UPPDATERING 2025-11-30
- Rotsystem: Nu när det nämndes i en annan tråd, av nån annan än mig till och med, så tog jag och faktiskt gjorde lite jobb på v2.0 idag. Tyvärr hade jag glömt bort var jag var, så jag började från kapitel 1. Läget är alltså att det finns uppdaterad text, texten är inlagd i InDesign någorlunda, och nu ska jag egentligen mest finjustera så allt får plats. Tyvärr är jag ju perfektionist, så det spelar inte så stor roll att jag egentligen tänkt att jag bara ska göra minimala touchups; jag kan inte låta bli att passa på att döda lite älsklingar och trimma lite här och var. Oh well.
- Mutant Chronicles: Luna City Blues: Jag har gått igenom lite mer korr och skrivit om lite text, och blev nog ganska nöjd med resultatet. Trevligt att röra sig framåt.
Sen skickade jag iväg lite mail som jag dragit mig för också. Jag har tydligen skjutit på dem i… jag ska inte säga två månader, för det tog mig ett par veckor att fixa i ordning det mailen handlar om, men de borde gått iväg för typ 1-1.5 månader sedan. Jag är så jävla kass.
Det är en rätt ny känsla som jag haft återkommande under det här projektet: en otillräcklighet, ett impostor syndrome, en allmän elakhet mot mig själv som jag inser varken är konstruktiv eller egentligen verklighetsbaserad. Och den är liksom inte konstant; det kommer hugg då och då bara. Av att jag är kass och håller på att fucka upp den här chansen.
Men egentligen: so fucking what? Vad är det värsta som kan hända? Det blir ingen bok. Det bidde bara en tumme. Jag fuckar upp relationen till de andra som jobbar med projektet så att jag aldrig kan jobba med dem igen. Jag fuckar upp med företaget och lyckas bli skyldig en massa pengar. Men so what? Effekten av att boken inte blir klar är ju noll. Det är inte så att mitt levebröd hänger på det här. Om jag misslyckas – synd, men ingen egentlig katastrof. Jag får väl hitta andra att samarbeta med då. Pengar kan alltid ordna sig. Det är lugnt. Egentligen. Jag kommer att kunna säga att jag fick chansen, att jag tog den, och att jag gjorde så gott jag kunde utifrån vem jag är och mina omständigheter. Det får vara nog.