Det var jättekul igår när jag var med! Hoppas ni fick ihop det idag också! <3
Konvent LinCon 2026
- Thread starter mrund
- Start date
Ulfgeir
Myrmidon
Frederik J. Jensen
Thoughtful Dane
My Saturday at LinCon:
Played and taught two games of Petroglyph.
Hosted a gunfighting duel with Draw Stranger.
Taught and played Gotlandia.
Told a story about what happens when women are left alone in the village while their husbands go into the forest in Indierummet (Zhenya's Wonder Tales).
LinCon 2026 is over for me. I hosted and played many games with lots of nice players. It's fun to organise events when you feel people enjoy the games you run. Thanks for a great time. See you next year.
Played and taught two games of Petroglyph.
Hosted a gunfighting duel with Draw Stranger.
Taught and played Gotlandia.
Told a story about what happens when women are left alone in the village while their husbands go into the forest in Indierummet (Zhenya's Wonder Tales).
LinCon 2026 is over for me. I hosted and played many games with lots of nice players. It's fun to organise events when you feel people enjoy the games you run. Thanks for a great time. See you next year.
Som vanligt fortsätter vi med rapporter här och inte i krönikeforumet?
Torsdag
Jag angjorde Lincon på torsdagen, hämtade ut min mugg, och blev tydligen förväxlad med en arrangör, eftersom Indierumskulten nu har likadana t-shirtar.
Hursomhelst spenderade jag som vanligt hela helgen i Indierummet, och hoppade ganska omgående på ett parti FörEfter. Roy Johansson och hans son Elias levde ut sina liv före och efter Avskedet. Efter ett tag (i spel) kom det fram att det inte var familjeföretaget Elias blivit sparkad från, utan Elias bror hade stulit Elias ide och trixat ut honom från deras gemensamma företag. Elias gick ner sig mer och mer i självömkan och slutade som internetbedragare, med fadern som sitt första offer då han inte hjälpt Elias.
Utan att lägga någon skugga på mina medspelare tycker jag mig ha noterat flera gånger att det blir väldigt luddigt när man har med såna här dotcomföretag i spel, vad folk faktiskt gör på dem. Kanske för att ingen riktigt vet? Det blir mest releasepartyn och bråk om kontrakt.
Citat: “Ponera att jag sticker en kniv i din mage, är det då din dåliga inställning som gör att du inte slutar blöda?”
Reserv: “Hon skiter i det här! Det är så det funkar att vara död!”
Sedan Final Girl. Ett svenskt företag hade ordnat retreat till franska Alperna, men den ena bisarra olyckan efter den andra skedde och folk dog som flugor. När det bara var fyra kvar dök en demon upp och började kasta brinnande snöbollar på de flyende. Sist kvar blev den avdankade artisten Frankie Paul (stor på 00-talet) som räddades med helikopter.
Citat: “Anslut inte till hotellets Wifi, det är franskt!”
Torsdagens kvällspass blev Anatman, med @Cissi, Kim, Jakob, Jonas och Melvin. En grupp som mötts på universitetet började sammanstråla tjugo år senare, då en var lyxfru (med utbytt personlighet) åt gangster/megacorpbossen Vítomir, en försökte återskapa sitt ex - gangsterns lyxfru, och flera var delaktiga i motståndsrörelsen Tretton Röd. Det slutade med massmord på motståndsrörelsen, men lyxfrun hade haft kvar sin personlighet hela tiden och utropade krig mot megacorpen.
En av de bästa Anatmanomgångarna jag haft på länge.
Citat: “I den världen vi har byggt spelar samtycke ingen roll.”
Reserv 1: “Fler forskare borde vara terrorister.” (Out of character, men relevant)
Reserv 2: “Jag jobbar också här.” (Sagt av inbrottstjuven/detektiven/torpeden Kaur)
Fredag
Så fredagen. Den skulle bli mörk, men började med en omgång Nostalgi. Jag och tre icke-regulars spelade avdankade äventyrare i postapokalyptisk fantasy, som en gång i tiden misslyckades med att stoppa apokalypsen - således vanlig sagolik fantasy. Jag försökte styra in oss på att man bör lyckas med uppdraget i Nostalgi, men det funkar ändå om man har en fast slutpunkt på äventyret.
