Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Och nu har jag också sett S02E22 – Becoming (2).

Buffy är jagad av polisen, som tror att hon dödade Kendra. Willow är i koma efter vampyrernas anfall. Buffy får en oväntad allierad i Spike, som tycker att världen är rätt najs och inte alls behöver gå under. Han vill bara att allt ska bli som förut, och lovar att sticka utomlands med Drusilla när Angel är död. Och så råkar Buffys mamma se en vampyr bli dödad av Buffy och Spike, vilket föranleder att hon får reda på hur det faktiskt ligger till. Hon tar det väl så väl som man skulle kunna tänka sig, och när Buffy tänker gå för att försöka döda Angel (nu när Spike sagt var han är) så hotar Joyce med att hon inte får komma tillbaka om hon går nu. Buffy går ändå, #sadface.

Buffy plockar på sig svärdet Kendra hade och som skulle kunna stoppa demonen, och blir i samma veva relegerad från skolan av rektor Snyder. På sjukhuset vaknar Willow och vill göra ett nytt försök med ritualen. Xander går för att hjälpa Buffy, men låter bli att tala om för henne att Willow tänker försöka trolla tillbaka Angels själ.

Drusilla använder oogie-boogiekrafter för att få kidnappade Giles att tro att han pratar med Jenny, och får honom att avslöja hur demonportalen ska öppnas.

Portalen öppnas, det slåss en massa, Spike och Dru flyr, Buffy dödar Angel och skickar in honom i portalen när den stängs, sen känner hon att hon inte har något annat val än att sätta sig på en buss bort från Sunnydale.

Det här är en rätt dramatisk säsongsklimax som ändrar status quo för serien på många sätt. Och etablerar/återetablerar grejer som kommer att bli viktigare längre fram. Det enda som för mig är lite surt är väl att plotten med en världsförgörande McGuffin redan använts en gång den här säsongen, med The Judge. Domaren och den här demonen är helt enkelt lite för lika varandra.

Kontinuitet:
  • Joyce for veta att det finns vampyrer och att Buffy är en slayer
  • Willow does dark och gör ball magi för första gången
  • Den första av en serie fantastiska scener med Spike i vardagsmiljöer. Jag älskar verkligen alla scener med honom och Joyce.
  • Spike, överlag, får här för första gången förmänskligas riktigt. Ges lite personlighet bortom att bara vara en generisk bad guy. Jag gillar att han gillar världen. Att han gillar hundrace och manchester united. Betydligt mer intressant än skurkar som vill ta över snedstreck förinta världen.
  • Spike och Dru flyr fältet
  • Angel dör, eller kastas iaf in i en helvetesdimension
  • Buffy kastas ut från skolan och från sitt hem, och åker iväg från stan
  • Snyder ringer och hälsar borgmästaren att det är goda nyheter.
  • Whistler beskrivs som en "immortal demon sent here to bring balance between good and evil".
Överlag gillar jag verkligen hur den här säsongen arbetat för att etablera S03. S02s grand plot har inte etablerats speciellt bra – två gånger stoppar de in världsmördande mcguffins som inte etableras alls innan de plötsligt är front and center. Men S03 får en rejäl etablering – Snyder får ju först komma in som bara en elak rektor, men sen visar det sig att han är i kahoots med polisen och gör coverups av övernaturliga grejer. Och sen visar det sig att det finns en "mayor" som han ansvarar för och är rädd för. Det här lägger upp bollen riktigt snyggt för fortsättningen.

Nu får vi se när Alley ser S03E01. Det är verkligen inte mitt favoritavsnitt. Men that too shall pass…
 

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Nu har Alley sett S03E01 – Anne. Och det har jag också.

