Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[krank]

S03E19 – Choices. Min Oculus Quest 2:a funkar fortfarande bra för att se TV-serier i, för det mesta, men det finns en svaghet: När man gråter en skvätt så finns det ingenstans riktigt för tårarna att ta vägen så de blöter ner skumgummit, plus att linserna lätt immar igen. Öh, har jag hört. Från folk som inte är lika hårda machomän som jag. Jag skulle aldrig grina när jag såg en TV-serie för typ fjärde gången, bara för att det är ett jättefint ögonblick i den eller så.

*hrrrrm*

Okej, borgmästaren får en låda levererad till sig av Faith efter att ha gett henne en fin kniv. Buffy och gänget snor lådan, men Willow blir tillfångatagen. De gör ett prisoner exchange där borgmästaren får tillbaka lådan, som visar sig innehålla jättestora spindlar. Men inte innan Willow hinner läsa lite i Books of Ascension, och riva åt sig några sidor.

Sedan finns det en ganska svag sidostory som kompletterar denna main-grej ganska bra, där Buffy skjuter på beslut inför framtiden – hon oroar sig för sin framtid med Angel, hon vill inte riktigt konfronteras med beslutet om vilket college hon ska gå på… Hon vet att hon "inte har någon framtid" och det tär på henne. Borgmästaren gör det inte lättare genom att sätta fingret precis där det gör ont och vrida om – att hennes förhållande med Angel i grunden är dödsdömt eftersom han är odödlig och dessutom blir ond om han någonsin blir riktigt lycklig.

Det som absolut inte alls fick mig att grina på slutet (ok då, jag ljög) var när Willow sade till Buffy att hon tänkte välja att stanna i Sunnydale istället för någon av de fina skolor hon kommit in på. Inte (bara) för Buffys skull, säger hon ju sen, utan också för att hon under sin kidnappning fick ett ögonblicks klarhet – hon vill bekämpa ondska och rädda folk, det är vad hon vill göra med sitt liv. Och var gör man annars det bäst än vid helvetesmunnen?

Kontinuitet:

• Buffygänget får sidor ur Books of Ascension.
• Snyder ser borgmästaren regenerera och verkar chockad – det har tidigare verkat som att han var lite "med på banan" vad gäller mysko grejer, åtminstone nog för att köra lite cover-up. Och han verkar sannerligen ha tillbördig respekt för borgmästaren. Men här framkommer det att han nog faktiskt inte haft hela bilden klar för sig.
• Willow använder sina mentala häxkrafter för att döda en vampyr med en flygande penna. Awesome! Willow level up.
• Willow och Buffy kommer att gå på "UC Sunnydale". Jag är osäker på om den skolan nämnts så mycket innan det här avsnittet.
• Xander, som inte kommit in på nån skola, tänker köra en Jack Kerouacsk roadtrip istället.
• Cordelia… vi får första indikationen om att allt inte riktigt är som man tror där. Serien är inte jättetydlig med varför det är viktigt, men klädbutiken Xander träffar henne i? Hon är inte där för att shoppa, utan för att jobba där som butiksbiträde.

Det är vad jag kommer på just nu iaf.

Tre avsnitt kvar…

 

[krank]

Det var inte en jättebra idé att se S03E20 – The Prom i Questen.

Jag menar, jag visste att jag skulle storböla. Alltså inte bara få lite vått i ögonen utan sitta och fulhulka och spruta saltvatten i åtminstone några minuter vid en specifik scen. Plus lite extra gråt vid enstaka andra scener. Jag visste det, så jag borde ta tänkt på att se det här avsnittet på TVn istället. Men det gjorde jag inte så jag fick ta en paus mitt i för att tolka glasögonen, och slutet av avsnittet såg jag helt enkelt genom en dimma…

Det här är ett av de absolut bästa avsnitten, vill jag menar, i hela Buffy-serien. Allt är så jävla bra här. Skådespelarna gör ett sjujävla jobb, manuset är så inåthelvete snappy och bra och spelar på exakt rätt känslosträngar… Det finns väldigt lite kring metaplotten med borgmästaren, men framför allt relationsbiten är med och i fokus, och sidoplotten med monster-of-the-week är lagom sidoplottig.

Så okej. Det är dags för balen, snart. Alla förbereder sig. Vi får lite exposition om vad The Ascension är – en människa förvandlar sig till en odödlig demongud, en specifik, och nu behöver Buffygänget räkna ut vilken demongud borgmästaren vill bli. Men det är också allt som händer på den fronten. Det finns viktigare grejer! Massor! Som att Joyce snackar med Angel om att han som vuxen behöver ta sitt ansvar och "do the right thing", underförstått att göra slut med Buffy. Så det… gör han. Hon blir ledsen såklart, även om hon med hjärnan förstår att det nog är bäst så. Det gör fortfarande ont.

Anya ber Xander att ta henne till balen. Yay, Anya! Xander fattar det inte ännu, men hon är ju faktiskt typ bäst. Att han inte har vett att uppskatta hennes berättelser om roliga sätt hon dödat män på får stå för honom.

Xander får sen veta att Cordelia numera är fattig, och att hon jobbar i klädbutik för att få råd med klänning. I samma veva anfalls de av en demonhund, som dödar en klädbutik-kund iförd finkostym.

What else… Buffy ser till att de andra går på balen medan hon tar hand om helvtesshundgrejen. Det visar sig vara en incel som åkallat och tränat helveteshundar att anfalla balen eftersom han fick ett nej från en tjej han bad gå med honom till balen. Buffy ger honom och sedan hans helveteshundar spö.

