Linux - hur funkar det?

[Hägerstrand]

De tre viktigaste saker som verkligen måste funka för att jag skall kunna köra Linux som en daily är att jag får min Nvidia GPU att funka för Krita och (framförallt) Blender, samt att alla funktioner (inkl fjärrkontroll för snabbkommandon) på min Xp Pen ritskärm funkar.

Om någon av de grejerna strular, som jag använder i vart fall 4-5 gånger i vecka, så kommer Linux inte funka för mig. Det är betydligt viktigare än spelen.

Prova att köra systemet från en USB-sticka först, så behöver du inte fundera så mycket på om du ska ge dig på att installera det förrän du vet att allt viktigt går att fixa.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag har också en NVidia GPU och kör faktiskt Krita (och periodvis Blender). Funkar felfritt

Just ritpennor / ritskärmar känns som en sån där sak som typiskt kan krångla lite. Men det verkar som att XP Pen faktiskt skriver egna linux drivers så det bådar ju gott.

Skall också finnas något som heter OpenTabletDriver som skall ha stöd för den modell jag har, som ändå är en av de vanligare ritskärmarna som inte är en Wacom. Det är ändå värt att testa.

Nu handlar det bara om att skaffa en USB-sticka och välja distro.
Jag kommer sannolikt köra dual-boot ändå, och om inte någon i den här tråden har starka invändningar så kommer jag nog faktiskt pröva Fedora först och se hur det går.

Hur är det med @Anthrox och @verlandes. skall ni också köra?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Prova att köra systemet från en USB-sticka först, så behöver du inte fundera så mycket på om du ska ge dig på att installera det förrän du vet att allt viktigt går att fixa.

Jag kan testköra det på samma USB-sticka som jag sen installerar det från va, utan att behöva göra något speciellt?

 

[verlandes.]

Skall också finnas något som heter OpenTabletDriver som skall ha stöd för den modell jag har, som ändå är en av de vanligare ritskärmarna som inte är en Wacom. Det är ändå värt att testa.

Nu handlar det bara om att skaffa en USB-sticka och välja distro.
Jag kommer sannolikt köra dual-boot ändå, och om inte någon i den här tråden har starka invändningar så kommer jag nog faktiskt pröva Fedora först och se hur det går.

Hur är det med @Anthrox och @verlandes. skall ni också köra?

Jag ska ta mig en funderare, men är väldigt sugen. Duktig trött på alla stora techbolag och deras bullshit.

 

[Hägerstrand]

Jag kan testköra det på samma USB-sticka som jag sen installerar det från va, utan att behöva göra något speciellt?

Förut brukade det heta "live cd"/"live USB" när installationsmediat också gick att köra rakt av, men nu tror jag det är standard på alla installations-skivavbilder, ja.

 

[Anthrox]

Skall också finnas något som heter OpenTabletDriver som skall ha stöd för den modell jag har, som ändå är en av de vanligare ritskärmarna som inte är en Wacom. Det är ändå värt att testa.

Nu handlar det bara om att skaffa en USB-sticka och välja distro.
Jag kommer sannolikt köra dual-boot ändå, och om inte någon i den här tråden har starka invändningar så kommer jag nog faktiskt pröva Fedora först och se hur det går.

Hur är det med @Anthrox och @verlandes. skall ni också köra?

Får se, jag räknar med att jag behöver lägga en dag på att fixa det och det är inte riktigt tid jag har just nu. Men det står på min att göra-lista iaf.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Förut brukade det heta "live cd"/"live USB" när installationsmediat också gick att köra rakt av, men nu tror jag det är standard på alla installations-skivavbilder, ja.

Och jag kan liksom installera drivrutiner för graffikkort, testa program och hur de funkar via en installation på en USB-sticka?

Spontant känns det som att själva USB-kopplingen borde bli någon sorts flaskhals, men det kanske inte alls är så det funkar.
Men om det inte är en flaskhals, varför då inte alltid bara köra systemet från USBn?

