Lyssnar SL på spelarnas planering?

Absolut lyssnar. Ofta får jag nya idéer till spelledarpersoner eller komplikationer av att höra spelarnas spekulationer och planer.

Sen känner jag också igen mig i @God45 BÖRS-beskrivning, vilket jag verkligen tycker hade kunnat reskinnas till en rollspelspamflett (do it).
 
Jag brukar försöka lyssna. Ibland är ju spelarna inne på helt rätt spår, men deras summering på slutet missar lite som gör att om man tar den ur sitt sammahang så verkar det som att spelarna helt missat målet.

Men med hela diskutionen i bakgrunden är det uppenbart att spelarna borde lösa vad det nu var som borde lösas.

Men om jag spelleder ett färdigskrivet äventyr blir jag ibland distraherad av att läsa på lite mer.

Sen händer det att spelarna inte vill att jag ska lyssna för de är rädda att jag ska använda deras diskussioner emot dem. Jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det missförtroendet för jag tror inte jag brukar göra sånt.

Däremot har jag ofta diverse ”om A så B” resultat plannerade i förväg som jag tyckte kändes rimliga.
Och rätt ofta är det sånna som utlöses av spelarna. Der kanske skapar illustionen av att jag tjuvlyssnar och motarbetar.
 
Jag brukar lyssna, svara på frågor, samt införa information om det är något som deras rollperson borde vara medveten om men tappats i planerandet. Bonus om det planeras in-character.

Jag brukar också försöka ha lite poker face, för att inte påverka, men tror inte jag är så bra på den biten. 😅
 
Vill ni som spelare att SL lyssnar när ni planerar? Och om SL lyssnar, hur mycket får hen lägga sig i? Bara vara tillgänglig för frågor eller gärna hjälpa till och hinta så att ni tänker "rätt"?

Jag känner att jag är ganska känslig för att SL ska få någon slags inflytande i våran planering. Det är en av få moment där SL faktiskt inte behöver vara tillgänglig. Vi har samlat in den information vi tror att vi behöver och ska försöka lägga pusslet och skapa en plan. Om SL börjar "hjälpa" oss så försvinner en rätt stor del av agensen. Har vi in i norden fel så ska det straffa sig. (Sedan kan det väl finns grejer där SL bara har varit otydlig och det han hen iofs gärna få hjälpa till att förtydliga.)

Om SL med miner och ljud visar att vi är fel ut, så skulle jag bli ganska irriterad. Då är det bättre att SL lämnar rummet medan vi planerar.
 
Vill ni som spelare att SL lyssnar när ni planerar? Och om SL lyssnar, hur mycket får hen lägga sig i? Bara vara tillgänglig för frågor eller gärna hjälpa till och hinta så att ni tänker "rätt"?

Jag känner att jag är ganska känslig för att SL ska få någon slags inflytande i våran planering. Det är en av få moment där SL faktiskt inte behöver vara tillgänglig. Vi har samlat in den information vi tror att vi behöver och ska försöka lägga pusslet och skapa en plan. Om SL börjar "hjälpa" oss så försvinner en rätt stor del av agensen. Har vi in i norden fel så ska det straffa sig. (Sedan kan det väl finns grejer där SL bara har varit otydlig och det han hen iofs gärna få hjälpa till att förtydliga.)

Om SL med miner och ljud visar att vi är fel ut, så skulle jag bli ganska irriterad. Då är det bättre att SL lämnar rummet medan vi planerar.
Jag är rätt noga med att behålla mitt pokerfejs i det här stadiet. Och det är inte så svårt. Det är lika kul att spelarna har rätt som att de har fel. Men mest är det kul när de har ångest för att alla alternativ är dåliga och för att det är en knipa de själva har försatt sig i.
 
Vill ni som spelare att SL lyssnar när ni planerar? Och om SL lyssnar, hur mycket får hen lägga sig i? Bara vara tillgänglig för frågor eller gärna hjälpa till och hinta så att ni tänker "rätt"?

Eftersom jag som spelare inte är där, inte ser vad rollpersonen ser och så vidare tänker jag att jag vill att SL ska finnas där för att, vid behov, synka saker. Det kan också handla om tid – att jag glömmer något som händer vid spelmötet för tre månader sedan betyder ju inte att min rollperson glömmer något som hände för tio minuter sedan.

Det här handlar nog om att jag vill ha synk mellan rp och spelare; det är kanske spelaren som ska utmanas men inte i rollen som spelare. Som jag ser det, då. Rollpersonen ska utmanas, men det ska vara jag som är rollpersonen när den utmanas, så att säga. Det är också anledningen till att jag föredrar spelvärldar där man kan ha ganska litet kunskapsglapp mellan rp och mig, och diegetiska mysterier/problem/utmaningar.

Så jag vill att SL lyssnar och påpekar när vi glömt något det är orimligt att vi glömt, när vi missuppfattat något SL sagt som borde vara uppenbart om man sett det med egna ögon (den klassiska "ringen på golvet") osv.
 
Det är inte lätt med ironi online. Jag har ingen aning i fall det skulle gälla dig med Zeedox. Men jag har flera online-kompisar med over-literalness-problem som jag har varit tvungen att be att sätta en PostIt-lapp på kanten av sin bildskärm:

"Det mesta som Martin skriver är trams, och hans försök till humor bygger ofta på att han låtsas missförstå något."
Jag får helt enkelt skylla min misstolkning på alltför mycket småbarnsstress!
 
Back
Top