Linux - hur funkar det?

[krank]

När jag var som mest Ubuntu-användare för typ 20 år sedan så levde jag mest i Debian-ekosystemet och på den tiden funkade det OK – ibland fick man lägga till någons special-repo till systemet eftersom versionen av programmet man ville ha som fanns i det officiella debian-repot var för gammal, men så länge man var lite beredd på att köra apt-add så var det ganska smidigt. Men det verkar definitivt ha blivit värre senaste åren, med alla olika varianter av att "förenkla" distribution genom att envisas med att skicka med precis allting i ett enda megapaket – men att det då finns en massa olika varianter, och varje utvecklare väljer en distributionsmetod. Och ibland är det en appimage, ibland flatpack, ibland en docker-container, ibland en snap…

Alltså, jag tyckte ju fördelen med att köra Ubuntu var att slippa installera enskilda program genom att gå till hemsidor och ladda ner installationsfiler. Det var så himla smidigt med "sudo aptitude install X" (eller numera kör jag ju sudo nala install X men whatever). Synd att det systemet fragmenterat sönder. Det fanns nackdelar med Ubuntu-dominansen där ett tag, men också fördelar…

Jag upplever definitivt att min server känns "smutsig" och fylld av skräp när jag måste ha flera olika pakethanterare och system installerade… Jag försöker hålla mig till apt och docker, men då använder jag ju inga GUI-program heller.

 

[adrian_of_arcane_lore]

När jag var som mest Ubuntu-användare för typ 20 år sedan så levde jag mest i Debian-ekosystemet och på den tiden funkade det OK – ibland fick man lägga till någons special-repo till systemet eftersom versionen av programmet man ville ha som fanns i det officiella debian-repot var för gammal, men så länge man var lite beredd på att köra apt-add så var det ganska smidigt. Men det verkar definitivt ha blivit värre senaste åren, med alla olika varianter av att "förenkla" distribution genom att envisas med att skicka med precis allting i ett enda megapaket – men att det då finns en massa olika varianter, och varje utvecklare väljer en distributionsmetod. Och ibland är det en appimage, ibland flatpack, ibland en docker-container, ibland en snap…

Alltså, jag tyckte ju fördelen med att köra Ubuntu var att slippa installera enskilda program genom att gå till hemsidor och ladda ner installationsfiler. Det var så himla smidigt med "sudo aptitude install X" (eller numera kör jag ju sudo nala install X men whatever). Synd att det systemet fragmenterat sönder. Det fanns nackdelar med Ubuntu-dominansen där ett tag, men också fördelar…

Jag upplever definitivt att min server känns "smutsig" och fylld av skräp när jag måste ha flera olika pakethanterare och system installerade… Jag försöker hålla mig till apt och docker, men då använder jag ju inga GUI-program heller.

Ja, jag insåg ganska snabbt att både Fedoras officiella repo och RPM fusion (där proprietära grejer finns, då officiella RPM-repot är superstrikt FOSS) regelbundet ligger flera releaser efter i nästan allt, inte alls sällan är saker 6-9 månader föråldrade, och då är det några av de stora och aktivt underhållna repona.

Det jag tror har hänt är helt enkelt att det blivit för mycket distros och för många pakethanterare att hålla reda på, så utvecklarna även på FOSS sidan (som ofta är små team, även de som liksom har anställda och ordentliga stiftelser, som Krita och Blender) helt enkelt skiter i det, de slänger upp sitt projekt som en AppImage/Tarball på hemsidan och så får communityt packa om och sprida det på andra ställen om de nu vill, men utvecklarna pekar på att "vi stödjer bara vår offentliga release och den är <denna grej>, vad communityskapade paket har för problem tar vi inte hänsyn till, användarna får hitta oss där vi säger att vi finns".

Och så har Linux-communityt tagit en grej som funkar halvbra (Flatpaks) och springer med det rakt in i ett nytt koncept som man tror kommer skapa the year of the linux desktop (immutable distros), men den enda egentliga konsekvensen är att massa (förmodligen nya) Linuxanvändare blir lämnade med massa programvara som inte fungerar som det ska ens när det är de senaste releaserna.