Vi tog oss ändå till himlen och försökte stoppa gudarnas fusion, men misslyckades av skäl som äventyrarna inte var helt överens om. (Och ärligt talat har jag glömt.) Otroligt mycket energi från dessa nybörjare trots lite skämt och fördröjd start i början. Absolut inget sämre parti än de med regulars som fyllt resten av mitt Lincon.
Sedan mörker. L’Insurrection är ett franskt Dream Askew-hack (typ) om en motståndsrörelse. Det blev dieselpunk och teokrati i nån slags vag inte-Mellanöstern, inte-Europa. Makten kallades änglar och leddes av Sephilim Tero. Jag spelade “Brickan”, en del av maktapparaten som börjat tveka på maktens rättfärdighet och börjat arbeta för motståndsrörelsen. Min bror var också terroristen Geten, som ville ha mycket snabbare förändring än jag, så det var lite rörigt.
Det här var med Indierummets mörker-dreamteam: @Genesis, Anne, @Hägerstrand , @Pilzefrau , Jakob, Joel och sorry, vi var åtta och jag har förträngt namnen på den siste.
Citat: “Bättre att dö än att leva i rädsla.” (Skickad lapp från Geten till Brickan)
Reserv: “Skatteänglarna”
Fredag avslutades med mer bokstavligt mörker. Om natten är alla katter grå handlar om skumma existenser som söker olika saker i ett nattlandskap. Vi var i Montréal, mycket fokus på ett mordmysterium där hemmafrun Barbaras make saknades. Det visade sig att glädjeflickan Camille hade råkat strypa honom. Det blev lite ena halvan av bordet (Camille och hennes två grannar vid bordet, som hade nära relationer till henne) mot andra halvan som var vänner med Barbara, med en stackars förvirrad tecknare som var vän med båda.
Lite fortsättning på mörkrets dreamteam ovan - Genesis, Anne, Joel, en till icke-regular och ett tappat namn.
Citat: “När saker verkar konstiga är oftast den enklaste förklaringen sann.” “Vad är den enklaste förklaringen till att någon försvinner i en vecka och skickar ett ‘förlåt’ av utklippta tidningsbokstäver?”
Reserv: “Du får jättegärna ligga med Pierre.”
Lördag
Lördag skulle bli mindre mörk, men vi började med In Too Deep med Jonas och Melvin. Tre djuphavsforskare var kallade till en undervattensstation och hittade ett lik, och fler och fler skumma loggar (kort som man drar).
Efter detta fick jag spela Thespian för första gången, med Jonas, Melvin, Joel och Bunny. Lokalteatern i Sollentuna skulle sätta upp en modern version av Sofokles “Leander”. Det gick väl sådär, delvis för att skådespelaren som skulle gestalta Agoge-Roger ibland tappade bort sig och började dra repliker från en kriminalserie.
Tror inte jag har flabbat så åt rollspel sedan jag spelade Highlander 2: The Quickening Roleplaying Game, och åtminstone mina applåder var genuina. Det är lite “tidigt indierollspel" över det men det är starkt rekommenderat.
Citat: “Skrev Sofokles två pjäser om incest?"
Reserv: “Det här är inte improv, det här är riktig teater.”
Sen åkte vi båt. Hennes sista resa, med Kim, Henrik och en lirare till. Vi satt och pratade om våra liv på E/G-O/G Heraklion innan den sjönk. Alla dog utom min kusin Alexandros.
Tungt när båten sjunker mitt i en mening.
Citat: “Hur hanterade du tomheten?”
Nattpasset på lördagen blev Anatman igen. En grupp udda hackers blev utpressade till att rensa en artists hjärna - av artisten själv, då hon ville bli fri från företaget som ägde hennes produktion. Min stjärnskådis blev fjärrstyrd för att nästla sig in hos artisten, så jag kan inte klaga.
Citat: “Vi ska Zoolanda honom!”