Sedan… Balen. Willow och Oz går tillsammans såklart. Cordelia och Wesley Cordelia och Wesley:ar. Xander är där med Anya. I bakgrunden ser vi att Jonathan också fick en dejt – good for him! Helt okej steg upp från att vara nära att ta livet av sig själv i ett klocktorn…

Och sedan… sedan kommer grejen jag liksom inte har några försvar alls mot. Jag har blivit tårögd flera gånger de senaste veckorna bara av tanken att den här scenen skulle komma, och jag storbölade när jag såg Alleys reaktion till den. Så givetvis bölade jag ordentligt nu också. Det är när Jonathan kliver upp, efter att "klassens clown" utsetts, deklarerar att de skapat ett nytt pris. "I guess there were a lot of write-in ballots". Han säger att han och de andra eleverna inte pratar om det så mycket, men att de vet att Sunnydale High inte är en vanlig skola, att det händer konstiga saker ("Zombies!" "Hyena people!" "Snyder") – och att de alla sett att hon generellt varit där för att lösa problemen. Att de flesta av dem räddats av henne vid ett eller annat tillfälle. Och nu får hon ett glittrigt paraply med texten "Buffy Summers – Class Protector".

Alltså jag vet att jag blir manipulerad här, men det skiter jag i. Det här är kanske det finaste ögonblicket i hela serien, det som gör mig mest känslosam. Jag har inga försvar whatsoever mot "någon som mår dåligt och varit med om en massa jävla skit som får erkännande och upprättelse". Det är en trop som går rätt in i hjärtat på mig. Fan, jag sitter och smågrinar när jag skriver det här. Den här scenen är min kryptonit.

Jag är inte säker på om den hade funkat utan tre säsongers uppbyggnad. Det här är så jävla snyggt gjort. Det bygger på seriens historia och sätter fingret på en av dess allra mest centrala grejer och trycker tills det gör ont och är skönt samtidigt.

Men okej, kontinuitet:

• Vi får veta vad the Ascension är; borgmästaren tänker bli en specifik demon.
• Det avslöjas att Cordelias pappa är ruinerad efter att ha blivit påkommen med skattefusk.
• Xanya (eller Ander?) etableras – Xander Anya, alltså. Woop!
• Det etableras att Buffys klasskamrater inte varit blinda eller dumma i huvudet, utan faktiskt märkt hur mycket Buffy betytt för dem.
• Angel gör slut med Buffy, och deklarerar att han tänker sticka iväg och ha en egen TV-serie.
• Snubben som kan kontrollera helveteshundar… Jag har redan glömt hans namn och orkar inte kolla upp det, men han etableras iaf. Han kommer iofs inte att återkomma förrän i säsong sex, men ändå.

Så… Nu ska vi ha en tvådelars final, och sedan säsong 4. Den ser jag nog faktiskt fram emot lite. Jag minns den som inte speciellt bra, men å andra sidan kommer ju Spike tillbaka. How bad can it be?

Alley kommer ju att varva Angel med Buffy från och med nu, och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra. Antagligen följer jag med henne och passar på att se om Angel (Buffy har jag sett flera gånger, Angel bara en). Huruvida jag skriver om Angel också… Det får vi se. Kanske.

 

[krank]

Nu börjar det definitivt närma sig, med S03E21 – Graduation Day Part 1.

Det här är ju bara ena halvan av ett dubbelavsnitt, så det i sig själv blir lite rumphugget. Men det hinner ändå hända en hel del, såklart. Scoobiegänget förbereder sig för examen – det skrivs i årsböcker och den där speciella saknaden elever ofta känner inte sin sista dag i skolan är definitivt närvarande. Liksom lärare som fyller de sista lektionerna med Hänga Gubbe för att allt som faktiskt är bedömningsunderlag redan är avklarat. Som lärare känner jag viss igenkänning.

Xander berättar för Anya att det är en Ascension på G, och hon berättar för gänget att de aldrig träffat en riktig demon – att en ascension i princip är en garanti att Alla Fucking Dör. Hon tänker sen prompt dra från stan, men vill ha med sig Xander. Jag gillar verkligen Anya! Hon bär alla sina känslor på utsidan. Det här avsnittet är också det första där Xander faktiskt visar känslor tillbaka, vilket ju är himla trevligt. En del av Xanders karaktär är ju att han tydligen attraherar alla möjliga mer eller mindre monstruösa tjejer (och Cordelia), och det här är väl liksom den logiska slutpunkten – efter insekten och mumien liksom.

Men, ah, right, annat händer också – Faith mördar en geolog, vilket i slutänden låter Buffygänget upptäcka vilken demon det är borgmästaren vill bli. Professorn hade nämligen hittat ett jättelikt… lik i en vulkan, och då ligger det nära till hands att anta att det är den demonen han vill bli.

I don't think I'm gonna be taking any more orders. From them, or from you.

Faith skjuter också Angel med en förgiftad pil. Watchers' Council vägrar hjälpa till, så Buffy bryter med dem (äntligen!). Willow upptäcker att det enda botemedlet för Angel är att tömma en slayer på blod, så Buffy ger sig iväg ut för att… mörda Faith. I slutänden får Faith ett allvarligt sår, men lyckas hoppa ner på en passerande bil så hennes kropp förs utom räckhåll för Buffy. Och där slutar avsnittet.

Överlag ett händelserikt, bra avsnitt. Inte mycket monster of the week, men väldigt mycket metaplot och en fullt godkänd andel tonårsdrama. I like it! Som kanske märks är hela Anya-grejen min favoritdel här. Jag skulle verkligen vilja se en spinoff med henne som fokus. Typ Anya: Manslayer… =)

Man kan också se en del worldbuilding-referenser, såklart. Som att Harmony får några repliker, och Amy-råttan får vara med lite.

