Malmö Under Ytan - ett försök med KULT:DL

JensL

Veteran
Joined
5 Feb 2025
Messages
8
Jag har en längre tid nu knåpat på en idé om att köra en mer "murder of the week" baserad kampanj till Kult DL i det som tar plats i det nutida Malmö.
Tanken har varit/är att det skall vara samma karaktärer i de olika scenariona. Det börjar ganska lågmält vad det gäller SANNINGEN (vad som egentligen pågår i kults universum) för att långsamt eskalera. Jag vill även väva in mycket av själva karaktärerna, deras hemligheter, och svårigheter i kampanjen. Det är mitt första försök med nått liknande så vi får se hur det går! Har ni feedback eller ideér så hojta gärna.

Det är 5 spelare, 3 av dem har spelat lite rollspel (och väldigt lite kult) tidigare. 2st är nyfikna noviser. Jag tänker också att alla inte kommer kunna vara med alla gånger och att med detta upplägget så kommer det att fungera ändå, hoppas jag :)

Karaktärerna är:

Bosse Murphy: Mekaniker på norragränges. Eftersökt både av polisen och av hemsökande andar. Försvann för 20 år sedan och har fragmentariska minnen av en annan värld men inte åldrats alls när han varit borta.

Den till synes fromme katolska prästen (som är misstänksamt bra på att skjuta) Örjan ”Moz” Björkstad. Jobbat inom kyrkan i hela sitt vuxna liv, men ingen verkar veta vad han egentligen gjort.

Den sökande, och akrobatiska musikjournalisten Charlie Kronström. Hennes kollega försvann mystiskt och Charlie är den enda som verkar bry sig på riktigt, dessutom verkar det som att någon, eller något, förföljer henne.

Den danska Lånehajen Kevin Larsen med både kontakter och konkurrenter i den utbredda organiserade brottsligheten, är lite för förtjust i eld för sitt eget bästa.

Och den lögnaktiga bedragerskan Bex Hammarsköld, som lurar sina "klienter" med fejkade seanser (som ibland har visat sig lite för verklighetstrogna).

Jag har bett spelarna skriva krönikor som jag tänker posta här
 
Session 1
ur Bex Hammarskiölds anteckningsbok

Fredag kväll i oktober


Jag hörde telefonen plinga till.
Ett SMS från Sara. Märkligt, tyckte jag. Vi brukade inte ha så mycket SMS-kontakt, vi skrev ju mest på forumen på Occult Malmö.
När jag öppnade meddelandet såg jag att några andra bekanta från forumet var med i tråden: Moz, Charlie och Kevin.

”Bergsgatan 25” var det enda Sara hade skickat.

Jag släckte telefonen.
Jag hade inte riktigt tid med det här just nu. Vad det än var.
Sara hade nämnt att hon gillar arkitektur, så det var säkert bara nån funkispärla med andlig energi i trapphuset eller nåt i den stilen.

Jag hade en lång kväll framför mig.
En klient var på väg, en förmögen kvinna som ville kontakta sin avlidne make. Det handlade om ett försvunnet testamente.
Jag såg pengarna framför mig. Den här klienten kunde jag mjölka läääänge om jag spelade mina kort rätt.

Jag fortsatte förbereda för seansen. Höstrusket utanför hjälpte verkligen till för att få den rätta stämningen. Telefonen plingade till igen.
”???” skrev Charlie.
”Är där om 5” skrev Kevin.
”SKYNDA.” skrev Sara.

Jaja. Någon var ju på väg. De klarade sig säkert utan mig.
Vindspelet vid dörren plingade till. Min klient var här.

Seansen var… inte den bästa jag har haft. Telefonen fortsatte plinga, och plinga…
Till slut kokade jag ihop något om att andarna inte var medgörliga i afton, och om fru Åkerman möjligtvis kunde återkomma en annan kväll?

På mobilen hade jag flera nya meddelanden, jag såg också att någon hade lagt till Bosse i tråden. Vad han nu kan ha med saken att göra.
Men det var inte det som fick mig att reagera.
Det var det inte hade plingat till på minst en kvart. Och Sara hade inte skrivit något sen SKYNDA. Innan någon ens kom dit.

Bergsgatan 25 låg tyst när jag kom fram.
En gammal hyresfastighet på fyra våningar. Trappuppgången var mörk. Ljuset fladdrade och det var nästan som om skuggorna aktivt försökte utplåna det lilla ljus där fanns.

Alla var redan där. Moz, Kevin, Charlie.
Och Sara.

Hon satt på trappan till vinden.
Alldeles stilla med huvudet i händerna och de vackra blå ögonen vidöppna.
Det långa håret föll som slöjor över axlarna.
Charlie satt hopkrupen i ett hörn, gungade fram och tillbaka och mumlade något jag inte uppfattade. Moz & Kevin stod mest och såg skräckslagna ut. Män, alltså. Jag lärde mig för länge sedan att om du vill få något gjort så ska du be en kvinna om det…

Jag gick fram till Charlie och försökte lugna henne. Hon mumlade något om blinkande ögon, om och om igen.

När Charlie hade samlat sig något så gick jag bort till Sara. Hon var väldigt uppenbart inte vid liv längre. Att Charlie tyckte sig ha sett henne blinka kan omöjligt stämma. Bara blåmärkena på halsen bekräftade det.
Men det var något mer. Hon såg dammig ut. Nästan som om hon hade suttit där i flera år. Jag fick känslan av att någon har placerat henne så här. Hon verkade docklik. Nästan vacker.

Vi gick igenom hennes fickor och hittade hennes telefon, husnycklar, och en lapp.
På lappen stod det ”Projekt 33”

Vi gick igenom hennes telefon.
Hon hade inte ringt någon på länge. Inga meddelanden på över en vecka. Förutom det till oss tidigare under kvällen.

Det senaste samtalet var till hennes syster, en vecka tidigare.
Efter det: tystnad.
Notiser som aldrig blivit öppnade.
Vi sökte efter Projekt 33 i mobilen utan att få napp. Hennes bilder visade inte heller något av intresse, hon hade lite fotografier på anteckningar om arkitektur, men annars inte så mycket spännande.

Moz och Kevin började bli lite nervösa över att någon skulle hitta oss där med kroppen. Om du frågar mig, så tror jag båda de två har mer än en mörk hemlighet. När granntanten våningen ner plötsligt öppnar sin ytterdörr så bestämmer vi oss för att det är dag att gå.

Saras lägenhet är nästa logiska steg. Hon bor i en studentlägenhet på Rönnen. Men vi bestämmer oss för att sitta ner en stund för att prata igenom allt tillsammans innan vi rusar vidare in i något som uppenbarligen kan vara farligt. Vad gjorde ens Sara i den där trappen? Vi hittade inget i hennes telefon som pekade på att hon någonsin har varit på adressen tidigare.
 
Back
Top