Och där var mitt Lincon slut, och den långa väntan till BSK och Falcon börjar.
Tills mörkret har fallit. Tills dagen gryr. - Anatman
Torsdag
Jag angjorde Lincon på torsdagen, hämtade ut min mugg, och blev tydligen förväxlad med en arrangör, eftersom Indierumskulten nu har likadana t-shirtar.
Hursomhelst spenderade jag som vanligt hela helgen i Indierummet, och hoppade ganska omgående på ett parti FörEfter. Roy Johansson och hans son Elias levde ut sina liv före och efter Avskedet. Efter ett tag (i spel) kom det fram att det inte var familjeföretaget Elias blivit sparkad från, utan Elias bror hade stulit Elias ide och trixat ut honom från deras gemensamma företag. Elias gick ner sig mer och mer i självömkan och slutade som internetbedragare, med fadern som sitt första offer då han inte hjälpt Elias.
Utan att lägga någon skugga på mina medspelare tycker jag mig ha noterat flera gånger att det blir väldigt luddigt när man har med såna här dotcomföretag i spel, vad folk faktiskt gör på dem. Kanske för att ingen riktigt vet? Det blir mest releasepartyn och bråk om kontrakt.
Citat: “Ponera att jag sticker en kniv i din mage, är det då din dåliga inställning som gör att du inte slutar blöda?”
Reserv: “Hon skiter i det här! Det är så det funkar att vara död!”
Sedan Final Girl. Ett svenskt företag hade ordnat retreat till franska Alperna, men den ena bisarra olyckan efter den andra skedde och folk dog som flugor. När det bara var fyra kvar dök en demon upp och började kasta brinnande snöbollar på de flyende. Sist kvar blev den avdankade artisten Frankie Paul (stor på 00-talet) som räddades med helikopter.
Citat: “Anslut inte till hotellets Wifi, det är franskt!”
Torsdagens kvällspass blev Anatman, med @Cissi, Kim, Jakob, Jonas och Melvin. En grupp som mötts på universitetet började sammanstråla tjugo år senare, då en var lyxfru (med utbytt personlighet) åt gangster/megacorpbossen Vítomir, en försökte återskapa sitt ex - gangsterns lyxfru, och flera var delaktiga i motståndsrörelsen Tretton Röd. Det slutade med massmord på motståndsrörelsen, men lyxfrun hade haft kvar sin personlighet hela tiden och utropade krig mot megacorpen.
En av de bästa Anatmanomgångarna jag haft på länge.
Citat: “I den världen vi har byggt spelar samtycke ingen roll.”
Reserv 1: “Fler forskare borde vara terrorister.” (Out of character, men relevant)
Reserv 2: “Jag jobbar också här.” (Sagt av inbrottstjuven/detektiven/torpeden Kaur)
Fredag
Så fredagen. Den skulle bli mörk, men började med en omgång Nostalgi. Jag och tre icke-regulars spelade avdankade äventyrare i postapokalyptisk fantasy, som en gång i tiden misslyckades med att stoppa apokalypsen - således vanlig sagolik fantasy. Jag försökte styra in oss på att man bör lyckas med uppdraget i Nostalgi, men det funkar ändå om man har en fast slutpunkt på äventyret.
Vi tog oss ändå till himlen och försökte stoppa gudarnas fusion, men misslyckades av skäl som äventyrarna inte var helt överens om. (Och ärligt talat har jag glömt.) Otroligt mycket energi från dessa nybörjare trots lite skämt och fördröjd start i början. Absolut inget sämre parti än de med regulars som fyllt resten av mitt Lincon.
Sedan mörker. L’Insurrection är ett franskt Dream Askew-hack (typ) om en motståndsrörelse. Det blev dieselpunk och teokrati i nån slags vag inte-Mellanöstern, inte-Europa. Makten kallades änglar och leddes av Sephilim Tero. Jag spelade “Brickan”, en del av maktapparaten som börjat tveka på maktens rättfärdighet och börjat arbeta för motståndsrörelsen. Min bror var också terroristen Geten, som ville ha mycket snabbare förändring än jag, så det var lite rörigt.
