Nekromanti Magikerordnar
- Thread starter Svalander
- Start date
Rising
Vila i frid
Re: Portväktarna
Jag är lite på Isletbranchs linje, att portväktarna kunde få vara både goda och onda. Om du ändå vill ha dem till klassiska onda antagonister så skulle du kunna betona olika mekanismer som ändå såg till att de mest framgångsrika portväktarna blev onda:
Islet nämnde att ritualer kunde kräva offer, vilket ju på ett enkelt sätt gör att magin uppmuntrar till hänsynslöshet. Du skulle kunna utvidga det till att ritualerna kräver uppoffringar, men samtidigt låta goda portväktare få ha egna möjligheter: Tänk om mindre, enklare ritualer kunde utföras meddelst självspäkning? Då skulle goda portväktare få kunna bli en sorts munkar som ansåg det vara fel att låta andra lida för att de själva skulle kunna bruka magi. Onda magiker skulle kunna tro sig ha hittat ett kryphål genom att offra andra människor, men i själva verket så skulle de lura sig själva. Att döda någon som man inte har medkänsla för är nämligen ingen uppoffring - vad som händer när man utför sådana ritualer är att man fördömer sin själ. Den sortens uppoffring älskar demoner, som alltså sakta men säkert tar över magikernas liv och formar dem efter demonens egen avbild.
Du skulle också kunna låta demonerna kräva tribut för alla deras tjänster, och göra så att alla mäktiga demoner krävde ondskefulla gärningar av sina frammanare. Mindre, yngre demoner skulle däremot få kunna vara rätt harmlösa och föredra att underhållas med sång och dans, eller väl utförda rackarspratt. Kanske till och emd mutas med öl. (Men den här approachen tror jag inte att du tilltalas av, så den glömmer jag)
Om du vill att de här magikerna skall skilja sig åt från de andra magiker som också är spiritister, då skulle du kunna låta Portväktarna få vara hårt inriktade på att upprätthålla förbund mellan sig själva och de andar/spöken/demoner de kontaktar.
Alltså, bland Solen och Månens brödraskap skulle man kunna hitta de mest utpräglade spiritisterna; de som kan kommendera och manipulera andarna - tvinga dem att avslöja sina hemligheter eller fördriva dem. Problemet är bara att det är svårt och kräver dedikation av magiutövaren.
Förtrollerskorna och häxorna i Trädets Orden kunde vara mer mångsidiga, men i gengäld förlora en del av den egg som deras bröder i ovannämnda brödraskap förfogar över. I Trädets Orden skulle de kunna vara begränsade till att stå i samklang med andarna - att kunna kommunicera med dem. Det är visserligen mindre kraftfullt, men ofta mer användbart. Dels behöver de inte kuva andarna till underkastelse, det räcker med att kontakta dem. Mycket enklare när det gäller svaga andar och hjälpsamma sådana. En vänlig själ kan dessa kvinnor alltså utbyta information med utan svåra bekymmer, medan SoM-brödraskapet måste anstränga sig betydligt mer för att frammana dessa andar och sedan tvinga svaren ur dem.
Portväktarna skulle däremot gå hela vägen ut och ställa sig i ett förbund med andarna. Om något går allvarligt fel så misslyckas de inte bara, utan blir besatta för evigt. Dessutom kan de enbart förhandla med andarna, aldrig tvinga dem till något (även om det kan finnas möjligheter till svek och övertalningar som är nog så drastiska), vilket skulle göra Portväktarnas form av spiritism lite mer krypande, lurig och nyckfull än den form av exorcism-raka-rör-spiritism som jag ogärna förknippar med ljusskygga sällskap. Den sortens spiritism passar nog bättre till Solen och Månens Brödraskap.
