Mår rollspelare sämre än andra?

[Svarte Faraonen]

Men helt normalt. De flesta tenderar nämligen att se sig själva som bättre än genomsnittet:

People Think They're Better Than Average, but How Much Better?

The Better-Than-Average Effect is big, but it depends on how (not who) you ask.

www.psychologytoday.com

The Superiority Illusion: where everyone is above average

blogs.scientificamerican.com

Det kniviga är när man kombinerar den medvetenheten med en föreliggande psykisk ohälsa. Då blir man istället väldigt benägen att tro att man gör en nykter och klok bedömning när man bedömer sig själv som oduglig.

 

[Man Mountainman]

Det kniviga är när man kombinerar den medvetenheten med en föreliggande psykisk ohälsa. Då blir man istället väldigt benägen att tro att man gör en nykter och klok bedömning när man bedömer sig själv som oduglig.

Sen kan man smickra sig själv över sin obeslöjade blick på verkligheten och tänka att man kanske är lite bättre än andra trots allt, och så börjar det hela om från början.

 

[chrull]

Just utbildningen behöver man väl inte vara särskilt elitisk för att gissa kring. Att rollspel är rätt mycket av en medelklasshobby är ju något som ofta tas upp i mer negativa termer när vi diskuterar representation, så det bör ju då också medföra att det är en lite högre andel som är universitetsutbildade.

Tills man kommer med samma gissningar när man jämför sig med andra medelklasshobbys då.

Men nu moderar jag mig själv och slutar vara OT i den här tråden.

 

[Dante]

Det kniviga är när man kombinerar den medvetenheten med en föreliggande psykisk ohälsa. Då blir man istället väldigt benägen att tro att man gör en nykter och klok bedömning när man bedömer sig själv som oduglig.

Och ibland verkar det faktiskt vara så:

While people with depression can suffer from cognitive distortions, the scientific literature suggests that those with only mild-to-moderate depression can also have more accurate judgment about the outcome of so-called contingent events (events which may or may not occur), and a more realistic perception of their role, abilities, and limitations. This so-called 'depressive realism' may enable a person with depression to shed the Pollyanna optimism and rose-tinted spectacles that shield us from reality, to see life more accurately, and to judge it accordingly.

Depressive Realism

Wisdom or madness?

www.psychologytoday.com

 

[Svarte Faraonen]

Och ibland verkar det faktiskt vara så:

While people with depression can suffer from cognitive distortions, the scientific literature suggests that those with only mild-to-moderate depression can also have more accurate judgment about the outcome of so-called contingent events (events which may or may not occur), and a more realistic perception of their role, abilities, and limitations. This so-called 'depressive realism' may enable a person with depression to shed the Pollyanna optimism and rose-tinted spectacles that shield us from reality, to see life more accurately, and to judge it accordingly.

Depressive Realism

Wisdom or madness?

www.psychologytoday.com

Jo, jag är medveten om depressiv realism. Jag har själv ofta använt det som ett argument för att jag haft rätt när jag förutspått att saker ska gå åt helvete, att det aldrig kommer ordna upp sig för mig, och så vidare. Lyckligtvis har jag inte alltid haft rätt, men det ligger alltid i bakhuvudet att mina depressionsbedömningar av huruvida det ens är lönt att försöka något löper risk att vara mer korrekta än när jag försöker tänka befriat från dem.

 

[Svarte Faraonen]

Tills man kommer med samma gissningar när man jämför sig med andra medelklasshobbys då.

Men nu moderar jag mig själv och slutar vara OT i den här tråden.

Ja, det blir ju skevt. Jag skulle väl gissa att rollspelare psykologiskt, intellektuellt och utbildningsmässigt sett ligger hyggligt nära dels andra idkare av nördiga pillhobbys, dels andra personer med skapande hobbys.

 

[Svarte Faraonen]

När jag tänker på saken är nog depressiv realism det närmaste jag kommit Call of Cthulhus psykologiskt farliga kunskap i verkligheten. Vetskapen om att bedömningen "det kommer aldrig att bli bättre" faktiskt kan ha mer på fötterna än diverse uppmuntrande tillrop kan vara oerhört nedbrytande.

 

[Man Mountainman]

När jag tänker på saken är nog depressiv realism det närmaste jag kommit Call of Cthulhus psykologiskt farliga kunskap i verkligheten. Vetskapen om att bedömningen "det kommer aldrig att bli bättre" faktiskt kan ha mer på fötterna än diverse uppmuntrande tillrop kan vara oerhört nedbrytande.

