Konkreta tips som gör din fantasy mer historiskt trovärdig!

Bombu said:
När jag funderar på historiskt trovärdig fantasy så tror jag man kommer längre om man avgränsar.

Dvs man väljer en dominerande källa till inspiration, typ småriken nuvarande tyskland på 1200- talet. Sverige med grannar runt 1100. Nordafrika, Spanien 1400.

Då kan man plocka med saker, läsa på och lägga in så det blir en tydlig fond av historia som ändå stämmer någorlunda.

Självklart ska man välja och välja bort, men om man vill ha historiskt trovärdigt så kan en eller kanske två avgränsningar hjälpa.
Click to expand...

En insikt från att ha spelat mytisk Götaälvdal på 500-talet är att avgränsningarna skapar bra konflikter.

Den fredligare lantbrukarkulturen hade i min fantasi ett par generationer tidigare utmanats av sjöburna krigarkungar med våldskapital, ofta hemvändare från romarriket, och hur förbund slöts och bondehövdingar skaffade sig eget våldskapital, och motsättningarna mellan fruktbarhetskult i Frölunda och krigarkult i Torslanda, skapade mycket spänning.

Både romarriket, samisk kultur, tidiga kristna, kelter, slaver, araber och nordafrikaner kunde hälsa på i den här nordgermanska miljön och öppna upp avgränsningarna tillfälligtvis.

EDIT: Och kopplingen till tråden, som jag inte riktigt fick fram, är denna: en trovärdig miljö, med händelser, faktioner, folkslag och maktdynamik, uppstår på grund av de historiskt-materialistiska förutsättningarna som gällde där och då. Det amerikanska fantasyfenomenet "Renaissance Fair Syndrome" som D&D lite lider av består av att man tagit tusen år av europeisk historia (år 500–1500) och blandat förkristen folktro och kristendom, enkla vapen och avancerade, hedersekonomi och pengaekonomi, byhövdingar och imperier, ihopmixat med vildavästern-kultur.

Som om allt detta finns samtidigt i samma värld utan att befinna sig i spänning mot varandra.

Och resultatet blir både tråkigt och ohistoriskt. Den verklighetsinspirerade berättelsen om det fallande imperiet i syd, med hemvändande guldrika legoknektar som möter småkungadömenas hedersekonomi. Krigarkult mot fruktbarhetskult. Där uppstår spänning. Friktion. Äventyr.

Och trovärdighet.

Spänning och trovärdighet kan gå hand i hand.
 
Last edited:
Theo said:
Sen är så klart hela det här "Hard times create strong men times / Strong men create good times / Good times create weak men / Weak men create hard times"-memet bara dumheter i verkligheten. Bret Devereaux har skrivit bra om det här bl a: The Fremen Mirage, Part I: War at the Dawn of Civilization
Click to expand...
Det finns en kärna av sanning i det, men felet med "good times/hard times" är att det förutsätter en intern socio-ekonomisk cykel när det snarare går "hard times create strong men, strong men create good times, good times create weak men, weak men fall to strong men". För att anknyta till "Fremen Mirage" så motsvarar det hur decentraliserade kulturer med ett starkt individuellt våldskapital snabbt blir väldigt farliga om något enar dem, som Arminius och germanerna i Teutoburgerskogen eller Attila och hunnerna, eller om det uppstår ett maktvakuum som när Rom föll och delades upp mellan germanerna i norr och araberna i söder. Kina är väl också ett bra exempel där kejserliga dynastier uppstår, faller ner i dekadens och ersätts av ett nytt folk som invaderar och tar över, med Wu Sangui som släppte in Qing-folket från Manchuriet som ett praktexempel.
 
Tarsus said:
Det finns en kärna av sanning i det, men felet med "good times/hard times" är att det förutsätter en intern socio-ekonomisk cykel när det snarare går "hard times create strong men, strong men create good times, good times create weak men, weak men fall to strong men". För att anknyta till "Fremen Mirage" så motsvarar det hur decentraliserade kulturer med ett starkt individuellt våldskapital snabbt blir väldigt farliga om något enar dem, som Arminius och germanerna i Teutoburgerskogen eller Attila och hunnerna, eller om det uppstår ett maktvakuum som när Rom föll och delades upp mellan germanerna i norr och araberna i söder. Kina är väl också ett bra exempel där kejserliga dynastier uppstår, faller ner i dekadens och ersätts av ett nytt folk som invaderar och tar över, med Wu Sangui som släppte in Qing-folket från Manchuriet som ett praktexempel.
Click to expand...