 

[Gutte]

Jag har inte mixat jobba i mint så mycket men kör fedora ni så kan jag jämföra.

När jag läste på så funkar det med usb sticka för att köra operativsystemet men skulle nog snabbt bli en flaskhals om man kör en del program.

 

[Hägerstrand]

Och jag kan liksom installera drivrutiner för graffikkort, testa program och hur de funkar via en installation på en USB-sticka?

Spontant känns det som att själva USB-kopplingen borde bli någon sorts flaskhals, men det kanske inte alls är så det funkar.
Men om det inte är en flaskhals, varför då inte alltid bara köra systemet från USBn?

Med USB-C borde inte överföringshastigheten på bussen vara flaskhals, men flashminnen har begränsad livslängd skrivcykler så det är väl inte optimalt att ha systemet där (och det är väl inte säkert att kretsarna kommer upp i bussens överföringshastighet).

Det finns ju också SSD-enclosures för USB-C, men det fanns inte när jag hade tid och ork att vara nörd så jag vet inte hur bra sånt funkar.

 

[Stövelkatten]

Och jag kan liksom installera drivrutiner för graffikkort, testa program och hur de funkar via en installation på en USB-sticka?

Spontant känns det som att själva USB-kopplingen borde bli någon sorts flaskhals, men det kanske inte alls är så det funkar.
Men om det inte är en flaskhals, varför då inte alltid bara köra systemet från USBn?

I och med att operativsystemet laddas in i RAM när du kör det från USB så skulle jag inte rekommendera att köra ett OS på det här sättet när man t.ex. ska andra applikationer som har större anspråk på RAM-minnet. Egentligen så är det väl bara lämpligt att köra från USB för att testa grejer, eller för att t.ex. felsöka en miljö och du har alla dina tools på ditt USB-operativsystem.

 

[Stövelkatten]

Skall också finnas något som heter OpenTabletDriver som skall ha stöd för den modell jag har, som ändå är en av de vanligare ritskärmarna som inte är en Wacom. Det är ändå värt att testa.

Nu handlar det bara om att skaffa en USB-sticka och välja distro.
Jag kommer sannolikt köra dual-boot ändå, och om inte någon i den här tråden har starka invändningar så kommer jag nog faktiskt pröva Fedora först och se hur det går.

Hur är det med @Anthrox och @verlandes. skall ni också köra?

Det spelar ingen jättestor roll vilken du väljer (iaf mellan Ubuntu och Fedora). Ubuntu är dock lite mer lättunderhållet än Fedora i och med att de släpper LTS-versioner (långtidssupport). De har även valt att inkludera en del grejer i sin pakethanterare och i defaultutbudet av paket som kommer med en grundinstallation, typ vissa codecs etc., som gör att man slipper trixa med ljudbibliotek och så.
Det finns en lite större community kring Ubuntu dessutom (i och med att det är en Debian-baserad distribution och Debian är skitstort).

Men - man lär sig ju generellt mer av trixa och dona!

 

[adrian_of_arcane_lore]

Med USB-C borde inte överföringshastigheten på bussen vara flaskhals, men flashminnen har begränsad livslängd skrivcykler så det är väl inte optimalt att ha systemet där (och det är väl inte säkert att kretsarna kommer upp i bussens överföringshastighet).

Det finns ju också SSD-enclosures för USB-C, men det fanns inte när jag hade tid och ork att vara nörd så jag vet inte hur bra sånt funkar.

I och med att operativsystemet laddas in i RAM när du kör det från USB så skulle jag inte rekommendera att köra ett OS på det här sättet när man t.ex. ska andra applikationer som har större anspråk på RAM-minnet. Egentligen så är det väl bara lämpligt att köra från USB för att testa grejer, eller för att t.ex. felsöka en miljö och du har alla dina tools på ditt USB-operativsystem.

Men hur vet jag då om saker och ting funkar som det skall?

