Det var jättekul igår när jag var med! Hoppas ni fick ihop det idag också! <3
Konvent LinCon 2026
- Thread starter mrund
- Start date
Ulfgeir
Myrmidon
Frederik J. Jensen
Thoughtful Dane
My Saturday at LinCon:
Played and taught two games of Petroglyph.
Hosted a gunfighting duel with Draw Stranger.
Taught and played Gotlandia.
Told a story about what happens when women are left alone in the village while their husbands go into the forest in Indierummet (Zhenya's Wonder Tales).
LinCon 2026 is over for me. I hosted and played many games with lots of nice players. It's fun to organise events when you feel people enjoy the games you run. Thanks for a great time. See you next year.
Played and taught two games of Petroglyph.
Hosted a gunfighting duel with Draw Stranger.
Taught and played Gotlandia.
Told a story about what happens when women are left alone in the village while their husbands go into the forest in Indierummet (Zhenya's Wonder Tales).
LinCon 2026 is over for me. I hosted and played many games with lots of nice players. It's fun to organise events when you feel people enjoy the games you run. Thanks for a great time. See you next year.
Som vanligt fortsätter vi med rapporter här och inte i krönikeforumet?
Torsdag
Jag angjorde Lincon på torsdagen, hämtade ut min mugg, och blev tydligen förväxlad med en arrangör, eftersom Indierumskulten nu har likadana t-shirtar.
Hursomhelst spenderade jag som vanligt hela helgen i Indierummet, och hoppade ganska omgående på ett parti FörEfter. Roy Johansson och hans son Elias levde ut sina liv före och efter Avskedet. Efter ett tag (i spel) kom det fram att det inte var familjeföretaget Elias blivit sparkad från, utan Elias bror hade stulit Elias ide och trixat ut honom från deras gemensamma företag. Elias gick ner sig mer och mer i självömkan och slutade som internetbedragare, med fadern som sitt första offer då han inte hjälpt Elias.
Utan att lägga någon skugga på mina medspelare tycker jag mig ha noterat flera gånger att det blir väldigt luddigt när man har med såna här dotcomföretag i spel, vad folk faktiskt gör på dem. Kanske för att ingen riktigt vet? Det blir mest releasepartyn och bråk om kontrakt.
Citat: “Ponera att jag sticker en kniv i din mage, är det då din dåliga inställning som gör att du inte slutar blöda?”
Reserv: “Hon skiter i det här! Det är så det funkar att vara död!”
Sedan Final Girl. Ett svenskt företag hade ordnat retreat till franska Alperna, men den ena bisarra olyckan efter den andra skedde och folk dog som flugor. När det bara var fyra kvar dök en demon upp och började kasta brinnande snöbollar på de flyende. Sist kvar blev den avdankade artisten Frankie Paul (stor på 00-talet) som räddades med helikopter.
Citat: “Anslut inte till hotellets Wifi, det är franskt!”
Torsdagens kvällspass blev Anatman, med @Cissi, Kim, Jakob, Jonas och Melvin. En grupp som mötts på universitetet började sammanstråla tjugo år senare, då en var lyxfru (med utbytt personlighet) åt gangster/megacorpbossen Vítomir, en försökte återskapa sitt ex - gangsterns lyxfru, och flera var delaktiga i motståndsrörelsen Tretton Röd. Det slutade med massmord på motståndsrörelsen, men lyxfrun hade haft kvar sin personlighet hela tiden och utropade krig mot megacorpen.
En av de bästa Anatmanomgångarna jag haft på länge.
Citat: “I den världen vi har byggt spelar samtycke ingen roll.”
Reserv 1: “Fler forskare borde vara terrorister.” (Out of character, men relevant)
Reserv 2: “Jag jobbar också här.” (Sagt av inbrottstjuven/detektiven/torpeden Kaur)
Fredag
Så fredagen. Den skulle bli mörk, men började med en omgång Nostalgi. Jag och tre icke-regulars spelade avdankade äventyrare i postapokalyptisk fantasy, som en gång i tiden misslyckades med att stoppa apokalypsen - således vanlig sagolik fantasy. Jag försökte styra in oss på att man bör lyckas med uppdraget i Nostalgi, men det funkar ändå om man har en fast slutpunkt på äventyret.