Det här var med Indierummets mörker-dreamteam: @Genesis, Anne, @Hägerstrand , @Pilzefrau , Jakob, Joel och sorry, vi var åtta och jag har förträngt namnen på den siste.
Citat: “Bättre att dö än att leva i rädsla.” (Skickad lapp från Geten till Brickan)
Reserv: “Skatteänglarna”
Fredag avslutades med mer bokstavligt mörker. Om natten är alla katter grå handlar om skumma existenser som söker olika saker i ett nattlandskap. Vi var i Montréal, mycket fokus på ett mordmysterium där hemmafrun Barbaras make saknades. Det visade sig att glädjeflickan Camille hade råkat strypa honom. Det blev lite ena halvan av bordet (Camille och hennes två grannar vid bordet, som hade nära relationer till henne) mot andra halvan som var vänner med Barbara, med en stackars förvirrad tecknare som var vän med båda.
Lite fortsättning på mörkrets dreamteam ovan - Genesis, Anne, Joel, en till icke-regular och ett tappat namn.
Citat: “När saker verkar konstiga är oftast den enklaste förklaringen sann.” “Vad är den enklaste förklaringen till att någon försvinner i en vecka och skickar ett ‘förlåt’ av utklippta tidningsbokstäver?”
Reserv: “Du får jättegärna ligga med Pierre.”
Lördag
Lördag skulle bli mindre mörk, men vi började med In Too Deep med Jonas och Melvin. Tre djuphavsforskare var kallade till en undervattensstation och hittade ett lik, och fler och fler skumma loggar (kort som man drar).
Typ ett Juggernaut-hack? Vi hade turen att en av de sista loggarna vi drog var det kort som faktiskt beskriver monstret. På vägen dit hade vi dragit på oss fler och fler åkommor (psykosomatiska eller riktiga, oklart vilket) och jag hade blivit övertygad om att jag var varelsen, så jag sköt mig själv för att inte ta hem den till mina barn. Ingen var egentligen varelsen - än så länge.
(Lite deppig story, enda kvinnan i trion är den lugna, och skjuter sig själv för andras skull.)
Spontanrecension: Kul koncept. Vi fattade inte först var vi skulle hitta våra “roles” men vi räknade ut att de låg med bland “prompts” till slut. Väldigt mycket filler-loggar efter ett tag, men de behövs väl för att få pacing.
Edit: Nu minns jag inte vad alla hette och hade för "tether", men jag hade barn hemma och de andra två rollerna hade pengabekymmer. Tror det var "Nico" vi inte hade i spel. Det gav ju olika incentiv när man trodde att man var The Thing.
(Lite deppig story, enda kvinnan i trion är den lugna, och skjuter sig själv för andras skull.)
Spontanrecension: Kul koncept. Vi fattade inte först var vi skulle hitta våra “roles” men vi räknade ut att de låg med bland “prompts” till slut. Väldigt mycket filler-loggar efter ett tag, men de behövs väl för att få pacing.
Edit: Nu minns jag inte vad alla hette och hade för "tether", men jag hade barn hemma och de andra två rollerna hade pengabekymmer. Tror det var "Nico" vi inte hade i spel. Det gav ju olika incentiv när man trodde att man var The Thing.
Efter detta fick jag spela Thespian för första gången, med Jonas, Melvin, Joel och Bunny. Lokalteatern i Sollentuna skulle sätta upp en modern version av Sofokles “Leander”. Det gick väl sådär, delvis för att skådespelaren som skulle gestalta Agoge-Roger ibland tappade bort sig och började dra repliker från en kriminalserie.
Tror inte jag har flabbat så åt rollspel sedan jag spelade Highlander 2: The Quickening Roleplaying Game, och åtminstone mina applåder var genuina. Det är lite “tidigt indierollspel" över det men det är starkt rekommenderat.
Citat: “Skrev Sofokles två pjäser om incest?"
Reserv: “Det här är inte improv, det här är riktig teater.”
