Verkar som jag är först på rödbetan att skriva årets LinConlogg. Eller, det blir ju en Indierumslogg som vanligt.
På torsdag släntrade jag in vid ett-tiden med temuggen i högsta hugg och käftade lite innan det blev ett parti Svart av Kval, Vit av Lust med Genesis och två oforumiter*. I det medeltida Transsylvanien anlände en vampyrjägare till byn hon växt upp i för att undersöka rykten om vampyrer. Hon fick ett varmt välkomnande av sin gamla flickvän och ett ljummet dito av hennes dotter, medan en munk från det lokala klostret mest ville få den märkliga kvinnan med byxor därifrån. Alla tre var förstås vampyrer. Allt slutade i eld och död.
Jag är fortfarande dålig på att slänga ut bestkommandon men annars var det det SakVal-parti där jag är mest nöjd med min insats hittills, och tajt blev det också.
På kvällen blev det Genesis Indiska Palatsintriger, med Genesis, Vicotnik, Stupidbear och misstänkt oforumit. Spelet hade ju ett försättsblad med namn menmen. Alltså denna grejen.
På fredagen vaknade jag av att det var hett och tjockt i huvudet. Skulle jag förspilla Lincon på grund av en förkylning? Det blev ett par timmar mer sömn och jag kom in vid ett-tiden även denna dag och lyssnade på slutet av ett parti Lovecratftesque, där en stackars huvudperson gick ett grymt öde till mötes. Sen lyssnade jag med ett halvt öra på ett parti Daughters of Verona. Ganska trevligt med lite radioteater i väntan på att jag skulle friskna till en smula.
Till slut hoppade jag ändå på ett parti Lovecraftesque. Nerver av Stål-liknande emulering av en Lovecraftnovell, med Genesis och två oforumiter. Vår gemensamma huvudroll - en isländsk polis - skulle utreda stölder vid en arkeologisk utgrävning. Hon hittade alla döda utom den gamle forskaren som tagit emot henne. Sen spolade vi fram tjugo år till när forskarens barnbarn kom till utgrävningen för att ta reda på vad som verkligen hände, började höra konstiga ljud och hitta klösmärken, innan han tog sig ner i underjorden och hittade ett enormt hjärta i en kammare full med insektsvarelser.
Coolt med den omvända Shadows of the Trees/Coyotes of Chicago-mekaniken där berättarrollen flyttar runt bordet, berättaren introducerar en ny ledtråd i varje scen, och varje spelare får ha sin egen teori om vad ledtrådarna betyder - där vi sen får ett svar när en av spelarna får berätta vad huvudpersonen hittar.
Sent på kvällen lirade jag och en semiforumit lite experimentellt The Quiet Year när vi blev raggade till Dread i semi-Aliensetting. Riktigt coolt, supernervöst när jengatornet var reducerat till ensamt block ovanpå ensamt block på sina ställen och svajade varje gång någon skulle dra ett block.
På lördagen var jag friskare och blev glader i hågen värvad till att facilitera en runda Fiasco. Det är kul när det är bra, den här gången var det det. I enlighet med konventets tema körde vi "White Hole" - allsköns skumma typer sitter fast på en rymdstation som håller på att uppslukas av ett vitt hål. I slutet fastnade människor och androider i varsin kult och levde vidare i misär i dessa.
Fiasco är ju ett ojämnt spel men vi hade spelare som fattade galoppen och en setting som alla verkade vara med på, och då är oddsen bra.
Sorcerers and Sellswords är ett Lasers & Feelings-hack i S&S-miljö, och det körde vi sen med samma oforumiter från Lovecraftesque, och Genesis som spelledare. Kanske inte det tajtaste hacket, lite överlapp mellan beskrivningarna av vad man slår ibland, och en hel andra sida med beskrivningar (omg, bloat). Men det blev bra ändå, det blir ju det med balla spelare och spelledare.
Nerver av Stål hann jag med innan jag åkte hem också. Andra partiet någonsin för mig, jag spelade Silvertunga denna gången. Nerver av Stål nystade upp en rejäl härva av lögner där Gyllene Drömmar hade mördat Silvertungas make, och Silvertunga sedan förfalskat bevis på detta och givit Nerver av Stål för att Gyllene Drömmar skulle hamna i fängelse och Silvertunga skulle leva med arvet efter en make och förvalta en annan makes förmögenhet. Vi drog in Gyllene Drömmars dotter i denna röra, men enligt både verklighetens och noirgenrens logik ville hon inte ha Nerver av Stål när han fått hennes far arresterad.
Sen rullade jag hem på lördag kväll. Tack för ett trevligt LinCon. Nästa år i Göteborg.
*) Alla som beskylls för att vara oforumiter kan förstås vara forumiter utan att jag har koll på det. Jag nämner inte IRL-namn av hänsyn, det kanske är överdrivet menmen.
På torsdag släntrade jag in vid ett-tiden med temuggen i högsta hugg och käftade lite innan det blev ett parti Svart av Kval, Vit av Lust med Genesis och två oforumiter*. I det medeltida Transsylvanien anlände en vampyrjägare till byn hon växt upp i för att undersöka rykten om vampyrer. Hon fick ett varmt välkomnande av sin gamla flickvän och ett ljummet dito av hennes dotter, medan en munk från det lokala klostret mest ville få den märkliga kvinnan med byxor därifrån. Alla tre var förstås vampyrer. Allt slutade i eld och död.
Jag är fortfarande dålig på att slänga ut bestkommandon men annars var det det SakVal-parti där jag är mest nöjd med min insats hittills, och tajt blev det också.