Vi tog oss ändå till himlen och försökte stoppa gudarnas fusion, men misslyckades av skäl som äventyrarna inte var helt överens om. (Och ärligt talat har jag glömt.) Otroligt mycket energi från dessa nybörjare trots lite skämt och fördröjd start i början. Absolut inget sämre parti än de med regulars som fyllt resten av mitt Lincon.
Sedan mörker. L’Insurrection är ett franskt Dream Askew-hack (typ) om en motståndsrörelse. Det blev dieselpunk och teokrati i nån slags vag inte-Mellanöstern, inte-Europa. Makten kallades änglar och leddes av Sephilim Tero. Jag spelade “Brickan”, en del av maktapparaten som börjat tveka på maktens rättfärdighet och börjat arbeta för motståndsrörelsen. Min bror var också terroristen Geten, som ville ha mycket snabbare förändring än jag, så det var lite rörigt.
Det här var med Indierummets mörker-dreamteam: @Genesis, Anne, @Hägerstrand , @Pilzefrau , Jakob, Joel och sorry, vi var åtta och jag har förträngt namnen på den siste.
Citat: “Bättre att dö än att leva i rädsla.” (Skickad lapp från Geten till Brickan)
Reserv: “Skatteänglarna”
Fredag avslutades med mer bokstavligt mörker. Om natten är alla katter grå handlar om skumma existenser som söker olika saker i ett nattlandskap. Vi var i Montréal, mycket fokus på ett mordmysterium där hemmafrun Barbaras make saknades. Det visade sig att glädjeflickan Camille hade råkat strypa honom. Det blev lite ena halvan av bordet (Camille och hennes två grannar vid bordet, som hade nära relationer till henne) mot andra halvan som var vänner med Barbara, med en stackars förvirrad tecknare som var vän med båda.
Lite fortsättning på mörkrets dreamteam ovan - Genesis, Anne, Joel, en till icke-regular och ett tappat namn.
Citat: “När saker verkar konstiga är oftast den enklaste förklaringen sann.” “Vad är den enklaste förklaringen till att någon försvinner i en vecka och skickar ett ‘förlåt’ av utklippta tidningsbokstäver?”
Reserv: “Du får jättegärna ligga med Pierre.”
Lördag
Lördag skulle bli mindre mörk, men vi började med In Too Deep med Jonas och Melvin. Tre djuphavsforskare var kallade till en undervattensstation och hittade ett lik, och fler och fler skumma loggar (kort som man drar).
Efter detta fick jag spela Thespian för första gången, med Jonas, Melvin, Joel och Bunny. Lokalteatern i Sollentuna skulle sätta upp en modern version av Sofokles “Leander”. Det gick väl sådär, delvis för att skådespelaren som skulle gestalta Agoge-Roger ibland tappade bort sig och började dra repliker från en kriminalserie.
Tror inte jag har flabbat så åt rollspel sedan jag spelade Highlander 2: The Quickening Roleplaying Game, och åtminstone mina applåder var genuina. Det är lite “tidigt indierollspel" över det men det är starkt rekommenderat.
Citat: “Skrev Sofokles två pjäser om incest?"
Reserv: “Det här är inte improv, det här är riktig teater.”
Sen åkte vi båt. Hennes sista resa, med Kim, Henrik och en lirare till. Vi satt och pratade om våra liv på E/G-O/G Heraklion innan den sjönk. Alla dog utom min kusin Alexandros.
Tungt när båten sjunker mitt i en mening.
Citat: “Hur hanterade du tomheten?”
Nattpasset på lördagen blev Anatman igen. En grupp udda hackers blev utpressade till att rensa en artists hjärna - av artisten själv, då hon ville bli fri från företaget som ägde hennes produktion. Min stjärnskådis blev fjärrstyrd för att nästla sig in hos artisten, så jag kan inte klaga.
Citat: “Vi ska Zoolanda honom!”
Och där var mitt Lincon slut, och den långa väntan till BSK och Falcon börjar.
