Nekromanti Magikerordnar

[Svalander]

Inledning
Jag vet att det sitter en hel del sköna forumanvändare här, som har en vildsint och otämjd kreativitet som säkerligen inte utnyttjas på rätt sätt. Jag sitter just nu och filar på magiregler och skulle behöva bryta mina egna tankebanor en smula.

Därför tänkte jag försöka se om det går att använda forumet som en brainstormingplats eftersom jag just nu behöver synpunkter och idéer. Nedan lägger jag upp nya trådar, en för varje Magikerorden som jag för tillfället tänker inkludera i mitt projekt.

Vad jag tänker be er om är följande: kommentera, utveckla, braina, kritisera, döda och upplyft dem. Svara gärna på varje tråd, med texter ni känner skulle passa - fakta eller prosa, idéer eller kritik spelar ingen roll - jag behöver hjälp att tänka på nya sätt i relation till dessa delar av magisystemet i mitt projekt.

Fakta
Magikerordnarna i mitt projekt uppstod efter ett stort omvälvande krig med demonfurstar som då hade mänskligheten i sitt grepp. Idag är de en lös samling magikersamfund som bevarat sina egna kunskaper för sina lärlingar allena. De har sporadisk kontakt med varandra, men varken samarbetar eller motarbetar varandra. Några har gått under jorden, och fruktas av både vanligt folk och magikerna dem själva, men de huvudsakliga ordnarna, som finns tillgängliga för spelarnas rollpersoner, är välvilliga till alla härskare, även om vanligt folk fruktar dem. Nog om dem - jag har ungefärliga riktlinjer för hur de ska se ut, men kan naturligtvis komma att ändra dem om ni ger mig nya, stämningfulla förslag. Se respektive inlägg här nedan:

 

[Svalander]

Solens och Månens Brödraskap

Klassiska magiker som drar sin kraft från himlakropparna. De fyra elementen, förändring, förvandling, krigsmagi, spiritism till en viss del, animism till en viss del. Patriarkiskt. Störst inflytande.

 

[Svalander]

Trädets Orden

Den största gudinnan Moder Jords tjänare. Matriarkisk uppbyggnad där män endast fungerar som tjänare utan att nå inflytelserika titlar. Religiöst bunden till Moder Jords tro. Animism och spiritism. Störst utbredning och understödjer den vanliga och mångfasetterade förfaderstron.

 

[Svalander]

Tredje Ögats Cirkel

En mer ljusskygg och passiv orden. Samlar kunskap och värderar gåtor, pussel och kunskapsmängd mest av alla kollegier. Samlare av artefakter och värdefulla böcker. Spiritister och andebesvärjare med kunskap om runor, sigill och magiska symboler.

 

[Svalander]

Fallande Stjärnans Orden

Helare och örtmästare. Finns överallt där de behövs, men är fåtaliga. Har bäst rykte av alla magikersamfund.

 

[Svalander]

Vandrarna

Drömvandrare och siare. Religiöst bundna till De Fems tro. Shamanismiska inslag med en viss spiritism och animism. Nära kopplade till Trädets Orden. Hemlösa, egendomslösa och fattigdomsbundna. Är tiggare och helare som lever i mindre ”familjer”.

 

[Svalander]

Portväktarna

Den minsta av magikersamfunden. Demonologer, ritualmagiker och spiritister. Studerar mycket kring symbolers och själapakters makt. Håller sig i skymundan då deras magi sällan lockar godhjärtade. Har ofta anklagats för svartkonst och andeförslavning.

 

[Svalander]

Drakherrarna

Eremitiska kunskapssökare med stora rikedomar. Aggressiva och disciplinerade med en uråldrig drakdyrkan. Fokuserar på elementarmagi och animism, med fokus på förhöjda sinnen. Reser alltid i sällskap av sina livknektar och tjänare. Antas bara från kungliga familjer vilket gör dem extremt fåtaliga. Lägger vikt vid namn.

 

[Svalander]

Blå Flammans Ryttare

Lärda riddare med pseudoreligiös koppling till Moder Jord. Spiritister. Mer inriktade på att fördriva onda andar än på att studera magi på vanligt sätt. Kan ibland påträffas som sällskap till Moder Jords upphöjda och medlemmar ur Trädets Orden.