Sen åkte vi båt. Hennes sista resa, med Kim, Henrik och en lirare till. Vi satt och pratade om våra liv på E/G-O/G Heraklion innan den sjönk. Alla dog utom min kusin Alexandros.
Tungt när båten sjunker mitt i en mening.
Citat: “Hur hanterade du tomheten?”
Nattpasset på lördagen blev Anatman igen. En grupp udda hackers blev utpressade till att rensa en artists hjärna - av artisten själv, då hon ville bli fri från företaget som ägde hennes produktion. Min stjärnskådis blev fjärrstyrd för att nästla sig in hos artisten, så jag kan inte klaga.
Citat: “Vi ska Zoolanda honom!”
Och där var mitt Lincon slut, och den långa väntan till BSK och Falcon börjar.
Tills mörkret har fallit. Tills dagen gryr. - Anatman
Last edited:
ceruleanfive
Bläckfisk
Mmm, väldigt inspirerat av uppläggen på Juggernaut och Tacklebox. Kul att ni provade!
Hägerstrand
Välj glädjen
- Joined
- 2 Dec 2022
- Messages
- 4,230
Frederik J. Jensen
Thoughtful Dane
LinCon 2026: Part One - Thoughtful Dane
Thank you for a fantastic LinCon 2026! LinCon is a yearly gaming convention in Linköping in Sweden taking place each year during the Ascension Weekend. For four days the University of Linköping is transformed into a gaming paradise where gamers from near and far come to hang out and play games...
thoughtfuldane.com
Frederik J. Jensen
Thoughtful Dane
...and Part Three is up, covering Death of Rapacus, Mars to Stay and Zhenya's Wonder Tales:
https://thoughtfuldane.com/2026/05/18/lincon-2026-part-three/
https://thoughtfuldane.com/2026/05/18/lincon-2026-part-three/
LinCon 2026 - sammanfattning. Spenderade tid över tre dagar, till skillnad från förra årets enda heldag. 4 spelpass mot förra årets 3.
Torsdag, kl 12-16, Hot spring iland.
Åldersspannet på de fyra spelarna gick mellan ~13 och ~70 typ.
Skeppsbrott på en mysko ö där vi letade efter en väg därifrån samt furstessan vi reste med. Hade väntat mig ännu mer mysko-het (gyttje-andar till trots: här har du kardan!). Jag spelade livvakt och kände efteråt att jag skulle satsat hårdare på rollgestaltning (leta upp furstessan så jag kunde livvakta henne!), men kan vara svårt med okänd spelgrupp (och att vara lite för reaktiv är ett personlighetsdrag jag släpar runt på).
Får man chansen att spela med @mrund så ska man ta den, för det sprudlar energi.
Fredag,14:30-17, indierummet.
Traskar in i lokalen, pratar lite kort med Kim, Henrik och @ceruleanfive. Sedan dyker två glada värmländskor upp och vill spela nåt och Kim matchar ihop dem med mig och Henrik. Inte många minuter mellan ankomst och spontan spelgrupp, effektivt!
Spelade FörEfter som passande nog behöver exakt 4 spelare. Jag spelade före-versionen av ena rollpersonen och Henrik skötte efter-versionen av honom, och på samma sätt delade våra medspelare (som jag glömt namnet på) på en rollperson. Sedan roterar man scensättande och berättade (i vårt fall) om ai-revolutionens före och efter och vad våra rollpersoner hade för sig.
Indiespel är alltid lite svårare. Tradspel kan jag sköta halvsovande (falla tillbaka på rollformulär, på regelmekanik, på konventioner), men här får du ett blank papper, ett "det är din tur" och tre glada/förväntansfulla människor som tittar på dig. Tycker oftast de andra är duktigare, men kul utmaning, och det blev ju bra!
Pratade lite med @Bunny och en jag inte minns namnet på om det efter att ha hämtat min lincon-burgare.
Fredag (fortfarande), 18-midnatt, Flykten från Antwerpen, CoC Dark Ages.
1500-tal, och blodskulter som gör det prekära läget med spansk belägring ännu jobbigare. Men vi kom undan!.. Två dagar innan staden fredligt kapitulerade... Rätt mörkt med barn-shopping, tortyroffer och grejer, men med bra stämning i gänget.