Tills mörkret har fallit. Tills dagen gryr. - Anatman
Torsdag
Jag angjorde Lincon på torsdagen, hämtade ut min mugg, och blev tydligen förväxlad med en arrangör, eftersom Indierumskulten nu har likadana t-shirtar.
Hursomhelst spenderade jag som vanligt hela helgen i Indierummet, och hoppade ganska omgående på ett parti FörEfter. Roy Johansson och hans son Elias levde ut sina liv före och efter Avskedet. Efter ett tag (i spel) kom det fram att det inte var familjeföretaget Elias blivit sparkad från, utan Elias bror hade stulit Elias ide och trixat ut honom från deras gemensamma företag. Elias gick ner sig mer och mer i självömkan och slutade som internetbedragare, med fadern som sitt första offer då han inte hjälpt Elias.
Utan att lägga någon skugga på mina medspelare tycker jag mig ha noterat flera gånger att det blir väldigt luddigt när man har med såna här dotcomföretag i spel, vad folk faktiskt gör på dem. Kanske för att ingen riktigt vet? Det blir mest releasepartyn och bråk om kontrakt.
Citat: “Ponera att jag sticker en kniv i din mage, är det då din dåliga inställning som gör att du inte slutar blöda?”
Reserv: “Hon skiter i det här! Det är så det funkar att vara död!”
Sedan Final Girl. Ett svenskt företag hade ordnat retreat till franska Alperna, men den ena bisarra olyckan efter den andra skedde och folk dog som flugor. När det bara var fyra kvar dök en demon upp och började kasta brinnande snöbollar på de flyende. Sist kvar blev den avdankade artisten Frankie Paul (stor på 00-talet) som räddades med helikopter.
Citat: “Anslut inte till hotellets Wifi, det är franskt!”
Torsdagens kvällspass blev Anatman, med @Cissi, Kim, Jakob, Jonas och Melvin. En grupp som mötts på universitetet började sammanstråla tjugo år senare, då en var lyxfru (med utbytt personlighet) åt gangster/megacorpbossen Vítomir, en försökte återskapa sitt ex - gangsterns lyxfru, och flera var delaktiga i motståndsrörelsen Tretton Röd. Det slutade med massmord på motståndsrörelsen, men lyxfrun hade haft kvar sin personlighet hela tiden och utropade krig mot megacorpen.
En av de bästa Anatmanomgångarna jag haft på länge.
Citat: “I den världen vi har byggt spelar samtycke ingen roll.”
Reserv 1: “Fler forskare borde vara terrorister.” (Out of character, men relevant)
Reserv 2: “Jag jobbar också här.” (Sagt av inbrottstjuven/detektiven/torpeden Kaur)
Fredag
Så fredagen. Den skulle bli mörk, men började med en omgång Nostalgi. Jag och tre icke-regulars spelade avdankade äventyrare i postapokalyptisk fantasy, som en gång i tiden misslyckades med att stoppa apokalypsen - således vanlig sagolik fantasy. Jag försökte styra in oss på att man bör lyckas med uppdraget i Nostalgi, men det funkar ändå om man har en fast slutpunkt på äventyret.
Vi tog oss ändå till himlen och försökte stoppa gudarnas fusion, men misslyckades av skäl som äventyrarna inte var helt överens om. (Och ärligt talat har jag glömt.) Otroligt mycket energi från dessa nybörjare trots lite skämt och fördröjd start i början. Absolut inget sämre parti än de med regulars som fyllt resten av mitt Lincon.
Sedan mörker. L’Insurrection är ett franskt Dream Askew-hack (typ) om en motståndsrörelse. Det blev dieselpunk och teokrati i nån slags vag inte-Mellanöstern, inte-Europa. Makten kallades änglar och leddes av Sephilim Tero. Jag spelade “Brickan”, en del av maktapparaten som börjat tveka på maktens rättfärdighet och börjat arbeta för motståndsrörelsen. Min bror var också terroristen Geten, som ville ha mycket snabbare förändring än jag, så det var lite rörigt.
Det här var med Indierummets mörker-dreamteam: @Genesis, Anne, @Hägerstrand , @Pilzefrau , Jakob, Joel och sorry, vi var åtta och jag har förträngt namnen på den siste.