Kontinuitet:

• Willow och Oz ligger med varandra för första gången. Det är jättesött. De är jättesöta.
• Scoobies får veta vilken demon borgmästaren vill bli.
• Xander visar lite åtminstone positiva känslor gentemot Anya. Det är också jättesött.
• Buffy bryter med Watchers' Council.
• Angel blir förgiftad (räknas knappt; det resolvas ju i nästa avsnitt)

Jag har glömt ganska mycket av nästa avsitt, så jag ser fram emot att se det… Alley har redan postat sin full-length-video med reaktioner, så nu väntar jag bara på att hon ska hinna redigera och ladda upp den kortare versionen…

 

[krank]

Nu är både Alley och jag klara med säsong 3, för vi har sett S03E22 – Graduation Day Part 2.

Buffy springer till Angel och tvingar honom att dricka hennes blod, because of course she does. Angel tar henne till intensiven, dit även Faith tagits. Det blir en liten konfrontation mellan Angel och borgmästarn. (Riktigt snygg long-take här förresten!) Sedan får Buffy en drömvision med Faith där det dels tydligen förskuggas att Buffy dör om ett par år, och dels sker något slags överlämning – Faith säger påt Buffy att "ta det hon behöver" av hennes grejer och tipsar henne om att borgmästarn har kvar sina mänskliga svagheter även som demon.

Buffy vaknar, och smider planer tillsammans med resten av klubben, medan borgmästarn gör sina förberedelser. Alla är på plats, inklusive Wesley.

Till slut är det dags – examen! Borgmästaren håller tal, och förvandlas sedan till en jättestor…

En jättestor…



Låt oss kalla det "orm".

Buffy har beväpnat alla eleverna, så de kämpar tillbaka mot borgmästarns vampyrer, som försöker hålla alla på plats så de kan ätas av… ormen.

Genom att prata om Faith så får Buffy "ormen" att jaga henne genom skolan, till biblioteket där de lagt en massa sprängmedel. Boom! No more mr. borgmästare. Snipp snapp slut, så var säsongen slut.

Kontinuitet:

• Borgmästaren blir en stor – let's face it – snopp, och sprängs sedan.
• Faith är inte död, men i koma.
• Angel sticker efter striden för att dra igång sin egen TV-serie.
• Under slutstriden dör Harmony. Och, läste jag nyss, Larry. Booooh!
• Cordelia och Wesley-grejen blir resolved. De kysser äntligen varandra – och inser i det ögonblicket att nä, det här var nog ingen bra idé ändå. Och så var det inte så mycket mer med det.
• Alla inblandade tar examen.
• Sunnydale High är nu rykande ruiner.

Det här är överlag en rätt värdig säsongsfinal. Den dras ner lite av att specialeffekterna framför allt för borgmästaren inte åldrats med så mycket värdighet, och den AI-uppskalning de använt för att matcha alla specialeffekter i serien till det högupplösta fotot gör inte saken bättre. Men det är ändå ballt!

Samtidigt är ju finalerna kanske den tråkigaste delen av Buffy. Det är generellt bara en slutstrid mot en Big Bad. Det finns sällan ordentligt utrymme för drama, eller för plot, eller för speciellt mycket annat. The Prom var ett mycket mer givande avsnitt, tyckte jag. Och även del 1 av Graduation Day hade mer utrymme för annat. Men visst, slutstriden är rätt ball, det är den. Men slår den när Buffy får ett glittrigt paraply? I think not!

Nu ser det ut att bli paus, för Alley tänker göra något slags lite längre sammanfattning av hela S03 innan hon ger sig in i S04. Vi får se; jag går vidare när hon gör det.

 

[krank]

Igår såg jag S04E01 – The Freshman.

Jag har en kollega på jobbet, som gått i amerikansk high school. Det han berättat är i princip att… Well, att det faktiskt är precis sådär som det är på film. Att nej, det är inte bara nåt de hittat på eller ens överdrivit speciellt mycket. Och utifrån Alleys reaktioner på det här avsnittet så är det ganska mycket så med college-grejen också. Det är såhär; det är inte speciellt konstigt eller överdrivet.

Buffy börjar college. Och eftersom någon någonstans bestämt sig för att det är en bra idé att gå från "fullständig trygghet och backup" till "alla förväntar sig att du ska vara 100% vuxen" så känner hon sig lite som en fågelunge som sparkats ut ur boet lite för tidigt. Allt är väldigt överväldigande – allt från att hitta byggnader till att överhuvudtaget få ihop sin utbildning, med kurser etc. Jag ska tillägga att jag inte förstår eller har orkat kolla upp hur amerikanska collegesystemet faktiskt funkar; jag känner mig bara väldigt tacksam över att min lärarutbildning valde kurser åt mig i ganska hög grad och att jag därmed inte hade riktigt lika mycket att ha ångest över som Buffy.

Buffy träffar här också ett par riktiga drygrövar till lärare. Som lärare själv är det här med kassa lärare på film något jag verkligen tenderar att vara hypermedveten om. Hur tänker man ens, när man ställer sig och är dryg och elak mot en freshman som gått fel? Bah! Inte så att det är orealistiskt; jag har själv haft kassa lärare både på gymnasiet och på högskola.

Hur som; det här avsnittet är ganska enkelt: etablera collegemiljön, etablera professor Walsh (psykologilärare) och Finn (hennes assistent), visa att Willow trivs. Buffy börjar som osäker, får spö av ett gäng vampyrer som har som sin grej att döda freshmen och ta deras grejer (och få det att se ut som att de hoppat av), vill inte störa sina vänner som verkar fixa collegegrejen bättre, får emotionellt stöd av Xander, går tillbaka och piskar rumpa, och i slutänden är alla liksom med på banan igen.

