiva rymdskeppstyper, osv, det är inte så kul. Precis som militära enheter så är rymdskepp så stora att de knappt har någon personlighet (det finns lysande undantag, men de får också lång tid på sig att bli etablerade), och det brukar bli mer engagerande om man får ett individuellt ansikte att tänka på när man ställs inför något.
---
De här tankarna passar förstås enbart i vissa, seriemässiga och fantasifulla spel. Inte i spel som försöker vara helt trovärdiga. Men vad tror ni om idén? Och hur skulle det kunna gå till?
Man kanske måste ha ett helt rollspel färdigt först innan man kan börja tala om regellösningar. Är det bara jag som skulle vilja se ett helt strategimässigt rollspel, förresten? Där man inte deltog i någon konflikt personligen, utan bara flyttade runt enheter och tänkte ut strategier, men att ens rollpersons personlighet och egenheter ändå genomsyrade ens sida och förmådde diktera händelsernas utgång. Så fort den gamla samurajherren Kanbei börjar oroa sig för sin dotter Sonja, i Advance Wars, så tänker jag bara "shit, vad häftigt det här vore att agera ut på riktigt i ett rollspel, med en annan rollgestaltare, och så skulle vi kunna interagera med varandra löpande under stridens gång, liksom." Då måste det finnas någon möjlighet att känna igen ens medspelare/fiender på hur deras enheter beter sig.