På kvällen blev det Genesis Indiska Palatsintriger, med Genesis, Vicotnik, Stupidbear och misstänkt oforumit. Spelet hade ju ett försättsblad med namn menmen. Alltså denna grejen.
Jag spelade rebell-ledaren Tchaura och hattade runt med de andra maktfaktorerna i spelet innan jag slöt en deal med prinsessans lömske rådgivare Uraga om att lönnmörda min fiende generalen Rakshati - vilket sket sig då rådgivaren stal svärdet (från Rakshati) och juvelen som han behövde för att befria sin far - den människoätande demonen Visvahartr. Sen gick hela världen åt helvete.
Coolt ju, jag ska inte gissa för mycket om spelbalans men från min synvinkel som Tchaura fanns det tre roller av fyra som det gick att resonera med - Rakshati såldes in som min dödsfiende när det var hon som i slutänden kunde haft en chans att stoppa Uraga från att befria Visvahartr. Upplagt för att alla ska bråka tills Uraga lyckas sätta någon slags plan i verket.
Coolt ju, jag ska inte gissa för mycket om spelbalans men från min synvinkel som Tchaura fanns det tre roller av fyra som det gick att resonera med - Rakshati såldes in som min dödsfiende när det var hon som i slutänden kunde haft en chans att stoppa Uraga från att befria Visvahartr. Upplagt för att alla ska bråka tills Uraga lyckas sätta någon slags plan i verket.
På fredagen vaknade jag av att det var hett och tjockt i huvudet. Skulle jag förspilla Lincon på grund av en förkylning? Det blev ett par timmar mer sömn och jag kom in vid ett-tiden även denna dag och lyssnade på slutet av ett parti Lovecratftesque, där en stackars huvudperson gick ett grymt öde till mötes. Sen lyssnade jag med ett halvt öra på ett parti Daughters of Verona. Ganska trevligt med lite radioteater i väntan på att jag skulle friskna till en smula.
Till slut hoppade jag ändå på ett parti Lovecraftesque. Nerver av Stål-liknande emulering av en Lovecraftnovell, med Genesis och två oforumiter. Vår gemensamma huvudroll - en isländsk polis - skulle utreda stölder vid en arkeologisk utgrävning. Hon hittade alla döda utom den gamle forskaren som tagit emot henne. Sen spolade vi fram tjugo år till när forskarens barnbarn kom till utgrävningen för att ta reda på vad som verkligen hände, började höra konstiga ljud och hitta klösmärken, innan han tog sig ner i underjorden och hittade ett enormt hjärta i en kammare full med insektsvarelser.
Coolt med den omvända Shadows of the Trees/Coyotes of Chicago-mekaniken där berättarrollen flyttar runt bordet, berättaren introducerar en ny ledtråd i varje scen, och varje spelare får ha sin egen teori om vad ledtrådarna betyder - där vi sen får ett svar när en av spelarna får berätta vad huvudpersonen hittar.
Sent på kvällen lirade jag och en semiforumit lite experimentellt The Quiet Year när vi blev raggade till Dread i semi-Aliensetting. Riktigt coolt, supernervöst när jengatornet var reducerat till ensamt block ovanpå ensamt block på sina ställen och svajade varje gång någon skulle dra ett block.
Vi lyckades hitta den siste överlevande på det drivande rymdskeppet och ställa in reaktorn på självdestruktion innan tornet rasade och de parasitbesatta zombiesarna drog ner vår fiskman två våningar till en hård landning och död. Sen ska man väl bygga upp tornet igen men det hade ju pajat stämningen när vi bara skulle fly.
På lördagen var jag friskare och blev glader i hågen värvad till att facilitera en runda Fiasco. Det är kul när det är bra, den här gången var det det. I enlighet med konventets tema körde vi "White Hole" - allsköns skumma typer sitter fast på en rymdstation som håller på att uppslukas av ett vitt hål. I slutet fastnade människor och androider i varsin kult och levde vidare i misär i dessa.
Fiasco är ju ett ojämnt spel men vi hade spelare som fattade galoppen och en setting som alla verkade vara med på, och då är oddsen bra.
Sorcerers and Sellswords är ett Lasers & Feelings-hack i S&S-miljö, och det körde vi sen med samma oforumiter från Lovecraftesque, och Genesis som spelledare. Kanske inte det tajtaste hacket, lite överlapp mellan beskrivningarna av vad man slår ibland, och en hel andra sida med beskrivningar (omg, bloat). Men det blev bra ändå, det blir ju det med balla spelare och spelledare.
Nerver av Stål hann jag med innan jag åkte hem också. Andra partiet någonsin för mig, jag spelade Silvertunga denna gången. Nerver av Stål nystade upp en rejäl härva av lögner där Gyllene Drömmar hade mördat Silvertungas make, och Silvertunga sedan förfalskat bevis på detta och givit Nerver av Stål för att Gyllene Drömmar skulle hamna i fängelse och Silvertunga skulle leva med arvet efter en make och förvalta en annan makes förmögenhet. Vi drog in Gyllene Drömmars dotter i denna röra, men enligt både verklighetens och noirgenrens logik ville hon inte ha Nerver av Stål när han fått hennes far arresterad.
Sen rullade jag hem på lördag kväll. Tack för ett trevligt LinCon. Nästa år i Göteborg.
*) Alla som beskylls för att vara oforumiter kan förstås vara forumiter utan att jag har koll på det. Jag nämner inte IRL-namn av hänsyn, det kanske är överdrivet menmen.