Kontinuitet:

• Collegemiljön
• Walsh och Finn
• Buffy läser psykologi med Walsh som lärare
• Xander är tillbaka från sin "USA-turné" och bor nu i sina föräldrars källare
• En vampyr i slutet plockas in av tre maskerade soldat-typer
• Giles är en "gentleman of leisure"

Det här avsnittet gör sitt jobb, men det är inte ett av mina favoritavsnitt. Trots att det egentligen har det mesta; monster-of-the-week som symbol för IRL-problem, koppling till metaplot, åtminstone några små referenser bakåt… Men I dunno. Kanske är det för att jag inte riktigt kan relatera 100% till college-grejen eller så är det för att jag mest tycker allt Buffy är med om där i början är så… pinsamt. Och hade kunnat undvikas om hon bara planerat ordentligt =)

 

[krank]

Jag funderade på att skapa en ny tråd, men jag ids inte. Kanske orkar jag be nån admin att byta namn på tråden till "… och Angel" vid tillfälle.

Men nu har Alley börjat kolla på Angel, eftersom den serien ju splittar off från Buffy ganska precis nu. Jag var lite osäker på hur jag skulle göra eftersom jag inte gillade Angel alls lika mycket när jag ursprungligen såg den och faktiskt aldrig riktigt känt något behov av att se om den. Men nu har jag tydligen sett Angel S01E01 – City of…

OK, så Angel har åkt ända till Los Angeles för att där kunna stå i gränder och vara brooding ifred. Eftersom han är introvert så undviker han såklart att ha med folk att göra, men han driver ändå runt och dödar andra vampyrer och räddar folk och så. Han vill bara inte umgås med dem. Men så kommer Boyle, en halvdemon/halvirländare och har fått en vision från Powers that Be om att TOGETHER THEY FIGHT CRIME.

Boyle ger Angel namnet på en tjej som behöver beskyddas. Det visar sig att tjejen varit i något slags Christian Grey-förhållande med en företagsledarvampyr, som nu vill försvinna henne precis som alla andra han mördat. Efter att vampyren lyckats mörda tjejen ifråga kidnappar han… Cordelia, som är i LA för att förverkliga sina skådespelardrömmar.

Angel befriar Cordelia och dödar vampyren, och nu är seriens grund-trio bildad: Cordelia, Angel och Boyle. Dessutom fick vi en liten introduktion till Wolfram & Hart, advokatbyrån som kommer att figurera mycket framöver.

Kontinuitet:

• Utspelar sig samtidigt som S04E01 av Buffy. Det vet vi, för Angel försöker ringa till Buffy men lägger på utan att säga något. Andra halvan av exakt det samtalet såg vi i Buffyavsnittet. Snyggt.
• Cordelia är i LA, och är nu Angels sekreterare
• Boyle och hans visioner etableras.
• The Powers that Be etableras.
• Wolfram & Hart etableras.
• Att Angel nu ska ha en deckarfirma etableras (typ).

Det här är ett… helt okej avsnitt. Ett bruksavsnitt liksom; det gör sitt jobb. Det etablerar huvudpersonerna, huvudskurken, den allmänna mörka 90-talsstämningen och så vidare. Inte imponerande, men… fungerande. Alright, liksom.

 

[krank]

Så. Angel S01E02 – Lonely Heart.

Angel är definitivt en serie som inte riktigt hittat sina sjöben ännu, men det är tydligt att det fanns en grundtanke om att göra för vuxna storstadsproblem vad Buffy gjorde för tonårsproblem. Alltså, klä dem i mer eller mindre genomskinliga monsterkläder och undersöka dem den vägen.

Den här gången handlar det om en parasitisk demon som letar efter en kropp den kan stanna i och leva med. För att göra detta raggar den på klubbar, och hoppar från kropp till kropp. Vuxenproblemet här är alltså att hitta någon att bli ihop med, få en human connection med någon, i en storstad där man i vanliga fall mest träffar folk i jobbet.

Herregud människor, skaffa en hobby eller något. Att de här personerna verkar tycka att det är "nattklubbar eller inget" går mig lite på nerverna.

Men jag kan i varje fall sympatisera med Angel, som hellre sitter hemma i mörkret för sig själv än går ut och partajar…

Kontinuitet:

• Jag minns inte om hon faktiskt dyker upp senare eller inte, men polisen Kate introduceras iaf.
• Cordelia har fixat små kort till "Angel Investigations".

Så… Vad ska man säga? Ett ganska pinsamt avsnitt; folks raggande på klubb är nästan alltid rätt pinsamt. Inte mitt favvo-avsnitt.

 

[krank]

Efter att jag varit upptagen med att fira jul, ha jätteont i huvudet och spela UFO: Enemy Unknown har jag nu äntligen tagit tag i Buffy S04E02 – Living Conditions.

Att det här verkligen inte är ett av mina favoritavsnitt gjorde nog sitt till också, men när Alley nu idag lade ut sin video om S04E03 så kände jag att det liksom var dags.

Så: Buffy får en rumskamrat som heter Kathy. De är ganska olika som personer, och Buffy börjar snabbt störa sig på henne. Vi ser också emellanåt tydliga tecken på att Buffy nog faktiskt inte är världens bästa rumskamrat hon heller. Som Alley sade om det här avsnittet – det här är anledningen till att man ser till att göra en överenskommelse direkt, om vad som gäller – när det gäller mat, kläder, etc.

Alla som någonsin varit tvungna att under längre tid ha att göra med någon man stör sig på kan nog känna igen sig i den känsla det här avsnittet excellerar i att gestalta – känslan av att störa sig alt mer på småsaker, bli alltmer irrationell och lättretad. Till slut stör man sig verkligen oproportionerligt mycket på riktiga skitsaker.

Men; det här blir värre och värre, och Buffy drabbas dessutom av mardrömmar om en demon hon slogs mot tidigt i avsnittet. Till slut blir hon övertygad om att Kathy inte bara är en jobbig rumskompis, utan att hon är en ond demon.

