Re: Efterblivna alver
>Snarare är det väl tvärtom: 10% av hjärnan används undermedvetet för sådana saker som vi skulle ha svårt att klara oss utan: behandling av sinnesintryck, balans, upprätt gående, rörelser i största allmänhet och andra sådana där praktiska saker. Resterande 90% "används" för minne, förnuft, abstrakt tänkande, kreativt tänkande, problemlösning, fantasi samt redundans utifall att andra delar av hjärnan lägger av.
Saken är väl den att ingen del av hjärnan direkt ligger i dvala någonsin, och de olika delar som används medvetet tillsammans blir en bra mycket större del än 10%. Dock är det väl frågan hur mycket av hjärnan vi använder medvetet vid en given tidpunkt. Dessutom vill jag hävda att en stor del av vårt minne "sköter sig självt" större delen av tiden. Eller du kanske hela tiden aktivt tänker på allt du minns?...
Fast det intressanta i sammanhanget är väl inte hur många procent av en mänsklig hjärna som används till vad, utan snarare hur t.ex. långtidsminnet fungerar. Mig veterligen är det ytterligt ovanligt att saker som finns i långtidsminnet bara bleknar bort eller raderas (om man inte råkar ut för vissa typer av hjärnskador givetvis). Snarare är det så att 1) Ett minne kanske inte lagrades ordentligt iaf. 2) Hjärnan kopplar inte som den ska riktigt, och man får fn inte tag på minnet eller 3) Ett nyare minne blandas av någon anledning ihop med ett gammalt, med ett förändrat minne som följd.
Jag skulle vilja hävda att alver (vars hjärnceller bör vara ytterst seglivade, eller kunna regenereras) troligen inte glömmer särskilt mycket under sina långa liv (kanske de får en ändrad bild av en del saker som hände för hundratals år sedan). En som dock intressant nog hade glömt bort t.o.m. vad han hette, var Saurons språkrör, men å andra sidan var han väl människa från början...