Buffy går nu under namnet Anne och jobbar som anonym servitris Stora Staden™, där hon mest vill gömma sig och inte ha med någon eller med några vampyrer eller monster att göra. Tyvärr känns hon igen av en av de där stolliga vampyr-wannabeerna hon räddade för ett tag sedan, som också lite senare ber Buffy leta efter hennes försvunne pojkvännen. Buffy hittar sagde pojkvän fast jättegammal. Det visar sig vara en kapitalist hallick demon som kidnappar folk och tvingar dem att slava i hans fabrik. Buffy gör allt bra igen, och sticker sen hem till Sunnydale.

B-plotten är schoobygänget som träffas efter sommaren. Cordelia och Xander har varit ifrån varandra och det tar en stund för dem att hitta tillbaks till varandra. Joyce tycker att det är Giles fel att Buffy är borta.

Det här är, som jag skrev, inte mitt favoritavsnitt. Fatta mig inte fel nu – det är egentligen inte dåligt genomfört och det har absolut sina ljusa stunder. Jag gillar den tre minuter långa tagningen som sveper genom skolan och växlar mellan flera konversationer. Jag gillar faktiskt det mesta som pågår i Sunnydale. Sedan KAN jag inte vara emot när Buffy slåss mot kapitalisten hallicken demonens hejdukar med hjälp av en hammare och ett vapen som ser jättemycket ut som en skära. Och citat som "…so you just work us 'til we're too old and spit us back out?". Och det ÄR najs med en throwback till en tidigare händelse i serien.

Men… För mig funkar Buffy väldigt dåligt separerad från Sunnydale och Schoobygänget. Plus att hela grejen är så fullständigt löskopplad – fienden här, kapitalisten hallicken demonen, har ingen relation till någonting som någonsin hänt. Han återkommer aldrig. Mycket av avsnittet känns därför, för mig, som överflödigt. Inte ens första gången jag såg serien trodde jag att Buffy skulle stanna borta från Sunnydale. Det var mest ett avsnitt att genomlida innan den riktiga serien började igen.

Men nu är det över, och det betyder att jag snart får se Mayor Wilkins III. Och Faith!
 
Last edited:

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Nu har jag sett S03E02 – Dead Man's Party.

Buffy är tillbaka, men allt är stelt och awkward. Scoobygänget vet inte riktigt vad de ska göra, men de ordnar en fest hemma hos Buffy, när de egentligen bara blev inbjudna till middag. Tack och lov slipper vi en pinsam scen där, utan Joyce finner sig i att det är party. Buffy känner sig inte så välkommen, utan mer vilsen och isolerad, så hon börjar fundera på att sticka igen. Det märker vännerna och Joyce, och ger henne en ganska välförtjänt utskällning.

Sen anfaller zombies, och allt är bra igen.

Så… Jag gillar skarpt att det här inte utmålas som någon perfekt konflikt mellan någon som har Rätt och någon som har Fel. Situationen är jobbig – Buffy stack och hade sina skäl till det, men konsekvenserna blev dåliga för hennes vänner och hennes mamma. Och någonstans behöver hon inse och acceptera det. Jag gillar att Buffy, seriens hjältinna, får vara den som agerade fel. Begripligt fel, men fel. Hon är en 17-åring liksom. "I don't know what I'm doing", som hon säger i avsnittet, är en ganska bra sammanfattning. Hon gör det hon tror hon behöver, men hon är samtidigt en ganska egocentrerad typisk 17-åring som behöver jobba på det här med empati för andras perspektiv och det här med kommunikation.

Jag gillar också att Joyce inte heller får ha helt rätt, till exempel. Hon sade åt Buffy att inte komma tillbaka, det gjorde hon. "Guess what, mom's not perfect". En viktig del i att växa upp är ju precis det att inse att ens föräldrar också bara är människor. Nobody knows what they're doing.

B-plotten med zombies… Alltså, det är en lövtunn symbolik, med saker som begravs men som kommer tillbaka när man minst anar det, etc. En heltigenom lättglömd zombiedemon som "huvudskurk". Zombiernas enda egentliga funktion är att ge Scoobygänget något att enas kring när saker och ting hettar till ordentligt i deras relation. Att avbryta det jobbiga, viktiga grälet där alla äntligen säger saker till varandra, och lätta upp stämningen med lite good old-fashioned våld.