…och det visar sig att hon har rätt, och at Buffys irritation berott på att Kathy utfört nattliga ritualer för att stjäla Buffys själ. I Buffyversat blir man ju som bekant ett rövhål när man blir av med själen. Kathys motivation är att hon vill gömma sig för sin pappa, som inte vill att hon ska gå på college. Fair enough. Giles gör en ritual, Buffy får tillbaka sin själ, Kathys pappa hittar henne och tar med henne hem. Willow blir Buffys nya rumskompis.

Det huvudsakliga skälet till varför jag ogillar det här avsnittet är att jag har en djupt rotad issue med när folk agerar irrationellt på ett sätt som omgivningen tycker är pinsamt och/eller jobbigt att hantera. Jag har själv alltid haft svårt för sociala signaler och socialt samspel, och är ofta rädd för att vara just en sådan som omedvetet beter mig illa och jobbigt mot andra människor. Utan att mena det, alltså. Utifrån Buffys perspektiv är hon ju bara fullt rimligt irriterad på Kathy, men i hennes vänners ögon agerar hon helt crazy-wazy. Det spelar här ingen roll att Buffy egentligen har rätt, att hon får upprättelse. Det sätt hon agerade på – irrationellt och ångestskapande för omgivningen – är en ångest-trigger för mig.

Det är alltså inget dåligt avsnitt. Det bara får mig att må dåligt. Tvärtom är det ju ett jättebra avsnitt, just för att det så framgångsrikt gestaltar det jobbiga i att bo ihop med någon ny, etc.

Jag gillar att Kathy har begripliga motivationer. Jag gillar också att hon faktiskt har rätt i att Buffy är bortskämd och ovan vid att behöva dela med sig. Jag tror det är Giles som säger något om att det är ganska vanligt bland ensambarn. Men Buffy, i det här avsnittet, har inte rätt ens efter att hon börjar få sin själ stulen genom nattliga ritualer. Hon har fel genom att typ alla de saker hon stör sig på hos Kathy är helt normala saker som vettiga vuxna människor bör kunna prata igenom lugnt och rationellt istället för att bygga en konflikt kring. Men Buffy är inte vuxen, och det är en av den här seriens styrkor. Buffy är en tonåring, som känner sig fram och har ganska långt kvar i sin utveckling. Hon är ingalunda perfekt som hjälte, och det är skitbra.

Kontinuitet:

• Introduktion av Parker som kärleksintresse (grrr…).
• Introduktion av Veruca, som Oz kommer att ha att göra med framöver. Hon får synas men inte namnges.
• Willow och Buffy är nu rumskompisar.

 

[krank]

Och nu har jag också sett Buffy S04E03 – The harsh light of day.

Det här är ytterligare ett riktigt, riktigt bra avsnitt – denna gång med marginellt mindre ångestframkallande pinsamheter, vilket gör det mycket lättare att tycka om.

Så: Tre parallella historier. Buffy har dejtat Parker i en vecka, och det leder till slut till att hon ligger med honom – men det visar sig att han bara var ett rövhål som manipulerade henne till sex och nu mest vill dumpa henne. Och gaslighta henne till att tro att det är hon som "missuppfattat situationen". Gud, vilket arsle han är. Återigen får vi se Buffy inte som den superstarka superhjälten utan som människan och tonåringen. Förra gången hon låg med en kille och han blev ond var det ju mer symboliskt – den här gången mer "på riktigt" och manipulativt. Jag har läst folk som tyckte att hon "borde lärt sig" efter Angel… Fuck those people. Angel var inte manipulativ på det sättet, det var en annan situation. och hur som helst är det victim blaming; det är inte Buffy som gjort fel här. Jag tycker att det är bra att hon trots all skit hon var med om med Angel verkar öppen för att hitta kärleken igen.

En annan historia är att Spike (yay!) är i stan, och har blivit lämnad av Dru. Han är här med sin nya flickvän, Harmony, och letar efter en grej som ska göra honom odödlig – kunna vara ute i solen, inte kunna dödas med påle genom hjärtat, etc. Harmony är inte den skarpaste kniven i lådan, men förhållandet hon har med Spike är direkt destruktivt. Det är uppenbart att han inte har några känslor för henne utan bara utnyttjar henne för sex i princip.

Det framställs i vissa scener lite som att Harmony "förtjänar" all skit Spike häller över henne genom att hon är "dum" och "irriterande", men liksom… Man måste få vara lite korkad också. Det får uppenbarligen Devon, sångaren i Oz' band. Han får bara rent utsagt pinsamt korkad i scenen han är med i det här avsnittet, men han slipper utsättas för våld för det.

Men jag gillar att avsnittet ändå på något sätt ger Harm viss sympati. Det är Spike som är en röv, inte hon som är dum och "förtjänar det".

I alla fall, Spike hittar sin pryl (en ring) lämnar Harmony, går och får spö av Buffy som tar av honom ringen och så flyr han igen.

Den tredje storyn är Anya. Hon kommer tillbaka till Sunnydale eftersom hon inte kan sluta tänka på Xander. Hon fattar egentligen inte riktigt hur mänskliga förhållanden fungerar och framför allt inte hur de börjar – hon brukar ju trots allt mest komma in i andra änden av dem, så att säga. Så hon, direkt och framåt och problemlösande som hon är, konfronterar Xander och ställer tydliga frågor. Han förmår inte riktigt svara på dem, men det är tydligt att han blir skrämd av hennes direkthet. Han verkar inte intresserad av ett förhållande.

Ny plan: Anya dyker upp hemma hos Xander, klär av sig naken och förklarar för honom att det enda rationella är att de ligger med varandra – det, tror hon, kommer hjälpa henne att komma över honom. Xander förstår inte alls det lysande i planen, men förmår återigen inte riktigt artikulera sig. Xander är inte jättebra på det här med att… artikulera sig. Men de ligger iaf med varandra, men Anya blir inte nöjd med resultatet. Hon säger åt honom att hon nu är över honom, han säger "okej", men det gör henne bara upprörd och hon stormar ut. Det kan inte vara lätt att vara en tusentals år gammal demon som plötsligt måste hantera mänskliga hormoner och känslor och drifter och förhållanden. Framför allt inte när man tydligen kärat ner sig i en kille med den känslomässiga mognaden hos en kålrot. Men han är åtminstone inte ett rövhål, till skillnad från Parker och Spike.