7 spelare varav en från min vanliga irl-grupp och 3 jag kört med tidigare lincon (världen är liten). Spelledare Tom hade jag spelat med på lincon 2024 om jag inte rör ihop det och han gjorde det lika bra som då.
Bästa citatet: "Jaha, så bryr om oss andra nu?" efter att vår riddare kände att vi hade varit väldigt passiva i att hjälpa honom i en katakombstrid för att senare skynda till någon annans hjälp.
Lördag, 12-16.30, Pax Tyrana.
D10-system och typ romarriket med Dekaeder och @fjodorsenuba (som var mycket bra, tummar upp)!
De biffiga vildmännen var inte alls sugna på att några soldater skulle komma och styra. De fredliga byborna ville inte välja sida alls. Några dog, några överlevde, men vår expedition får räknas som ett misslyckande. Min belägringsexpert klarade sig väl hyfsat, förutom när hon fick en sten på benen och jag fick låna en annan rollperson ett tag (Julia, vars spelare hade gått över till @mrund för att köra Hot spring island pga spelarbrist där).
Tony som jag spelat med tidigare var här. En annan deltagare var typ 11 år och hade entusiasm som sprutade ut ur honom. Charmigt, och så lär han sig säkert att inte prata samtidigt som alla andra i framtiden.
Fyra relativt olika pass rollspel alltså, där alla var bra.
Torsdag, kl 12-16, Hot spring iland.
Åldersspannet på de fyra spelarna gick mellan ~13 och ~70 typ.
Skeppsbrott på en mysko ö där vi letade efter en väg därifrån samt furstessan vi reste med. Hade väntat mig ännu mer mysko-het (gyttje-andar till trots: här har du kardan!). Jag spelade livvakt och kände efteråt att jag skulle satsat hårdare på rollgestaltning (leta upp furstessan så jag kunde livvakta henne!), men kan vara svårt med okänd spelgrupp (och att vara lite för reaktiv är ett personlighetsdrag jag släpar runt på).
Får man chansen att spela med @mrund så ska man ta den, för det sprudlar energi.
Fredag,14:30-17, indierummet.
Traskar in i lokalen, pratar lite kort med Kim, Henrik och @ceruleanfive. Sedan dyker två glada värmländskor upp och vill spela nåt och Kim matchar ihop dem med mig och Henrik. Inte många minuter mellan ankomst och spontan spelgrupp, effektivt!
Spelade FörEfter som passande nog behöver exakt 4 spelare. Jag spelade före-versionen av ena rollpersonen och Henrik skötte efter-versionen av honom, och på samma sätt delade våra medspelare (som jag glömt namnet på) på en rollperson. Sedan roterar man scensättande och berättade (i vårt fall) om ai-revolutionens före och efter och vad våra rollpersoner hade för sig.
Indiespel är alltid lite svårare. Tradspel kan jag sköta halvsovande (falla tillbaka på rollformulär, på regelmekanik, på konventioner), men här får du ett blank papper, ett "det är din tur" och tre glada/förväntansfulla människor som tittar på dig. Tycker oftast de andra är duktigare, men kul utmaning, och det blev ju bra!
Pratade lite med @Bunny och en jag inte minns namnet på om det efter att ha hämtat min lincon-burgare.
Fredag (fortfarande), 18-midnatt, Flykten från Antwerpen, CoC Dark Ages.
1500-tal, och blodskulter som gör det prekära läget med spansk belägring ännu jobbigare. Men vi kom undan!.. Två dagar innan staden fredligt kapitulerade... Rätt mörkt med barn-shopping, tortyroffer och grejer, men med bra stämning i gänget.
7 spelare varav en från min vanliga irl-grupp och 3 jag kört med tidigare lincon (världen är liten). Spelledare Tom hade jag spelat med på lincon 2024 om jag inte rör ihop det och han gjorde det lika bra som då.
Bästa citatet: "Jaha, så bryr om oss andra nu?" efter att vår riddare kände att vi hade varit väldigt passiva i att hjälpa honom i en katakombstrid för att senare skynda till någon annans hjälp.