Nu låter det ju visserligen som att om jag testar systemet via USB, och det jag vill ta reda på är om det kommer tillräckligt bra överens med min GPU för både smidig FPS i viewport plus skaplig renderingstid i Blender, samt att drivrutinerna för ritskärm och GPU stöd funkar i Krita, så bör det då också fungera bättre att köra installerat på hårddisken om det funkar ok via USB.

Men det känns ändå som att det enda sättet att testa på riktigt är en hårddiskpartition och bara köra på.

Men - man lär sig ju generellt mer av trixa och dona!

Det är också kul att trixa och dona!

 

[Hägerstrand]

Nu låter det ju visserligen som att om jag testar systemet via USB, och det jag vill ta reda på är om det kommer tillräckligt bra överens med min GPU för både smidig FPS i viewport plus skaplig renderingstid i Blender, samt att drivrutinerna för ritskärm och GPU stöd funkar i Krita, så bör det då också fungera bättre att köra installerat på hårddisken om det funkar ok via USB.

Precis så menade jag.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Ok en sak bara som jag inte fattar med Linux och som jag typ har funderar på sedan typ alltid.

En jättevanlig grej, typ det första alla tänker på när man hör "Linux" är ju att saker görs via terminalen. Det är ju på många sätt det som är Linuxupplevelsen.

Det är inget problem alls, att använda en terminal kan alla med förmågan att skriva ord göra, så inget problem där.
Men en oerhört vanlig operation i terminalen är ju att använda den för att installera program.

Klassiskerna är ju "sudo apt-get" eller "sudo dnf install" eller liknande, följt av namnet på typ ett program.
Men vad är det som händer sen? Vad är det systemet faktiskt gör när det fått det kommandot???

Går det ut på nätet och laddar hem programmet? Varifrån då? Vem är det som tillhandahåller det?
Finns det en jättestor databas någonstans där alla program någonsin är tillgängliga och som alla Linux-datorer är konstant uppkopplade mot, men där precis allt som man någonsin behöver söka efter har ett unikt namn och inget någonsin förväxlas med något annat?

Vart hamnar det sedan? Är allting redan bestämt på förhand vart i systemet någonting installeras och jag inte skall behöva tänka på det, eller hur funkar det?

Om allt är på en server man liksom har direktuppkoppling till, hur vet jag vad som finns där och vad jag gör via terminalen och hur vet jag när jag skall ut på internet för att jaga program och filer att ladda ner?

Det känns lite som trolleri att man bara kan gå in i en terminal och skriva in en liten rad och vips så finns det jag behöver installerat och klart på min dator. Det kan inte vara så enkelt, det måste finnas en hake.

 

[Stövelkatten]

Ok en sak bara som jag inte fattar med Linux och som jag typ har funderar på sedan typ alltid.

En jättevanlig grej, typ det första alla tänker på när man hör "Linux" är ju att saker görs via terminalen. Det är ju på många sätt det som är Linuxupplevelsen.

Det är inget problem alls, att använda en terminal kan alla med förmågan att skriva ord göra, så inget problem där.
Men en oerhört vanlig operation i terminalen är ju att använda den för att installera program.

Klassiskerna är ju "sudo apt-get" eller "sudo dnf install" eller liknande, följt av namnet på typ ett program.
Men vad är det som händer sen? Vad är det systemet faktiskt gör när det fått det kommandot???

Går det ut på nätet och laddar hem programmet? Varifrån då? Vem är det som tillhandahåller det?
Finns det en jättestor databas någonstans där alla program någonsin är tillgängliga och som alla Linux-datorer är konstant uppkopplade mot, men där precis allt som man någonsin behöver söka efter har ett unikt namn och inget någonsin förväxlas med något annat?

Vart hamnar det sedan? Är allting redan bestämt på förhand vart i systemet någonting installeras och jag inte skall behöva tänka på det, eller hur funkar det?

Om allt är på en server man liksom har direktuppkoppling till, hur vet jag vad som finns där och vad jag gör via terminalen och hur vet jag när jag skall ut på internet för att jaga program och filer att ladda ner?

