Nekromanti Låt oss skapa en värld!

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,201
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
en sista titt i profetsiornas bok

Finner det nästan löjeväckande,
att jag inte funnit det tidigare.
Så nära var vi att avslöja oss,
så nära att blotta oss för Dnalor.
Vår herre och tyrann.
I tusen år har vi bidat vår tid.
I tusen år har vi väntat,
på att resa oss och bli fria.
Vi har följt Klaffels lära,
men vi har inget förstått.
Vi har lärt oss.
Vitulv anade oss,
tror han fått veta av ulvarna.
Tro vad hänt om guden fått se
hur en armé rest sig ,
upp ur sina egna led.
Uru den förädaren,
hade varit den första att falla.
Nu kanske det blir en av hans
ättlingar.
vi får se...




Det är inte många av oss kvar
som kan tyda smudgemeta,
den heliga skiften.
Dold, skriven i deras egna böcker.

Men varför står det här,
här vid bilden av besten som
reser sig ur havet?

Var det inte oss profetsian gäller.
Vad är det som inte klaffat.
Vad har vi missat.
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"]
Hör upp lyssna, inget kiv.
Se här, skimrande ljus
ger oss vid deras härd.

Känn hur en träl kuvas
Känn hur en träl lär.

Bida er tid, än är ni vid liv.

Hör upp, lyssna, se hit.
Se här, försvinnande ljus.
Skrud er till strid i denna tid,
ty mörkret rör sig, den är .

Från portarna de kom.
Till portarna de återvända.
De ska bestå och skapas igen. </font></td></tr></table>
 

Klon

Hero
Joined
1 Aug 2000
Messages
1,424
Location
Sverige, Örebro
Konungen död, klonen finner ro

Kriget mellan västmarks konung och inkräktaren tycktes den gamle klon nå sitt slut genom de båda herrarnas död. Det skulle nu ej bli nöd för dem att bilda sitt rike vid kullens fot, in bland bergen där de en gång tidigare bott. Deras lycka skulle där bli god, ingen skulle de nu störa, ety deras samhälle, hur uråldrigt det än egentligen må vara hade nu lämnat vaggan åter, det skulle givas tid att växa, att bli något av vad det en gång var. En händelse så stor som denna hade fått hans slummer att brytas, nu skulle han åter vaka, hans folk skullöe förbli. Han slår sig ned åter i sin sal, intet skall han nu mer göra. Folket gör, folket lever.


slutar där, intill det så skulle bli något nytt med etta nån gång i framtiden
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
Ondskan vilar?

Muggas tar till orda, fundersamt tuggande på en stenbrödsskiva:

Profetiorna förtäljer att under de sista dagarna ska stenfolken lägga sina dispyter åt sidan och förenas för att gemensamt nedgöra ondskan som hotar dem..

Muggas funderar en stund, innan han fortsätter:

Trollen må förvisso hysa samma kärlek till bergen som vi gör, Midar, men jag förnekar all släktskap med dem vilket ditt folk säkert också gör. Alverna skulle inte hjälpa oss och jag betvivlar att vargen skulle alliera sig med oss. Människornas visdom har aldrig varit stor, allt i deras väg har de erövrat eller förstört. Förvisso har stenjättarna varit borta så länge att mitt omdöme om rasernas tillförlitlighet sviktar..

En stenjätte kliver fram ur skuggorna, skyndar fram till Muggas och viskar något i hans öra. Muggas spärrar för ett ögonblick upp ögonen av förvåning, innan de återtar sin smala springlika form. Han vänder sig återigen mot Midar och talar med sin djupa stämma:

Enligt mina spejare som jag sänt ut då jag beträdde jordens yta har oroligheterna i världen till stor del lagt sig. Jag är inte insatt i detaljerna men närvaron av en omedelbar ondska har försvunnit. Måhända har vi inte ännu inträtt i de sista dagarnas århundrade, kanske var det här bara en förvarning om att de är nära. Men nu när vi stenjättar återigen lagt sig i världens göromål vill vi inte lämna den igen. Vi ber er, Kung Midar, att skänka oss en fristad i ert hem tills dess att ondskan återigen vaknar. Och var förvissad om att nästa gång den återvänder är den här för att stanna. Och när den gör det, ska vi stenfolk vara här och möta den med vår vrede och våra vapen!

/
Bra tråd, intressant hur mycket respons den fått, även om den nu sjunger på sin sista vers. Roligt att se en interaktiv världs historia skapas, jag imponeras av alla forumiters uppfinningsrikedom och fantasi!
/
 

Lord Renisis

Warrior
Joined
26 Jul 2003
Messages
376
Location
Linköping
Ett Slut.

