"Måste man?"

[Asta_Echo]

Jag och en vän diskuterade en sak som jag tänkte ta upp.

Måste alla alltid få allt de vill?

Ofta ser man här och på andra forum folk som alltid hänger ut folk och nedvärderar spelledare som inte ger alla spelare exakt det spelarna vill ha berättelsemässigt. Men måste det vara så? Är det hela världen att man inte får allt man pekar på (både fysiskt och ingame). Är spelledare (eller motsvarande roll) bara en automat som man matar in sin maktfantasi och sedan får den serverad på silverfat?

Jag har själv en ung dotter, jag tänker att om jag skulle ge henne allt hon som treåring vill ha, då skulle hon riskera att växa upp till en väldigt jobbig människa. Är det likadant med spelare? Att de blir bortskämda och utåtagerande mot andra om de är vana att alltid få som de vill?

Jag spelade mycket med IcarusDream innan jag flyttade på stan och då hade han ibland kampanjer som hade mycket plot twists som gjorde att man alltid fick vara på tårna och ibland även äventyr där man misslyckades med målet. Det var en frisk fläkt ibland för att få spelet att kännas realistiskt och levande snarare än att man fick det man gnällde om.


Nu menar jag ju så klart inte att man ska neka spelare grundläggande mänsklighet, som att prata sina absurda sexuella fantasier eller kroppsfunktioner med barn eller kräsna människor, eller sådant, utan nu menar jag i spel gällande berättelser och spelledande.

 

[EvilSpook]

Måste alla alltid få allt de vill?

Nej. Det blir snabbt tråkigt.

//EvilSpook

 

[JohanL]

Jag köper inte ens resonemanget "say yes or roll the dice". SL har antagligen en viss vision, och vissa saker passar helt enkelt inte. Vissa saker är värda att besvara med ett bestämt "nej".

Välja spel utifrån vad folk är intresserade av, absolut. Ge dem saker de vill ha som inte funkar när man väl spelar, nej. Vissa spel är avsedda att vara kalla och hårda, och då blir det antagligen dåligt spel om SL är för snäll och generös.

 

[krank]

Måste alla alltid få allt de vill?

Jag måste erkänna att jag blir lite osäker på exakt vad du menar här. Jag har nog inte själv sett någon som sagt att spelare ska få "allt de vill". Lite beroende på vad man menar med "allt man vill", såklart.

Som jag ser det: Om jag har en spelgrupp bestående av gamla kompisar eller om jag fått bygga min spelgrupp baserat mer på geografisk basis än intressemässig (alltså "vi gillar inte exakt samma spel men det är bara vi fem i den här byn som spelar…") så är det sannolikt så att man är ute efter olika saker kring bordet. En av spelarna kanske gillar strid till exempel, medan jag tycker att det är aptråkigt. Jag kanske gillar detektiv-mysterielösande, vilket ingen annan gillar. Tredje spelaren har som roligast när hen får intrigera.

Vi är alla vuxna, med liv och så vidare. Säg att vi får till ett par timmars spelande en gång i månaden, eller två gånger i månaden. Om vi då spenderar varje spelmöte med enbart strid, så kommer ett par av oss snabbt att tröttna. Inte för att vi inte alltid får som vi vill, inte för att en strid då och då förstör allt, men för att vi avsätter tid i vår upptagna vardag för att göra något vi borde tycka är roligt, men som inte blir roligt för att vi aldrig eller nästan aldrig får göra just de delar vi faktiskt tycker är roliga.

SL är inte vår förälder och inte vår chef. SLs uppgift är inte att vara diktator eller att uppfostra sina spelare.
SL måste såklart också få ha roligt, men en SL som inte är lyhörd alls för sina medspelare ska nog inte bli så förvånad ifall spelarna inte har roligt. Och jag tycker att det är fullt rimligt att prata om vad det är en sådan SL gör fel.