Det här är överlag ett riktigt bra avsnitt, även om det för mig som har social ångest och svårt för pinsamheter kanske inte är ett jag längtar efter att se om.
 

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Jag såg S03E03 – Faith, Hope and Trick för nån dag sedan och glömde skriva om det.

Så; det här är ett avsnitt som egentligen bara har ett jobb – introducera Faith, den nya slayern, Hon kommer till Sunnydale, med ett par fiender i släptåg. Större delen av avsnittet ägnas åt att etablera henne som karaktär – en spegelbild till Buffy; mindre öppen angst, mer energi, mer sex, mer "häftig och cool". Alla hennes vänner och mamma och så vidare gillar Faith väldigt mycket, vilket gör Buffy lite grinig.

I slutänden blir det dock okej efter att de piskat Faiths gamla fiender tillsammans, även om en av dem kom undan (och kommer att återkomma).

Överlag inte ett dåligt avsnitt. Det gör sitt jobb, liksom.
 

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Jag har nyss sett S03E04 – Beauty and the Beasts.

Alltså, de senaste avsnitten har helt enkelt inte känt speciellt engagerande. Jag vet inte om det är för att min list att se på Buffy minskat eller om det helt enkelt är så att början av S03 inte är speciellt bra. Jag menar, jag vet att när Borgmästarn väl dyker upp och hela Ascension-grjeen tar fart så kommer det bli lite mer intressant… Innan S04 kommer med sin plot helt och hållet gjord av wellpapp. Med världens tråkigaste Riley, och så. Och sen S05 och 06 som jag tycker är de bästa, framför allt 06…

Men jaja, tills vidare har vi S03 pre-borgmästare. Jag kanske borde kolla in när han börjar dyka upp mer? Eller så får det bli en överraskning.

E04 gör i huvudsak två saker: "ANGEL Ä TIBAKS" och så görs det en grej om kontrollerande och våldsamma pojkvänner som man bör lämna innan man dör. Och deras flickvänner som försvarar dem. Det är ett helt okej avsnitt, det gör sitt jobb. Och jag tycker att det gör ett ganska bra jobb med att visa mekanismerna i dysfunktionella relationer och så.

Alltså typ: Nån mördas i skogen, och scoobygänget tror först det är Oz. Men sen stöter Buffy på Angel i skogen och inser att det är det inte alls det. Hon fångar in Angel. Under tiden dödar en snubbe som heter Johnny skolans psykolog eller vad han nu är. Scoobygänget tror då att samma person låg bakom det första mordet, och Buffy har inte sagt nåt om Angel. Gänger spårar upp Johnny, som visar sig vara ett helt vanligt rövhål som tagit nån Jeckyl&Hyde-smörja för att bli stor och stark för att inte bli av med sin flickvän, som han sen blir arg och svartsjuk på, och slår och kontrollerar och grejer. Ganska klassiskt, "du vet att du inte borde göra mig arg, du vet hur jag blir", etc. Angel dyker upp och spöar Johnny när ingen ser, och säger sen sina första ord sen han kom tillbaka; Buffys namn såklart.

Sett till kontinuitet är det nog bara en grej: Angel är tillbaka, han är förvildad, och Buffy tar hand om honom i samma byggnad där hon skickade honom till helvetet förra säsongen.


Jag gillar Cordy väldigt mycket. Den här säsongen är hon verkligen ett slags proto-Anya; hon kör hårt på "manners is just not saying true stuff"-linje och blurtar helt enkelt ut okänsliga men i sak korrekta grejer. Det är lite härligt, tycker jag, med kvinnoroller som får vara lite mer än sina stereotyper. För hon är ju inte bara "snyggdum" sådär som hon fick vara i början; i det här läget är hon normbryterska och kvinna som ger fan i att sköta någons emotionella arbete åt dem eller ens bry sig om deras känslor speciellt mycket. Och det kan man ju tycka är dumt, men det gör helt klart Cordelia till en mer intressant karaktär.
 