 

[Svalander]

Övriga?

Har ni några förslag på Magikerordnar som inte ska finnas med, eller som absolut måste finns för att skapa en dynamisk, intressant miljö?

 

[Isletbranch]

Portväktarna: Världens Beskyddare?

Varför ska alla demonologer ses som onda för? Jag skulle vilja se svartkonstnärer som säljer sina själar för makt, för att sedan använda denna makt för människans bästa.
Du sa ”Magikerordnarna i mitt projekt uppstod efter ett stort omvälvande krig med demonfurstar som då hade mänskligheten i sitt grepp.”
Kan det inte då vara så att Portväktarna uppstod för att skydda mänskligheten från att det ska hända igen. Sen finns det givetvis magiker som brukar deras kraft till mindre ”goda” syften, men det borde vara generellt för de flesta magiskolor att någon ”blir ond”, eftersom det är så människor är…

Sen har ju Portväktarna nackdelen att dom ibland behöver människo-offer för att kontrollera de demoniska krafterna. Sett från deras sida så offrar dom tio stycken dödliga själar men räddar samtidigt livet på tiotusentals andra liv. Men jag tror att dom tio som blev offrade och deras familjer inte ser det på det viset. Nu var det ju länge sedan det var ett demonvälde i världen och som människor alltid gör så glömmer dom det som är viktigast, vilket leder till att det just nu väldigt få som vet vad Portväktarnas verkliga uppgift är.

...

 

[Cybot]

Re: Övriga?

Det beror ju helt på. Vilken typ av stämmning tänker du dig?

Från vad du har sagt så kan det ju vara allt ifrån hyggligt jordnära sagofantasy a la västmark till sjuk psykedelisk fantasy a la Rising eller Hypnokognia till en aning mörkare Ånga&Magi fantasy a la Thief.

Eftersom jag efter Thief och babylon 5 är helt enkelt såld på idén med teknologi som smälter samman med magi (nästan lika såld som vissa andra, inga namn nämnda, är på Zeppelinare eller Pulsjets) så får jag väl föreslå det.

Tänk dig Da Vinci...och sen korsar du honom med en magiker, voila!

Gråhuvorna

Är i det närmaste en motsats till Trädets orden och dyrkar civilisationen och människan, och allt den representerar, innovativitet, kreativitet samt strävan efter kunskap och fulländning.
Mer eller mindre begåvade alkemister, metallurger, mekaniker, målare och skulptörer och ingenjörer. Gråhuvorna försöker konstant hitta nya utlopp för magin, framför allt inom konsten och vetenskapen. Allt ifrån att använda magi för att skapa konst och mekaniska föremål med oöverträffad precision och skönhet till att faktiskt, mer eller mindre subtilt, begåva sina kreationer med magiska egenskaper, med skilda resultat.

Ideologiskt sätt så är de nära Tredje Ögats cirkel på samma sätt som Blå flamman är nära Trädets orden men skiljer sig från Tredje Ögat genom att vara mer aktiva i det dagliga livet och nöjer sig inte med att samla kunskap, kunskap ska skapas och praktiseras (även om allmogens fruktan gör att de döljer de magiska aspekterna av sina kreationer).

Ofta framstående borgare så finner man deras orden bland samhällets överklass(då deras kallelse är ofta mycket resurskrävande). Handelsmän, Godshållare, stadsråd, byggmästare och entreprenörer, eller kanske sponsrad av den lokale härskaren.

 

[Isletbranch]

Drakherrarna == Stridsherrarna

Jag säger bara en sak. Spring!
Dom här är farliga i strid. Säga att Drakherren har ett följe på tio personer, varav 8 stycken är soldater och två är tjänare. Blir det strid så lägger Drakherren först en virvelvindssköld på sig själv och/eller dom andra (eller om han är mäktigt en tillräckligt stor sköld för att skydda hela gruppen) och sen behöver dom inte bry sig om avståndsvapen.
Sen kastar han en specialtillverkad telepatimagi som gör att alla soldater får ett slags ”Hive-mind” och kan kommunicera och ta beslut tillsammans eller styrt av magikern. Detta gör att dom funkar riktigt bra i närstrid, T.ex. behöver inte alltid den som är attackerad parera det kanske är lättare om någon annan parerar så att den attackerade får slå på fienden osv… Magikern skjuter lite blixtar eller drakeld också…!