När jag också använde Ubuntu primärt för nästan 20 år sedan gjorde man också allt via software center.
Nu hanterar jag en minoritet av de program jag aktivt använder där.

 

[krank]

När jag också använde Ubuntu primärt för nästan 20 år sedan gjorde man också allt via software center.
Nu hanterar jag en minoritet av de program jag aktivt använder där.

Och det här skapar en helt absurd situation där det åtminstone för mig känns enklare och smidigare i fricking windows än på Linux.

För Windows har ju fått en pakethanterare. Och den har väldigt, väldigt mycket. Den är inte superbra än, den saknar t.ex. bra dependency-hantering, men det är allt bra najs att kunna skriva "winget install vscode" och så bara funkar det. Det är rätt sällan jag numera behöver ladda ner ett installationsprogram…


I någon form av idealisk drömvärld tänker jag att det som borde finnas är ett open source-initiativ av glada entusiaster som gör en allt-till-alla-lösning. Alltså, ett system av något slag som äter typ appimages, källkod, debs och allt vad fan folk nu distribuerar saker som, och som auto-bygger allting till… tja, åtminstone de större pakethanterarna och distributionerna. Det känns inte som ett omöjligt projekt; man borde kunna automatisera hyfsat mycket av det tänker jag…

Men oh well. Year of the Linux desktop kommer väl aldrig, och att det aldrig blir kommer 100% vara pga hur linux och dess community funkar.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Ja, det är genuint sällan jag använder sudo dnf install för att skaffa ett program, även fast det är det smidigaste, snabbaste och trevligaste sättet att göra det på.

Helt enkelt eftersom i mitt usecase så är det rätt så ofta det leder till att jag antingen får ett föråldrat program som saknar de funktioner jag vill ha, eller ett trasigt program som underhålls av ett gäng glada amatörer och inte av utvecklarna själva.

Det är en väldigt typiskt "bra i teorin" grej som i vart fall för mig är långt ifrån standard, en aning om hur det skulle kunna vara men i praktiken inte är.

Men men, nu skall jag bara sätta mig och få ihop ett shell script för mina huvudsakliga applikationer som samtliga alltså hanteras utanför pakethanterare/software center, så jag i vart fall kan få tillgång till en del automation när det kommer till att hantera uppdateringar och slipper krångla manuellt med .desktop filer och annat. Year of the linux desktop får vänta till nästa år.

(detta är fortfarande i huvudsak kul, men det är inte enkelt och planen idag var alltså att teckna med lite festliga texturer, inte dyka ner i "sätt att installera saker på rätt och fel sätt i Linux för att inte funktions-blocka sig själv")

 

[erikt]

I någon form av idealisk drömvärld tänker jag att det som borde finnas är ett open source-initiativ av glada entusiaster som gör en allt-till-alla-lösning. Alltså, ett system av något slag som äter typ appimages, källkod, debs och allt vad fan folk nu distribuerar saker som, och som auto-bygger allting till… tja, åtminstone de större pakethanterarna och distributionerna. Det känns inte som ett omöjligt projekt; man borde kunna automatisera hyfsat mycket av det tänker jag…

 

[krank]

View attachment 32984

Jo, jag tänkte på exakt det medan jag skrev, jag hörde hur det lät =)

 

[Man Mountainman]