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Jag såg nyss S03E05 – Homecoming.

En kollega jag har på jobbet, som gått i amerikansk high school, säger att en av de saker vi svenskar inte riktigt fattar med high school så som det ser ut på film och i TV-serier är att det faktiskt inte är någon överdrift eller simpel samling återanvända troper. Att det faktiskt är precis sådär; med school spirit och tydligt definierade smågrupper och popularitetstävlingar och skolans lag i sportsball och så vidare. Det tycker jag är lite fascinerande, på något vis. Jag kan tänka mig att det gör att serier som Buffy slår helt annorlunda där än här – för mig var ju gymnasiet knappast som high school är här, liksom. Jag har verkligen noll koppling till grejer som "homecoming". Det var rätt intressant att se hur big deal det var för Alley, när hon såg det här avsnittet.

Iallafall: Buffy dumpas av losern Scott som hon dejtat ett tag, och missar skolfotograferingen. Därför bestämmer hon sig för att försöka bli homecoming queen, och hamnar därför i direkt konflikt med Cordelia, som givetvis också är ute efter titeln. Det skulle jag säga är A-plotten – Buffy försöker, genom den här grejen, skapa en känsla av normalcy och av att hon överhuvudtaget existerar i världen utanför slayandet. Hon var ju trots allt en "popular girl" innan hon kallades.

B-plotten är en synnerligen töntig grej, "Slayerfest 98" anordnad av vampyren Mr. Trick. Han har anordnat en tävling där ett gäng olika mördare betalar för att vara med och försöka mörda stans två slayers. Så när Scoobygänget ser till så att Cordy och Buffy ensamma hamnar i samma limo som hela gänget inklusive Faith skulle ha åkt i, så blir Cordy och Buffy jagade av några vapenglada tyskar, en grön snubbe med benknivar, en vampyrcowboy (den överlevande Gorchbrorsan) och en varulvsjägare.

C-plotten är nog att Xander och Willow, som ju nu äntligen befinner sig i förhållandevis sunda och stabila relationer på varsitt håll, hånglar. Och uppenbart har/får känslor för varandra. De spenderar hela avsnittet med att må dåligt över sitt hånglande. Bra.

Kontinuitet:
  • Scott dumpar Buffy
  • Borgmästaren!!! Borgmästare Richard Wilkins III introduceras, och är såklart helt mästerlig. På ytan så lättsam och trevlig, men hela tiden med en så genuint obehaglig underton av hot och ondska. Verkligen förträffligt. Här visas det tydligt att han vet precis vad som pågår i stan, och han rekryterar Mr. Trick… mer eller mindre frivilligt. Och antyder att han varit borgmästare "väldigt länge"… Borgmästaren är en av Buffys allra bästa skurkar och jag är glad över att han nu är med i leken.
  • Angel pratar.
Annars vet jag inte om det egentligen är så mycket som ändrar status quo faktiskt.

Ett ganska trevligt avsnitt, på det hela taget.
 
Last edited:

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
Och nu har jag sett S03E06 – Band Candy.

Det här är ett rätt skojjigt avsnitt – Borgmästarn ber Mr. Trick se till så att stans vuxna medborgare är upptagna, så han anlitar Ethan Rayne, som fixar chokladkakor som får de vuxna att bli som oansvariga tonåringar igen. Hilarity ensues. I slutänden ser buffy till att bebisarna borgmästaren tänkte offra till en ond demon medan alla var upptagna blir räddade och dödar demonen.

Bäst i avsnittet är definitivt Armin Shimmerman, alltså rektor Snyder. Han är fantastiskt rolig som ond-patetisk-rektor-fast-tonåring-igen. Det är också såklart kul att se Giles bli Ripper, och att han hånglar upp Buffys morsa (med starka indikationer på att de även nuppade) gör inte saken sämre. Plus att Ethan Rayne alltid är skitrolig.