Åh, och Willow! Hon är jättebra det här avsnittet. Alla de här avsnitten, faktiskt. Det är väldigt roligt att se henne verkligen blomma ut i College-miljön. Här är hon liksom hemma och bekväm och den stabila auktoriteten. Helt klart den som är mest vuxen i gänget just nu.

Alright, kontinuitet:

• Buffy har sex för andra gången. Det går sådär. Parker-grejen kommer att återkomma.
• Harmony lever! Och är vampyr.
• Spike lever! Och är ett rövhål.
• Oz och bandet ska åka till LA och tar med sig the gem of Amara för att ge den till Angel.
• Anya lever! Och är kär i Xander. Och är bäst, sådär i största allmänhet.
• EDIT: Åh! Parker frågar Buffy om hon dejtat Spike. Hon skrattar. Detta kommer att vara lite intressant i backspegeln.

Härnäst blir det ett par avsnitt Angel, när det nu blir av… Vi får se om Alley håller sitt vanliga halv-instabila schema trots mellandagar och nyår…

 

[krank]

Alley såg Angel S01E03 – In The Dark för ett tag sedan, och nu har jag också gjort det.

Spike kommer till LA på jakt efter the gem of amarra. Oz kommer och levererar den till Angel, som gömmer den i kloakerna istället för att ta på sig den. Spike kidnappar Angel och låter en torterar-vampyr tortera honom för att få honom att avslöja var han gömt ringen. Sedan hotar Spike också Cordelia och Doyle med att han ska döda Angel om de inte ger honom ringen. De hittar Angels gömställe, men eftersom de fattar att Spike inte är att lita på så låter de Oz köra in sin skåpbil in i stället där Spike är, och räddar Angel. I tumultet snor torteraren ringen och smiter. Gänget som nyss befriat Angel åker efter honom i Oz' bil, och Angel drar av honom ringen och dödar honom. Sen förstör Angel ringen, eftersom han inte vill frestas att tro att han är färdig, eller att glömma bort de som han huvudsakligen räddar nu – alltså de som främst lever på natten (men inte är vampyrer).

Alley gillade inte det här avsnittet, men för mig är det nog ett av de första där Angel-formeln började falla på plats. Plus att jag verkligen gillar Spike som karaktär, såklart. Charisma Carpenter börjar bli varm i kläderna och leverera repliker med lite mindre stelhet, och kemin mellan Cordelia och Doyle börjar därmed funka bättre. Och jag har inget emot att Gem of Amarra förstördes – Angels förklaring är lite meh, men den funkar om man dessutom räknar med den ständiga risken att den hamnar i fel händer. Men absolut, den hade kunnat ges en längre storyline.

Kontinuitet:

• The gem of Amarra är förstörd.
• Oz (och, antar jag, resten av bandet) är en stund i LA.
• Spike visar sig i LA, och nu vet även Doyle vad han är för en typ.

Annars tror jag inte det var så mycket, faktiskt.

 

[krank]

För typ jättelänge sedan såg Alley Angel S01E04 – Coming Apart. Och nu har jag också gjort det, för nu har hon börjat orka redigera igen och jag vill inte hamna alltför långt efter.

Det här är ett ganska trist avsnitt, om en läkare som lärt sig koppla loss sina kroppsdelar och som använder denna fantastiska kraft till att vara en stalker. Såklart.

Kontinuitet:

• Kate dyker upp och hjälper till.
• Wolfram & Hart är den läbbige läkarens advokatfirma.
• Angel lyckas för en gång skull ta betalt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, här. Avsnittet landar inte riktigt. Och det börjar bli lite tröttsamt att Angel typ bara räddar kvinnor.

 

[krank]

Alley gillade halloweenavsnittet av Buffy, S04E04 – Fear Itself. Och det gjorde jag också. Det är ett klassiskt skojjigt avsitt, som samtidigt lyckas utveckla relationer och karaktärer.

Så, Buffy är fortfarande ledsen över Parker och har svårt att hantera den situationen. Men hennes vänner drar med sig henne till ett halloweenparty i ett frat house. Jag kanske hade trott att både hon och Xander skulle vara lite skeptiska till frat houses efter att hon nästan blivit uppäten av en orm i ett, men okej.

Huvudplotten här blir då såklart att frat-grabbarna byggt om sitt hus till ett spökhus, som tack vare en mystisk symbol som de valde för att den såg cool ut förvandlas till en riktig skräcklabyrint som frammanar en skräckdemon. Gänget famlar sig fram genom huset, tills de blir tillräckligt uppskrämda och till slut hamnar på övervåningen, där symbolen finns. Giles och Anya dyker upp efter att ha motorsågat sig in i huset. Giles ger lite exposition om demonen, den frammanas, den visar sig vara jätteliten, Buffy trampar på den och så är den död.

Men huvudplotten är inte det viktiga här, såklart. Det viktiga är istället alla små subplots och framför allt vad folks manifesterade rädslor säger om dem och var de är just nu. Xander till exempel; det etableras i hans första samtal med Anya att han känner sig utanför när nu alla andra går på college, och det är egentligen lite svårt att se vad de har gemensamt. Och mycket riktigt blir hans grej att de andra överhuvudtaget inte ser eller hör honom, bokstavligt. Willow är sugen på att fortsätta lära sig trolla, men alla omkring henne är lite oroliga för att det kan gå snett (av någon anledning, jag kan inte tänka mig att Willow plus magi skulle kunna leda till något dåligt). Hennes grej blir att Oz springer iväg och sen tappar hon kontrollen över sin magi. Buffy känner sig sårad och tycker allt är jobbigt, och känner att det lättaste kanske bara vore att stänga alla ute – och hon upplever sedan att alla flyr och hon tvingas vara ensam, vilket inte minskar riskerna eller utsattheten utan bara gör att hon inte kan få hjälp…

Jag gillar det här avsnittet, på det hela taget. Det händer en massa grejer. OK, så metaplotten för säsongen berörs knappt, men den har ju knappt börjat. Monstret är inte heller så jätteintressant. Men just relations-bitarna här är riktigt mumsiga.