Lördag, 12-16.30, Pax Tyrana.
D10-system och typ romarriket med Dekaeder och @fjodorsenuba (som var mycket bra, tummar upp)!
De biffiga vildmännen var inte alls sugna på att några soldater skulle komma och styra. De fredliga byborna ville inte välja sida alls. Några dog, några överlevde, men vår expedition får räknas som ett misslyckande. Min belägringsexpert klarade sig väl hyfsat, förutom när hon fick en sten på benen och jag fick låna en annan rollperson ett tag (Julia, vars spelare hade gått över till @mrund för att köra Hot spring island pga spelarbrist där).
Tony som jag spelat med tidigare var här. En annan deltagare var typ 11 år och hade entusiasm som sprutade ut ur honom. Charmigt, och så lär han sig säkert att inte prata samtidigt som alla andra i framtiden.
Fyra relativt olika pass rollspel alltså, där alla var bra.
Last edited:
Jag fortsätter mitt återtåg till indierummet, och spelade mer rollspel än förra året! Roadtrippade dit med två kompisar, varav den ena är med i min ordinarie DnD-grupp. Det blev fem omgångar:
FörEfter med @Vicotnik och mina två kompisar. Vi följde ett par före och efter skilsmässan, som visade sig ha kretsat kring en snårig kärlekstriangel där paret experimenterat med att öppna upp sitt förhållande och ligga med Peter. Hoppen fram och tillbaka i kronologin gav oss ett "slutet gott men inte nödvändigtvis allting gott" – alla tre återförenades till slut, men däremellan hade ffa kvinnan tillbringat ganska många år av sitt liv ensam och olycklig.
Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée (i folkmun kallat "Toi qui") med samma gäng. Vampyrer i London, ca 70-tal. Stadens fyra vampyrer går upp i stabsläge efter nyheten om att nån jävel har gjort borgmästare Brose till vampyr. Ingen erkänner, alla misstänker varandra samtidigt som de två yngsta lovar att de honom under sina vingar och lära upp honom för att undvika en skandal. Vi lärde oss den orubbliga sanningen om att vara vampyr: oavsett vad som händer, kommer det alltid finnas en del av en som hatar den som gjorde en till vampyr.
L'insurrection som Hellzon beskrivit ovan. Mina kompisar åkte och handlade, jag hoppade på ett spel, och oops nu såg jag inte dem på sju timmar. Men det var ett riktigt kul pass!
Bunny, we bought a dungeon spelade jag två gånger förra LinCon, och det är ett väldigt mysigt litet spel som jag gärna spelar om med nya människor. Jag, mina två kompisar, och icke-forumiterna (antar jag) Anna och Anders. Vi var fem kanin-äventyrare som slagit oss ner för att driva ett värdshus. Halvvägs genom renoveringen hittar vi två grävlingar som fastnat i en magisk labyrint, och i ett sammanträffande kommer en av Annas vänner dit med sin son så de hoppar in spontant och gästspelar som grävlingarna en stund. Som sagt, väldigt mysigt.
Om natten är alla katter grå är ett spel jag varit lite rädd för – i samma kategori som Psychodrame och Gastkammaren. Men jag är jätteglad att jag vågade spela det! Alice ledde med säker hand mig och mina två vänner, @Hoffenkloffen (tror jag) och icke-forumiten Ebba. Det blev ett lyckligt slut för typ alla, vilket fick väldigt förvånade reaktioner från andra Indierummare när jag berättade det efteråt. Alla hittade inte det de letade efter, men en mor hittade sin försvunna son, fyra konstnärssjälar hittade varandra och gjorde stor konst, och ett par
Temat för mitt konvent var "play what you know". I år har jag tagit juristexamen och börjat jobba på affärsjuridisk byrå, och i FörEfter spelade jag en big-shot affärsadvokat. I L'insurrection spelade jag "Ordningen", dvs alla "riddare" som motsvarade polis och åklagare, och fick representera argumentationslinjen "en imperfekt ordning är iaf bättre än total anarki" mot fritänkarna och revolutionärerna. Kul att få utforska lite av mina tankar kring jobbet och branschen genom rollspel. Och slutligen, i Om natten, spelade jag en transkvinna med en hel del inspiration från mitt eget och andra trans-vänners liv. Jag har ett minne av att jag aktivt undvikit att spela trans tidigare, kanske förra året, för att det känts jobbigt att liksom vara nära verkligheten. I år blev verkligen revansch mot den osäkerheten! Det gick väldigt bra och kändes inte alls jobbigt. Jag ser det som ett tecken på att jag blivit tryggare i mig själv.