Kort sagt jättemäktigt!
Nackdelar då för att väga upp. Först och främst så kan inte Drakherren kasta magier själv utan måste kanalisera detta genom hans följe. Den som får magin från Drakherren behöver inte ha magikunskaper men hon måste vara villig att låta sig bli använd. Detta gör att Drakherren inte kan kasta några besvärjelser alls om det inte finns någon i närheten som är på hans sida.

Antalet tjänare påverkar hur kraftig magi han kan kasta. Ta vindskölden som exempel. Om han kanaliserar genom en tjänare så får han den på sig själv enbart, använder han en till tjänare blir den kraftigare och påverkar han riddjur också. Och för att kunna kasta en stor vindsköld som påverkar hela följet så måste hela följet få magin kanaliserad genom sig. Viktigt att påpeka är att när man agerar som ett medium för magi så får man inte utföra några andra handlingar alls.

Han följe kanske måste innehålla lika många kvinnor som män, för balansens skull. Och då kanske tjänarna är indelade i "stridspar" och dör den ena så dör den andra också...

Det finns en gammal legend om den störste Drakherren genom tiderna, som red på en drakhona och kunde kanalisera sin magi genom drakens fem barn. Han vände upp och ner på hav och dödade demoner i mängder och annan tufft.

---

 

[Rising]

Re: Tredje Ögats Cirkel

Spiritister och andebesvärjare har du ju redan. Gör Tredje Ögats Cirkel till illusionister och förnimmare istället! (artefakter och symbolism kan de fortfarande värdesätta högt)

Först; det passar jättebra ihop med det du skrev om "samlar kunskap och värderar gåtor"; för visst är det så att den som samlar kunskap på vanligt sätt också kan vilja göra det i form av en spådam eller en empat? Och visst är det så att den som gillar gåtor och synvillor också kan sätta högt värde i illusioner och bländverk? Dessutom passar dessa tu delar jättebra ihop: De utforskar världen både genom att erkänna sanningen och lögnerna, utan båda dessa kunskaper så kan man ju aldrig hoppas på att kunna skilja lögnerna åt från sanningarna.

Det Tredje Ögats Cirkel kunde vara filosofer med farliga idéer som ifrågasatte kungar, religioner och moraliska åskådningar. För; vad är det egentligen för sanning bakom en idé som "patriotism" till exempel? Är det inte bara ett luftslott som makten använder för att dupera massorna? (Jag spelar en illusionist i Chronopia med en sådan inställning (ungefär samma inställning som jag har i verkliga livet, så det är inte en särskilt djärv rollgestaltning) och det funkar förvånansvärt bra i en fantasysetting (särskilt med en så stark symbol för makten som Kejsaren är i det spelet))

Det är mäktigt att blanda förnimmande och förvillande krafter. En magiker som både kan känna andra människors tankar samtidigt som de förvränger sin egen uppenbarelse, hon kan skaffa sig väldigt mycket information samtidigt som hon effektivt kan se till att ingen information sprids om henne själv. Det är också lätt att låta gamla magiker få bli helt uppslukade av denna magi på tragikomiska sätt:

Demonterad lögn
Om en sådan här magiker helt bränner ut sin lögnkänsla, då förlorar hon alla sina livsmål, drömmar och ambitioner. Antingen skulle hon kunna bli helt apatisk, ungefär som Dr.Manhattan i Watchmen; han är en förnimmare som ser och vet allt i både forn- och framtiden, men ju mer han kan veta, desto mindre kan han bry sig. Han finner till slut ingen mening att påverka historien, utan kan enbart notera den. (Riktigt så här långt behöver det nog inte gå i ditt spel, dock)

Det skulle också kunna gå som för Qrtfxxpqrts, eller vad han nu heter, i Stålmannen, den där lilla gröna leprechaunen från dimension X. Han bara leker. Gåtor, prövningar, bländverk och trams är det enda han lever för. När en magiker till slut har ifrågasatt alla sina moraliska uppfattningar så kan det slå slint och hon skaffar sig nya levnadsregler som är helt irrationella, meningslösa och nyckfulla istället.

