DoD Konfluxsviten till DoD23?

Tryck på Fast Forward bara, klipp till nästa scen. Det gör jag så fort sällskapet gör något tråkigt.
Inte riktigt det jag efterfrågar. Jag skulle vilja ha en rimlig bakgrund till en övervintring - oavsett om det är in eller out of play :)
 
Vi har sällan någon rimlig bakgrund till att vuxna människor börjar bete sig som rollpersoner efter att tidigare tydligen ha levt ganska ointressanta liv. (-;

Alla rollpersoner bör ha startålder 40 år.

Han brände tre månadslöner på ett bredsvärd, en skattkarta och väloljat nitläder, och drog ned i grottorna med någon alvsierska knappt tio gånger hans ålder. Maggan är rasande och ungarna helt förstörda!
 
Dock funderar jag på om det sistnämnda skulle bli problem med utvecklingen på ön?
Ja, jag tror det finns ett övervägande för Svavelvinter som fristående del (där det är enklare att hantera) och ett som del 1 i Konfuxen (där det nog är knepigare).
Tryck på Fast Forward bara, klipp till nästa scen. Det gör jag så fort sällskapet gör något tråkigt.
Fast så vill ju inte alla spela. Eller vill inte spela så i ett sådant spel/äventyr. Det är väl ok att försöka få äventyret att passa mer än en stil?
 
Alla rollpersoner bör ha startålder 40 år.

Han brände tre månadslöner på ett bredsvärd, en skattkarta och väloljat nitläder, och drog ned i grottorna med någon alvsierska knappt tio gånger hans ålder. Maggan är rasande och ungarna helt förstörda!
Ragnar hade alltid drömt om att se sig om i världen. Jäkla tråkigt att han blev knivad i ryggen av en goblin under sin första encounter. Ja, och så det där med Maggan och ungarna förstås.
 
Ragnar tittade sig nöjt i spegeln. Tusan, han såg bra ut. Nitläderrustningen var inoljad med kamsunsk muskolja, bredsvärdet slipat med tvättäkta grynnerbryne, och den svarta smaragden från Traxilme glödde matt inlindad i pannbandet av drakormsskinn. Tänk att han var här, med ett vargorakel och en Lasemosisk furste, i källaren till ett trollkarlstorn. Han som nyss suttit och sorterat bönor i Moggers stora räknestuga. Han hade tränat bort ölmagen och rakat fram en snygg tuppkam. Han såg tjugo år yngre ut! Men vad var det för ett konstigt ansikte med ormhår som satt i spegelnsöverkant var de sista tankar som gick genom hans huvud innan hans vällagrade lekamen förvandlades till sten.
 
Om inte rollpersonerna riskerar att dö av ålderdomssvaghet så ser jag inte problemet med att spola förbi ett inaktivt halvår. I Delta Green blir de utskickade på korta uppdrag blott tre gånger om året hos mig.
Hade vår spelgrupps rollpersoner blivit strandade på Marjura hade det tveklöst blivit ett fantastiskt äventyr av det. Ju mer jag tänker på desto mer lockad är jag av ett Marjura som tas över av Ottars vandöda, lokalbefolkning som flyr och ingen som helst röd äventyrstråd att följa!
 
Hade vår spelgrupps rollpersoner blivit strandade på Marjura hade det tveklöst blivit ett fantastiskt äventyr av det. Ju mer jag tänker på desto mer lockad är jag av ett Marjura som tas över av Ottars vandöda, lokalbefolkning som flyr och ingen som helst röd äventyrstråd att följa!
Min Ragnar tänker verkligen inte dö på några jävla isvidder till en hundratals år gammal snözombie! Inte innan han fått flirta med kungligheter som är hälften så gamla som han eller fått skicka hem hälften av pengarna i hans säck för att han har dåligt samvete för att han drog. Han ska kämpa sig över isvidderna och finna Clusta Noba om det så tar alla hans krafter!
 
Hej!
Antag att Konfluxsviten skulle ges ut till DoD23.

Vilka möjligheter och faror ser ni med ett sådant projekt?
Vad vore viktigt att bevara från originalversionen?
Vad är svitens särart?
Vad från originalversionen kan man låta utgå?
Vad borde med fördel plockas in från romanerna?
Hur skulle konfluxsviten och DoD23 passa med varandra och efter vilka anpassningar?

Kul!

Jag är för gammal och trångsynt för att fullt ut uppskatta det nya regelsystemet, även om det gläder mig att hobbyn utvecklas! Fria Ligan och alla andra ska ha beröm för att de blåser ny livsluft in i ett gammalt varumärke.

Det sagt, vad jag verkligen gillar med konfluxsviten som jag gärna ser återkommer något sätt:

Det är fantastiskt överraskande och kul att Svavelvinter först framstår som ”var på Marjura en vecka, sedan åker ni hem!” varpå saker händer i omgivningen som påverkar rollpersonernas agenda i mycket dramatisk riktning.

Det är genialt att en händelse som man först tror är en detalj (att jordblodet initieras genom att öppna kryptan) senare framstår som en omvälvande händelse för hela serien. Dessutom skriver det in rollpersonerna i handlingen på ett mycket episkt vis!

Jag tycker att motivet för att störa svaveltillverkningen kunde utvecklas något. Om rp låter bli att engagera sig i den saken vad förändras? För mig är det här den naturliga starten på äventyret: åk till Marjura för att sabotera svaveltillverkningrn/rädda nån stackare från holmarna i träsket.

Oraklets fyra ögon är strålande, men ibland har jag undrat om rollpersonernas agerande kunde få lite större betydelse i förhållande till Melealina/Gobrugda, vilka emellanåt kanske blir lite väl mäktiga guider/uppdragsgivare. Behöver Melealina verkligen räddas t ex? Hur kan man ge spelarna lite mer agens, så att säga?

Kristalltjuren tycker jag är en närmast perfekt skapelse och ser inga större behov av att ändra. Det skulle i så fall vara att fundera på hur rollpersonerns tydligare kan knytas till politiken runt Arn på Stegos? Kanske ett deläventyr som kräver att rollpersonerna mäklar/spionerar på olika grupper och på så sätt ”lär sig” om det politiska?

Den del som jag tror kan kräva mest energi är nog avslutningen. Jag älskar kombinationen av rollspel och brädspel, men kan just kopplingen dem emellan göras enklare och mer naturlig?

Allmänt uppskattar jag gåtorna och de pussel-lika uppgifterna. För att hjälpa spelare som har svårt med sådana utmaningar kanske en sorts meta-gåta presenteras tidigt, så spelarna får lite hjälp att fördtå hur de borde resonera för att klara äventyrets olika utmaningar? Tänker tex på kartan till Kungsklippan som möjligen är svår att förstå som en karta, varpå man kanske missar möjligheten att försöka tolka informationen.

Regeltekniskt tycker jag om gamla Drakar och Demoner, med det där pilliga och detaljistiskt-simulationistiska speliga. Men det är jag det och förmodligen var sånt spel kul mer på 1990-talet än trettio (!) år senare. Jag vill ändå hoppas att sviten också fortsättningsvis gör oss gejmistiska spelare glada — sviten är en så stark berättelse i sig att det narrativa liksom kommer med av bara farten.

Varmt lycka till med projektet!
 
Back
Top