Hans bett trängde igenom min hals.Hrrmmpf.Som om detta skulle skada mig.dåre.Jag visste att min tidigare bundsförvant hadde varit lite smått naiv,men dum.Nej jag tog min dolk och stödde den i hans bröst fast att det gjorde mig ont att göra så.Hans grepp om min hals släppte.Jag satte mig ner brevid en polande bäck för att tvätta mina sår och för att sedan färdas till baka till Zirdanum.Det sved när vattnet vidrörde min hals och ännu mer när örterna gjorde detta.Jag gjorde mig sedan till en uggla.Jag sträckte på mina vingar för att flyga hemåt.


En vind smekte mig i andsiktet på vägen över Erekors pass.Jag kände den glädjande doften av mitt hemland.En stund senare gjorde jag mig till vind för att sen glida in imin sängkammare.Jag lade mig till att sova och mina drömmar var enbart goda.
På morgonen vaknade jag av att en tjänare knackade på dörren med en bricka frukost.Men denne tjänare hadde inte endast med sig frukost.Han sade mig.
-"Min herre.Orcherna attackerar Erekors fästning.
Han gick sedan ut för att börja med någon annan syssla.
-"Nå,tillbaks till det normala mumlade jag.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="Svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

Nå nu är det(Kanske)färdig skrivet i den här tråden.
Tack vitulv för att du start själva tråden.den har gett möjlighet till nått Svinkul.
Det här vad den bästa tråden man sett på länge.
så det så.
Hejdå
Lord Renisis kan andvändas om ni vill.
 

Fahnen

Swordsman
Joined
24 Apr 2003
Messages
459
Re: Ondskan vilar?

Midar tuggade fundersamt på sin nytända pipa...
Och så talade han, halft om halft för sig själv: Nej vi har inget släktskap med troll... men de skulle kunna vara till nytta, de är ju bergens vildaste, dock inte farligaste...
Nej, jag litar mera på ett löfte från ett troll en ett löfte från en människa...
Bergsvargen och de andra bergsdjuren hjälpa oss när vi bad dem...

Midar tittar vänligt på Muggas och säger med en skarpare stämme fylld av glädje : Käre Muggas! Jag hade personligen tänkt inbjuda dig och ditt folk att komma och bo hos oss. Vi har redan påbörjat att hugga ut salar åt er men de kan ni avsluta själva... [/i med lite strängare ton säger han: För ni minns väl hur man hugger grottsalar? och ger upp ett mullrande skratt.
Plötsligt hoppar Midar upp och skriker: Stentrollen! Stentrollen! Vi har ju glömt dem! De kommer att hjälpa oss... de är mindre trolliga... han sänker rösten till en viskning: Ta inte illa upp käre Muggas men bland oss dvärgar sägs det att en droppe Stenjätteblod flyter i deras ådror... fast det skulle ju kunna vara ett hån från dvärgarnas sida... det var allafall det de sade till mig när jag var liten. Men stentrollen kommer hjälpa oss. Gripar är inte särskilt smarta med de kan slåss bra . Drakarna kan komma till nytta med de ska bara ha saker i gengäld! Guld vill de ha. Förresten Muggas va hände med stenvättarna? Det är ju vi som är de fyra folken som behärskar stenen! Stendvärgarna, Stenvättar, Stentroll, Stenjättar. Vi är alla släkt enligt uråldriga skrifter vi hittat i Joauhaeim, vi föddes alla i bergets tysta kammare. när Midar säger namnet ryser han, Muggas likaså. Jauhaeim, blodsnästet, ondskans hemvist. Där döda vandrar. Där Bergsdvärgarna och Bergsjättarna misslyckades med att betvinga döden om livets gåta, som straff gav döden dem ingen ro efter sin död. Det talar man inte högt om. Så tar Midar till orda efter den kusliga tystnad som föll över dem.
Ehh, var var jag? Just det. Vi är ju släkt, vi har samma moder, vår moder berget! I hennes tysta kammrar föddes vi ur stenen. Samtida som bergraserna varav en återstår, Bergstrollen, de andra har ju gått mörka händelsär till mötes men moder bergs straff var rätt för deras dåd! När hon glömt sin vrede och förlåter Bergraserna skall vi alla åtta släkten leva i ett stort berg i fred, så säger profetsian. Nej låt oss vandra med mot Dvärgahem som numera skall kallas Arak-OrakHaeim, De stora och smås hem. Med dessa ord reser sig Muggas och Midar upp, Muggas ropar: Nu ger vi oss av genast! . Sedan går tåget med stenjättar med Midar och Muggas i täten mot Arak-OrakHaeim för att där invänta ondsakan.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Här slutar Midar med denna tråd. Mycket bra och rolig tråd.

Midar är trött som fan.
 
Top