Kort men kärnfullt: konst kontra funktionalitet

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
19,355
Location
Helsingborg
Kort är trist. Väck med tristhet! Bygg meningar med krutord, inte dött stoft. Tydligheten bärs av stilens vingar, manualprosa trälatraskar genom lerfält. Många beundrar den senare för hens möda. Dom saknar fantasin att titta upp. Krumryggade blir vi och grymtar att det är bäst så. Den älvasköna dansar ovan molnen, där solen aldrig skyms.
Här är ett ställningstagande: skriv kort och instruerande, för det kärnfulla skapandet - det "konstfulla" - sker under spelmötet, inte i texten.

Jag vet inte om jag har rätt, men om jag måste välja mellan "rollspel som konstform" och "rollspel som instruktionsbok" väljer jag 100% av gångerna det senare. För jag är trött på rollspelare som läser rollspel som skönlitteratur och argumenterar för att så ska spelen vara. För producera sådana rollspel ger mig ingenting.

Det finns visserligen ett mellanting: stil. Att kunna förmedla känslan av spelet, även när rollspelet bara är en instruktionsbok.
 
Här är ett ställningstagande: skriv kort och instruerande, för det kärnfulla skapandet - det "konstfulla" - sker under spelmötet, inte i texten.

Jag antar att det beror på hur man ser på rollspelsböcker. En del personer läser ju rollspelsböcker som om det var skönliteratur, typ. Då kanske man vill ha mer konstfullt språk.

Själv är jag mer på din nivå här.

Sånt där blommigt språk får mig mest att gäspa och stänga ner. Men så har jag aldrig riktigt haft ett huvud för poesi heller. Jag tror jag har poesins motsvarighet till tondövhet. Jag ser inte lyrik, jag ser mest bara ett plotter av ord utan sammanhang.
 
Oj.

- Håller 100% med om att rollspelstext 9 fall av 10 bör vara kortfattad, tydlig och användbar.
- Håller INTE med om att det skulle finnas någon sorts motsattsförhållande mellan att skriva kortfattat och stilfult/artistiskt.
- Håller INTE med om att rollspelstext bara är instruktionsmanual utan förmåga att inspirera. Tvärt om. En av de viktigaste sakerna en rollspelstext kan göra är att inspirera spelgruppen - i stil, ton, innehåll, uttryck etc. Detta formar spelupplevelsen minst lika mycket som regler/instruktioner. På samma linje är även illustrationer och den grafiska framställningen oerhört viktig.
 
Jag ser inte lyrik, jag ser mest bara ett plotter av ord utan sammanhang.
Jag har inget emot lyriken, om det är ett plotter av ord jag måste sätta i ett sammanhang. Att jag har en lista av plotter som jag sedan kan binda in i en procedur för antingen prep (äventyrsmakande) eller play (spelsession). För det gör att jag inte behöver läsa plottret förrän jag faktiskt behöver det.

Jag kan inte vara den enda som känner att behöva läsa igenom ett helt rollspel på 300 sidor är slöseri med tid, särskilt när rollspel egentligen är rätt enkelt i spel: det är bara en tradition som lever kvar som överkomplicerar aktiviteten.
 
Oj.

- Håller 100% med om att rollspelstext 9 fall av 10 bör vara kortfattad, tydlig och användbar.
- Håller INTE med om att det skulle finnas någon sorts motsattsförhållande mellan att skriva kortfattat och stilfult/artistiskt.
- Håller INTE med om att rollspelstext bara är instruktionsmanual utan förmåga att inspirera. Tvärt om. En av de viktigaste sakerna en rollspelstext kan göra är att inspirera spelgruppen - i stil, ton, innehåll, uttryck etc. På samma linje är även illustrationer och den grafiska framställningen oerhört viktig.
"Det finns visserligen ett mellanting: stil. Att kunna förmedla känslan av spelet, även när rollspelet bara är en instruktionsbok."

Det finns mycket i att fråga sig varför någon tar ett ställningstagande. För diskussionens skull, snarare än att hävda "Jag har rätt, du har fel".
 
Jag tänker ju att olika delar av en rollspelsbok fyller olika syften, och att språket bör anpassas därefter. Vilket förhoppningsvis är en öppen dörr som inte behöver sparkas in.

För mig betyder det att regler och tekniker, dvs instruktionstext, gärna får vara torr, kort, tydlig oavsett vad det är för spel och vad det handlar om. Kan man ge liten extra smak på det genom ordval och formuleringar? Absolut, men huvudarbetet där är att vara tydlig.

När det gäller spelvärldsbeskrivning så finns det i mina ögon lite olika syften:
  • Ge saker för spelare att greppa tag i när de skapar sina rollpersoner. Konflikter, relationer, saker rollpersonen kan ha åsikter om.
  • Ge saker för spelledare att använda som pusselbitar när hen konstruerar scenarier och kampanjer.
  • Ge läsaren (spelaren/spelledaren) en viss vibe/känsla.
(Inte nödvändigtvis en komplett lista)

Framför allt den senare bjuder ju in till betydligt mer skönlitterärt eller poetiskt språk – formuleringar vars syfte inte är att förmedla information utan att bara skapa atmosfär och sätta scenen. Även om de inte ger något konkret som SL eller spelare kan greppa tag i så ger de ett språk att tala om världen med, formuleringar man kan låna till sina beskrivningar osv.
 
