DoD Kroppspoängsinflation

Girighet said:
Ja så kan det ju vara men samtidigt gör det att mycket faller platt om man vill att strider ska vara någon utmaning. Om man möter den fruktade Ärkemagikern högst uppe i sitt torn och den drar en tia på initiativen och blir mosad innan han hinner resa sig ur stolen blir det kanske lite av ett antiklimax, iaf hade jag tyckt det.
Click to expand...
Här tycker jag tvärtom: om vi lyckas fånga honom ensam, faller det platt om det ska ta en massa stridsrundor att banka ner honom. Såvida det inte finns någon diegetisk anledning att han är väldigt tålig, som att det är en lich, hans kropp är sammansmält med en jordelementar, e.d.
 
Gurgeh said:
Jag har läst ungefär halva Arkand nu och gillar det mesta. Men det är en sak som jag inte gillar, och därför startar jag en tråd om det för att se om andra tycker samma sak, eller om det är mig det är fel på.

Jag har nämligen noterat att väldigt många spelledarpersoner har skaffat sig Hjälteförmågan Tålig ett stort antal gånger, och därmed buffat upp sina Kroppspoäng en bit över 20. (De har sällan eller aldrig Färdighetsvärden som motiverar denna mängd Hjälteförmågor, utan måste ha skaffat dem på något annat sätt.) Som ni förstår av ingressen är det här något jag inte är jätteförtjust i. Jag kan känna att det är motiverat för en riktigt speciell spelledarperson, som är en legendariskt tuff individ, men här handlar det om att i stort sett alla personer som är ledare för någon grupp tål dubbelt så mycket stryk som sina underhuggare. Jag är van vid att i DoD ska alla människor (och dvärgar, alver etc.) ha Kroppspoäng på ungefär samma nivå, och det som gör någon bättre än någon annan är höga Färdighetsvärden och bra utrustning. När alla småbossar har dubbelt så många Kroppspoäng börjar det kännas lite för mycket som ett level-system.

Vad tycker ni?
Click to expand...
Det här är en rätt oundviklig konsekvens av designval - eftersom man cappar tidigt på hur mäktig man kan bli, är enda sättet att göra riktigt tufft motstånd som inte är monster att pusha upp KP med Tålig.

Det är den design i ny-DoD som jag gillar minst - visst, det resulterar i snygga och enkla lösningar under den kraftnivån, men det gör också att personer (till skillnad från monster) inte kan bli så värst mycket hårdare än någorlunda erfarna äventyrare, och då blir det så här när man ändå vill att de ska vara det.

DoD skulle vinna på en lösning som öppnade upp capen på något vis, i alla fall när man är ute efter någon sorts gamism med tufft humanoid-motstånd.
 
Last edited:
mrund said:
Påminner om en historia som cirkulerade på 80-talet. En D&D-rollperson på hög nivå hade blivit dömd till halshuggning. Men spelledaren kom inte på något annat sätt att lösa detta än att använda stridsreglerna. Det tog bödeln en halvtimmes hackande att få död på karln.
Click to expand...
Jag har hört en berättelse från T2000 om att man misslyckades att fälla en ko med en stridsvagnskanon.
 
zonk said:
Här tycker jag tvärtom: om vi lyckas fånga honom ensam, faller det platt om det ska ta en massa stridsrundor att banka ner honom.
Click to expand...
Håller med. Personen bör vara farlig för att han är skicklig, inte för att man måste hugga honom väldigt många gånger med svärdet innan han dör.

Liksom, du måste inte skjuta Hans Gruber i huvudet upprepade gånger.
 
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster? Jag använde Ugglebjörnen från Hex24 (minns inte vem som skrev den men den är cool) som en särskilt rälig riddare när vi testspelade. Jag bara fluffade om attackerna.
 
God45 said:
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster? Jag använde Ugglebjörnen från Hex24 (minns inte vem som skrev den men den är cool) som en särskilt rälig riddare när vi testspelade. Jag bara fluffade om attackerna.
Click to expand...
Jag gjorde så i äventyret Järnhöst, men det var mest av praktiska skäl. Fienden var en nekromantiker, och Magiboken hade inte kommit ännu, så han fick monsterattacker baserade på nekromantibesvärjelser från Drakar och Demoner Expert.
 