Idag hade jag linuxäventyret "varför vill de här spännande och balla canvas-templatesen som gör att det ser ut som man tecknar på riktigt papper i Krita inte funka när jag gör exakt som instruktionerna säger", och det visade sig att jag gjorde misstaget (vilket jag alltså då bara skulle veta om?) att ha installerat Krita som ett Flatpak från Flathub (via KDEs Discover) och inte på det officiella och korrekta sättet vilket är att ladda hem deras AppImage från hemsidan, ställa in så att den kan köras som ett program, konfigurera en .desktop fil så att den förstås av systemet som en faktisk applikation med filassociationer och ikon mm, importera inställningsfiler, penselpaket och andra assets från de dolda Flatpak-mapparna, ändra internt inne i konfigureringsfiler så att AppImage-Krita förstår att det inte är Flatpak-Krita och inte letar efter resurser i fel mappar och sen lägga in Template-paketet i rätt mapp i nya AppImage-Kritas filsystem och först då funkar det som det skall. Ja, och sen såklart rensa alla rester efter Flatpak-Krita som det lämnat efter sig efter avinstallation då.

Att jag inte tänkte på det från början och var dum nog att göra det som 99% av alla Linuxanvändare säger är det självklara och bästa sättet att göra det på, jag borde ju självklart fattat att i just det här fallet så är Flatpak eller RPM-paketet från Fedoras Repo inte det man skall använda.

Det börjar bli såpass många gånger nu som jag stött på patrull med repos och Flatpaks att jag börjar fundera på om det vart överdrivet från början eller om det håller på att ske en migration inom Linux eller FOSS världen från distributionsspecifika repos och flathub och mot att utvecklare hushåller med AppImages eller tarballs på egen hand. Fedora (som är "bleeding edge") har regelbundet 6+ månader gamla versioner av program in sitt officiella Repo, och i RPM Fusion så ser det inte mycket bättre ut, massor av projekt på Flathub är "community managed" där utvecklaren prioriterar andra distributionsvägar, och exempelvis Flatpak-formatet i sig ställer ju till återkommande problem för flera olika program (genom att exempelvis försvåra live link integration etc).

Några program som jag under senare tid förstått att det är väldigt lätt att installera på "Fel" sätt om man går via ett repo/flathub är:
Krita, Blender, OpenShot, Jellyfin och Godot Engine. Vilket är typ 90% av det jag gör på datorn. Att utvecklarna av Inkscape (som jag också använder rätt mkt) har Flathub som sin huvudsakliga distributionsväg är ju med andra ord bara tur, och jag råkade också bara ha tur när jag valde att installera Steam via RPM fusion istället för Flathub, eftersom det skall göra Steam mycket bökigare att använda.

Just hela Flathub/Flatpak grejen har gjort mig enormt skeptiskt till hela "immutable distro"-prylen (typ Bazzite) som Linux-communityt hyllar som någon sorts magic bullet som skall göra Linux enkelt att använda, själv har jag på senare tid börjat ta för vara att om ett program finns att installera på 8 olika sätt från 8 olika ställen så kollar jag upp program för program vad utvecklarna rekommenderar och ser som den "officiella" vägen. Att hantera programvara och installationer är, enligt mig, officiellt mer komplicerat i Linux än i Windows vid detta laget.

För detta att man "sköter det mesta genom sitt mjukvarucenter och officiella repo, eller så finns det på Flathub" stämmer helt enkelt inte.

Tacka fan för att jag inte använder Arch i vart fall, där det huvudsakliga repot är rena malware-festivalen.

Edit: Jo, det gör också att jag redan har en växande katalog av programvara som det verkligen inte är helt självklart hur man avinstallerar, eftersom de programmen inte kontrolleras alls via mjukvarucentret. Älskar sånt.

Mm, detta är utan tvekan en av de bängligaste sakerna med Linux. Hjälper inte att heller att det inte finns (på Gnome, iaf) något högerklicksmeny-alternativ för "skapa desktop-fil för denna executable", utan man måste gå in i ~/.local/share/applications och manuellt skapa desktop-filen.

Fördelen är att man kan skriva små bash-script och sedan skapa desktopfiler som pekar på dem, och på så vis ha custom menyalternativ. Så har jag till exempel gjort en sådan för var och en av mina tre obsidian-vaults, som öppnar dem direkt. (Och detta går säkert att göra i Windows också, men där hade jag aldrig kommit på tanken, eftersom jag inte tvingas titta in under huven).