Å andra sidan, en annan deprimerande insikt om verkligheten är ju, som Predikaren säger, att "det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump."

Och den deprimerande insikten går ju delvis stick i stäv med din deprimerande insikt, för om "allt är tillfällighet och slump" så kan det ju slumpa sig så att saker faktiskt blir bättre.

Sensmoral: det gäller att spela ut sina deprimerande insikter mot varandra.

 

[Svarte Faraonen]

Å andra sidan, en annan deprimerande insikt om verkligheten är ju, som Predikaren säger, att "det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump."

Och den deprimerande insikten går ju delvis stick i stäv med din deprimerande insikt, för om "allt är tillfällighet och slump" så kan det ju slumpa sig så att saker faktiskt blir bättre.

Sensmoral: det gäller att spela ut sina deprimerande insikter mot varandra.

Jo, men å andra sidan är inte heller denna insikt någon fantastisk motiverar att göra saker. Men den stämmer ju också överens med mina egna erfarenheter. Mängden ansträngning, motivation och positiva målbilder jag haft för något har mycket sällan korrelerat med hur bra det faktiskt har fallit ut.

 

[PhilArt]

Och ibland verkar det faktiskt vara så:

While people with depression can suffer from cognitive distortions, the scientific literature suggests that those with only mild-to-moderate depression can also have more accurate judgment about the outcome of so-called contingent events (events which may or may not occur), and a more realistic perception of their role, abilities, and limitations. This so-called 'depressive realism' may enable a person with depression to shed the Pollyanna optimism and rose-tinted spectacles that shield us from reality, to see life more accurately, and to judge it accordingly.

Depressive Realism

Wisdom or madness?

www.psychologytoday.com

Problemet med depressiv realism är väl dock att det tenderar att det blir en självuppfyllande profetia? Om du är övertygad om att saker aldrig kommer bli bättre - varför ens försöka göra något? Det gör ju även framtiden mer förutsägbar.

 

[zo0ok]

Problemet med depressiv realism är väl dock att det tenderar att det blir en självuppfyllande profetia? Om du är övertygad om att saker aldrig kommer bli bättre - varför ens försöka göra något? Det gör ju även framtiden mer förutsägbar.

Det där är bara enkel kvantmekanik

Osäkerhetsprincipen – Wikipedia

sv.wikipedia.org

 

[PhilArt]

Det där är bara enkel kvantmekanik

Osäkerhetsprincipen – Wikipedia

sv.wikipedia.org

Bra, jag är så dålig på den komplicerade kvantmekaniken.

 

[Björn den gode]

Rent anekdotiskt, jag tror att jag lever väldigt mycket i framtiden. Den upptar en ganska stor del av mina tankar. Men eftersom jag har en optimistisk personlighet och har levt ett liv som gått i positiv riktning så är det i princip bara positiva tankar. Jag tycker om att tänka på min framtid, och föreställa mig alla fräcka saker jag kommer att vara med om. På samma sätt är det vanligt, tror jag, hos gamla människor, att få en hel del glädje av att tänka tillbaka på sitt liv, sina minnen och vara tacksam för det. Om man grubblar deprimerat över det förflutna är problemet att man är deprimerad, och om man ängsligt oroar sig för framtiden är problemet att man är ängslig. Skulle jag säga.

Var det inte du som till och med fick norska oljeindustrin att krascha genom att flytta dit? Annars så får jag väl säga att jag känner igen mig väldigt mycket, jag går också runt med en massa positiva tankar om vad jag ska göra i framtiden och är dessutom rätt nöjd med nutiden.

Men tja, jag tror nog att rollspelare mår lite som folk mår mest, och uppskattar att vi har en community där man även kan lyfta problem utan att känna sig utfrusen.

 

[Genesis]

Var det inte du som till och med fick norska oljeindustrin att krascha genom att flytta dit?

Jag har skjutit sank på den norska oljeindustrin, Drivit Cryo – en tillverkare av transporttrailers för kryogena gaser – i konkurs, orsakat en storkris på Ericsson, och avdelningen jag är på just nu har skalats ned från sex personer till en (jag). Jag är en katastrof för alla företag och branscher som anlitar mig, men jag har ju aldrig råkat illa ut.

 

[RasmusL]

Jag har skjutit sank på den norska oljeindustrin, Drivit Cryo – en tillverkare av transporttrailers för kryogena gaser – i konkurs, orsakat en storkris på Ericsson, och avdelningen jag är på just nu har skalats ned från sex personer till en (jag). Jag är en katastrof för alla företag och branscher som anlitar mig, men jag har ju aldrig råkat illa ut.