Nej, det där är rent hittepå. "Dekadens" är inte en förklaringsfaktor. Deveraux förklarar det väl.

Det finns däremot goda skäl till varför nomadfolk (som ju inte är externa "barbarer" utan snarare ekonomiskt samberoende av sin bofasta grannar) ofta har ett militärt övertag i förmoderna samhällen - eftersom deras samhällsmodell gör dem rörliga och självförsörjande i fält.
 
Leon said:
Nej, det där är rent hittepå. "Dekadens" är inte en förklaringsfaktor. Deveraux förklarar det väl.

Det finns däremot goda skäl till varför nomadfolk (som ju inte är externa "barbarer" utan snarare ekonomiskt samberoende av sin bofasta grannar) ofta har ett militärt övertag i förmoderna samhällen - eftersom deras samhällsmodell gör dem rörliga och självförsörjande i fält.
Click to expand...
Men (för att prata om trovärdighet) att nedrustning följer av att det militära hotet anses undanröjt, och att nedrustning medför att nya militära hot uppstår, det är väl en cykel som är belagd genom historien?

Pratet om "dekadens" är förstås ett retoriskt grepp, lite obehagligt när svaghet likställs med förtappelse, men det som uttrycks i strong-weak-strong är väl den militära cykeln jag beskrev ovan?

Och den kan man använda i rollspelssammanhang.

En annan tanke runt dynamiken centralism versus decentralism är att den är helt beroende av tekniken.

@Leon pratade om nomadernas rörlighet versus de bofasta, hur det kan skapa vissa militära fördelar som kastar om maktförhållandena när fred byts till krig.

När vapen gjöts av brons krävdes stabila handelsleder och stormakter som garanterade freden. När vapen började smidas av järn kunde små byhövdingar själva skaffa vapen och utmana stormakterna. Och bilda nya maktkluster.

När krigets utgång bestäms av stora artilleripjäser och avancerade raketer så vinner stomakterna. När små drönare och billig teknik åsamkar stor skada och utjämnar informationsövertagen, så vinner de små gerillagrupperna.

Omvandlat till konkret rollspelstips: Ja, köplistorna i ditt favoritspel listar vapen och rustningar av alla slag. Men låt inte allt vara lika tillgängligt överallt. Begränsa tillgången till teknik (eller magi) områdesvis, och sätt miljön utifrån de begränsningarna.

Det blir både mer spännande och mer trovärdigt.
 
Last edited:
olaberg said:
Men (för att prata om trovärdighet) att nedrustning följer av att det militära hotet anses undanröjt, och att nedrustning medför att nya militära hot uppstår, det är väl en cykel som är belagd genom historien?

Pratet om "dekadens" är förstås ett retoriskt grepp, lite obehagligt när svaghet likställs med förtappelse, men det som uttrycks i strong-weak-strong är väl den militära cykeln jag beskrev ovan?

Och den kan man använda i rollspelssammanhang.
Click to expand...
Jag gillar att man i rollspel använder en del lite tillspetsade historiska skeenden.

Alltså att inspireras av historiska resonemang/händelser men inte nödvändigtvis att det behöver vara helt korrekt.

Det är ju också en besvärande faktor att vi har väldigt olika historiska kunskaper, och att vi ibland tror olika saker är historiskt sanna.

Här och i rollspelssammanhang finns ju flera som kan slå historieproffesorerna på fingrarna i kunskap, men det gäller ju hitta en nivå som är rimlig för ert rollspelsbord.

Där kan det ju variera vilka gummor och gubbar man har i sitt gäng, men jag tror att ta med vissa nyckelföreteelser från historien är fruktbart utan att känna att allt måste vara helt rätt, också för att förhindra presationsångest för spelledaren.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top