Det rimliga, tycker jag, är att försöka skräddarsy så att SL och spelare är on the same page när det gäller typiska aktiviteter i äventyr och stämning och så vidare. Att spelgruppen innan man kör igång pratar om förväntningar och önskemål – vad som är absoluta måsten och vad som är absoluta no-nos, vad som är önskvärt och vad man kan stå ut med men helst inte får för mycket av. Och att man sedan väljer spel, kampanj och äventyr utifrån det.

För vi är alla vuxna, och det är rimligt att inte som spelare förväntas lägga dyrbar tid på en aktivitet som inte är rolig, på samma sätt som det inte är rimligt att inte respektera den tid SL lägger ner på förberedelser. Ömsesidig respekt, ömsesidig flexibilitet, är saker jag tror behövs för en fungerande spelgrupp i längden.

(Bygger man sin spelgrupp i en större stad och kan skräddarsy efter intresse så blir det här enklare: När jag ska spelleda Tatters of the King så kan jag efterlysa spelare som specifikt gillar hyfsat långsamt detektivmysterielösande utan inslag av strid, och då blir det lättare att "ge alla det de vill ha" eftersom det de vill ha är det jag ändå redan serverar)

 

[Rymdhamster]

Det finns absolut en plats för sån spelande. Det finns ju flera rollspel som bygger på samberättande i olika former. Alltifrån spel som är helt spelledarlösa till spel där spelarnas möjlighet att styra berättelsen är hyfsat hårt reglerad i reglerna. Men det kräver sin egen typ av spelare också, och själv har jag svårt för den typen av spel. Jag har kört så ett par gånger, och det är intressant som övning och har hjälpt mig utveckla både min spelstil och spelledarstil.

Det är inte så jag vill varken spela eller spelleda normalt sett, utan jag föredrar istället approachen "Spelarna och spelledaren VS Världen och spelledaren". Dvs typ att spelledaren är förvisso på spelarnas sida, men styr också världen _mot_ spelarna (eller rollpersonerna, närmare bestämt).

Eller för att säga det på ytterligare ett annat sätt: Err on the side of the players.

• Ibland är det ett glasklart nej, säg då nej.
• Ibland är det ett glasklart ja, säg då ja.
• Ibland finns det inget tydligt svar, men det är väldigt rimlig att det skulle kunna vara ett ja, då tycker jag inte det är fel att säga ja i de flesta fallen (men inte nödvändigtvis jämt).
• Ibland har man absolut ingen aning om vad som vore rimligt, och då tycker jag tärningsslag är briljanta.

 

[Sömniga Isaac]

Måste alla alltid få allt de vill?

Jag är lite osäker på frågan, mitt spontana svar är nej men även att det här är något som spelgruppen borde diskuterat före de ens började spela tillsammans. Missnöje handlar ju ofta om att förväntningar inte uppnås och att det finns outtalade förväntningar som inte lyfts fram. Sen förändras grupper över tid, för det mesta känns det dock som att uttrycket "jag fick inte det jag ville ha" egentligen är ett uttryck för att det råder brist på kommunikation och lyhördhet i gruppen.

Väldigt få vill vinna jämnt, men de allra flesta vill nog känna att de deltar i en aktivitet som känns givande för dem.

 

[Sömniga Isaac]

• Ibland är det ett glasklart nej, säg då nej.

Det här får mig att tänka på hur att även ett ja men kan bli ett nej där det kanske varit enklare att bara säga nej.

Jag vill störta kungen och ta över hans tron!

Ja men först måste du samla tillräcklig mankraft och få lojalitet av tillräckligt många av ädelbörd för att kunna genomföra din handling. Är du med på det, så absolut då kan du på sikt störta kungen och ta över hans rike.

Vill du som spelledare inte ta och skapa en berättelse som handlar om hur rollpersonen störtar kungen säg då nej, samtidigt kan det bli ett ganska givande äventyr om du ger förslaget till spelarna.

