DoD Kroppspoängsinflation

Ja så kan det ju vara men samtidigt gör det att mycket faller platt om man vill att strider ska vara någon utmaning. Om man möter den fruktade Ärkemagikern högst uppe i sitt torn och den drar en tia på initiativen och blir mosad innan han hinner resa sig ur stolen blir det kanske lite av ett antiklimax, iaf hade jag tyckt det.
Här tycker jag tvärtom: om vi lyckas fånga honom ensam, faller det platt om det ska ta en massa stridsrundor att banka ner honom. Såvida det inte finns någon diegetisk anledning att han är väldigt tålig, som att det är en lich, hans kropp är sammansmält med en jordelementar, e.d.
 
Jag har läst ungefär halva Arkand nu och gillar det mesta. Men det är en sak som jag inte gillar, och därför startar jag en tråd om det för att se om andra tycker samma sak, eller om det är mig det är fel på.

Jag har nämligen noterat att väldigt många spelledarpersoner har skaffat sig Hjälteförmågan Tålig ett stort antal gånger, och därmed buffat upp sina Kroppspoäng en bit över 20. (De har sällan eller aldrig Färdighetsvärden som motiverar denna mängd Hjälteförmågor, utan måste ha skaffat dem på något annat sätt.) Som ni förstår av ingressen är det här något jag inte är jätteförtjust i. Jag kan känna att det är motiverat för en riktigt speciell spelledarperson, som är en legendariskt tuff individ, men här handlar det om att i stort sett alla personer som är ledare för någon grupp tål dubbelt så mycket stryk som sina underhuggare. Jag är van vid att i DoD ska alla människor (och dvärgar, alver etc.) ha Kroppspoäng på ungefär samma nivå, och det som gör någon bättre än någon annan är höga Färdighetsvärden och bra utrustning. När alla småbossar har dubbelt så många Kroppspoäng börjar det kännas lite för mycket som ett level-system.

Vad tycker ni?
Det här är en rätt oundviklig konsekvens av designval - eftersom man cappar tidigt på hur mäktig man kan bli, är enda sättet att göra riktigt tufft motstånd som inte är monster att pusha upp KP med Tålig.

Det är den design i ny-DoD som gillar minst - visst, det resulterar i snygga och enkla lösningar under den kraftnivån, men det gör också att personer (till skillnad från monster) inte kan bli så värst mycket hårdare än någorlunda erfarna äventyrare, och då blir det så här när man ändå vill att de ska vara det.

DoD skulle vinna på en lösning som öppnade upp capen på något vis, i alla fall när man är ute efter någon sorts gamism med tufft humanoid-motstånd.
 
Påminner om en historia som cirkulerade på 80-talet. En D&D-rollperson på hög nivå hade blivit dömd till halshuggning. Men spelledaren kom inte på något annat sätt att lösa detta än att använda stridsreglerna. Det tog bödeln en halvtimmes hackande att få död på karln.
Jag har hört en berättelse från T2000 om att man misslyckades att fälla en ko med en stridsvagnskanon.
 
Här tycker jag tvärtom: om vi lyckas fånga honom ensam, faller det platt om det ska ta en massa stridsrundor att banka ner honom.
Håller med. Personen bör vara farlig för att han är skicklig, inte för att man måste hugga honom väldigt många gånger med svärdet innan han dör.

Liksom, du måste inte skjuta Hans Gruber i huvudet upprepade gånger.
 
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster? Jag använde Ugglebjörnen från Hex24 (minns inte vem som skrev den men den är cool) som en särskilt rälig riddare när vi testspelade. Jag bara fluffade om attackerna.
 
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster? Jag använde Ugglebjörnen från Hex24 (minns inte vem som skrev den men den är cool) som en särskilt rälig riddare när vi testspelade. Jag bara fluffade om attackerna.
Jag gjorde så i äventyret Järnhöst, men det var mest av praktiska skäl. Fienden var en nekromantiker, och Magiboken hade inte kommit ännu, så han fick monsterattacker baserade på nekromantibesvärjelser från Drakar och Demoner Expert.
 
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster?
Funkar väl pragmatiskt, men bryter konceptuellt mot hur spelet är utformat. Däremot tar t.ex. OpenQuest det hela vägen till att motståndet kör ett annat system helt och hållet.
 
Back
Top