Demonterad sanning
Utan sanningsbegrepp kan det gå ännu värre för en sådan här magiker. Exempelvis skulle det kunna bli så att magikern tappar all förmåga att ta kausalitetsförlopp som självklara: Varje gång solen går upp så är det som om himlen började brinna för första gången någonsin för dem, och så fort någon person lämnar deras synfält så tror magikern att de har försvunnit för alltid. De har inget grepp om hur gravitation fungerar och kan därför ställa sig på livsfarliga platser för att de inte begriper hur någon plats skulle kunna vara farligare än någon annan.

De skulle också kunna bli uppslukade i sin illusionskonst och börja se den som mycket verkligare än den riktiga världen. De tror sig på fullaste allvar vara den person som de diktat upp åt sig själva i sina egna huvuden, och kämpar sedan mot väderkvarnar i den verkliga världen. Allt är inbillning för dem, och den sanna verkligheten kommer att te sig hotfull och skrämmande i deras ögon.

 

[Svalander]

Re: Tredje Ögats Cirkel

Det här var tungt Rising... Riktigt tungt. Ska nog sätta mig ner och mind-mappa lite efter jobbet...

Tack för din åsikt!

 

[Svalander]

Re: Övriga?

Fan va chill! Jag har slipat på en metod (en av flera - jag kallar de magiska färdigheterna så, som gör det möjligt att kasta besvärjelser) som jag kallar "Slöjda", som skulle vara ett sätt att skapa föremål med magisk kraft genom att kanalisera kraften igenom det. Skulle definetivt kunna vara en option.

Tackar tackar!

 

[Svalander]

Re: Drakherrarna == Stridsherrarna

Mycket intressant upplägg. De ska ha massor av tjänare... hela horder. Så jag ska nog jobba lite på ditt förslag.

Thanks bro'...

 

[Rickard]

Re: Vandrarna

Ok, nu har jag något spöktema gående genom allt jag gör.. Förut så var det blinda grävlingar.. I alla fall..

Att de är "hemlösa, egendomslösa och fattigdomsbundna" är rätt uppenbart, för när de inträder sin uppgift som drömvandrare så överger de sin fysiska form och anden tar vid istället.. Vandrarna lämnar alla sina titlar och sina värdesaker till eftervärlden för att fullt ut ägna sig åt sin uppgift.. Detta är varför de är bättre spiritister än Solen och månens brödraskap, då de kan söka mycket djupare i andevärlden än SoM:arna..

Vandrarna är alltid synliga för det fysiska ögat..
De behöver aldrig sova..
De behöver aldrig äta..
De kan inte dö..
De kan förlora sig i sin egen existens..
De lever i sin egen värld..
De är fria... och fängslade..
De är eviga...
...förlorade..

/Han som lider utav sömnbrist och orkar inte skriva så mycket mer

 

[Isletbranch]

Re: Drakherrarna == Stridsherrarna

En sak jag tänkte på är vilka ordnar RP:na ska kunna vara och vilka dom ska kunna möta. Det blir ju ett väldigt annorlunda rollspel om någon RP är en Drakherre och alltid har med sig ett kompani SLPs vart han än går.

Och en grupp äventyrare kommer ju att ha svårt att klara av en Drakherre och hans hord krigare i strid. Som jag ser det måste dom mötas under fredliga former, vilket är bra för rollspelande särskilt om dom inser att han inte bara är en adelsman utan en adelsman som kan förgöra kungariken personligen.

Men annars blir en del saker svåra att spela runt och när jag tänker efter är nog inte Portväktarna som jag skrev dom så lätta att spela heller. Dom är lite för unika och mäktiga och man kan bara möta dom i slutet på en episk kampanj eller nåt...

...

 

[Svalander]

Re: Vandrarna

Så här ska det låta. De kanske lever efter en Sanning? Eller varför inte låta samfundet vara tjänare till ett högre väsen? Ett väsen som kanske utger sig för att vara något de inte är?

Gillar själva idéen om schismer mellan de olika samfunden. Hur man sedan gör det spelbart är en annan fråga. Några fler förlag?