Gött! Kan du inte snälla söka jobb på Telia? Skulle vara finfint för Sverige i stort!

 

[Svarte Faraonen]

Och ibland verkar det faktiskt vara så:

While people with depression can suffer from cognitive distortions, the scientific literature suggests that those with only mild-to-moderate depression can also have more accurate judgment about the outcome of so-called contingent events (events which may or may not occur), and a more realistic perception of their role, abilities, and limitations. This so-called 'depressive realism' may enable a person with depression to shed the Pollyanna optimism and rose-tinted spectacles that shield us from reality, to see life more accurately, and to judge it accordingly.

Depressive Realism

Wisdom or madness?

www.psychologytoday.com

Och nu måste jag fråga, eftersom jag har grubblat lite sedan du tog upp det här; tog du upp det här som ett indirekt sätt att säga att jag har rätt när jag tycker att jag är oduglig? Kanske är det inte något en helt sund människa skulle grunna på i ett halvår, men i mitt stilla sinne har jag en gnagande känsla av att det var en subtil diss, ett sätt att säga "du har rätt, du är dålig" utan att faktiskt säga det.

 

[RasmusL]

Och nu måste jag fråga, eftersom jag har grubblat lite sedan du tog upp det här; tog du upp det här som ett indirekt sätt att säga att jag har rätt när jag tycker att jag är oduglig? Kanske är det inte något en helt sund människa skulle grunna på i ett halvår, men i mitt stilla sinne har jag en gnagande känsla av att det var en subtil diss, ett sätt att säga "du har rätt, du är dålig" utan att faktiskt säga det.

Nu var ju inte frågan riktad till mig och jag har aldrig träffat dig vad jag vet, men du är iaf awesome här på forumet <3

 

[Svarte Faraonen]

Märk väl: jag vet att detta mycket väl kan vara en helt orimlig tolkning, och jag förväntar mig inte heller att folk ska ha silkesvantar på när de skriver saker. Jag är fullt medveten om att mitt sätt att tolka potentiell negativitet är orimligt, så jag vill inte dirigera hur andra kommunicerar, men samtidigt vill jag för min sinnesfrids skull klargöra ifall det finns implicit ringaktning.

 

[Minimoni]

Och nu måste jag fråga, eftersom jag har grubblat lite sedan du tog upp det här; tog du upp det här som ett indirekt sätt att säga att jag har rätt när jag tycker att jag är oduglig? Kanske är det inte något en helt sund människa skulle grunna på i ett halvår, men i mitt stilla sinne har jag en gnagande känsla av att det var en subtil diss, ett sätt att säga "du har rätt, du är dålig" utan att faktiskt säga det.

Frågan är uppenbarligen inte riktad till mig heller och jag har aldrig träffat dig irl, men jag har läst nog mycket av det du skrivit på forumet för att skapa mig en uppfattning om huruvida du skulle vara ”oduglig” eller inte. Det jag sett dig skriva har varit både smart och intressant och något jag inte tror en ”oduglig” person skulle klara av att göra. Min åsikt spelar förmodligen ingen större roll, men jag tycker trots det att du berikar forumet och har gjort det sen forumets urtid.

Som jag tidigare nämnt så lider jag av GAD och diverse depressioner som kommer och går med olika intensitet så jag vet att när jag är inne i en av mina mörkare perioder så ser jag allt med de mest pessimistiska och negativa glasögonen som är möjligt. Hade jag inte haft min fru och mina vänner så hade jag fallit ned i avgrunden för länge sen. Mina vänner har jag inte kunnat träffa speciellt ofta under Coronan och det har gjort att min fru fått axla ännu större ansvar för mitt psykiska välbefinnande. Så mitt råd är att inte se allt och tolka allt med de mörkaste perspektiven som är möjliga. Sen är det väl bra om Dante själv förklarar vad han menade med sitt inlägg. Jag tycker som sagt precis som RasmusL, att du är awesome här på forumet!

 

[JohanL]

Många i den här tråden verkar utgå/anta/antyda att rollspelare är smartare, mer utbildade, och bättre än “vanliga människor”. Det är lite läskigt att se.

Tja, högre utbildning verkar ju stämma, och det korrelerar med intelligens. Rollspelande har väl alltid varit ett medelklassfenomen och särskilt för dem som drar åt det nördiga hållet?