Citat: “Bättre att dö än att leva i rädsla.” (Skickad lapp från Geten till Brickan)
Reserv: “Skatteänglarna”
Fredag avslutades med mer bokstavligt mörker. Om natten är alla katter grå handlar om skumma existenser som söker olika saker i ett nattlandskap. Vi var i Montréal, mycket fokus på ett mordmysterium där hemmafrun Barbaras make saknades. Det visade sig att glädjeflickan Camille hade råkat strypa honom. Det blev lite ena halvan av bordet (Camille och hennes två grannar vid bordet, som hade nära relationer till henne) mot andra halvan som var vänner med Barbara, med en stackars förvirrad tecknare som var vän med båda.
Lite fortsättning på mörkrets dreamteam ovan - Genesis, Anne, Joel, en till icke-regular och ett tappat namn.
Citat: “När saker verkar konstiga är oftast den enklaste förklaringen sann.” “Vad är den enklaste förklaringen till att någon försvinner i en vecka och skickar ett ‘förlåt’ av utklippta tidningsbokstäver?”
Reserv: “Du får jättegärna ligga med Pierre.”
Lördag
Lördag skulle bli mindre mörk, men vi började med In Too Deep med Jonas och Melvin. Tre djuphavsforskare var kallade till en undervattensstation och hittade ett lik, och fler och fler skumma loggar (kort som man drar).
Typ ett Juggernaut-hack? Vi hade turen att en av de sista loggarna vi drog var det kort som faktiskt beskriver monstret. På vägen dit hade vi dragit på oss fler och fler åkommor (psykosomatiska eller riktiga, oklart vilket) och jag hade blivit övertygad om att jag var varelsen, så jag sköt mig själv för att inte ta hem den till mina barn. Ingen var egentligen varelsen - än så länge.
(Lite deppig story, enda kvinnan i trion är den lugna, och skjuter sig själv för andras skull.)
Spontanrecension: Kul koncept. Vi fattade inte först var vi skulle hitta våra “roles” men vi räknade ut att de låg med bland “prompts” till slut. Väldigt mycket filler-loggar efter ett tag, men de behövs väl för att få pacing.
(Lite deppig story, enda kvinnan i trion är den lugna, och skjuter sig själv för andras skull.)
Spontanrecension: Kul koncept. Vi fattade inte först var vi skulle hitta våra “roles” men vi räknade ut att de låg med bland “prompts” till slut. Väldigt mycket filler-loggar efter ett tag, men de behövs väl för att få pacing.
Efter detta fick jag spela Thespian för första gången, med Jonas, Melvin, Joel och Bunny. Lokalteatern i Sollentuna skulle sätta upp en modern version av Sofokles “Leander”. Det gick väl sådär, delvis för att skådespelaren som skulle gestalta Agoge-Roger ibland tappade bort sig och började dra repliker från en kriminalserie.
Tror inte jag har flabbat så åt rollspel sedan jag spelade Highlander 2: The Quickening Roleplaying Game, och åtminstone mina applåder var genuina. Det är lite “tidigt indierollspel" över det men det är starkt rekommenderat.
Citat: “Skrev Sofokles två pjäser om incest?"
Reserv: “Det här är inte improv, det här är riktig teater.”
Sen åkte vi båt. Hennes sista resa, med Kim, Henrik och en lirare till. Vi satt och pratade om våra liv på E/G-O/G Heraklion innan den sjönk. Alla dog utom min kusin Alexandros.
Tungt när båten sjunker mitt i en mening.
Citat: “Hur hanterade du tomheten?”
Nattpasset på lördagen blev Anatman igen. En grupp udda hackers blev utpressade till att rensa en artists hjärna - av artisten själv, då hon ville bli fri från företaget som ägde hennes produktion. Min stjärnskådis blev fjärrstyrd för att nästla sig in hos artisten, så jag kan inte klaga.
Citat: “Vi ska Zoolanda honom!”
Och där var mitt Lincon slut, och den långa väntan till BSK och Falcon börjar.
Tills mörkret har fallit. Tills dagen gryr. - Anatman
Last edited: