DoD Konfluxsviten till DoD23?

I min spelgrupp löste sig motivationen rätt enkelt, vi letade efter en av rollpersonernas syskon som anslutit sig till Shaguliterna och vårt mål var att få hem dem. Fungerade väldigt bra imed att det fanns incitament inom gruppen att ganska angeläget hitta järntornet
 
Apropå motivation. Jag tycker Svavelvinter inte har så stora svårigheter i sig (bortsett från tidslåset, men det är ju en extern faktor). Hela diskussionen om drivkrafter handlar om att lägga grunden för kampanjen, inte äventyret.
 
(Och jag tror att antalet gånger någon av rollpersonerna kommit ihåg att leta efter honom och försöka rädda honom när de väl är i Järntornet är noll eller ett tal väldigt nära noll.)
Det är ju också närmast standard att rollpersonerna misslyckas och tas till fånga för eller senare och bars att Shagul förgiftar shaguliteterna räddar dem. Järntornet är *hårt*.
 
Apropå motivation. Jag tycker Svavelvinter inte har så stora svårigheter i sig (bortsett från tidslåset, men det är ju en extern faktor). Hela diskussionen om drivkrafter handlar om att lägga grunden för kampanjen, inte äventyret.
Svavelträsket är det som lätt saknar trådar om inte SL väljer ut dem specifikt i förväg. Å andra sidan är det noll problem om det missas.
 
Apropå motivation. Jag tycker Svavelvinter inte har så stora svårigheter i sig (bortsett från tidslåset, men det är ju en extern faktor). Hela diskussionen om drivkrafter handlar om att lägga grunden för kampanjen, inte äventyret.
Det här är ju ankedotiskt men för mig var O4Ö den första gången som settingen spelade roll i mitt spelande. Innan dess hade det mest varit schabloner och one-liners, där allt var hämtat ur den film/bok vi senast konsumerat. Men med Trakorien blev det något annat. Plötsligt spelade det roll var vi befann, vilka vi interagerade med, vilka vi var och hur allt detta vävdes samman. Det var till stor del vår SL:s förtjänst, men materialet fanns där. Men när jag många år senare läste igenom äventyren blev jag förvånad över hur lite faktisk världsinformation det fanns, jämfört med andra spel som tagit över marknaden under sent 90-tal.

Min egna spelupplevelse av konfluxsviten ligger betydligt närmre romanerna. Nog för att Arn och Melialina, och inte minst Shagul, försökte stjäla rampljuset då och då, men det lät vi dem inte göra! Kampanjen handlade, i mina ögon, om den förskjutne arvtagaren till hertigdömet Melse och hans fåfänga försök att vända hela konfluxen till något som skulle gagna honom. Men i god konfluxanda ville gudarna något annat och han slutade som uppfylld asket på Orghins isvidder, med ett numera kraftlöst Blåbite på ryggen (ja, alla hjältar bär sina svärd på ryggen).

Utan den drivkraften, och övriga inblandade RP, hade kampanjen blivit något helt annat. Det handlade aldrig om att "klara uppdraget".
 
Last edited:
Plötsligt spelade det roll var vi befann, vilka vi interagerade med, vilka vi var och hur allt detta vävdes samman.

Utan den drivkraften, och övriga inblandade RP, hade kampanjen blivit något helt annat. Det handlade aldrig om att "klara uppdraget".
Ja. Och omvänt är ganska mycket av mina käpphästar här färgade av att ha spelat igenom kampanjen med "fel" typ av RP (i någon mening faktiskt både första och andra gången, om än av olika skäl). Den är fortfarande bra och rolig men det går så mycket förlorat.

(Och ja, det är väl en fråga om spelstil om man kan ha fel typ av rollperson. Jag tycker det och jag tycker de flesta kampanjer gör antaganden om vilka RPna är, och ser mycket hellre att de är explicita än något man ska gissa sig till eller behöva läsa i andra texter.)
 
Jag är helt med på att Svavelvinter går utmärkt att spela fristående och med rollpersoner utan någon som helst koppling till Trakorien (eller annan omvärld) och med det enda incitamentet att leta skatter på Marjura. Det är ju ett upplägg som liknar Drakkejsarens hemlighet och jag tror att många spelgrupper föredrar det. Det är liksom enkelt och direkt.

Min idé om ett spelarhäfte handlar om att bidra med mer kontext för den spelgrupp det passar för och en möjlighet att koppla karaktärerna till världen. Jag ser framför mig något kortfattat, som liknar Sägner & äventyrare till Svärdets sång och de tabeller som finns i Astrolabs Hjältar från Kopparhavet (den där spelarboken till Ereb Altor). Men jag ser det alltså som ett frivilligt tillägg till den officiella produkten och just därför kanske den passar bäst som tredjepartsprodukt.
 
Just detta tänkte jag föröka ändra på. Kom gärna med synpunkter!
När vi körde senast lät jag backaren av smuggelsvärdsoperationen (till den av spelarna som hade det uppdraget, dvs Baldyrs "roll") vara Guzier, som satt i träsklägret och således behövdes fritas = incitament. Vet inte om jag hittade på själv, inspirerades av andra krönikor eller om det kom från böckerna? Betalningen var dock inte i guld som spelaren förväntade sig, utan i skördeprodukter från Jökellandet...

Spelaren med uppdrag att sabotera svaveltraden hade även ett deluppdrag i att ta reda på Crutans hemliga formel om möjligt åt sina mystiska uppdragsgivare, och då kopplade jag det via uppdragstexten till Sulidon Rumperlak som ju håller till i träsklägret.

Lite senare i spel lät jag stadsvakten arrestera Rurik Ornetand (+ en spelarkaraktär som tyvärr inte kunde vara med i spel så mycket) för anstiftan till uppror och satte honom i lägret också - för att pusha lite i den riktningen.
 
Last edited:
Jag är helt med på att Svavelvinter går utmärkt att spela fristående och med rollpersoner utan någon som helst koppling till Trakorien (eller annan omvärld) och med det enda incitamentet att leta skatter på Marjura. Det är ju ett upplägg som liknar Drakkejsarens hemlighet och jag tror att många spelgrupper föredrar det. Det är liksom enkelt och direkt.

Min idé om ett spelarhäfte handlar om att bidra med mer kontext för den spelgrupp det passar för och en möjlighet att koppla karaktärerna till världen. Jag ser framför mig något kortfattat, som liknar Sägner & äventyrare till Svärdets sång och de tabeller som finns i Astrolabs Hjältar från Kopparhavet (den där spelarboken till Ereb Altor). Men jag ser det alltså som ett frivilligt tillägg till den officiella produkten och just därför kanske den passar bäst som tredjepartsprodukt.

Men varför skulle detta inte kunna vara en officiell produkt? I mina ögon är allt som har med rollpersonerna att göra centralt.
 
Men varför skulle detta inte kunna vara en officiell produkt? I mina ögon är allt som har med rollpersonerna att göra centralt.
Det skulle det väl, men min tolkning är att DoD23 som koncept inte prioriterar rollpersonernas koppling till världen före spel. Modellen är att rollpersonerna är äventyrare som kommer till en okänd plats och äventyrar där. De eventuella relationerna med SLPs och fraktioner tillkommer genom spel, inte i skapandet av rollpersoner. Jag tycker att det finns en del argument för den modellen, inte minst i linje med att man vill bredda hobbyn och göra den tillgänglig för så många som möjligt.

Det här är ju bara spekulationer och tolkningar från min sida, men hittills verkar det som att man kommer följa samma modell i Svavelvinter (även om @Brior s omarbetning av incitamenten ändå antyder en viss glidning). Det är fine för mig, men om jag spelleder äventyret en tredje gång kommer jag nog försöka ge mina spelares rollpersoner en bakgrund i Trakorien och jag tyckte att det vore givande om det fanns ett genomarbetat stöd för det.
 
Det skulle det väl, men min tolkning är att DoD23 som koncept inte prioriterar rollpersonernas koppling till världen före spel. Modellen är att rollpersonerna är äventyrare som kommer till en okänd plats och äventyrar där. De eventuella relationerna med SLPs och fraktioner tillkommer genom spel, inte i skapandet av rollpersoner. Jag tycker att det finns en del argument för den modellen, inte minst i linje med att man vill bredda hobbyn och göra den tillgänglig för så många som möjligt.

Det här är ju bara spekulationer och tolkningar från min sida, men hittills verkar det som att man kommer följa samma modell i Svavelvinter (även om @Brior s omarbetning av incitamenten ändå antyder en viss glidning). Det är fine för mig, men om jag spelleder äventyret en tredje gång kommer jag nog försöka ge mina spelares rollpersoner en bakgrund i Trakorien och jag tyckte att det vore givande om det fanns ett genomarbetat stöd för det.

Att äventyrarna kommer till en okänd plats och äventyrar där är förstås en fungerande och hyfsat vanlig premiss. Men grejen i just det här fallet är väl att RP (och kanske också spelarna) vet mer om världen? Jag hade också, precis som du, helst spelat Svavelvinter med rollpersoner som är förankrade i den trakoriska settingen, som ju är specifik snarare än generisk.

Hur skaparna vill utforma renoveringen av Svavelvinter är förstås upp till dem, men jag tycker inte att det är oväsentligt eller självklart vad man ska lägga mest krut (flest sidor, tydligast koncept) på. Man kan också fundera på hur mycket text som riktar sig till hela spelgruppen och hur mycket som bara är för SL. Själv gillar jag ofta settingar som rent textligt inte bara består av hemligheter för SL.
 
Last edited:
Men grejen i just det här fallet är väl att RP vet mer om sin värld?
Jag tycker inte att det är direkt nödvändigt för varken Svavelvinter eller hela kampanjen. Rollpersonerna kan komma farsegels ifrån i jakt på ära och rikedom och snubbla in i skeendena på Marjura och Trakorien. Inför O4Ö kan de komma över Briors reseskildring. Även om vissa av incitamenten i Svavelvinter är skrivna som att rollpersonerna kommer från Trakorien är det inget som förutsätts i något av äventyren vad jag minns. Men återigen, jag hade, som du, föredragit att spela kampanjen så.
 
Just detta tänkte jag föröka ändra på. Kom gärna med synpunkter!
En enkel lösning kunde vara om man får reda på att någon som sitter på viktig information om t.ex. kvicksilvergruvan är satt där (kanske som en direkt följd av att ha varit där och snokat) eller av någon anledning vet vem lönnmördaren Tobik är.
 
Jag tycker inte att det är direkt nödvändigt för varken Svavelvinter eller hela kampanjen. Rollpersonerna kan komma farsegels ifrån i jakt på ära och rikedom och snubbla in i skeendena på Marjura och Trakorien. Inför O4Ö kan de komma över Briors reseskildring. Även om vissa av incitamenten i Svavelvinter är skrivna som att rollpersonerna kommer från Trakorien är det inget som förutsätts i något av äventyren vad jag minns. Men återigen, jag hade, som du, föredragit att spela kampanjen så.
Nja, skulle jag säga utifrån mina erfarenheter. "Problemet" som på inget vis inte går att hantera, men ändå är en svårighet, är om man skapar RP som alla saknar koppling till Trakorien, men samtidigt finns i en spelvärld. Efter Svavelvinter är RPna ganska sannolikt rika, de har kanske egna mål som finns på annat håll och även om SL kan veta att det finns en kampanj i bakgrunden finns inga utgivna delar att förhålla sig. Så man drar iväg, äventyrar runt, räddar världen någon annanstans (kanske i Nidland...). Plötsligt flera år senare (i spelvärlden och i verkligheten, hoppet är 2 år i orginalkampanjen) behöver man åka till Trakorien igen för att O4Ö ska hända och då sitter man där och känner både som SL och spelare att man behöver skohorna in sig i premiser som man själv undergrävt genom sitt spelande i mellantiden. (Detta är alltså ett exempel från mitt spelande när det begav sig, där alla gjorde RP tungt förankrade i Kopparhavet. Det var ärligt talat inte så lyckat.)
 
Last edited:
Just detta tänkte jag föröka ändra på. Kom gärna med synpunkter!
Några kanske självklara tankar, men incitamenten i inledningen kan med enkelhet utvecklas till att en RP har som uppdrag att sabotera svavellägret eller frita någon som är fängslad där (medlem i samma organisation, släkting, partner etc).
Man kan också tänka sig att en RP själv startar som fånge vid Svavellägret (kan ha kommit med fångtrasporten) och att övriga är där för ett fritagningsförsök.

EDIT: ...eller kanske en RP inhyrd på kontrakt för att avliva Mäster Rumperlaks (från släkten till någon han giftmördat i på Paratorna eller annorstädes).

EDIT2: Sen är jag allmänt förtjust i lärlig-rollen. Någon kan ha fått i uppdrag att komma och jobba i Svavelträsket som lärlig åt Rumperlak.
 
Last edited:
Jag hade noll koll på Trakorien när jag började spela Svavelvinter som tonåring, jag var någon fattiglapp som åkte till Marjura som lycksökare för jag hört talas om gravfälten. Det gjorde inte min upplevelse sämre - och när sedan Oraklets fyra ögon kommit, hade jag ju blivit äldre och fått mer koll på Ereb och således kändes det fullt naturligt i den mer expansiva miljön med samma karaktär.

I efterhand har jag både läst allt Svavelvintermaterial och läst romanerna, utan att det ändrat hur jag ser på min originalupplevelse (favoritkampanj jämte Horror on the Orient Express).
 
Back
Top