FörEfter med @Vicotnik och mina två kompisar. Vi följde ett par före och efter skilsmässan, som visade sig ha kretsat kring en snårig kärlekstriangel där paret experimenterat med att öppna upp sitt förhållande och ligga med Peter. Hoppen fram och tillbaka i kronologin gav oss ett "slutet gott men inte nödvändigtvis allting gott" – alla tre återförenades till slut, men däremellan hade ffa kvinnan tillbringat ganska många år av sitt liv ensam och olycklig.
Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée (i folkmun kallat "Toi qui") med samma gäng. Vampyrer i London, ca 70-tal. Stadens fyra vampyrer går upp i stabsläge efter nyheten om att nån jävel har gjort borgmästare Brose till vampyr. Ingen erkänner, alla misstänker varandra samtidigt som de två yngsta lovar att de honom under sina vingar och lära upp honom för att undvika en skandal. Vi lärde oss den orubbliga sanningen om att vara vampyr: oavsett vad som händer, kommer det alltid finnas en del av en som hatar den som gjorde en till vampyr.
L'insurrection som Hellzon beskrivit ovan. Mina kompisar åkte och handlade, jag hoppade på ett spel, och oops nu såg jag inte dem på sju timmar. Men det var ett riktigt kul pass!
Bunny, we bought a dungeon spelade jag två gånger förra LinCon, och det är ett väldigt mysigt litet spel som jag gärna spelar om med nya människor. Jag, mina två kompisar, och icke-forumiterna (antar jag) Anna och Anders. Vi var fem kanin-äventyrare som slagit oss ner för att driva ett värdshus. Halvvägs genom renoveringen hittar vi två grävlingar som fastnat i en magisk labyrint, och i ett sammanträffande kommer en av Annas vänner dit med sin son så de hoppar in spontant och gästspelar som grävlingarna en stund. Som sagt, väldigt mysigt.
Om natten är alla katter grå är ett spel jag varit lite rädd för – i samma kategori som Psychodrame och Gastkammaren. Men jag är jätteglad att jag vågade spela det! Alice ledde med säker hand mig och mina två vänner, @Hoffenkloffen (tror jag) och icke-forumiten Ebba. Det blev ett lyckligt slut för typ alla, vilket fick väldigt förvånade reaktioner från andra Indierummare när jag berättade det efteråt. Alla hittade inte det de letade efter, men en mor hittade sin försvunna son, fyra konstnärssjälar hittade varandra och gjorde stor konst, och ett par
Temat för mitt konvent var "play what you know". I år har jag tagit juristexamen och börjat jobba på affärsjuridisk byrå, och i FörEfter spelade jag en big-shot affärsadvokat. I L'insurrection spelade jag "Ordningen", dvs alla "riddare" som motsvarade polis och åklagare, och fick representera argumentationslinjen "en imperfekt ordning är iaf bättre än total anarki" mot fritänkarna och revolutionärerna. Kul att få utforska lite av mina tankar kring jobbet och branschen genom rollspel. Och slutligen, i Om natten, spelade jag en transkvinna med en hel del inspiration från mitt eget och andra trans-vänners liv. Jag har ett minne av att jag aktivt undvikit att spela trans tidigare, kanske förra året, för att det känts jobbigt att liksom vara nära verkligheten. I år blev verkligen revansch mot den osäkerheten! Det gick väldigt bra och kändes inte alls jobbigt. Jag ser det som ett tecken på att jag blivit tryggare i mig själv.