När jag var som mest Ubuntu-användare för typ 20 år sedan så levde jag mest i Debian-ekosystemet och på den tiden funkade det OK – ibland fick man lägga till någons special-repo till systemet eftersom versionen av programmet man ville ha som fanns i det officiella debian-repot var för gammal, men så länge man var lite beredd på att köra apt-add så var det ganska smidigt. Men det verkar definitivt ha blivit värre senaste åren, med alla olika varianter av att "förenkla" distribution genom att envisas med att skicka med precis allting i ett enda megapaket – men att det då finns en massa olika varianter, och varje utvecklare väljer en distributionsmetod. Och ibland är det en appimage, ibland flatpack, ibland en docker-container, ibland en snap…
Alltså, jag tyckte ju fördelen med att köra Ubuntu var att slippa installera enskilda program genom att gå till hemsidor och ladda ner installationsfiler. Det var så himla smidigt med "sudo aptitude install X" (eller numera kör jag ju sudo nala install X men whatever). Synd att det systemet fragmenterat sönder. Det fanns nackdelar med Ubuntu-dominansen där ett tag, men också fördelar…
Jag upplever definitivt att min server känns "smutsig" och fylld av skräp när jag måste ha flera olika pakethanterare och system installerade… Jag försöker hålla mig till apt och docker, men då använder jag ju inga GUI-program heller.
Alltså, jag tyckte ju fördelen med att köra Ubuntu var att slippa installera enskilda program genom att gå till hemsidor och ladda ner installationsfiler. Det var så himla smidigt med "sudo aptitude install X" (eller numera kör jag ju sudo nala install X men whatever). Synd att det systemet fragmenterat sönder. Det fanns nackdelar med Ubuntu-dominansen där ett tag, men också fördelar…
Jag upplever definitivt att min server känns "smutsig" och fylld av skräp när jag måste ha flera olika pakethanterare och system installerade… Jag försöker hålla mig till apt och docker, men då använder jag ju inga GUI-program heller.