Kontinuitet:

• Xander verkar äntligen fatta att han och Anya är en grej som händer. Det här är, tekniskt sett, deras första… dejt. Typ.
• Willow gör (tror jag) sin första summoning spel. Weee! Also: Referens till att man "experimenterar i college", vilket ju om man vill kan tolkas som en referens till Willows kommande insikter vad gäller hennes sexualitet.
• Finn är snäll och coachar. Alltså jag vet inte, jag tyckte ganska illa om Finn tidigare gånger jag såg den här serien, men den här gången har jag inget emot honom.

Nästa avsnitt… minns jag inte som ett favoritavsnitt. Men vi får se. Just nu är planen faktiskt att se det redan idag.

 

[krank]

Buffy S04E05 – Beer Bad är som sagt inte ett av mina favoritavsnitt. Jag gillar egentligen konceptet, men dt är lite för mycket pinsamheter för min smak.

Så. Buffy är på en föreläsning med professor Walsh, som berättar om "id" och att man alltid har de här drifterna som egot och superegot försöker begränsa, typ. Detta passar bra ihop med att Buffy egentligen vet att Parker är en röv, men fortfarande vill ha honom. När hon slutligen får höra från Finn det hon egentligen redan vet – att Parker är en obehaglig liten parasit alltså – så blir hon ledsen igen, och sätter sig och super med ett gäng collegegrabbar.

Xander har skaffat jobb som bartender på stället där Buffy och grabbarna super. När både grabbarna och Buffy gradvis förvandlas till grottmänniskor så visar det sig att det är Xanders nya chef som har en kusin som är en "warlock" och som lärt honom göra öl som gör folk till grottmänniskor. Jag tycker mycket om hur liksom casual han är med hela grejen. I Sunnydale är alla medvetna om att det finns warlocks, det är alltså typ inget konstigt att man berättar att man lärt sig nåt magiskt från en. Tydligen.

I alla fall, grott-grabbarna sätter eld på ett hus, Buffy rusar in och räddar dem, Willow, Parker och säkert nån mer också. Sen bonkar hon Parker på huvudet med en träbit, vilket är rätt åt honom.

Sidoplot: Oz ser Veruca (som Alley glömt att hon redan sett för ett par avsnitt sen, men det är OK för det var ett tag sen) och blir trollbunden. Det här skördas inte riktigt ännu; i det här avsnittet får vi mest se Willow vara frustrerad och svartsjuk, och Oz förvirrad och dum i huvudet. Tänk, vad deras förhållande blivit bättre om han bara pratat om grejer. Men jag antar att han inte riktigt vill kännas vid att något är på G.

Hur som helst, medan Willow är svartsjuk går hon och pratar med Parker, och det här är avsnittets bästa del. Hon går dit och är arg, och det är ett par halvlånga scener där hon typ verkar bli charmad av Parker och hans smooth-talking och Helt Rationella Argument, och man tror att hon kommer att vara otrogen… Men så visar det sig att hon bara strung him along och jävlades. "How gullible do you think I am?" Hon bara klär av honom, figurativt och inte bokstavligt. Precis en sån där grej som man önskar att man lyckades med oftare, där man ba' berättar för nån exakt vad de håller på med och de typ krymper ihop till en liten skrumpen boll.

Kontinuitet:

• Veruca, igen.
• Buffy verkar nå något slags turning point här, hoppas jag. jag har glömt om hon fortsätter obsessa över Parker.
• Finn! Här gör Finn rentav något slags framstöt, nästan. Som Buffy inte märker, men ändå.

Jag tror det var allt. Nu är det tyvärr tillbaka till Angel, så snart Alleys nästa redigerade avsnitt kommer…

 

[krank]

Alright, Angel S01E05 – Rm w/a Vu då.

Ett ganska enkelt avsnitt – Cordelia skaffar ny lägenhet som visar sig vara hemsökt, och Doyle får påhälsning av demoner han är skyldig pengar. Det hela eskalerar enligt förutsägbara mönster tills demonerna fått pisk och Cordelia slutat vara rädd för spöket och istället skällt ut det.

Jag vet inte om det finns så mycket mer att säga här, egentligen.

Kontinuitet:

• Angel har en skön liten semi-flirtig scen med Kate, där de kollar Cordys nya hems historia.
• Vi får lite välbehövlig tredimensionalitet i Cordelia – vi vet ju sedan Buffy att hon har lager man inte alltid ser, och det känns bra att de plockar upp den tråden här. För mig är ju det en del av behållningen med Buffy och Angel – den där grundläggande grejen med att folk generellt är… folk. Och lär man bara känna dem så märker man att de är komplexa och begripliga och tredimensionella. Att hon gått runt och tänkt på sina nya omständigheter som ett straff för allt dumt hon sade och gjorde i High School är… dumt, såklart, men också begripligt och förmänskligande. Cordy bär en mask av korkad-och-självupptagen-och-bortskämd, men hon har mycket mer under den.
• Cordy har nu en ny lägenhet.

Ja, det var nog det. Inga större status quo-ändringar.

Efter S01 ändrades den här serien ganska rejält, vill jag minnas, och jag har för mig att jag inte tog emot den förändringen med öppna armar direkt. Att jag föredrog den lite mer jordnära strukturen av S01, att jag saknade Doyle och det ganska enkla mysterielösandet. Men den här gången känner jag mest att jag knappt kan vänta tills all riktigt episk weird fuckery börjar, och att jag redan ser fram emot Wolfram & Hart.