Edit: Sen blir frågan hur alla fraktioner runtom kommer reagera på den nya politiska kartan och huruvida rollpersonerna kommer få egentlig makt eller bli brickor i någon annans spel om de lyckas... Nu fick jag ju tankar om hur spännande det här var bara för det...

 

[Genesis]

Jag är lite förvirrad av frågan. Tänker du dig att det finns folk som svarar ”Ja, spelare måste alltid få som de vill. Ja, det är hela världen om man inte får allt man pekar på både fysiskt och ingame. Ja, spelledaren är bara en automat man matar in sin maktfantasi och sedan får den serverad på silverfat.”?

För jag tror inte att det finns en rollspelare i hela världen som skulle svara så. Du kanske kan formulera om frågan?

 

[Mogger]

Jag köper inte ens resonemanget "say yes or roll the dice". SL har antagligen en viss vision, och vissa saker passar helt enkelt inte. Vissa saker är värda att besvara med ett bestämt "nej".

Lite OT men det är en förvrängningen av kontexten. Frasen syftar inte på att man antingen ska säga ja eller rulla tärning vid varje given situation, utan snarare att vissa handlingar behöver man liksom inte rulla för, för utgången av dem är inte intressant. Medan vissa av olika skäl kan vara omöjliga, men de rullar man ju inte för heller så det faller utanför kontexten.

 

[JohanL]

Lite OT men det är en förvrängningen av kontexten. Frasen syftar inte på att man antingen ska säga ja eller rulla tärning vid varje given situation

"Say yes, or no, or roll the dice" är verkligen dramatiskt mycket mindre klatschigt. Det är vad alla alltid har gjort.

 

[Mogger]

"Say yes, or no, or roll the dice" är verkligen dramatiskt mycket mindre klatschigt. Det är vad alla alltid har gjort.

Mindre klatschigt verkligen! Men, det är inte riktigt vad alla alltid har gjort. Att rulla för triviala handlingar och kanske fumla ihjäl sig på kuppen har varit föremål för rätt många diskussioner och forumtrådar genom åren. Det finns såklart fler mindre extrema exempel, men det var en ny tanke som utmanade konventioner runt 2005 eller så.

 

[Dr_Dängrot]

Jag förstår nog inte riktigt frågeställningen.

Om jag säger att nej Kalle din riddare får inte ha light sabre och jetpack för vi spelar i en medeltida setting så förväntar jag mig att Kalle accepterar detta som en vuxen individ och inte blir uttåtagerande och vrång för att han inte får allt han vill .

Dom flesta vuxna individer skulle nog vara ok och kunna acceptera att jag sa nej i det läget.

 

[Dr_Dängrot]

Sedan går man ju igenom c.a.t.s vid session zero och där skriver man ju på det sociala kontraktet och har man som spelare gjort det så har man ju godtagit att delta i det äventyr/kampanj som sl presenterat att hen kommer leda .

Vill man ha nått annat så klagar man inte i efterhand utan man skriver inte på det sociala kontraktet ifrån början.

 

[Zire]

Jag uppfattade det som att det handlade mer om improteater inspiration (där en regel är att man aldrig säger emot någon annans premisser, utan bara bygger vidare på dem).

 

[Rickard]

Kanske en relevant tråd:

Tagning 2: (Spelstil) ni kommer alltid att lyckas

I kortform: det intressanta är inte huruvida spelarna lyckas, utan vad konsekvenserna blir av deras agerande.