Kontinuitetsmässigt:
  • Etablerar Mr. Trick som återkommande henchman för borgmästaren.
  • Etablerar att borgmästaren gjort en massa deals med demoner för att komma dit han är.
  • Jag tror vi haft lite sparks flying mellan Joyce och Giles tidigare, men inte alls på den här nivån.
På det hela taget är väl avsnittets budskap också rätt vettigt – det finns nånstans en poäng med att vuxna är vuxna och tar lite ansvar och kan litas på, även om de (vi) ibland kan vara lite jobbiga.
 
Last edited:

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,415
Location
Nynäshamn
En grej om S03E06 förresten, innan jag går in på nästa avsnitt – Jag kollar ju just nu på "remastered"-versionen av avsnitten. De som är ful-croppade till widescreen eller ibland har en utökad frame så man ser kanterna på kulisserna och kameracrewen sitta och häcka vid sidan om handlingen. De där där alla har AI-uppmjukad hy och ser ut som Autons, och där de helt enkelt sket i väldigt mycket color grading som gjordes i originalserien så vissa nattscener ser uppenbart dag:iga ut. Kort sagt: de där som gjordes mot Joss Whedons vilja och vars huvudsakliga merit är att de har lite högre upplösning och widesreenformat.

Och S03E06 är nog det avsnitt som varit allra sämst i "restaureringen". Utomhus-bilden på sjukhuset? Ser ut som en JPEG från internet 1996. Och minst en scen såg så fult uppskalad ut att jag tänker att de helt enkelt inte hittade original-filmen utan försökte använda nån kass AI-uppskalning direkt på en VHS-kopia eller nåt.


Men i alla fall, jag har sett S03E07 – Revelations.

Faith får en ny watcher, Gwendolyn Post, som är en riktigt hård och dryg kvinna som tycker allt omkring henne är undermåligt. Jag gillar henne. Det gör även Faith; det här med "hårda tag och disciplin" funkar ganska bra på den struliga och rebelliska slayern. Tyvärr visar det sig att Post är en onding som bara är i stan för att få tag på en ond fingervante som låter henne skjuta blixtar ur handen. Till slut hugger Buffy av henne armen hon har handsken på och då blixtas hon sönder och dör.

Medan de letar efter ovan nämnda vante ser Xander Buffy hångla med Angel, och han skvallrar prompt för resten av gänget som alla blir arga och besvikna på Buffy för att hon hållit Angel hemlig. Fair enough.

Och samtidigt fortsätter Willow och Xander utforska det förbjudna hemliga nöjet det är att vara otrogen mot sina partners. Alltså I get it, jag förstår spänningen och så vidare. Men nånstans är det helt enkelt för dumt och egoistiskt för att spänningen ska vara värd slutresultatet. Här tycker jag serien ändå gör ett ganska bra jobb med att gestalta tonåringar med hormoner som är dumma i huvudet.

Kontinuitet:
  • Angelgrejen avslöjad
  • Faith blir alltmer utanför och känner sig sviken av alla hon litat på – både Buffy och Post i samma avsnitt. Plus att scoobygänget inte bjöd in henne till mötet de hade om Buffy om Angel. Jag gillar verkligen vad Whedon gör här; Faiths spiral visas ändå ganska snyggt och bra och hon kommer att fortsätta ha väldigt begripliga om än destruktiva motivationer och strategier hela säsongen. Jag vet ju vad som väntar här, liksom. Jag hade glömt vilken bra karaktär Faith är!
  • Angel och Buffy hånglar för första gången sen han kom tillbaka.
Annars tror jag just inte det var så mycket mer som hände som påverkade kontinuiteten faktiskt. Hela Gwendolyn Post-grejen var ju ganska löskopplad från typ allting.

Ett bra avsnitt, på det hela taget. Tonårsdrama, övernaturligheter, Gwendolyn Post som riktigt skön karaktär.
 
Top