 

[krank]

Angel S01E06 – Sense and sensitivity… Oh boy.

Angel hjälper Kate få fast en skurk. Skurken ringer Wolfram & Hart som fixar fram en typ magiker som går in och har sensitivity training med poliserna. Effekten blir att de blir helt satta ur spel för att de blir för känsliga. Skurken släpps ur fängelset, tänker skjuta Kate, Angel räddar dagen, klart.

Jag tycker ganska illa om det här avsnittet. Dels för att det har lite för många pinsamma scener, men också för att jag inte tycker att det är speciellt kul eller vettigt att driva med sensitivity training eller med idén att det är något bra att vara öppen med känslor. Självklart får det här en överdriven magisk twist, men det känns också som en ganska ful konservativ parodi på vad som skulle hända om poliser inte är machoidioter och rövhål som inte pratar om sina känslor.

Kontinuitet:

• Inget ändras, egentligen, mellan Kate och Angel. Trots att de hade värsta möjligheten att göra en grej.
• Inget ändras, egentligen, mellan Cordy och Doyle. Trots att de hade värsta möjligheten att göra en grej när Kate påpekar Doyles crush.
• Wolfram & Hart får upp ögonen lite mer ordentligt för Angel, tydligen.

Nä, inte ett av mina favoritavsnitt.

 

[Gamiel]

Watchers' Council vägrar hjälpa till,

Finns det någon anledning till varför de vägrar, bortsätt från drama! o "hjältarna måste göra det själva"?

 

[krank]

Finns det någon anledning till varför de vägrar, bortsätt från drama! o "hjältarna måste göra det själva"?

Angel är en vampyr. Väktarrådet är inte så intresserade av att rädda vampyrer. Tydligen.

 

[Gamiel]

Angel är en vampyr. Väktarrådet är inte så intresserade av att rädda vampyrer. Tydligen.

Aha, jag antog att det gällde även hela det här "borgmästaren ska bli en demon som de inte ville hjälpa till med", med tanke på att de inte hjälpte till något med det.

Jag har en kollega på jobbet, som gått i amerikansk high school. Det han berättat är i princip att… Well, att det faktiskt är precis sådär som det är på film. Att nej, det är inte bara nåt de hittat på eller ens överdrivit speciellt mycket. Och utifrån Alleys reaktioner på det här avsnittet så är det ganska mycket så med college-grejen också. Det är såhär; det är inte speciellt konstigt eller överdrivet.

Baserat på vad jag har sätt av amerikanska shower om high school o college, måste jag säga att för mig är konstigt att det inte bara nåt de hittat på eller ens överdrivit speciellt mycket.

vill inte störa sina vänner som verkar fixa collegegrejen bättre

Kan hon inte störa Giles? Är det inte det han är där för, hjälpa till med grejerna som inte involverar fysiskt våld.

Jag har själv alltid haft svårt för sociala signaler och socialt samspel, och är ofta rädd för att vara just en sådan som omedvetet beter mig illa och jobbigt mot andra människor. Utan att mena det, alltså.

Som jag känner igen mig i det där.

 

[krank]

Aha, jag antog att det gällde även hela det här "borgmästaren ska bli en demon som de inte ville hjälpa till med", med tanke på att de inte hjälpte till något med det.

Njä, där hade ju Buffy redan sagt upp bekantskapen.

Men överlag är väktarrådet rätt… märkliga. På ytan sägs de finnas enbart för Slayerns skull, men i praktiken verkar de tycka att de har typ tusen viktigare saker för sig än att hjälpa henne.

Baserat på vad jag har sätt av amerikanska shower om high school o college, måste jag säga att för mig är konstigt att det inte bara nåt de hittat på eller ens överdrivit speciellt mycket.

Eller hur? Men tydligen är det för amerikaner bara liksom igenkänningshumor. Lite som när jag som kommer från, eller åtminstone spenderat en hel del tid i, små orter känner igen mig i Smala Sussie. (Jo, det är typ precis sådär. Smala Sussie skulle kunna vara en dokumentär…)

Kan hon inte störa Giles? Är det inte det han är där för, hjälpa till med grejerna som inte involverar fysiskt våld.

Han är ju formellt sett inte hennes väktare längre, och när hon går till honom för hjälp så säger han typ att det är dags för henne att börja klara sig själv.

 

[Gamiel]

Men överlag är väktarrådet rätt… märkliga. På ytan sägs de finnas enbart för Slayerns skull, men i praktiken verkar de tycka att de har typ tusen viktigare saker för sig än att hjälpa henne.

Väktarrådet är ett exempel på Buffy-'versats inte alltid så bra världsbyggnad. De finns där bara för ge Giles en ursäkt att existera, o sedan som någon Buffy kan vara rebellisk emot eller göra livet extra surt mot henne.

Bortsätt från Giles o hans böcker tycke de ju inte ge henne någon hjälp, de har haft gud vet hur länge på sig att utveckla vapen som e specialgjorda för någon med superstyrka men Buffy får ändå springa runt med ett lätt armborst istället för ett dubbelarmborst, eller ännu bättre ett automat armborst + ett handkanon till sidovapen o en massa anti monster cocktail granater. Hon får heller inge ekonomisk kompensation som gör att hon kan rädda världen utan att behöva bry sig om hyran.

Han är ju formellt sett inte hennes väktare längre, och när hon går till honom för hjälp så säger han typ att det är dags för henne att börja klara sig själv.

Hade vi att göra med en normal tonåring kan jag fatta men nu dubbelarbetar ju Buffy som månsterjägare vid sidan om att försöka vara normal college student, så lite extra hjälp hade varit på sin plats.