Jag har snuddat vid det här vid andra inlägg:

​

Jag går en annan väg istället. Jag tänker bara ut konsekvenser av rollpersonernas agerande. De fritog Tuck, vad blir konsekvenserna? Tar John ut sin vrede på bönderna? Ibland kan jag komma på saker direkt, ibland får jag försöka kläcka ur mig något till nästa spelmöte. Jag noterar dock alltid vad spelarna gör och varför.​

​

Genom att göra på det här sättet behöver jag inte ens se till att de får "lagom med hinder på vägen" eller ens bestämma om något är omöjligt. Gör det skitenkelt istället. Vad händer om de lyckas med alla slag? Det viktiga är inte själva konflikten utan vad som händer av konflikten. Säger Tuck något om Johns planer. Har Tuck sagt något om rövarbandets planer? Ser andra adelsmän detta som att John är svag?​

Att inte döda spelarna / rädda broder tuck

Med anledning av tråden om SL som vill döda spelarna... Rollpersonerna är Robin Hoods gäng. Broder Tuck sitter fånge hos Prins John. Tuck ska hängas om tre dagar. Det kan vara så att Prins John har gillrat en fälla, han vill att rollpersonerna ska försöka befria Tuck så att han kan fånga dem...

www.rollspel.nu

Jag har spelat This is Pulp i flera år, som är action och äventyr, och där slår man aldrig slag för om spelarna lyckas, bara vad spelarnas agerande får för konsekvenser. Det är ett, för mig, vettigare användande av "Ja, men" där spelledaren "alltid" accepterar vad spelaren hittar på men bygger vidare på det och presenterar att nytt problem. Allting inom utsatta ramar, något gruppen får komma överens om innan spel, genom att välja spel och, i vissa specifika fall, under spel.​

Nekromanti - Är det kul att misslyckas?

Jag har de senaste månaderna funderat av och till på vad jag EGENTLIGEN tycker om att som spelare misslyckas med ett äventyr, eller att min rollperson dör under äventyrets gång. Det är ju en sanning mer eller mindre huggen i sten att man ska kunna misslyckas, och man ska kunna dö. Men vad...

www.rollspel.nu

---

Så ja. Jag säger "ja" till i princip allt spelarna hittar på, men jag ska alltid ha möjlighet att bygga vidare på det. Samma princip lever jag efter som spelledare. Allt jag säger ska spelarna få bygga vidare på. De kan inte säga "nej" till mina påhitt, såvida det inte bryter mot setting eller annat som tidigare har etablerats, precis som jag inte får säga "nej" till vad spelarna hittar på. Jag lever mycket efter impro-tankesättet här.

 

[Bifur]

Flera bra svar. Kan bara tillägga att jag för egen del kan ta upp frågor som jag tror och till och med räknar med och vill att SL ska nej till. Som en del av en tankeprocess eller ibland för att rama in händelseförloppet för hela gruppen. Det vore i slutändan tråkigt om att spela med en SL som bara sa ja.

 

[JohanL]

Flera bra svar. Kan bara tillägga att jag för egen del kan ta upp frågor som jag tror och till och med räknar med och vill att SL ska nej till. Som en del av en tankeprocess eller ibland för att rama in händelseförloppet för hela gruppen. Det vore i slutändan tråkigt om att spela med en SL som bara sa ja.

"Kan jag göra det här?" eller "Jag kan inte göra det här, väl?" tycker jag är bra frågor för att utforska hur SL tänker sig settingen. Hur man upptäcker gränserna.

 

[NSM]

The Angry GM (man kan väl tycka vad man vill om hans stil i övrigt) skrev intressant om ungefär det här idag.

Supplement Bulls$&%: The Second Best Way To Make Characters

It turns out that Curated Character Creation isn’t just the easiest and best way to get characters out of your players for a Simple Homebrew Campaign. It’s the best way to make characte…

theangrygm.com

 

[entomophobiac]

"Say yes, or no, or roll the dice" är verkligen dramatiskt mycket mindre klatschigt. Det är vad alla alltid har gjort.

Och det är ju rollspelsteorin. Klatschiga eller pseudoakademiska uttryck för saker alla alltid gjort.

 

[Lemur]

Tycker det handlar om balans. Gör man det för enkelt blir det inte spännande och gör man det för svårt blir det trist och hopplöst. Som spelare vill man lyckas galant med allt man tar sig för, men man vill tro att det lyckades mot alla odds.