Last edited:
Jag kan inte vara den enda som känner att behöva läsa igenom ett helt rollspel på 300 sidor är slöseri med tid,
Jag läser över huvud taget inte så omfattande rollspel. Det finns liksom ingen anledning när jag kan läsa klart mindre spel, till exempel Death in Space eller Into the Odd, som i allra högsta grad är både funktionella och inspirerande. Sedan kan jag imponeras över folk som orkar sätta sig in i Argond eller Old World, men det är inget för mig.
 
Saken är ju att bra stil förhöjer tydligheten. Apocalypse World är hundra gånger tydligare skrivet än dom flesta spel som tyr sej till ett instruktionsboksideal. Man kan reta sej på tilltalet, men det är en annan sak. Jag köper inte att torr och koncis text är tydligare eller för den delen mer lättläst. Överdriven ordkarghet riskerar att lämna luckor, om inget annat för att den är så ointressant att ögat hoppar över bitar.

Metaforen bor inte långt från exemplet.

(Jag vill dock be om ursäkt för bristen på struktur i ovanstående inlägg. Jag vaknade nyss ur ett nystan drömmar, och tankarna mer eller mindre vältrar sej ur delen av hjärnan som fortfarande försöker övertyga EU-parlamentet och min mamma att det inte heter kapuschongapor. Återkommer med mer ordnade argument när jag ätit frukost)
 
Det finns liksom ingen anledning när jag kan läsa klart mindre spel, till exempel Death in Space eller Into the Odd, som i allra högsta grad är både funktionella och inspirerande.
Exakt. Det finns väldigt bra exempel som kombinerar båda. Mer effektiva spel när det kommer till att förmedla aktiviteten "rollspel".
 
Jag köper inte att torr och koncis text är tydligare eller för den delen mer lättläst. Överdriven ordkarghet riskerar att lämna luckor, om inget annat för att den är så ointressant att ögat hoppar över bitar.
Ja, konstfullhet och karghet är det värsta av två världar. Precis som @krank skriver så är världen inte svartvit, utan det finns även ett behov av kombination som krävs beroende på vilken sorts text det är. Det är mer att jag hellre ser det karga än det kärnfulla, rent textmässigt (layout och bilder kan bidra till stil), just för att jag hellre vill se rollspel som är spel (spela utifrån denna procedur, vad "äventyr" är) än spelmotorer (pussla ihop värld, tekniker, regler till ditt egen upplevelse, vad rollspel normalt är).

Det är därför jag uttryckte att konsten i rollspel är det vi gör vid bordet. Det är dock lite av ett konstigt uttryck, för precis som många säger: det är ju spelet i sig som sätter stilen. Spelgruppen kan inte skapa kärnfullhet från tomma intet, utan det måste komma någonstans ifrån.
 
För min del tycker jag att skribenten själv äger sin text. Man har som skapare rätten att själv välja språk och stil till fullo. Särskilt i så nischade sammanhang som indie-spel.

Men man bör komma ihåg att det är svårt att skriva. Både att skriva tydligt, korrekt och lättillgängligt som att skriva mer avancerade texter.

Och häri ligger mitt problem med målande, men även mer koncisa, texter som jag sett inom hobbyn. Att man helt enkelt inte behärskar språket. Det kan t.ex vara att
- man använder ålderdomliga eller svåra ord man inte riktigt förstår nyanserna av.
- man växlar mellan ålderdomligt, modernt eller fackspråk på ett omotiverat eller inkonsekvent sätt.
- man använder ålderdomligt språk bitvis men matchar inte med motsvarande ålderdomlig meningsbyggnad och grammatik.
- man använder ett formellt eller högtravande språk som inte passar innehållet i texten.
- man använder bombastiska dialoger, som inte etablerats eller motiverats av texten i övrigt. Vilket gör att personerna framstår som absurda.
- man använder dialektala ord eller uttryck, eller talspråk som inte är allmängiltiga för läsekretsen.
- man bygger för komplicerade meningar och satsstrukturer.
- man lastar in för mycket bindeord och adjektiv i meningarna, eller bara gör texten otymplig.
- man använder så ovanliga ord att läsaren inte förstår texten eller tappar rytmen.
- man använder ord i en konstnärlig eller överförd betydelse som skapar felaktiga, otydliga eller störande associationer och sammanhang för läsaren, utifrån vad man ville förmedla.

Nästan alla stämningstexter jag läst i rollspel på svenska gör sig skyldiga till något eller flera av punkterna ovan. Och svårigheten med komplicerade ord, konsekvent stil och målande beskrivningar gör att det är lättare att skriva mer korrekt om man använder ett enklare språk. Och ett korrekt språk är enklare att läsa och ta till sig.

