När jag funderar på historiskt trovärdig fantasy så tror jag man kommer längre om man avgränsar.
Dvs man väljer en dominerande källa till inspiration, typ småriken nuvarande tyskland på 1200- talet. Sverige med grannar runt 1100. Nordafrika, Spanien 1400.
Då kan man plocka med saker, läsa på och lägga in så det blir en tydlig fond av historia som ändå stämmer någorlunda.
Självklart ska man välja och välja bort, men om man vill ha historiskt trovärdigt så kan en eller kanske två avgränsningar hjälpa.
En insikt från att ha spelat mytisk Götaälvdal på 500-talet är att avgränsningarna skapar bra konflikter.
Den fredligare lantbrukarkulturen hade i min fantasi ett par generationer tidigare utmanats av sjöburna krigarkungar med våldskapital, ofta hemvändare från romarriket, och hur förbund slöts och bondehövdingar skaffade sig eget våldskapital, och motsättningarna mellan fruktbarhetskult i Frölunda och krigarkult i Torslanda, skapade mycket spänning.
Både romarriket, samisk kultur, tidiga kristna, kelter, slaver, araber och nordafrikaner kunde hälsa på i den här nordgermanska miljön och öppna upp avgränsningarna tillfälligtvis.
EDIT: Och kopplingen till tråden, som jag inte riktigt fick fram, är denna: en trovärdig miljö, med händelser, faktioner, folkslag och maktdynamik, uppstår på grund av de historiskt-materialistiska förutsättningarna som gällde där och då. Det amerikanska fantasyfenomenet "Renaissance Fair Syndrome" som D&D lite lider av består av att man tagit tusen år av europeisk historia (år 500–1500) och blandat förkristen folktro och kristendom, enkla vapen och avancerade, hedersekonomi och pengaekonomi, byhövdingar och imperier, ihopmixat med vildavästern-kultur.
Som om allt detta finns samtidigt i samma värld utan att befinna sig i spänning mot varandra.
Och resultatet blir både tråkigt och ohistoriskt. Den verklighetsinspirerade berättelsen om det fallande imperiet i syd, med hemvändande guldrika legoknektar som möter småkungadömenas hedersekonomi. Krigarkult mot fruktbarhetskult. Där uppstår spänning. Friktion. Äventyr.
Och trovärdighet.
Spänning och trovärdighet kan gå hand i hand.