God45 said:
Varför inte bara ge mäktiga fiender regler som monster?
Click to expand...
Funkar väl pragmatiskt, men bryter konceptuellt mot hur spelet är utformat. Däremot tar t.ex. OpenQuest det hela vägen till att motståndet kör ett annat system helt och hållet.
 
Jag skulle nog bara vilja använda monsterregler för individer som inte är helt mänskliga, någon som Saruman eller Herakles.
 
Jag tänker att det dataspelsinfluenser (och ja: även DND) som lite klampat in och ställt till det med förväntningar. Och sen försöker äventyrsmakare uppfylla de förväntningarna.

"Det ska vara bossfights" så att säga.

DoD har definitivt utrymme för bossfights också, men det borde mer handla om monster (vilket även är vad jag tycker gällt för DND också). Men sen vill folk ha mindre monster och försöker göra bossfights av människor med, vilket jag tycker är lite fel.

Och jag tror folk hakat upp sig på bossfights så mycket att de inte längre riktigt kan greppa möjligheten till att döda slutbossen i sömnen för att de smugit sig in i dennes sovrum. Det måste inte vara en slutfight, och bristen på en sån behöver inte vara antiklimaktisk heller. Fast det kan kräva mer engagemang i det politiska spelet för att skapa ett klimax som inte är våldsbasserat.

Och där skall väl erkännas att min ork för politiskt engagemang i spelvärldar har droppat rätt mycket. Så handen på hjärtat föredrar jag en rejäl bossfight istället, åtminstånde två gånger av tre. Men då föredrar jag normalt sett också någon form av monster (eller demonbesatt människa, eller robot, eller nått sånt som förklarar varför den här personen tål fem gånger så mycket stryk som andra människor).
 
På något vis kan man ju anse att en människa som kan ta fyra motståndare i en 'öppen' strid, utan bakhåll osv, per definition är ett monster.
 
Gurgeh said:
Nu gillar jag förvisso berättelsen i Trakorien-modulen där en ledare har tagits till fånga av fienden och de tänker halshugga honom på toppen av ringmuren så att hans belägrande soldater kan se det. Bödelns yxa studsar på hans nacke, och till slut blir han så förnärmad att han erbjuder sig att slipa yxan själv så att det blir ordentligt gjort. När han slipat yxan riktigt vass lägger han sig på plats i blocket, men när bödeln svingar yxan drar han undan huvudet, och yxan klyver ringmuren så att hans soldater kan erövra staden.
Click to expand...
Men...Det är väl en myt?
 
Gurgeh said:
Jag skulle nog bara vilja använda monsterregler för individer som inte är helt mänskliga, någon som Saruman eller Herakles.
Click to expand...

Och det kan man absolut göra - det finns egentligen inget regelmässigt som säger det inte får göras så, skulle säga det är en smaksak.
 
Theo said:
Bättre kanske med hjälteförmågor som låter en mixtra med handlingsekonomin och t ex ge en tillräckligt episk hjälte/skurk fler handlingar?
Click to expand...
Ja, typ detta brukar bli roligare. Det kanske kommer i expertreglerna, men annars borde utrymme för att introducera särskilda SLP-förmågor vara rätt stort. (Visst gör Ereb Altor det i viss mån? @Mogger @Leon? Vill minas att vissa SLP i Kopparhavskrönikan, har förmågor, rätt milda sådana, som är helt unika?) Jag skulle inte ha problem med att de finns men aldrig är tillgängliga för RP. Sen behövs det kanske någon digetisk förklaring till dem, men det bör inte behöva vara så komplicerat.
 
Mitt favoritknep är att göra som det fungerar i verkligheten, nämligen att låta ledarnas främsta egenskap vara att kunna övertala andra att lyda. Och låt det farliga med ledaren att vara antalet anhängare denna omger sig med. Som ensam motståndare behöver inte ledaren vara särskilt stark. Hen kanske rentav i det läget inte alls vill slåss utan ber för sitt liv.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top