Det känns lite som trolleri att man bara kan gå in i en terminal och skriva in en liten rad och vips så finns det jag behöver installerat och klart på min dator. Det kan inte vara så enkelt, det måste finnas en hake.

I korthet; Exakt så du beskriver.

Det finns en stort antal olika "repositories" ute på nätet som hostas av olika aktörer (distroutvecklare, universitet etc.). Från dessa tankar ditt operativsystem ner det som behövs, inklusive tredjepartsbibliotek. Sen finns det en något sånär fastställd standard på var olika saker ska ligga i ett unix-system - det varierar lite mellan varianterna men i stort så är det samma.

För det mesta så hittar man de paket man är ute efter - och i annat fall får man ge sig ut på nätet och leta. Men det hör till ovanligheterna om man inte håller på med stollerier och experiment
Hakarna med en sån här lösning är att man hamnar i famnen på vad någon annan tycker är en rimlig versionshantering av paket, vilka som ska finnas där och hur de ska dependa på varandra - man kan hamna i "dependency hell" som det brukar kallas. Men oftast är det inget större problem som sagt. Det finns också en del säkerhetsrisker med tredjepartsbibliotek (oavsett om det är linuxpaket, npm-moduler eller vad som helst) där en angripare infekterar / laddar upp bibliotek med skadlig kod. Som vanlig användare utan möjligt att kodgranska varje paket så finns det inte jättemycket man kan göra för att värja sig mot detta, mer än att vara lite försiktig med vad man installerar och hålla sitt system uppdaterat.

 

[andreaslundin]

Hur är det med olika VTC-program? Teams et al?

Min jobb-dator är en mac och jag kör teams i Chrome (även fast det finns en native client för Mac). Det funkar utmärkt, och det borde gå under Linux också.

 

[zo0ok]

Men vad är det som händer sen? Vad är det systemet faktiskt gör när det fått det kommandot???

Linux kommer i "distributioner". Varje distribution har sin databas, sitt repository på nätet. Där finns alla program som är byggda (och i bästa fall testade för den distributionen). Det är väldigt smidigt, för man har väldigt mycket mjukvara att välja på, och man behöver i princip inte oroa sig för malware (eller konfigurationsproblem... normalt), eftersom allt kommer från samma källa. Detta fungerar när koden (till programmen) är öppen och fritt kan distribueras och ändras.

Men så finns det stora program, och kommersiella program, och andra program, som "distributionerna" inte vill, kan eller får bygga och lägga upp i "sitt" repository. Det är då system som snap, flatpack eller Steam (? aldrig provat på Linux ?) kommer in och gör att det blir enkelt också att installera sådant som distributionen inte kommer med.

För min del försöker jag bara använda sådant som kommer med distributionen, och jag undviker externa källor så långt jag kan.
Men det beror ju vad man gör och vilka behov man har.

Det är också möjligt att installera Linux på en USB SSD. Så får man inte bara ett Live-system, utan en komplett installation, precis som om man installerat internt fast utan problem med Dual Boot.
Alla USB-minnen är inte samma sak. De jag har börjat använda nyligen är Transcend ESD 310. De har både USB-A och USB-C-kontakt, och över USB-A på en dator med USB-3.0 får jag 250-300 MB/s. Med USB-C ska man kunna få mer än dubbelt så mycket.

 

[erikt]

Ok en sak bara som jag inte fattar med Linux och som jag typ har funderar på sedan typ alltid.

En jättevanlig grej, typ det första alla tänker på när man hör "Linux" är ju att saker görs via terminalen. Det är ju på många sätt det som är Linuxupplevelsen.

Det är inget problem alls, att använda en terminal kan alla med förmågan att skriva ord göra, så inget problem där.
Men en oerhört vanlig operation i terminalen är ju att använda den för att installera program.

Klassiskerna är ju "sudo apt-get" eller "sudo dnf install" eller liknande, följt av namnet på typ ett program.
Men vad är det som händer sen? Vad är det systemet faktiskt gör när det fått det kommandot???