Men jag ser gärna rollspelstexter som ger tanken luft under vingarna, fantastiska versmått och kreativa vindlingar - så länge språket motsvarar ambitionen.

Kör så det ryker!

Om sen Fria Ligan har mer återhållna interna språkliga guidelines och nitiska editörer för att matcha sina målgrupper och maximera vinst, ser jag bara som naturligt.

:t6b: :t6b-2:
//EvilSpook
 
Rollspel är receptet, sessionen är maten. Att skriva som skönlitteratur är kul men det är samma misstag som när en film är för mycket som en pjäs.
 
Nä fan rollspel är inte matlagning. Eller om det är matlagning är det typ Cajsa Warg - man tager vad man haver. Möjligen är det brödlajv. Men det är verkligen inte konditoribakning med exakta mått och instruktioner.

Man missar något när man jämför rollspelsböcker med instruktionsböcker eller receptböcker. Det är bättre att förstå dem som sin egen grej. Spelbordet skall inte torrt följa ett gäng tekniska instruktioner - de skall tolka och äga och inspireras av det som presenteras i regelboken. De kan mycket väl skita i allt och hitta på själva. Kanske blir de inspirerade av bokens titel, eller en enda bild, och spånar fram något själva. Eller så spelar de RAW och blorb och helt som skrivet. Båda är lika rätt. Och så funkar inte instruktionsböcker.
 
Kan du saxa in något exempel? Hade varit intressant.

Här är ett exempel från Mr-Kr-Gr:

DEMON IDOLS
The people of the old world made these as prisons for their gods. They made them beautiful, so captivity would sting.

Wear your gold bells, o Lord of Dances, and leap for our pleasure! Cherish your ruby garlands, o Lady of Loves, chained to our bed!

The old world was drowned by the river. But its slaves could not be set free. So they wander buried hallways and vine-choked pavilions – maddened, hateful, plotting.

This demon idol has d8 faces, d10 mouths, and d12 limbs. Its eyes are always shut, its mouths always slavering. It also:

1 Shatters any weapon with a pointed finger. It was a god of warfare.
2 Spits yellow bile. Turns flesh to flies, on contact. It was a god of health.
3 Ages those who hear its voice, years in seconds. It was a god of fire.
4 Precipitates acid rain in its current locality. It was a god of the wind.
5 Births zombies, continuously. Various species. It was a god of fertility.
6 Cancels all light in a fifteen-metre radius. It was a god of illumination.
7 Mutes all other sounds while it is singing. It was a god of music arts.
8 Steals a single creature’s skin. A magical flaying. It was a god of beauty.
9 Triggers debilitating, hour-long seizures, on touch. It was a god of sex.
10 Causes selective blindness. Effectively invisible. It was a god of wisdom.
 
Nä fan rollspel är inte matlagning. Eller om det är matlagning är det typ Cajsa Warg - man tager vad man haver. Möjligen är det brödlajv. Men det är verkligen inte konditoribakning med exakta mått och instruktioner.

Man missar något när man jämför rollspelsböcker med instruktionsböcker eller receptböcker. Det är bättre att förstå dem som sin egen grej. Spelbordet skall inte torrt följa ett gäng tekniska instruktioner - de skall tolka och äga och inspireras av det som presenteras i regelboken. De kan mycket väl skita i allt och hitta på själva. Kanske blir de inspirerade av bokens titel, eller en enda bild, och spånar fram något själva. Eller så spelar de RAW och blorb och helt som skrivet. Båda är lika rätt. Och så funkar inte instruktionsböcker.

Jag måste rätta Cajsa Warg, hon var extrem i att man inte skulle improvisera utan man skulle följa hennes jävla recept. Tager vad man haver grejen är sarkastisk 😂

Man följer ju inte en kokbok utantill tänker jag men det är ändå inte vad jag går efter med min liknelse. Liknelsen handlar om att böckerna är byggklossar man sätter ihop till grejen man gör. Skruvarna, nylonet och träet som utgör gitarren är inte musiken. Skuggan är inte det som kastar den.

Med det sagt, nej, jag tycker inte man spelar ett spel om man ser en bild och hittar på själv. Man spelar spelet om
Man spelar spelet, inte annars. Det är dock inte frågan för den här tråden.
 
Det viktigaste med instruerande text är nog, enligt mig, att den är 1) precis och 2) lättnavigerad.

Värdet av precision behöver knappast försvaras, men det kan i vissa sammanhang motarbeta korthet, eftersom det i allmänhet är svårare att förklara något i färre ord, allt annat lika.

Lättnavigerad betyder att idéerna bör vara lätta att ta till sig vid en första genomläsning men också att instruktionerna ska vara lätta att återfinna när de behövs vid bordet. Här kan man ofta vinna på att texten är kortare, eftersom detta innebär en mindre textmassa att söka igenom.
 
Back
Top