Jag är lite på Isletbranchs linje, att portväktarna kunde få vara både goda och onda. Om du ändå vill ha dem till klassiska onda antagonister så skulle du kunna betona olika mekanismer som ändå såg till att de mest framgångsrika portväktarna blev onda:
Islet nämnde att ritualer kunde kräva offer, vilket ju på ett enkelt sätt gör att magin uppmuntrar till hänsynslöshet. Du skulle kunna utvidga det till att ritualerna kräver uppoffringar, men samtidigt låta goda portväktare få ha egna möjligheter: Tänk om mindre, enklare ritualer kunde utföras meddelst självspäkning? Då skulle goda portväktare få kunna bli en sorts munkar som ansåg det vara fel att låta andra lida för att de själva skulle kunna bruka magi. Onda magiker skulle kunna tro sig ha hittat ett kryphål genom att offra andra människor, men i själva verket så skulle de lura sig själva. Att döda någon som man inte har medkänsla för är nämligen ingen uppoffring - vad som händer när man utför sådana ritualer är att man fördömer sin själ. Den sortens uppoffring älskar demoner, som alltså sakta men säkert tar över magikernas liv och formar dem efter demonens egen avbild.
Du skulle också kunna låta demonerna kräva tribut för alla deras tjänster, och göra så att alla mäktiga demoner krävde ondskefulla gärningar av sina frammanare. Mindre, yngre demoner skulle däremot få kunna vara rätt harmlösa och föredra att underhållas med sång och dans, eller väl utförda rackarspratt. Kanske till och emd mutas med öl. (Men den här approachen tror jag inte att du tilltalas av, så den glömmer jag)
Om du vill att de här magikerna skall skilja sig åt från de andra magiker som också är spiritister, då skulle du kunna låta Portväktarna få vara hårt inriktade på att upprätthålla förbund mellan sig själva och de andar/spöken/demoner de kontaktar.
Alltså, bland Solen och Månens brödraskap skulle man kunna hitta de mest utpräglade spiritisterna; de som kan kommendera och manipulera andarna - tvinga dem att avslöja sina hemligheter eller fördriva dem. Problemet är bara att det är svårt och kräver dedikation av magiutövaren.
Förtrollerskorna och häxorna i Trädets Orden kunde vara mer mångsidiga, men i gengäld förlora en del av den egg som deras bröder i ovannämnda brödraskap förfogar över. I Trädets Orden skulle de kunna vara begränsade till att stå i samklang med andarna - att kunna kommunicera med dem. Det är visserligen mindre kraftfullt, men ofta mer användbart. Dels behöver de inte kuva andarna till underkastelse, det räcker med att kontakta dem. Mycket enklare när det gäller svaga andar och hjälpsamma sådana. En vänlig själ kan dessa kvinnor alltså utbyta information med utan svåra bekymmer, medan SoM-brödraskapet måste anstränga sig betydligt mer för att frammana dessa andar och sedan tvinga svaren ur dem.
Portväktarna skulle däremot gå hela vägen ut och ställa sig i ett förbund med andarna. Om något går allvarligt fel så misslyckas de inte bara, utan blir besatta för evigt. Dessutom kan de enbart förhandla med andarna, aldrig tvinga dem till något (även om det kan finnas möjligheter till svek och övertalningar som är nog så drastiska), vilket skulle göra Portväktarnas form av spiritism lite mer krypande, lurig och nyckfull än den form av exorcism-raka-rör-spiritism som jag ogärna förknippar med ljusskygga sällskap. Den sortens spiritism passar nog bättre till Solen och Månens Brödraskap.
Noterat!
Tack Isletbranch. Har nu noterat dina idéer. Gillar verkligen idén med tjänarna som bundna krigarslavar. Behöver eventuellt göra några modifieringar för att det skall passa mitt projekt - är det ok för dig i så fall?
Word!
Tack Isletbranch. Har nu noterat dina idéer. Gillar verkligen idén med tjänarna som bundna krigarslavar. Behöver eventuellt göra några modifieringar för att det skall passa mitt projekt - är det ok för dig i så fall?
Word!