Går det ut på nätet och laddar hem programmet? Varifrån då? Vem är det som tillhandahåller det?
Finns det en jättestor databas någonstans där alla program någonsin är tillgängliga och som alla Linux-datorer är konstant uppkopplade mot, men där precis allt som man någonsin behöver söka efter har ett unikt namn och inget någonsin förväxlas med något annat?

Vart hamnar det sedan? Är allting redan bestämt på förhand vart i systemet någonting installeras och jag inte skall behöva tänka på det, eller hur funkar det?

Om allt är på en server man liksom har direktuppkoppling till, hur vet jag vad som finns där och vad jag gör via terminalen och hur vet jag när jag skall ut på internet för att jaga program och filer att ladda ner?

Det känns lite som trolleri att man bara kan gå in i en terminal och skriva in en liten rad och vips så finns det jag behöver installerat och klart på min dator. Det kan inte vara så enkelt, det måste finnas en hake.

Inte alla program någonsin, men det finns några jättestora databaser där väldigt många program finns listade,och där program som apt-get söker efter och hämtar hem de programmen som paket och installerar på "rätt ställe".

För det allra mesta fungerar det automagiskt, men ibland, för en del mer ovanliga program eller specifika versioner av program, så får man gå in och tala om för pakethanteraren exakt var den skall leta.

I enstaka fall,som man sällan eller aldrig råkar ut för som vanlig användare, måste man göra alla steg manuellt - ladda hem källkod någonstans ifrån, konfigurera och kompilera, och installera till rätt ställen. Det är inte alltid så enkelt, men lyckligtvis är det bara i enstaka undantagsfall där man behöver göra så.

 

[zo0ok]

Inte alla program någonsin, men det finns några jättestora databaser där väldigt många program finns listade,och där program som apt-get söker efter och hämtar hem de programmen som paket och installerar på "rätt ställe".

För det allra mesta fungerar det automagiskt, men ibland, för en del mer ovanliga program eller specifika versioner av program, så får man gå in och tala om för pakethanteraren exakt var den skall leta.

Med risk för att verka petig vill jag förtydliga....

Om man har ett system med "apt", så är apt konfigurerat att installera mjukvara från exakt några få stora repositories (databaser). Det finns liksom ingen "sök". Det är inte så att man säger "jag vill ha Chrome", och så letar den, så kommer den upp med några alternativ. Så är det inte. Antingen finns Chrome i de få databaser "apt" är konfigurerat att använda, eller inte. Samma sak med alla andra pakethanterar jag använt.

Sedan finns det mer udda fall:
- olika, snarlika, paket (det skulle kunna vara olika versioner av samma mjukvara) i ett och samma repository
- man lägga till fler repositories till "apt" (eller någon annan pakethanterare) - men det är typiskt för ett specifikt program
- paket man behöver bygga själv, och andra saker on-the-edge

Så, en viktig sak hur detta skiljer sig från Windows/Apple är att om man har ... Ubuntu... och installerar LibreOffice... så får man den versionen av LibreOffice som Ubuntu valt att inkludera med just den versionen av Ubuntu, varken mer eller mindre. När man i framtiden uppdaterar Ubuntu så får man också en ny version av LibreOffice. Man varken kan eller ska uppdatera LibreOffice själv.

Man kan också ha fler pakethanterare (ex.vis Snap med en Store) som fungerar oberoende av varandra.
Då kan man installera en annan version av LibreOffice från Snap än den som kommer med Ubuntu (om LibreOffice finns i Snap Store).

Förlåt mig om detta bara uppfattades som petigt.

 

[krank]

Värt att nämna för den som är intresserad, kanske: numera finns faktiskt något liknande apt inbyggt i windows också. Det heter "winget", och fungerar snarlikt. Det är mer begränsat än apt och har funnits kortare tid, men om man ändå sitter på en windowsdator är det ganska najs att kunna "winget install vscode" eller "winget upgrade --all".

(Windows har också numera sudo, men det är verkligen OT)